Markus 12 | King James Version
1And he began to speak unto them by parables. A certain man planted a vineyard, and set an hedge about it, and digged a place for the winefat, and built a tower, and let it out to husbandmen, and went into a far country.2And at the season he sent to the husbandmen a servant, that he might receive from the husbandmen of the fruit of the vineyard.3And they caught him, and beat him, and sent him away empty.4And again he sent unto them another servant; and at him they cast stones, and wounded him in the head, and sent him away shamefully handled.5And again he sent another; and him they killed, and many others; beating some, and killing some.6Having yet therefore one son, his wellbeloved, he sent him also last unto them, saying, They will reverence my son.7But those husbandmen said among themselves, This is the heir; come, let us kill him, and the inheritance shall be ours.8And they took him, and killed him, and cast him out of the vineyard.9What shall therefore the lord of the vineyard do? he will come and destroy the husbandmen, and will give the vineyard unto others.10And have ye not read this scripture; The stone which the builders rejected is become the head of the corner:11This was the Lord's doing, and it is marvellous in our eyes?12And they sought to lay hold on him, but feared the people: for they knew that he had spoken the parable against them: and they left him, and went their way.13And they send unto him certain of the Pharisees and of the Herodians, to catch him in his words.14And when they were come, they say unto him, Master, we know that thou art true, and carest for no man: for thou regardest not the person of men, but teachest the way of God in truth: Is it lawful to give tribute to Caesar, or not?15Shall we give, or shall we not give? But he, knowing their hypocrisy, said unto them, Why tempt ye me? bring me a penny, that I may see it.16And they brought it. And he saith unto them, Whose is this image and superscription? And they said unto him, Caesar's.17And Jesus answering said unto them, Render to Caesar the things that are Caesar's, and to God the things that are God's. And they marvelled at him.18Then come unto him the Sadducees, which say there is no resurrection; and they asked him, saying,19Master, Moses wrote unto us, If a man's brother die, and leave his wife behind him, and leave no children, that his brother should take his wife, and raise up seed unto his brother.20Now there were seven brethren: and the first took a wife, and dying left no seed.21And the second took her, and died, neither left he any seed: and the third likewise.22And the seven had her, and left no seed: last of all the woman died also.23In the resurrection therefore, when they shall rise, whose wife shall she be of them? for the seven had her to wife.24And Jesus answering said unto them, Do ye not therefore err, because ye know not the scriptures, neither the power of God?25For when they shall rise from the dead, they neither marry, nor are given in marriage; but are as the angels which are in heaven.26And as touching the dead, that they rise: have ye not read in the book of Moses, how in the bush God spake unto him, saying, I am the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob?27He is not the God of the dead, but the God of the living: ye therefore do greatly err.28And one of the scribes came, and having heard them reasoning together, and perceiving that he had answered them well, asked him, Which is the first commandment of all?29And Jesus answered him, The first of all the commandments is, Hear, O Israel; The Lord our God is one Lord:30And thou shalt love the Lord thy God with all thy heart, and with all thy soul, and with all thy mind, and with all thy strength: this is the first commandment.31And the second is like, namely this, Thou shalt love thy neighbour as thyself. There is none other commandment greater than these.32And the scribe said unto him, Well, Master, thou hast said the truth: for there is one God; and there is none other but he:33And to love him with all the heart, and with all the understanding, and with all the soul, and with all the strength, and to love his neighbour as himself, is more than all whole burnt offerings and sacrifices.34And when Jesus saw that he answered discreetly, he said unto him, Thou art not far from the kingdom of God. And no man after that durst ask him any question.35And Jesus answered and said, while he taught in the temple, How say the scribes that Christ is the Son of David?36For David himself said by the Holy Ghost, The Lord said to my Lord, Sit thou on my right hand, till I make thine enemies thy footstool.37David therefore himself calleth him Lord; and whence is he then his son? And the common people heard him gladly.38And he said unto them in his doctrine, Beware of the scribes, which love to go in long clothing, and love salutations in the marketplaces,39And the chief seats in the synagogues, and the uppermost rooms at feasts:40Which devour widows' houses, and for a pretence make long prayers: these shall receive greater damnation.41And Jesus sat over against the treasury, and beheld how the people cast money into the treasury: and many that were rich cast in much.42And there came a certain poor widow, and she threw in two mites, which make a farthing.43And he called unto him his disciples, and saith unto them, Verily I say unto you, That this poor widow hath cast more in, than all they which have cast into the treasury:44For all they did cast in of their abundance; but she of her want did cast in all that she had, even all her living.
Nya Levande Bibeln
Berättelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård
1Sedan började Jesus tala till folket genom att berätta bilder. Han sa: ”En man planterade en vingård. Han byggde en mur runt omkring den och grävde en grop där han kunde pressa druvorna. Han byggde också ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut vingården till några lantbrukare medan han själv reste bort.2När det blev dags att skörda, sände han en av sina tjänare till lantbrukarna för att hämta den del av skörden som var hans.3Men de tog fast tjänaren, misshandlade honom och skickade honom tillbaka tomhänt.4Ägaren sände då en annan av sina tjänare, men samma sak hände igen. De slog honom i huvudet och förolämpade honom.5Nästa tjänare som han sände dödade de. Ja, alla som ägaren sände, misshandlade de eller slog ihjäl.6Till slut fanns det bara en kvar att sända, ägarens egen älskade son. Honom sände han iväg som den siste, för han tänkte: ’Honom ska de väl ändå visa respekt för.’7Men lantbrukarna sa till varandra: ’Här kommer han som ska ärva hela vingården. Kom så dödar vi honom och lägger beslag på den själva!’8Så tog de fast sonen och dödade honom och slängde kroppen utanför vingården.”9”Vad tror ni ägaren gör när han får reda på vad som har hänt?” frågade Jesus. ”Jo, han kommer själv dit och dödar lantbrukarna och ger sedan vingården till andra.10Har ni inte läst det här stället i Skriften*: ’Den sten som inte dög åt husbyggarna har blivit själva hörnstenen.11Herren har utvalt den, och den är underbar att se!’ ”*12De judiska ledarna ville arrestera Jesus genast, eftersom de förstod att det var dem han syftade på i sin berättelse, men de var rädda för folket. Därför lämnade de honom och gick därifrån.
Ska man betala skatt till kejsaren?
13De judiska ledarna skickade nu några fariseer* och anhängare till kung Herodes* för att lura Jesus att säga något som de kunde sätta dit honom för.14Och de kom och sa: ”Mästare, vi vet att du alltid är uppriktig. Du frågar inte efter vad folk tycker och tänker, utan säger oss rakt ut vad som är Guds vilja. Tala nu om för oss om det är rätt eller fel att betala skatt till den romerska kejsaren. Ska vi göra det eller inte?”15Men Jesus förstod att de bara låtsades vilja lyda Gud, och sa: ”Varför försöker ni lura mig? Ta hit ett romerskt mynt så får jag titta på det.”16Då gav de honom ett mynt, och han frågade dem: ”Vems bild är det här, och vems namn står under bilden?””Kejsarens”, svarade de.17”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans. Men det som tillhör Gud det måste ni ge till Gud.” Och de blev mycket förvånade över hans svar.
Ska de döda uppstå igen?
18Sedan kom några saddukeer* till Jesus. De påstår att de döda inte ska uppstå igen, och därför frågade de:19”Mästare, i Moses lag* står det att om en man dör och lämnar efter sig fru men inga barn, ska hans bror gifta sig med änkan och se till att den döde får en son som kan ärva honom.*20Nu fanns det en familj med sju bröder. Den äldste gifte sig, men dog utan att lämna några barn efter sig.21Därför gifte sig bror nummer två med änkan, men snart dog också han utan att lämna några barn efter sig. Med den tredje gick det likadant, och så fortsatte det ända tills hon hade varit gift med alla sju utan att ha fått några barn. Till sist dog också kvinnan.23När de nu uppstår från de döda, vems fru blir hon då? Alla sju har ju varit gifta med henne!”24Jesus svarade: ”Ni förstår varken Skriften* eller Guds kraft. Det är därför ni tar så fel.25När de döda uppstår igen kommer de inte att gifta sig, utan blir som änglarna i himlen.26Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då aldrig läst i Moseböckerna om den brinnande törnbusken, där Gud säger till Mose: ’Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.’*27Gud är inte en gud för döda, utan för levande.* Ni tar fullständigt fel.”
Vilket bud är viktigast?
28En av laglärarna* som stod där och lyssnade till diskussionen var mycket imponerad av det svar Jesus gett, och frågade därför: ”Vilket är det viktigaste av alla buden?”29Jesus svarade: ”Det viktigaste budet är: ’Lyssna, Israel, Herren är vår Gud. Herren är den ende.30Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.’*31Det näst viktigaste budet är: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv!’* Inget bud är viktigare än de här två.”32Lagläraren svarade: ”Mästare, du har rätt. Det är sant att det bara finns en Gud och ingen annan.33Och jag vet att man ska älska Gud av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft, och att man ska älska sin medmänniska lika mycket som sig själv. Det är viktigare än att offra brännoffer på altaret i templet, och viktigare än andra slags offer som Moses lag* kräver.”34När Jesus hörde hur klokt mannen svarade, sa han: ”Du är mycket nära att bli räddad och få tillhöra Guds eget folk.*” Och efter det vågade ingen komma med fler frågor.
Är Messias ättling till kung David?
35När Jesus senare undervisade folket på tempelplatsen, frågade han:”Varför påstår laglärarna* att Messias, den utlovade kungen, är ättling till kung David*?36David har ju själv sagt, ledd av Guds heliga Ande: ’Gud sa till min Herre: Kom och sitt på min högra sida och regera, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’*37Menar ni verkligen att David skulle kalla en av sina ättlingar för Herre?”Jesus sätt att argumentera tilltalade folket, och de lyssnade därför gärna till honom.
Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral
38Han fortsatte sin undervisning:”Akta er för laglärarna*, som älskar att gå omkring i långa mantlar och gärna vill bli hälsade med respekt på torgen.39Vid gudstjänsterna tar de plats på främsta raden, och de älskar att sitta vid honnörsborden under festerna.40Men i sin girighet lurar de hjälplösa änkor på allt de äger, medan de låtsas leva efter Guds vilja genom att be långa böner när andra hör på. Därför kommer Gud att straffa dem desto hårdare.”
En fattig änka ger allt hon har
41Sedan gick Jesus och satte sig mittemot offerkistan i templet, och han såg hur folk kom och la sina pengar i den. Många som var rika la dit stora summor.42Men så kom en fattig änka och la dit två kopparslantar, värda nästan ingenting.43Då kallade han till sig sina efterföljare och sa: ”Tro mig, den där fattiga änkan la mer i offerkistan än alla de andra,44för de gav bara en liten del av sitt överflöd. Men hon, som är så fattig, la dit allt hon ägde, allt vad hon hade att leva på.”
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.