Richter 9 | King James Version

1 And Abimelech the son of Jerubbaal went to Shechem unto his mother' brethren, and communed with them, and with all the family of the house of his mother' father, saying,

2 Speak, I pray you, in the ears of all the men of Shechem, Whether is better for you, either that all the sons of Jerubbaal, which are threescore and ten persons, reign over you, or that one reign over you? remember also that I am your bone and your flesh.

3 And his mother' brethren spake of him in the ears of all the men of Shechem all these words: and their hearts inclined to follow Abimelech; for they said, He is our brother.

4 And they gave him threescore and ten pieces of silver out of the house of Baalberith, wherewith Abimelech hired vain and light persons, which followed him.

5 And he went unto his father' house at Ophrah, and slew his brethren the sons of Jerubbaal, being threescore and ten persons, upon one stone: notwithstanding yet Jotham the youngest son of Jerubbaal was left; for he hid himself.

6 And all the men of Shechem gathered together, and all the house of Millo, and went, and made Abimelech king, by the plain of the pillar that was in Shechem.

7 And when they told it to Jotham, he went and stood in the top of mount Gerizim, and lifted up his voice, and cried, and said unto them, Hearken unto me, ye men of Shechem, that God may hearken unto you.

8 The trees went forth on a time to anoint a king over them; and they said unto the olive tree, Reign thou over us.

9 But the olive tree said unto them, Should I leave my fatness, wherewith by me they honour God and man, and go to be promoted over the trees?

10 And the trees said to the fig tree, Come thou, and reign over us.

11 But the fig tree said unto them, Should I forsake my sweetness, and my good fruit, and go to be promoted over the trees?

12 Then said the trees unto the vine, Come thou, and reign over us.

13 And the vine said unto them, Should I leave my wine, which cheereth God and man, and go to be promoted over the trees?

14 Then said all the trees unto the bramble, Come thou, and reign over us.

15 And the bramble said unto the trees, If in truth ye anoint me king over you, then come and put your trust in my shadow: and if not, let fire come out of the bramble, and devour the cedars of Lebanon.

16 Now therefore, if ye have done truly and sincerely, in that ye have made Abimelech king, and if ye have dealt well with Jerubbaal and his house, and have done unto him according to the deserving of his hands;

17 (For my father fought for you, and adventured his life far, and delivered you out of the hand of Midian:

18 And ye are risen up against my father' house this day, and have slain his sons, threescore and ten persons, upon one stone, and have made Abimelech, the son of his maidservant, king over the men of Shechem, because he is your brother;)

19 If ye then have dealt truly and sincerely with Jerubbaal and with his house this day, then rejoice ye in Abimelech, and let him also rejoice in you:

20 But if not, let fire come out from Abimelech, and devour the men of Shechem, and the house of Millo; and let fire come out from the men of Shechem, and from the house of Millo, and devour Abimelech.

21 And Jotham ran away, and fled, and went to Beer, and dwelt there, for fear of Abimelech his brother.

22 When Abimelech had reigned three years over Israel,

23 Then God sent an evil spirit between Abimelech and the men of Shechem; and the men of Shechem dealt treacherously with Abimelech:

24 That the cruelty done to the threescore and ten sons of Jerubbaal might come, and their blood be laid upon Abimelech their brother, which slew them; and upon the men of Shechem, which aided him in the killing of his brethren.

25 And the men of Shechem set liers in wait for him in the top of the mountains, and they robbed all that came along that way by them: and it was told Abimelech.

26 And Gaal the son of Ebed came with his brethren, and went over to Shechem: and the men of Shechem put their confidence in him.

27 And they went out into the fields, and gathered their vineyards, and trode the grapes , and made merry, and went into the house of their god, and did eat and drink, and cursed Abimelech.

28 And Gaal the son of Ebed said, Who is Abimelech, and who is Shechem, that we should serve him? is not he the son of Jerubbaal? and Zebul his officer? serve the men of Hamor the father of Shechem: for why should we serve him?

29 And would to God this people were under my hand! then would I remove Abimelech. And he said to Abimelech, Increase thine army, and come out.

30 And when Zebul the ruler of the city heard the words of Gaal the son of Ebed, his anger was kindled.

31 And he sent messengers unto Abimelech privily, saying, Behold, Gaal the son of Ebed and his brethren be come to Shechem; and, behold, they fortify the city against thee.

32 Now therefore up by night, thou and the people that is with thee, and lie in wait in the field:

33 And it shall be, that in the morning, as soon as the sun is up, thou shalt rise early, and set upon the city: and, behold, when he and the people that is with him come out against thee, then mayest thou do to them as thou shalt find occasion.

34 And Abimelech rose up, and all the people that were with him, by night, and they laid wait against Shechem in four companies.

35 And Gaal the son of Ebed went out, and stood in the entering of the gate of the city: and Abimelech rose up, and the people that were with him, from lying in wait.

36 And when Gaal saw the people, he said to Zebul, Behold, there come people down from the top of the mountains. And Zebul said unto him, Thou seest the shadow of the mountains as if they were men.

37 And Gaal spake again and said, See there come people down by the middle of the land, and another company come along by the plain of Meonenim.

38 Then said Zebul unto him, Where is now thy mouth, wherewith thou saidst, Who is Abimelech, that we should serve him? is not this the people that thou hast despised? go out, I pray now, and fight with them.

39 And Gaal went out before the men of Shechem, and fought with Abimelech.

40 And Abimelech chased him, and he fled before him, and many were overthrown and wounded, even unto the entering of the gate.

41 And Abimelech dwelt at Arumah: and Zebul thrust out Gaal and his brethren, that they should not dwell in Shechem.

42 And it came to pass on the morrow, that the people went out into the field; and they told Abimelech.

43 And he took the people, and divided them into three companies, and laid wait in the field, and looked, and, behold, the people were come forth out of the city; and he rose up against them, and smote them.

44 And Abimelech, and the company that was with him, rushed forward, and stood in the entering of the gate of the city: and the two other companies ran upon all the people that were in the fields, and slew them.

45 And Abimelech fought against the city all that day; and he took the city, and slew the people that was therein, and beat down the city, and sowed it with salt.

46 And when all the men of the tower of Shechem heard that , they entered into an hold of the house of the god Berith.

47 And it was told Abimelech, that all the men of the tower of Shechem were gathered together.

48 And Abimelech gat him up to mount Zalmon, he and all the people that were with him; and Abimelech took an axe in his hand, and cut down a bough from the trees, and took it, and laid it on his shoulder, and said unto the people that were with him, What ye have seen me do, make haste, and do as I have done .

49 And all the people likewise cut down every man his bough, and followed Abimelech, and put them to the hold, and set the hold on fire upon them; so that all the men of the tower of Shechem died also, about a thousand men and women.

50 Then went Abimelech to Thebez, and encamped against Thebez, and took it.

51 But there was a strong tower within the city, and thither fled all the men and women, and all they of the city, and shut it to them, and gat them up to the top of the tower.

52 And Abimelech came unto the tower, and fought against it, and went hard unto the door of the tower to burn it with fire.

53 And a certain woman cast a piece of a millstone upon Abimelech' head, and all to brake his skull.

54 Then he called hastily unto the young man his armourbearer, and said unto him, Draw thy sword, and slay me, that men say not of me, A woman slew him. And his young man thrust him through, and he died.

55 And when the men of Israel saw that Abimelech was dead, they departed every man unto his place.

56 Thus God rendered the wickedness of Abimelech, which he did unto his father, in slaying his seventy brethren:

57 And all the evil of the men of Shechem did God render upon their heads: and upon them came the curse of Jotham the son of Jerubbaal.

King James Bible (1769). Public Domain. Please note the following exceptions for use and publication in the United Kingdom: Cambridge University Press

Nya Levande Bibeln

Abimelek försöker bli kung

1 En dag gick Gideons son Abimelek till Sikem för att tala med sina morbröder.

2 "Gå och fråga Sikems ledare om de hellre vill ha sjuttio kungar, Gideons sjuttio söner, än en enda, det vill säga jag, som är av ert eget kött och blod! " sa han till dem.

3 Hans morbröder gick då till de ledande männen i staden och lade fram Abimeleks förslag. De ansåg att eftersom hans mor var från deras egen stad, så kunde de acceptera honom.

4 De gav honom pengar som offrats i Baal-Berits tempel, och för dem anställde han en del löst folk, äventyrare som var beredda att göra allt vad han bad om.

5 Han tog dem med sig till sin fars hus i Ofra, och där dödade de alla hans sjuttio halvbröder utom en, Jotam, den yngste av dem alla, som lyckades fly och gömma sig.

6 Därefter samlades alla invånare i Sikem och Millo och utropade Abimelek till kung under eken invid tornet i Sikem.

7 När Jotam hörde detta, ställde han sig högst uppe på berget Gerissim och ropade till Sikems män: "Om ni vill få Guds välsignelse ska ni lyssna till mig.

8 En gång beslutade träden att välja en kung. Först frågade de olivträdet,

9 men det svarade nej och sa:'Skulle jag sluta att ge olivolja, som är en välsignelse för både Gud och människor, för att stå och svaja över de andra träden?'

10 Då vände de sig till fikonträdet. 'Kan inte du bli vår kung?'

11 Men fikonträdet vägrade också: 'Skulle jag sluta att bära ljuvlig frukt bara för att lyfta mitt huvud över de andra träden?'

12 Då tillfrågades vinstocken: 'Kan inte du regera över oss?'

13 Men vinstocken svarade: 'Skulle jag sluta att ge vin, som gläder både Gud och människor, bara för att bli mäktigare än alla de andra träden?'

14 Då vände de sig slutligen till törnbusken: 'Du kan väl bli vår kung!' bad de.

15 Då svarade törnbusken: 'Om det verkligen är sant att ni vill ha mig till kung, så kom då och böj er i skuggan av mig. Om ni inte gör det, ska eld komma ut ur mig och bränna ner de stora cedrarna i Libanon!'

16 Tänk därför efter, om ni har handlat rätt, när ni har utropat Abimelek till kung! Är det rätt mot Gideon och alla hans ättlingar?

17 Min far stred för er och riskerade livet för att befria er från midjaniterna,

18 men ändå har ni gjort uppror mot honom och avrättat hans sjuttio söner på en och samma sten. Och nu har ni utropat hans slavinnas son, Abimelek, till er kung, därför att han är släkt med er.

19 Om ni har handlat rätt mot Gideon och hans familj, då ska ni och Abimelek få en lycklig tid tillsammans.

20 Men om ni handlat orätt mot Gideon, då ska Abimelek med eld döda invånarna i Sikem och Millo, och de i sin tur ska döda Abimelek!"

21 Jotam flydde och bosatte sig i Beer. Han var rädd för sin bror Abimelek.

22 Tre år senare lät Gud fiendskap uppstå mellan Abimelek och invånarna i Sikem, som gjorde uppror mot honom.

24 Detta var straffet som Abimelek och folket fick, för att de tillsammans hade dödat Gideons sjuttio söner.

25 Sikems män lade sig i bakhåll för handelskaravanerna för att råna dem och därigenom beröva Abimelek hans inkomster från dessa och skada hans rykte. Men någon varnade Abimelek för deras sammansvärjning.

26 Samtidigt flyttade Gaal, Ebeds son, in i Sikem tillsammans med sina bröder. Ebed blev snart en av de ledande i staden.

27 Under skördefesten samlades man i avgudatemplet. Vinet flödade, och alla började uttala förbannelser över Abimelek.

28 "Vem är egentligen Abimelek?" frågade Gaal. "Och varför ska han vara vår kung? Varför ska vi vara hans tjänare? Han och hans vän Sebul borde vara våra tjänare. Nej, ner med Abimelek!

29 Låt mig bli kung över er, så ska ni snart få se hur det går för Abimelek. Säg till honom: 'Samla ihop en armé och kom och strid mot mig!' "

30 Men när kung Sebul, borgmästaren i staden, fick höra vad Gaal hade sagt, blev han rasande.

31 Han sände i hemlighet ett meddelande till Abimelek och lät honom veta vad som höll på att hända. "Gaal, Ebeds son, och hans släktingar har flyttat till Sikem, och nu försöker de få hela staden att göra uppror.

32 Kom med dina män i kväll. Göm er på fälten

33 och storma sedan staden i gryningen. När Gaal och hans män kommer ut för att strida mot dig, kan du göra vad du vill med dem!"

34 Abimelek och hans män delade upp sig i fyra grupper och drog på kvällen ner mot staden och omringade den.

35 På morgonen när Gaal stod i stadsporten och diskuterade med de lokala ledarna, började Abimelek och hans män tåga mot staden.

36 När Gaal såg dem, ropade han till Sebul: "Titta upp mot berget där! Ser du inte att det kommer folk där uppifrån?""Nej", svarade Sebul. "Det är bara skuggor av morgonsolen."

37 "Jo, titta där! Jag är säker på att det är folk som kommer mot oss", fortsatte Gaal. "Och titta där! Där kommer andra på vägen förbi teckentydareken!"

38 Då vände sig Sebul triumferande mot honom. "Hur är det nu med alla dina stora ord?" frågade han. "Vem var det som sa: 'Vem är egentligen Abimelek, och varför skulle han vara vår kung?' Mannen du hånade och förbannade står utanför stadsporten. Gå ut och strid mot honom!"

39 Gaal drog då ut i strid med männen från Sikem.

40 De blev besegrade av Abimelek, som drev dem tillbaka, och det låg sårade och döda ända fram till stadsporten.

41 Abimelek bodde sedan kvar i Aruma, men Sebul drev ut Gaal och alla hans släktingar ur staden och lät dem inte längre bo där.

42 Dagen därpå gick folket i Sikem ut på fälten för att arbeta. Någon hade förvarnat Abimelek

43 om detta, och han lade sig i bakhåll med sina män, som han delat upp i tre grupper. När männen från staden kom ut, rusade de fram från sina gömställen och gick till attack.

44 Abimelek och hans grupp stormade fram mot stadsporten och hindrade på så sätt männen från Sikem att komma in i staden igen, medan de andra två grupperna dödade dem som var på fälten.

45 Slakten pågick hela dagen. Till sist hade Abimelek intagit hela staden. Han jämnade den med marken, dödade alla som bodde där och strödde salt över platsen.

46 I grannstaden Migdal såg man vad som hände och tog sin tillflykt till fästningen vid Baal-Berits tempel.

47 När Abimelek fick veta detta, tog han sina trupper med sig upp på berget Salmon. Där tog han en yxa, högg av grenar från träden och lade dem på sina axlar. "Skynda er nu och gör precis som jag!" sa han till sina män.

49 Då högg också de av var sin gren och följde efter Abimelek till staden. Där staplade de upp veden mot muren och tände på. Alla där inne dog, över tusen personer.

50 Därefter anföll Abimelek staden Tebes och intog den.

51 I själva centrum av staden fanns ett mycket starkt torn. Dit flydde befolkningen, blockerade ingången och klättrade upp på taket för att se vad som skulle hända.

52 Medan Abimelek förberedde sig för att bränna tornet,

53 var det en kvinna på taket som kastade ner en kvarnsten. Den träffade Abimelek i huvudet.

54 "Döda mig!" ropade den skadade Abimelek till sin unge vapendragare. "Ingen ska få säga att en kvinna dödade Abimelek!"Den unge mannen genomborrade då Abimelek med sitt svärd och dödade honom,

55 och när hans män såg att han var död, skingrades de och gick hem igen, var och en till sitt.

56 På detta sätt straffade Gud både Abimelek och männen i Sikem för att de hade dödat Gideons sjuttio söner. Jotams förbannelse gick allså i uppfyllelse.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.^® Used by permission. All rights reserved worldwide.