Johannes 18 | King James Version

1 When Jesus had spoken these words, he went forth with his disciples over the brook Cedron, where was a garden, into the which he entered, and his disciples.

2 And Judas also, which betrayed him, knew the place: for Jesus ofttimes resorted thither with his disciples.

3 Judas then, having received a band of men and officers from the chief priests and Pharisees, cometh thither with lanterns and torches and weapons.

4 Jesus therefore, knowing all things that should come upon him, went forth, and said unto them, Whom seek ye?

5 They answered him, Jesus of Nazareth. Jesus saith unto them, I am he. And Judas also, which betrayed him, stood with them.

6 As soon then as he had said unto them, I am he, they went backward, and fell to the ground.

7 Then asked he them again, Whom seek ye? And they said, Jesus of Nazareth.

8 Jesus answered, I have told you that I am he: if therefore ye seek me, let these go their way:

9 That the saying might be fulfilled, which he spake, Of them which thou gavest me have I lost none.

10 Then Simon Peter having a sword drew it, and smote the high priest's servant, and cut off his right ear. The servant's name was Malchus.

11 Then said Jesus unto Peter, Put up thy sword into the sheath: the cup which my Father hath given me, shall I not drink it?

12 Then the band and the captain and officers of the Jews took Jesus, and bound him,

13 And led him away to Annas first; for he was father in law to Caiaphas, which was the high priest that same year.

14 Now Caiaphas was he, which gave counsel to the Jews, that it was expedient that one man should die for the people.

15 And Simon Peter followed Jesus, and so did another disciple: that disciple was known unto the high priest, and went in with Jesus into the palace of the high priest.

16 But Peter stood at the door without. Then went out that other disciple, which was known unto the high priest, and spake unto her that kept the door, and brought in Peter.

17 Then saith the damsel that kept the door unto Peter, Art not thou also one of this man's disciples? He saith, I am not.

18 And the servants and officers stood there, who had made a fire of coals; for it was cold: and they warmed themselves: and Peter stood with them, and warmed himself.

19 The high priest then asked Jesus of his disciples, and of his doctrine.

20 Jesus answered him, I spake openly to the world; I ever taught in the synagogue, and in the temple, whither the Jews always resort; and in secret have I said nothing.

21 Why askest thou me? ask them which heard me, what I have said unto them: behold, they know what I said.

22 And when he had thus spoken, one of the officers which stood by struck Jesus with the palm of his hand, saying, Answerest thou the high priest so?

23 Jesus answered him, If I have spoken evil, bear witness of the evil: but if well, why smitest thou me?

24 Now Annas had sent him bound unto Caiaphas the high priest.

25 And Simon Peter stood and warmed himself. They said therefore unto him, Art not thou also one of his disciples? He denied it, and said, I am not.

26 One of the servants of the high priest, being his kinsman whose ear Peter cut off, saith, Did not I see thee in the garden with him?

27 Peter then denied again: and immediately the cock crew.

28 Then led they Jesus from Caiaphas unto the hall of judgment: and it was early; and they themselves went not into the judgment hall, lest they should be defiled; but that they might eat the passover.

29 Pilate then went out unto them, and said, What accusation bring ye against this man?

30 They answered and said unto him, If he were not a malefactor, we would not have delivered him up unto thee.

31 Then said Pilate unto them, Take ye him, and judge him according to your law. The Jews therefore said unto him, It is not lawful for us to put any man to death:

32 That the saying of Jesus might be fulfilled, which he spake, signifying what death he should die.

33 Then Pilate entered into the judgment hall again, and called Jesus, and said unto him, Art thou the King of the Jews?

34 Jesus answered him, Sayest thou this thing of thyself, or did others tell it thee of me?

35 Pilate answered, Am I a Jew? Thine own nation and the chief priests have delivered thee unto me: what hast thou done?

36 Jesus answered, My kingdom is not of this world: if my kingdom were of this world, then would my servants fight, that I should not be delivered to the Jews: but now is my kingdom not from hence.

37 Pilate therefore said unto him, Art thou a king then? Jesus answered, Thou sayest that I am a king. To this end was I born, and for this cause came I into the world, that I should bear witness unto the truth. Every one that is of the truth heareth my voice.

38 Pilate saith unto him, What is truth? And when he had said this, he went out again unto the Jews, and saith unto them, I find in him no fault at all.

39 But ye have a custom, that I should release unto you one at the passover: will ye therefore that I release unto you the King of the Jews?

40 Then cried they all again, saying, Not this man, but Barabbas. Now Barabbas was a robber.

King James Bible (1769). Public Domain. Please note the following exceptions for use and publication in the United Kingdom: Cambridge University Press

Nya Levande Bibeln

Jesus blir förrådd och arresterad

1 Sedan Jesus hade slutat be gick han tillsammans med sina efterföljare ut till andra sidan av Kidrondalen. Där fanns det en trädgård som de gick in i.

2 Men också Judas, han som förrådde honom, kände till platsen, eftersom Jesus ofta hade varit där med sina efterföljare.

3 Judas tog nu med sig en grupp romerska soldater och en del av tempelvakten, som var utsänd av översteprästerna och fariseerna*, och med brinnande facklor, lyktor och vapen kom de till trädgården.

4 Jesus visste exakt vad som skulle hända med honom, och därför gick han fram till dem och frågade: ”Vem söker ni?” De svarade: ”Jesus från Nasaret.” Och då sa Jesus: ”Det är jag.”*Också Judas, han som förrådde honom, stod där tillsammans med dem.

6 Men när Jesus sa: ”Det är jag”, ryggade alla tillbaka och föll till marken.

7 En gång till frågade han dem: ”Vem söker ni?” Och de svarade: ”Jesus från Nasaret.”

8 Då sa Jesus: ”Jag har ju redan sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker så låt de andra gå.”

9 Och genom detta blev det som Jesus sagt verklighet: ”Jag har inte förlorat en enda av dem som du har gett mig.”*

10 Men Simon Petrus drog det svärd han tagit med sig och högg av högra örat på Malkos, översteprästens tjänare.

11 Då sa Jesus till Petrus: ”Stoppa tillbaka svärdet i skidan. Skulle jag dra mig undan det lidande som min Far i himlen har bestämt att jag ska gå igenom?”

Jesus förhörs av översteprästen Hannas. Petrus förnekar att han känner Jesus

12 Den romerska officeren med sina soldater och de judiska tempelvakterna grep nu Jesus och band honom.

13 Och först tog de med honom till Hannas*, svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året.

14 Det var Kajafas som hade sagt till de judiska ledarna att det var bäst om en enda människa dog, så att folket kunde räddas.

15 Simon Petrus gick efter dem, tillsammans med en annan av Jesus efterföljare. Men den efterföljaren kände översteprästen och fick därför tillåtelse att komma in på gården till översteprästens hus, samtidigt som man förde dit Jesus.

16 Petrus däremot stod kvar utanför porten. Men den efterföljare som kände översteprästen gick sedan ut och talade med tjänsteflickan som stod vakt vid porten, så att Petrus kunde följa med honom in.

17 Flickan i porten frågade då Petrus: ”Är inte du också en efterföljare till den där mannen?” Men Petrus svarade: ”Nej, det är jag inte.”

18 Tjänstefolket och tempelvakterna stod runt en koleld som de hade gjort upp, eftersom det var kallt. Och Petrus ställde sig också där tillsammans med dem och värmde sig.

19 Översteprästen ställde nu frågor till Jesus om hans efterföljare och om vad han hade lärt dem.

20 Jesus svarade: ”Alla människor känner till min undervisning, för jag har hela tiden talat i synagogorna och i templet, där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet, allt har skett offentligt.

21 Varför frågar du mig då? Fråga dem som har hört mig undervisa istället. De vet vad jag har sagt!”

22 En man ut tempelvakten som stod där gav då Jesus en örfil och sa: ”Ska du svara översteprästen på det sättet?”

23 Men Jesus sa: ”Har jag sagt något som inte var riktigt, så säg mig vad det var, för du slår väl inte en människa för att hon säger sanningen?”

24 Hannas skickade sedan Jesus bunden till översteprästen Kajafas.

25 Petrus stod fortfarande vid elden och värmde sig. Och där frågade man honom: ”Är inte du också en av hans efterföljare?” Men Petrus protesterade och sa: ”Nej, det är jag inte.”

26 Då sa en av översteprästens tjänare, en släkting till den man som Petrus hade huggit örat av: ”Visst såg jag dig därute i trädgården tillsammans med Jesus?”

27 Men Petrus nekade än en gång, och just då gol en tupp.

Jesus förhörs av Pilatus

28 Tidigt på morgonen fördes Jesus från översteprästen Kajafas till den romerska landshövdingens residens. Men de judiska ledarna, som hade fört dit honom, gick själva inte in i residenset, för de ville inte bli ovärdiga* i Guds ögon utan kunna vara med och äta under påsken*.

29 Pilatus, landshövdingen, gick därför ut till dem och frågade: ”Vad är det ni anklagar den här mannen för?”

30 De svarade: ”Vi skulle inte ha överlämnat honom till dig, om han inte hade varit en brottsling.”

31 Då sa Pilatus: ”Om han är en vanlig brottsling, så kan ni döma honom efter er egen lag*.”Men de judiska ledarna sa: ”Vi vill ha honom avrättad, och det har vi inte rätt att göra själva.”

32 Och genom detta blev det som Jesus sagt verklighet, när han avslöjade på vilket sätt han skulle dö.*

33 Pilatus gick då tillbaka in i residenset och kallade till sig Jesus och frågade: ”Är du judarnas kung?”

34 Jesus svarade: ”Är det du själv som vill veta, eller har andra berättat för dig om mig?”

35 Men Pilatus sa: ”Jag är väl ingen jude! Ditt eget folk och översteprästerna har fört dig hit. Vad har du gjort?”

36 Då svarade Jesus: ”Jag regerar inte i den här världen. Om jag hade gjort det, hade mina efterföljare kämpat för att jag inte skulle tas till fånga av de judiska ledarna. Men nu regerar jag över ett annat slags rike.”

37 Pilatus frågade igen: ”Så du är alltså en kung?”Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig kung. Men jag har fötts och har kommit hit till världen för att berätta om det som är sant. Alla som älskar sanningen lyssnar till vad jag säger.”

38 Då sa Pilatus: ”Vad är sanning?” Sedan gick han ut till folket igen och sa: ”Jag finner honom inte skyldig till något.

39 Men det är sed att jag varje påsk friger en fånge åt er. Om ni vill, kan jag därför släppa judarnas kung.”

40 Men de ropade tillbaka: ”Nej! Inte honom, utan Barabbas!” Men Barabbas var en brottsling.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.^® Used by permission. All rights reserved worldwide.