1.Mose 39 | King James Version
1And Joseph was brought down to Egypt; and Potiphar, an officer of Pharaoh, captain of the guard, an Egyptian, bought him of the hands of the Ishmeelites, which had brought him down thither.2And the LORD was with Joseph, and he was a prosperous man; and he was in the house of his master the Egyptian.3And his master saw that the LORD was with him, and that the LORD made all that he did to prosper in his hand.4And Joseph found grace in his sight, and he served him: and he made him overseer over his house, and all that he had he put into his hand.5And it came to pass from the time that he had made him overseer in his house, and over all that he had, that the LORD blessed the Egyptian' house for Joseph' sake; and the blessing of the LORD was upon all that he had in the house, and in the field.6And he left all that he had in Joseph' hand; and he knew not ought he had, save the bread which he did eat. And Joseph was a goodly person , and well favoured.7And it came to pass after these things, that his master' wife cast her eyes upon Joseph; and she said, Lie with me.8But he refused, and said unto his master' wife, Behold, my master wotteth not what is with me in the house, and he hath committed all that he hath to my hand;9There is none greater in this house than I; neither hath he kept back any thing from me but thee, because thou art his wife: how then can I do this great wickedness, and sin against God?10And it came to pass, as she spake to Joseph day by day, that he hearkened not unto her, to lie by her, or to be with her.11And it came to pass about this time, that Joseph went into the house to do his business; and there was none of the men of the house there within.12And she caught him by his garment, saying, Lie with me: and he left his garment in her hand, and fled, and got him out.13And it came to pass, when she saw that he had left his garment in her hand, and was fled forth,14That she called unto the men of her house, and spake unto them, saying, See, he hath brought in an Hebrew unto us to mock us; he came in unto me to lie with me, and I cried with a loud voice:15And it came to pass, when he heard that I lifted up my voice and cried, that he left his garment with me, and fled, and got him out.16And she laid up his garment by her, until his lord came home.17And she spake unto him according to these words, saying, The Hebrew servant, which thou hast brought unto us, came in unto me to mock me:18And it came to pass, as I lifted up my voice and cried, that he left his garment with me, and fled out.19And it came to pass, when his master heard the words of his wife, which she spake unto him, saying, After this manner did thy servant to me; that his wrath was kindled.20And Joseph' master took him, and put him into the prison, a place where the king' prisoners were bound: and he was there in the prison.21But the LORD was with Joseph, and shewed him mercy, and gave him favour in the sight of the keeper of the prison.22And the keeper of the prison committed to Joseph' hand all the prisoners that were in the prison; and whatsoever they did there, he was the doer of it .23The keeper of the prison looked not to any thing that was under his hand; because the LORD was with him, and that which he did, the LORD made it to prosper.
Nya Levande Bibeln
Josef kastas i fängelse
1När Josef kom fram till Egypten som fånge till de ismaelitiska köpmännen, köptes han av Potifar, som var medlem av Faraos personliga stab och kapten över kungens livvakt och dessutom riksbödel.2Herren välsignade Josef i hans husbondes hus, och Josef lyckades med allt han gjorde.3När Potifar lade märke till detta och förstod att Herren var med Josef och att han lyckades med allt han företog sig,4blev han mycket nöjd med Josef och gjorde honom till sin närmaste man. Josef fick ansvaret över hela hushållet och över allt som Potifar ägde.5Från den dagen välsignade Herren Potifar och hela hans hus på grund av Josef. Gud var med i allt Potifar företog sig, och allt fungerade utmärkt både i huset och ute på fälten.6Josef fick ansvar för alltsammans. Det enda Potifar själv avgjorde var vad han skulle äta. Josef var välbyggd och såg bra ut.7En dag började däeför Potifars fru göra närmanden mot honom och föreslog att han skulle komma och ligga med henne.8Josef vägrade och sa till henne: "Min husbonde litar på mig i allt.9Själv har han inte mer makt här än vad jag har! Han har inte hållit undan något för mig utom dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag kunna göra något så ont som detta? Det skulle vara en stor synd emot Gud."10Men hon fortsatte med sina förslag dag efter dag. Josef vägrade att lyssna till henne och höll sig ur vägen så mycket som möjligt.11En dag när han var ensam med sina sysslor i huset12kom hon och grep tag i hans kläder och krävde att han skulle ligga med henne. Han slet sig loss, men rocken gled av honom, och hon stod där med den i handen när han flydde från huset.13När hon såg att allt hon hade kvar var hans rock,14ropade hon på de andra tjänarna."Den där hebreiske slaven bara förolämpar oss!" snyftade hon. "Han försökte våldta mig, men när jag skrek sprang han sin väg och glömde sina kläder."16Hon behöll rocken, och när hennes man kom hem på kvällen17berättade hon för honom vad som hänt."Den där hebreiske slaven, som du har här, försökte våldta mig,18men jag ropade på hjälp. Han flydde och lämnade kvar sin rock!"19När Potifar hörde hustruns berättelse blev han rasande.20Han spärrade in Josef i det fängelse där kungen hade sina fångar.21Men Herren var med Josef också där och var god emot honom. Josef blev så omtyckt av förmannen för vakterna22att denne lämnade över hela skötseln av fängelset till Josef och lät honom få ansvaret för alla de andra fångarna.23Sedan hade förmannen inget att bekymra sig över, för Josef tog hand om allt, och Herren var med honom så att allt lyckades väl för honom.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.