1.Mose 21 | King James Version
1And the LORD visited Sarah as he had said, and the LORD did unto Sarah as he had spoken.2For Sarah conceived, and bare Abraham a son in his old age, at the set time of which God had spoken to him.3And Abraham called the name of his son that was born unto him, whom Sarah bare to him, Isaac.4And Abraham circumcised his son Isaac being eight days old, as God had commanded him.5And Abraham was an hundred years old, when his son Isaac was born unto him.6And Sarah said, God hath made me to laugh, so that all that hear will laugh with me.7And she said, Who would have said unto Abraham, that Sarah should have given children suck? for I have born him a son in his old age.8And the child grew, and was weaned: and Abraham made a great feast the same day that Isaac was weaned.9And Sarah saw the son of Hagar the Egyptian, which she had born unto Abraham, mocking.10Wherefore she said unto Abraham, Cast out this bondwoman and her son: for the son of this bondwoman shall not be heir with my son, even with Isaac.11And the thing was very grievous in Abraham' sight because of his son.12And God said unto Abraham, Let it not be grievous in thy sight because of the lad, and because of thy bondwoman; in all that Sarah hath said unto thee, hearken unto her voice; for in Isaac shall thy seed be called.13And also of the son of the bondwoman will I make a nation, because he is thy seed.14And Abraham rose up early in the morning, and took bread, and a bottle of water, and gave it unto Hagar, putting it on her shoulder, and the child, and sent her away: and she departed, and wandered in the wilderness of Beersheba.15And the water was spent in the bottle, and she cast the child under one of the shrubs.16And she went, and sat her down over against him a good way off, as it were a bowshot: for she said, Let me not see the death of the child. And she sat over against him , and lift up her voice, and wept.17And God heard the voice of the lad; and the angel of God called to Hagar out of heaven, and said unto her, What aileth thee, Hagar? fear not; for God hath heard the voice of the lad where he is .18Arise, lift up the lad, and hold him in thine hand; for I will make him a great nation.19And God opened her eyes, and she saw a well of water; and she went, and filled the bottle with water, and gave the lad drink.20And God was with the lad; and he grew, and dwelt in the wilderness, and became an archer.21And he dwelt in the wilderness of Paran: and his mother took him a wife out of the land of Egypt.22And it came to pass at that time, that Abimelech and Phichol the chief captain of his host spake unto Abraham, saying, God is with thee in all that thou doest:23Now therefore swear unto me here by God that thou wilt not deal falsely with me, nor with my son, nor with my son' son: but according to the kindness that I have done unto thee, thou shalt do unto me, and to the land wherein thou hast sojourned.24And Abraham said, I will swear.25And Abraham reproved Abimelech because of a well of water, which Abimelech' servants had violently taken away.26And Abimelech said, I wot not who hath done this thing: neither didst thou tell me, neither yet heard I of it , but to day.27And Abraham took sheep and oxen, and gave them unto Abimelech; and both of them made a covenant.28And Abraham set seven ewe lambs of the flock by themselves.29And Abimelech said unto Abraham, What mean these seven ewe lambs which thou hast set by themselves?30And he said, For these seven ewe lambs shalt thou take of my hand, that they may be a witness unto me, that I have digged this well.31Wherefore he called that place Beersheba; because there they sware both of them.32Thus they made a covenant at Beersheba: then Abimelech rose up, and Phichol the chief captain of his host, and they returned into the land of the Philistines.33And Abraham planted a grove in Beersheba, and called there on the name of the LORD, the everlasting God.34And Abraham sojourned in the Philistines'land many days.
Nya Levande Bibeln
Isak föds
1Sedan gjorde Gud vad han lovat. Sara blev med barn och gav på gamla dagar Abraham en son precis vid den tid som Gud hade sagt.3Abraham kallade honom Isak, som betyder skratt.4Åtta dagar efter födelsen, omskar Abraham honom, som Gud hade krävt. Abraham var 100 år gammal när detta hände.6Sara sa: "Gud har låtit mig skratta av glädje! Alla som hör detta kommer att glädja sig med mig.7Och vem skulle ha drömt om att jag någonsin skulle få barn? Ändå har jag fött ett åt Abraham på gamla dagar!"
Hagar och Ismael drivs ut i öknen
8Tiden gick, och barnet växte och blev avvant. Detta firade Abraham med en fest.9Men när Sara såg att Ismael, Abrahams son med den egyptiska flickan Hagar, retade Isak,10vände hon sig till Abraham och sa: 'Gör dig av med slavflickan och hennes son. Han ska inte dela dina ägodelar med min son. Det går jag aldrig med på."11Detta gjorde Abraham mycket upprörd, för Ismael var ju också hans son.12Men Gud sa till Abraham: "Var inte så bekymrad över detta med Ismael och hans mor. Gör som Sara säger, för det är genom Isak som mitt löfte kommer att uppfyllas.13Men av slavflickans sons barn ska jag också göra ett folk, därför att även han är din."14Abraham gick därför upp mycket tidigt följande morgon och gjorde i ordning mat för deras resa. Han band ett vattenkärl på Hagars axlar och skickade bort henne med sin son, och utan mål vandrade hon så ut i Beer-Sebas öken.15När vattnet tog slut lämnade hon barnet under en buske16och gick bort och satte sig en bit därifrån. "Jag vill inte se honom dö", sa hon och brast ut i våldsam gråt.17Då hörde Gud även pojkens gråt, och Guds ängel ropade från himlen till Hagar: "Hagar, vad är det för fel? Var inte rädd, för Gud har hört pojkens rop där han ligger.18Gå och hämta pojken och trösta honom, för jag ska göra ett stort folk av hans ättlingar."19Sedan öppnade Gud hennes ögon och hon såg en brunn. Där fyllde hon vatten i kärlet och gav det till pojken så att han fick dricka.20Och Gud välsignade Ismael, som växte upp i Parans öken och blev tränad i bågskytte. Där skaffade hans mor honom också en hustru från Egypten.
En viktig källa
22Vid den tiden kom kung Abimelek och befälhavaren för hans trupper, en man som hette Pikol, och sa till Abraham: "Det är tydligt att Gud hjälper dig i allt vad du gör.23Lova mig med en ed vid Guds namn att du inte ska bedra mig eller min son eller min sonson, och att du ska vara vänligt inställd mot mitt land på samma sätt som jag har varit mot dig."24Abraham svarade: "Det svär jag på!"25Sedan klagade Abraham för kungen om en brunn, som kungens tjänare med våld hade tagit ifrån Abrahams tjänare.26"Detta är första gången jag hör talas om det", sa kungen. "Jag har ingen aning om vem som är ansvarig. Varför talade du inte om detta för mig förut?"27Då gav Abraham kungen får och oxar som skulle offras som en bekräftelse på deras förbund.28Men när han tog sju lamm och ställde dem åt sidan, frågade kungen: "Varför gör du så?"30Abraham svarade: "Det är en gåva till dig som en offentlig bekräftelse på att denna brunn tillhör mig."31Från den tiden kallas brunnen Beer-Seba (Edsbrunnen) eftersom det var den plats där de bekräftade sitt förbund.32Sedan reste kung Abimelek och Pikol, befälhavaren för hans armé, hem igen.33Abraham planterade ett tamariskträd bredvid brunnen och tillbad Herren där och kallade på den evige Guden som vittne till förbundet.34Därefter bodde Abraham i filisteernas land under en lång tid.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.