Apostelgeschichte 28 | King James Version
1And when they were escaped, then they knew that the island was called Melita.2And the barbarous people shewed us no little kindness: for they kindled a fire, and received us every one, because of the present rain, and because of the cold.3And when Paul had gathered a bundle of sticks, and laid them on the fire, there came a viper out of the heat, and fastened on his hand.4And when the barbarians saw the venomous beast hang on his hand, they said among themselves, No doubt this man is a murderer, whom, though he hath escaped the sea, yet vengeance suffereth not to live.5And he shook off the beast into the fire, and felt no harm.6Howbeit they looked when he should have swollen, or fallen down dead suddenly: but after they had looked a great while, and saw no harm come to him, they changed their minds, and said that he was a god.7In the same quarters were possessions of the chief man of the island, whose name was Publius; who received us, and lodged us three days courteously.8And it came to pass, that the father of Publius lay sick of a fever and of a bloody flux: to whom Paul entered in, and prayed, and laid his hands on him, and healed him.9So when this was done, others also, which had diseases in the island, came, and were healed:10Who also honoured us with many honours; and when we departed, they laded us with such things as were necessary.11And after three months we departed in a ship of Alexandria, which had wintered in the isle, whose sign was Castor and Pollux.12And landing at Syracuse, we tarried there three days.13And from thence we fetched a compass, and came to Rhegium: and after one day the south wind blew, and we came the next day to Puteoli:14Where we found brethren, and were desired to tarry with them seven days: and so we went toward Rome.15And from thence, when the brethren heard of us, they came to meet us as far as Appii Forum, and The three taverns: whom when Paul saw, he thanked God, and took courage.16And when we came to Rome, the centurion delivered the prisoners to the captain of the guard: but Paul was suffered to dwell by himself with a soldier that kept him.17And it came to pass, that after three days Paul called the chief of the Jews together: and when they were come together, he said unto them, Men and brethren, though I have committed nothing against the people, or customs of our fathers, yet was I delivered prisoner from Jerusalem into the hands of the Romans.18Who, when they had examined me, would have let me go, because there was no cause of death in me.19But when the Jews spake against it, I was constrained to appeal unto Caesar; not that I had ought to accuse my nation of.20For this cause therefore have I called for you, to see you, and to speak with you: because that for the hope of Israel I am bound with this chain.21And they said unto him, We neither received letters out of Judaea concerning thee, neither any of the brethren that came shewed or spake any harm of thee.22But we desire to hear of thee what thou thinkest: for as concerning this sect, we know that every where it is spoken against.23And when they had appointed him a day, there came many to him into his lodging; to whom he expounded and testified the kingdom of God, persuading them concerning Jesus, both out of the law of Moses, and out of the prophets, from morning till evening.24And some believed the things which were spoken, and some believed not.25And when they agreed not among themselves, they departed, after that Paul had spoken one word, Well spake the Holy Ghost by Esaias the prophet unto our fathers,26Saying, Go unto this people, and say, Hearing ye shall hear, and shall not understand; and seeing ye shall see, and not perceive:27For the heart of this people is waxed gross, and their ears are dull of hearing, and their eyes have they closed; lest they should see with their eyes, and hear with their ears, and understand with their heart, and should be converted, and I should heal them.28Be it known therefore unto you, that the salvation of God is sent unto the Gentiles, and that they will hear it.29And when he had said these words, the Jews departed, and had great reasoning among themselves.30And Paul dwelt two whole years in his own hired house, and received all that came in unto him,31Preaching the kingdom of God, and teaching those things which concern the Lord Jesus Christ, with all confidence, no man forbidding him.
Nya Levande Bibeln
Paulus på Malta
1När alla kommit välbehållna iland, fick vi reda på att ön hette Malta. Öns befolkning var mycket vänlig mot oss och gjorde i ordning en brasa på stranden där alla kunde värma sig, för det hade börjat regna och var kallt.3Paulus hjälpte till genom att samla grenar, och då han la ett fång på elden, blev han plötsligt biten av en huggorm. Den hade lockats fram av värmen, och högg sig envist fast i hans hand.4När öborna såg ormen hänga där, sa de till varandra: ”Han är säkert en mördare! Han lyckades rädda sig ur havet, men nu vill rättvisans gudinna döda honom.”5Men Paulus skakade av sig ormen i elden och var helt oskadd.6Alla väntade att hans hand skulle svullna upp eller att han plötsligt skulle falla ner död, men när de hade väntat länge och väl och inget hände, ändrade de uppfattning och sa att han var en gud.7Nära stranden där vi kom iland fanns en stor egendom som tillhörde Publius, öns främsta man. Han välkomnade oss artigt och gav oss mat och husrum i tre dagar.8Men samtidigt som vi var där, råkade Publius pappa ligga sjuk i feber och svår diarré. Paulus gick därför in och bad för mannen och la sina händer på honom och botade honom.9Efter detta kom alla sjuka människor på ön till Paulus och blev botade.10De visade sedan sin tacksamhet genom att överhopa oss med gåvor. Och när det var dags för oss att segla iväg, kom folk ombord med allt möjligt som vi kunde behöva för resan.
Paulus anländer till Rom
11Det dröjde tre månader efter skeppsbrottet innan vi seglade iväg från Malta, och den här gången reste vi med fartyget ”Tvillinggudarna” från Alexandria, ett fartyg som hade övervintrat på ön.12Vi la först till i Syrakusa på Sicilien, där vi stannade i tre dagar.13Därifrån for vi rakt över till Regium. En dag senare fick vi sydlig vind, och kom efter två dagar fram till Puteoli.14Där fann vi några troende, som bad oss att stanna hos dem i en vecka, vilket vi gjorde. Sedan fortsatte vi landvägen mot Rom.15De troende i Rom hade hört att vi var på väg och kom och mötte oss redan vid Forum Appii*. Andra förenade sig med oss vid Tres Tabernae*, och när Paulus såg dem tackade han Gud och fick nytt mod.16När vi till slut kom fram till Rom, fick Paulus lov att bo i en egen bostad tillsammans med den soldat som vaktade honom.
Paulus tal till judarna i Rom
17Tre dagar efter ankomsten kallade Paulus till sig de judiska ledarna, och när alla var samlade sa han till dem:”Bröder, jag blev arresterad i Jerusalem och överlämnad till de romerska myndigheterna, trots att jag inte gjort något mot vårt folk eller brutit mot någon av våra förfäders traditioner.18Romarna ställde mig sedan inför rätta och ville frige mig, eftersom de inte fann något skäl att döma mig till döden.19Men judarna protesterade mot deras beslut, och jag blev därför tvungen att be att få bli dömd vid den kejserliga domstolen. Fast min avsikt är inte att på något sätt anklaga mitt eget folk.20Det här är alltså bakgrunden till att jag bett er komma hit idag, så att vi kan lära känna varandra. Jag ville tala om för er att jag är bunden med dessa kedjor därför att jag tror att Israels hopp, Messias, den utlovade kungen, redan har kommit.”21De svarade: ”Vi har inte fått några dåliga rapporter om dig! Det har inte kommit något brev om dig från Judeen och ingen av dem som har kommit från Jerusalem har haft något ont att säga om dig.22Tvärtom vill vi gärna veta vad du tror på, för det enda vi vet om denna nya grupp är att den stöter på motstånd överallt.”23De kom därför överens om att träffas en annan dag, och vid det tillfället samlades ännu fler människor där Paulus bodde. Han började tidigt på morgonen och höll på ända till kvällen med att berätta och undervisa om Guds plan att rädda människor och göra dem till sitt eget folk, och han försökte med hjälp av Moses lag och profeterna* övertyga dem om vem Jesus var.24Några av dem började tro, men andra vägrade.25Efter en häftig diskussion skildes de sedan åt, och Paulus skickade med dem ett sista ord: ”Guds heliga Ande hade rätt när han sa genom profeten Jesaja:26’Gå och säg till det här folket: Ni ska höra vad jag säger, men ändå inte förstå. Ni ska se vad jag gör, men ändå inte fatta!27Ja, det här folkets hjärta är så hårt och likgiltigt, att de inte kan förstå. Deras hörsel är avtrubbad, så att de inte kan höra, och de har slutit sina ögon, så att de inte kan se. Därför kan de inte vända om till mig och bli botade!’*28Ni måste därför ha klart för er att Gud nu också vill rädda andra folk än judar. Och de kommer att ta emot hans räddning.”*30Paulus bodde sedan i två år i det hus han hade hyrt. Han tog emot alla som kom på besök31och undervisade öppet om Herren Jesus Kristus och Guds plan om att rädda människor och göra dem till sitt eget folk, och ingen försökte hindra honom.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.