Apostelgeschichte 20 | King James Version
1And after the uproar was ceased, Paul called unto him the disciples, and embraced them, and departed for to go into Macedonia.2And when he had gone over those parts, and had given them much exhortation, he came into Greece,3And there abode three months. And when the Jews laid wait for him, as he was about to sail into Syria, he purposed to return through Macedonia.4And there accompanied him into Asia Sopater of Berea; and of the Thessalonians, Aristarchus and Secundus; and Gaius of Derbe, and Timotheus; and of Asia, Tychicus and Trophimus.5These going before tarried for us at Troas.6And we sailed away from Philippi after the days of unleavened bread, and came unto them to Troas in five days; where we abode seven days.7And upon the first day of the week, when the disciples came together to break bread, Paul preached unto them, ready to depart on the morrow; and continued his speech until midnight.8And there were many lights in the upper chamber, where they were gathered together.9And there sat in a window a certain young man named Eutychus, being fallen into a deep sleep: and as Paul was long preaching, he sunk down with sleep, and fell down from the third loft, and was taken up dead.10And Paul went down, and fell on him, and embracing him said, Trouble not yourselves; for his life is in him.11When he therefore was come up again, and had broken bread, and eaten, and talked a long while, even till break of day, so he departed.12And they brought the young man alive, and were not a little comforted.13And we went before to ship, and sailed unto Assos, there intending to take in Paul: for so had he appointed, minding himself to go afoot.14And when he met with us at Assos, we took him in, and came to Mitylene.15And we sailed thence, and came the next day over against Chios; and the next day we arrived at Samos, and tarried at Trogyllium; and the next day we came to Miletus.16For Paul had determined to sail by Ephesus, because he would not spend the time in Asia: for he hasted, if it were possible for him, to be at Jerusalem the day of Pentecost.17And from Miletus he sent to Ephesus, and called the elders of the church.18And when they were come to him, he said unto them, Ye know, from the first day that I came into Asia, after what manner I have been with you at all seasons,19Serving the Lord with all humility of mind, and with many tears, and temptations, which befell me by the lying in wait of the Jews:20And how I kept back nothing that was profitable unto you, but have shewed you, and have taught you publickly, and from house to house,21Testifying both to the Jews, and also to the Greeks, repentance toward God, and faith toward our Lord Jesus Christ.22And now, behold, I go bound in the spirit unto Jerusalem, not knowing the things that shall befall me there:23Save that the Holy Ghost witnesseth in every city, saying that bonds and afflictions abide me.24But none of these things move me, neither count I my life dear unto myself, so that I might finish my course with joy, and the ministry, which I have received of the Lord Jesus, to testify the gospel of the grace of God.25And now, behold, I know that ye all, among whom I have gone preaching the kingdom of God, shall see my face no more.26Wherefore I take you to record this day, that I am pure from the blood of all men.27For I have not shunned to declare unto you all the counsel of God.28Take heed therefore unto yourselves, and to all the flock, over the which the Holy Ghost hath made you overseers, to feed the church of God, which he hath purchased with his own blood.29For I know this, that after my departing shall grievous wolves enter in among you, not sparing the flock.30Also of your own selves shall men arise, speaking perverse things, to draw away disciples after them.31Therefore watch, and remember, that by the space of three years I ceased not to warn every one night and day with tears.32And now, brethren, I commend you to God, and to the word of his grace, which is able to build you up, and to give you an inheritance among all them which are sanctified.33I have coveted no man's silver, or gold, or apparel.34Yea, ye yourselves know, that these hands have ministered unto my necessities, and to them that were with me.35I have shewed you all things, how that so labouring ye ought to support the weak, and to remember the words of the Lord Jesus, how he said, It is more blessed to give than to receive.36And when he had thus spoken, he kneeled down, and prayed with them all.37And they all wept sore, and fell on Paul's neck, and kissed him,38Sorrowing most of all for the words which he spake, that they should see his face no more. And they accompanied him unto the ship.
Nya Levande Bibeln
Paulus reser till Makedonien och Grekland
1När allt blivit lugnt igen i Efesos, kallade Paulus samman Jesus efterföljare och uppmuntrade dem. Sedan tog han farväl av dem och började sin resa över till Makedonien.2Där reste han från plats till plats och uppmuntrade de troende, och när han kom fram till Grekland3stannade han i tre månader. Han skulle just segla vidare till Syrien när han fick reda på att några judar gjort upp planer på att döda honom, och han ändrade därför resrutten och for tillbaka upp genom Makedonien.4En hel grupp av män skulle resa med honom ner till Syrien och vidare till Jerusalem. Det var Sopatros, Pyrrhos son, från Beroia, Aristarchos och Secundus från Thessalonike, Gaius från Derbe, Timotheos samt Tychikos och Trofimos från provinsen Asien*.5Men han lät dem nu segla i förväg över till Troas och vänta på oss* där.6Efter påskhögtiden* gick sedan vi andra ombord på ett fartyg i Filippi, och fem dagar senare mötte vi dem i Troas, där vi stannade en vecka.
Paulus i Troas. En ung man uppväcks från de döda
7På söndagen, när vi hade samlats för att bryta bröd tillsammans, talade Paulus till de troende, och eftersom han skulle resa från Troas nästa dag höll han på ända till midnatt.8Rummet på övre våningen, där vi var samlade, var upplyst av många oljelampor,9och en ung man som hette Eutychos hade satt sig i fönstret. Men när Paulus talade så länge råkade han somna och föll ner från tredje våningen och dog.10Paulus sprang då ner och la sig över honom och tog honom i sina armar och sa: ”Oroa er inte, han lever!”11Och så gick alla tillbaka upp och bröt brödet och åt tillsammans. Sedan fortsatte Paulus att tala ytterligare en stund, ja, det hann faktiskt bli morgon innan han till slut lämnade dem.12Men den unga mannen som trillat ut genom fönstret fördes hem livs levande till stor lättnad för alla.
Paulus avsked till församlingsledarna i Efesos
13Paulus tog sedan landvägen över till staden Assos, medan vi andra reste runt med båt.14När vi efter ett tag mötte honom i Assos, tog vi honom ombord och reste ner till Mitylene.15Därifrån seglade vi vidare och passerade nästa dag ön Chios. Dagen därpå la vi till vid ön Samos, och en dag senare var vi framme i staden Miletos.16Paulus hade bestämt sig för att inte resa till Efesos den här gången, trots att staden låg i närheten. Han ville inte bli uppehållen i provinsen Asien*, eftersom han ville hinna till Jerusalem och fira pingsthögtiden där. Men när vi kom fram till Miletos skickade han i alla fall ett meddelande till församlingsledarna i Efesos och bad dem att komma ner till fartyget för att träffa honom.18När de hade anlänt sa han till dem: ”Ni vet om allt jag har gjort ända från den dag då jag först satte min fot i provinsen Asien.19Ni vet att jag utan att tänka på mig själv har tjänat Herren Jesus, trots de sorger och prövningar som drabbat mig genom judarnas angrepp.20Jag har aldrig tvekat att säga något som kunde vara till nytta för er, utan har undervisat er både offentligt och i hemmen.21Jag har allvarligt uppmanat både judar och icke-judar att vända om till Gud och tro på vår Herre Jesus.22Men nu drivs jag av Guds Ande* att resa tillbaka till Jerusalem, trots att jag inte vet vad som väntar mig.23Det enda jag vet är att Guds heliga Ande i stad efter stad har sagt till mig att fängelse och lidande ligger framför mig.24Men för mig är livet inget värt, om jag inte får använda det till att slutföra den uppgift som Herren Jesus har gett mig. Ända till livets slut vill jag sprida det glada budskapet om Guds kärlek och förlåtelse.25Och nu vet jag att ni aldrig kommer att få se mig igen, alla ni som jag har besökt och undervisat om hur ni kunde få bli Guds eget folk.26Därför vill jag säga er idag att jag inte är skyldig till om någon av er går evigt förlorad,27för jag har utan att tveka meddelat er hela Guds plan om räddning.28Se nu noga till hur ni själva lever, och ta väl hand om de människor som Guds heliga Ande har satt er till ledare för. Var som herdar för Guds församling, den hjord som han har köpt med sin egen Sons blod.29Jag vet att när jag lämnar er kommer glupska vargar att kasta sig in bland er, och de kommer inte att skona hjorden.30Några av er kommer själva att förvränga sanningen och försöka få anhängare bland Jesus efterföljare.31Var därför på er vakt! Kom ihåg att jag under tre år personligen har undervisat var och en av er, och att jag dag och natt under tårar har förmanat er.32Jag ber nu att Gud ska ta hand om er. Glöm inte budskapet om hans kärlek och förlåtelse. Låt det vägleda er, så att er tro blir allt starkare och ni får del av det arv som väntar dem som tillhör Gud.33Ni vet att jag aldrig har krävt att få pengar eller kläder av er,34utan att jag med egna händer har försörjt både mig själv och mina medhjälpare.35Jag ville genom mitt eget handlande visa att man ska hjälpa de fattiga genom hårt arbete. Kom ihåg att Herren Jesus sa: ’Man blir lyckligare av att ge än av att få.’ ”36När Paulus sedan slutat tala föll han på knä och bad tillsammans med dem.37Då började männen gråta högt och omfamna honom och kyssa honom.38Och det som bedrövade dem allra mest var att han sa att de aldrig mer skulle ses här i livet. Sedan följde alla honom ner till fartyget.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.