1.Samuel 17 | King James Version

1 Now the Philistines gathered together their armies to battle, and were gathered together at Shochoh, which belongeth to Judah, and pitched between Shochoh and Azekah, in Ephesdammim.

2 And Saul and the men of Israel were gathered together, and pitched by the valley of Elah, and set the battle in array against the Philistines.

3 And the Philistines stood on a mountain on the one side, and Israel stood on a mountain on the other side: and there was a valley between them.

4 And there went out a champion out of the camp of the Philistines, named Goliath, of Gath, whose height was six cubits and a span.

5 And he had an helmet of brass upon his head, and he was armed with a coat of mail; and the weight of the coat was five thousand shekels of brass.

6 And he had greaves of brass upon his legs, and a target of brass between his shoulders.

7 And the staff of his spear was like a weaver' beam; and his spear' head weighed six hundred shekels of iron: and one bearing a shield went before him.

8 And he stood and cried unto the armies of Israel, and said unto them, Why are ye come out to set your battle in array? am not I a Philistine, and ye servants to Saul? choose you a man for you, and let him come down to me.

9 If he be able to fight with me, and to kill me, then will we be your servants: but if I prevail against him, and kill him, then shall ye be our servants, and serve us.

10 And the Philistine said, I defy the armies of Israel this day; give me a man, that we may fight together.

11 When Saul and all Israel heard those words of the Philistine, they were dismayed, and greatly afraid.

12 Now David was the son of that Ephrathite of Bethlehemjudah, whose name was Jesse; and he had eight sons: and the man went among men for an old man in the days of Saul.

13 And the three eldest sons of Jesse went and followed Saul to the battle: and the names of his three sons that went to the battle were Eliab the firstborn, and next unto him Abinadab, and the third Shammah.

14 And David was the youngest: and the three eldest followed Saul.

15 But David went and returned from Saul to feed his father' sheep at Bethlehem.

16 And the Philistine drew near morning and evening, and presented himself forty days.

17 And Jesse said unto David his son, Take now for thy brethren an ephah of this parched corn , and these ten loaves, and run to the camp to thy brethren;

18 And carry these ten cheeses unto the captain of their thousand, and look how thy brethren fare, and take their pledge.

19 Now Saul, and they, and all the men of Israel, were in the valley of Elah, fighting with the Philistines.

20 And David rose up early in the morning, and left the sheep with a keeper, and took, and went, as Jesse had commanded him; and he came to the trench, as the host was going forth to the fight, and shouted for the battle.

21 For Israel and the Philistines had put the battle in array, army against army.

22 And David left his carriage in the hand of the keeper of the carriage, and ran into the army, and came and saluted his brethren.

23 And as he talked with them, behold, there came up the champion, the Philistine of Gath, Goliath by name, out of the armies of the Philistines, and spake according to the same words: and David heard them .

24 And all the men of Israel, when they saw the man, fled from him, and were sore afraid.

25 And the men of Israel said, Have ye seen this man that is come up? surely to defy Israel is he come up: and it shall be, that the man who killeth him, the king will enrich him with great riches, and will give him his daughter, and make his father' house free in Israel.

26 And David spake to the men that stood by him, saying, What shall be done to the man that killeth this Philistine, and taketh away the reproach from Israel? for who is this uncircumcised Philistine, that he should defy the armies of the living God?

27 And the people answered him after this manner, saying, So shall it be done to the man that killeth him.

28 And Eliab his eldest brother heard when he spake unto the men; and Eliab' anger was kindled against David, and he said, Why camest thou down hither? and with whom hast thou left those few sheep in the wilderness? I know thy pride, and the naughtiness of thine heart; for thou art come down that thou mightest see the battle.

29 And David said, What have I now done? Is there not a cause?

30 And he turned from him toward another, and spake after the same manner: and the people answered him again after the former manner.

31 And when the words were heard which David spake, they rehearsed them before Saul: and he sent for him.

32 And David said to Saul, Let no man' heart fail because of him; thy servant will go and fight with this Philistine.

33 And Saul said to David, Thou art not able to go against this Philistine to fight with him: for thou art but a youth, and he a man of war from his youth.

34 And David said unto Saul, Thy servant kept his father' sheep, and there came a lion, and a bear, and took a lamb out of the flock:

35 And I went out after him, and smote him, and delivered it out of his mouth: and when he arose against me, I caught him by his beard, and smote him, and slew him.

36 Thy servant slew both the lion and the bear: and this uncircumcised Philistine shall be as one of them, seeing he hath defied the armies of the living God.

37 David said moreover, The LORD that delivered me out of the paw of the lion, and out of the paw of the bear, he will deliver me out of the hand of this Philistine. And Saul said unto David, Go, and the LORD be with thee.

38 And Saul armed David with his armour, and he put an helmet of brass upon his head; also he armed him with a coat of mail.

39 And David girded his sword upon his armour, and he assayed to go; for he had not proved it . And David said unto Saul, I cannot go with these; for I have not proved them . And David put them off him.

40 And he took his staff in his hand, and chose him five smooth stones out of the brook, and put them in a shepherd' bag which he had, even in a scrip; and his sling was in his hand: and he drew near to the Philistine.

41 And the Philistine came on and drew near unto David; and the man that bare the shield went before him.

42 And when the Philistine looked about, and saw David, he disdained him: for he was but a youth, and ruddy, and of a fair countenance.

43 And the Philistine said unto David, Am I a dog, that thou comest to me with staves? And the Philistine cursed David by his gods.

44 And the Philistine said to David, Come to me, and I will give thy flesh unto the fowls of the air, and to the beasts of the field.

45 Then said David to the Philistine, Thou comest to me with a sword, and with a spear, and with a shield: but I come to thee in the name of the LORD of hosts, the God of the armies of Israel, whom thou hast defied.

46 This day will the LORD deliver thee into mine hand; and I will smite thee, and take thine head from thee; and I will give the carcases of the host of the Philistines this day unto the fowls of the air, and to the wild beasts of the earth; that all the earth may know that there is a God in Israel.

47 And all this assembly shall know that the LORD saveth not with sword and spear: for the battle is the LORD', and he will give you into our hands.

48 And it came to pass, when the Philistine arose, and came and drew nigh to meet David, that David hasted, and ran toward the army to meet the Philistine.

49 And David put his hand in his bag, and took thence a stone, and slang it , and smote the Philistine in his forehead, that the stone sunk into his forehead; and he fell upon his face to the earth.

50 So David prevailed over the Philistine with a sling and with a stone, and smote the Philistine, and slew him; but there was no sword in the hand of David.

51 Therefore David ran, and stood upon the Philistine, and took his sword, and drew it out of the sheath thereof, and slew him, and cut off his head therewith. And when the Philistines saw their champion was dead, they fled.

52 And the men of Israel and of Judah arose, and shouted, and pursued the Philistines, until thou come to the valley, and to the gates of Ekron. And the wounded of the Philistines fell down by the way to Shaaraim, even unto Gath, and unto Ekron.

53 And the children of Israel returned from chasing after the Philistines, and they spoiled their tents.

54 And David took the head of the Philistine, and brought it to Jerusalem; but he put his armour in his tent.

55 And when Saul saw David go forth against the Philistine, he said unto Abner, the captain of the host, Abner, whose son is this youth? And Abner said, As thy soul liveth, O king, I cannot tell.

56 And the king said, Enquire thou whose son the stripling is .

57 And as David returned from the slaughter of the Philistine, Abner took him, and brought him before Saul with the head of the Philistine in his hand.

58 And Saul said to him, Whose son art thou, thou young man? And David answered, I am the son of thy servant Jesse the Bethlehemite.

King James Bible (1769). Public Domain. Please note the following exceptions for use and publication in the United Kingdom: Cambridge University Press

Nya Levande Bibeln

Goljat utmanar Israel

1 Filisteerna gjorde nu sin armé klar för strid och slog läger vid Soko och Aseka vid Efes-Dammim.

2 Saul å sin sida samlade sina styrkor i Ekdalen.

3 Filisteerna och israeliterna gjorde sig stridsberedda från varsin kulle och det var bara en dal som skilde dem åt.

4 Då steg Goljat fram, en filisteisk kämpe från Gat. Han var som en jätte, över tre meter lång! Han hade en kopparhjälm, en rustning som vägde åttio kilo, benskydd av koppar och ett spjut av brons på ryggen. Hans lans var en decimeter tjock med en spets av järn som vägde tio kilo. Framför honom gick hans vapendragare med en stor sköld.

8 Han skrek till israeliterna på andra sidan: "Behöver ni verkligen en hel armé för att avgöra detta? Jag strider för filisteerna. Välj ut någon som vill möta mig!

9 Om han kan döda mig, så ska vi bli era slavar! Men om jag dödar honom måste ni bli våra slavar!

10 Jag utmanar Israels arméer! Har ni någon som vågar strida mot mig?"

11 När Saul och den israelitiska armén hörde detta blev de rädda och kände sig illa till mods.

12 David, som var son till efraimiten Isai från Betlehem i Juda, hade sju äldre bröder.

13 De tre äldsta, Eliab, Abinadab och Samma, hade redan frivilligt anmält sig för att strida mot filisteerna i Sauls armé.

14 David var Isais yngste son. Han återvände ofta till Betlehem från sin tjänst hos Saul för att hjälpa sin far med fåren.

16 Två gånger om dagen, morgon och kväll under fyrtio dagar, steg den filisteiske jätten fram inför Israels arméer.

17 En dag sa Isai till David: "Gå till dina bröder och ta med dig en säck rostade ax och dessa tio bröd.

18 Ge dessa tio ostar till befälhavaren. Se efter hur mina söner har det och ta med dig något tillbaka som en hälsning från dem!

19 Saul och den israelitiska armén har slagit läger i Ekdalen."

20 Tidigt nästa morgon lämnade David fåren till en annan herde, packade sin utrustning och gav sig iväg. Han kom fram till utkanten av lägret precis när den israelitiska armén gjorde sig klar att gå till stridsfältet med rop och härskrin,

21 och snart stod israeliter och filisteer uppställda mot varandra.

22 David lämnade sin packning i förvar hos den officer som var ansvarig för förråden och skyndade sig till trupperna för att träffa sina bröder.

23 Medan de pratades vid, såg han hur den väldige Goljat steg fram ur de filisteiska leden och ropade ut sin utmaning till Israels armé.

24 Så snart israeliterna såg honom, flydde de förskräckta.

25 "Har du sett jätten?" frågade soldaterna."Han har förolämpat hela Israels armé. Och har du hört om den stora belöningen, som kungen har erbjudit den som dödar honom? Kungen tänker ge honom en av sina döttrar, och hela hans familj kommer att slippa betala skatt!"

26 David talade med några andra som stod där, för att få uppgiften bekräftad. "Vad får den man som dödar den där filisteen och gör slut på hans förolämpningar mot Israel?" frågade han dem. "Vem är den där hedniske filisteen, eftersom man tillåter honom att utmana den levande Gudens arméer?"

27 Han fick då samma svar som förut.

28 Men när Davids äldste bror Eliab hörde David tala med männen, blev han arg. "Vad gör du här egentligen?" röt han. "Varför är du inte hemma och tar hand om fåren? Jag vet vilken högfärdig typ du är. Du är säkert här bara för att se på striden!"

29 "Men vad är det nu då?" invände David. "Jag råkade ju bara ställa en fråga!"

30 Sedan gick han fram till några andra, frågade samma sak och fick samma svar.

31 Men någon talade om för kung Saul vad David sagt, och kungen skickade då efter honom.

David dödar Goljat

32 "Var inte orolig", sa David till Saul. "Jag ska ta hand om den här filisteen."

33 "Det klarar du inte av", svarade Saul. "Hur skulle en pojke som du kunna strida mot en man som han? Du är bara en tonåring, och han har varit i armén sedan han var ung!"

34 Men David stod på sig och sa: "När jag vaktar min fars får och ett lejon eller en björn kommer och tar ett lamm från flocken,

35 så förföljer jag det, slår ner det och rycker bort lammet ur djurets käftar. Om det vänder sig mot mig, så tar jag det i käken och slår ihjäl det.

36 Jag har dödat både lejon och björnar, och jag ska göra likadant med den här hedniske filisteen, för han har smädat den helige Gudens armé!

37 Herren, som räddade mig från lejon och björnar, kommer också att rädda mig undan denne filisté!"Saul gav till slut med sig. "Gå och försök!" sa han. "Herren vare med dig!"

38 Sedan gav Saul sin egen rustning och kopparhjälm till David. David satte den på sig, spände fast svärdet utanpå rustningen och tog ett par steg på prov, för han hade aldrig någonsin varit klädd i en rustning."Jag kan ju knappt röra mig i den här!" utropade han och krängde den av sig.

40 Sedan plockade han upp fem släta stenar från en bäck och lade dem i sin herdeväska, och utrustad med bara herdestav och slunga gick han för att möta Goljat.

41 Under tiden hade Goljat närmat sig med sin sköldbärare framför sig. Han drev med den unge och rödkindade pojken.

43 "Tror du att jag är en hund", vrålade han mot David, "eftersom du kommer mot mig med en käpp?" Han förbannade David i sina gudars namn.

44 "Kom hit, så ska jag ge ditt kött till fåglarna och de vilda djuren!" skrek Goljat.

45 "Du kommer mot mig med svärd och spjut", ropade David till svar, "men jag kommer mot dig i Herrens namn, han som härskar över himlens och Israels armé, den Gud som du har utmanat.

46 I dag kommer Herren att besegra dig, och jag ska döda dig och hugga huvudet av dig. Sedan ska jag ge dina mäns döda kroppar till fåglarna och de vilda djuren, och hela världen ska veta att det finns en Gud i Israel!

47 Och Israel kommer att lära sig att Herren inte är beroende av svärd och spjut för att utföra sina planer. Han handlar utan att vara begränsad av mänskliga möjligheter, och han kommer att ge dig till oss!"

48 När Goljat närmade sig, sprang David ut för att möta honom. David stack ner handen i sin herdeväska och tog fram en sten och sköt iväg den med sin slunga. Stenen träffade filisteen i pannan och trängde djupt in, och Goljat stupade med ansiktet mot marken.

50 David besegrade alltså den filisteiske jätten med bara en slunga och en sten. Eftersom han inte hade något svärd, sprang han fram och drog Goljats svärd ur skidan. Med det dödade han honom, och sedan högg han huvudet av honom! När filisteerna såg att deras hjälte hade fallit, vände de om och flydde.

52 Då gav israeliterna upp ett härskri och rusade efter filisteerna och jagade dem ända bort till Gat och Ekrons portar, och kropparna av dödade och sårade filisteer låg utströdda längs hela vägen till Saaraim.

53 Därefter återvände den israelitiska armén och plundrade det övergivna fiendelägret.

54 David tog Goljats huvud till Jerusalem, men hans rustning gömde han i sitt tält.

55 När Saul såg David gå ut för att strida mot Goljat, hade han frågat sin general Abner: "Vem är den här unge mannens far?""Det vet jag faktiskt inte", sa Abner.

56 "Ta reda på det åt mig!" bad kungen.

57 Medan David fortfarande bar på Goljats avhuggna huvud fick Abner tag i honom och tog honom med sig till Saul.

58 "Berätta för mig om din far, min vän", sa Saul. David svarade: "Han heter Isai, och vi bor i Betlehem."

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.^® Used by permission. All rights reserved worldwide.