1.Könige 3 | King James Version
1And Solomon made affinity with Pharaoh king of Egypt, and took Pharaoh' daughter, and brought her into the city of David, until he had made an end of building his own house, and the house of the LORD, and the wall of Jerusalem round about.2Only the people sacrificed in high places, because there was no house built unto the name of the LORD, until those days.3And Solomon loved the LORD, walking in the statutes of David his father: only he sacrificed and burnt incense in high places.4And the king went to Gibeon to sacrifice there; for that was the great high place: a thousand burnt offerings did Solomon offer upon that altar.5In Gibeon the LORD appeared to Solomon in a dream by night: and God said, Ask what I shall give thee.6And Solomon said, Thou hast shewed unto thy servant David my father great mercy, according as he walked before thee in truth, and in righteousness, and in uprightness of heart with thee; and thou hast kept for him this great kindness, that thou hast given him a son to sit on his throne, as it is this day.7And now, O LORD my God, thou hast made thy servant king instead of David my father: and I am but a little child: I know not how to go out or come in.8And thy servant is in the midst of thy people which thou hast chosen, a great people, that cannot be numbered nor counted for multitude.9Give therefore thy servant an understanding heart to judge thy people, that I may discern between good and bad: for who is able to judge this thy so great a people?10And the speech pleased the Lord, that Solomon had asked this thing.11And God said unto him, Because thou hast asked this thing, and hast not asked for thyself long life; neither hast asked riches for thyself, nor hast asked the life of thine enemies; but hast asked for thyself understanding to discern judgment;12Behold, I have done according to thy words: lo, I have given thee a wise and an understanding heart; so that there was none like thee before thee, neither after thee shall any arise like unto thee.13And I have also given thee that which thou hast not asked, both riches, and honour: so that there shall not be any among the kings like unto thee all thy days.14And if thou wilt walk in my ways, to keep my statutes and my commandments, as thy father David did walk, then I will lengthen thy days.15And Solomon awoke; and, behold, it was a dream. And he came to Jerusalem, and stood before the ark of the covenant of the LORD, and offered up burnt offerings, and offered peace offerings, and made a feast to all his servants.16Then came there two women, that were harlots, unto the king, and stood before him.17And the one woman said, O my lord, I and this woman dwell in one house; and I was delivered of a child with her in the house.18And it came to pass the third day after that I was delivered, that this woman was delivered also: and we were together; there was no stranger with us in the house, save we two in the house.19And this woman' child died in the night; because she overlaid it.20And she arose at midnight, and took my son from beside me, while thine handmaid slept, and laid it in her bosom, and laid her dead child in my bosom.21And when I rose in the morning to give my child suck, behold, it was dead: but when I had considered it in the morning, behold, it was not my son, which I did bear.22And the other woman said, Nay; but the living is my son, and the dead is thy son. And this said, No; but the dead is thy son, and the living is my son. Thus they spake before the king.23Then said the king, The one saith, This is my son that liveth, and thy son is the dead: and the other saith, Nay; but thy son is the dead, and my son is the living.24And the king said, Bring me a sword. And they brought a sword before the king.25And the king said, Divide the living child in two, and give half to the one, and half to the other.26Then spake the woman whose the living child was unto the king, for her bowels yearned upon her son, and she said, O my lord, give her the living child, and in no wise slay it. But the other said, Let it be neither mine nor thine, but divide it .27Then the king answered and said, Give her the living child, and in no wise slay it: she is the mother thereof.28And all Israel heard of the judgment which the king had judged; and they feared the king: for they saw that the wisdom of God was in him, to do judgment.
Nya Levande Bibeln
1Salomo ingick en allians med Farao, kungen i Egypten, och gifte sig med en av hans döttrar. Han tog henne med till Davids stad, Jerusalem, där hon bodde tills han hade byggt färdigt sitt palats, templet och muren runt staden.2Vid den tiden bar Israel fram sina offer på altaren som man hade rest på höjderna, eftersom Herrens tempel ännu inte var byggt.
Salomo ber om vishet
3Salomo visade sin kärlek till Herren genom att följa de råd han fått av sin far David, bortsett från att han fortsatte att offra på höjderna och tända rökelse där.4Det mest kända altaret fanns i Gibeon, och dit gick kungen ofta och bar sammanlagt fram ett tusen brännoffer!5Där visade sig Herren för Salomo en natt i en dröm och sa till honom att han skulle få vad han än önskade sig!6Salomo svarade: "Du var stor i din barmhärtighet mot min far David, därför att han var trogen mot dig och följde dina befallningar. Du har fortsatt att visa samma barmhärtighet och nåd genom att ge honom en son att efterträda honom.7Herre, min Gud, nu har du gjort mig till kung efter min far David, men jag är ju oerfaren som ett barn och vet oftast inte hur jag ska handla.8Du har satt mig över ditt utvalda folk, en nation så stor att man knappast kan räkna dess invånare.9Ge mig nu ett lydigt hjärta och ett sådant förstånd att jag kan regera på rätt sätt över ditt folk och förstå skillnaden mellan rätt och orätt. För vem kan väl i egen kraft styra detta mäktiga folk?"10Herren var mycket nöjd med hans svar, och han var glad över att Salomo hade bett om vishet och förstånd för att kunna regera över folket.11"Därför att du har bett om vishet för att rätt kunna styra mitt folk, och inte om ett långt liv, rikedom för egen del eller dina fienders undergång,12ja, därför ska jag ge dig vad du har bett om!" svarade Herren. "Jag ska ge dig större vishet än någon annan någonsin haft eller kommer att få.13Jag ska dessutom ge dig vad du inte bad om, nämligen ära och rikedom. Ingen i hela världen ska under din livstid bli din like bland kungar,14och om du följer mig och lyder mina lagar, så ska jag låta dig få leva länge, precis som din far David fick göra."15Sedan vaknade Salomo ur sin dröm. Han återvände till Jerusalem och ställde sig framför Guds ark. Där bar han fram brännoffer och tackoffer, och sedan inbjöd han hela hovet till en fest.
Salomo visar prov på sin vishet
16Strax därefter kom två prostituerade kvinnor till kungen för att han skulle döma i en tvist.17"Ers Majestät, vi bor båda i samma hus", började en av dem. "Helt nyligen fick jag ett barn, och när det var tre dagar gammalt fick den här kvinnan också ett barn. Det bodde inga andra i huset.19Men hennes barn dog när hon i sömnen råkade lägga sig på det.20Då gick hon upp mitt i natten när jag sov, lade det döda barnet i mina armar och tog min son, som låg bredvid mig, till sig.21På morgonen när jag skulle ge mitt barn mat, upptäckte jag att det var dött, men när det blev ljusare såg jag att det inte var rätt barn.22Den andra kvinnan avbröt henne: "Det var visst hennes egen son, och barnet som lever är mitt."På det sättet grälade de alltså inför kungen.23"Låt oss nu reda ut det här", sa kungen. "Båda säger ni att det levande barnet är ert och att det döda barnet tillhör den andra.24Ge mig nu ett svärd." Man hämtade ett svärd till kungen, som föreslog:25"Hugg det levande barnet i två delar, och låt de båda kvinnorna få var sin del."26Barnets mor, som naturligtvis älskade sin son, utropade då: "Nej, Ers Majestät! Ge henne barnet i stället. Döda det inte!""Nej, varken du eller jag ska ha honom", sa den andra kvinnan. "Dela honom mellan oss i stället!"27Då sa kungen: "Ge pojken till henne som vill att han ska få leva. Hon är hans mor!"28Över hela landet fick man höra talas om den dom kung Salomos avkunnade, och alla insåg vilken vishet Gud hade gett honom.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.