1.Könige 20 | King James Version

1 And Benhadad the king of Syria gathered all his host together: and there were thirty and two kings with him, and horses, and chariots: and he went up and besieged Samaria, and warred against it.

2 And he sent messengers to Ahab king of Israel into the city, and said unto him, Thus saith Benhadad,

3 Thy silver and thy gold is mine; thy wives also and thy children, even the goodliest, are mine.

4 And the king of Israel answered and said, My lord, O king, according to thy saying, I am thine, and all that I have.

5 And the messengers came again, and said, Thus speaketh Benhadad, saying, Although I have sent unto thee, saying, Thou shalt deliver me thy silver, and thy gold, and thy wives, and thy children;

6 Yet I will send my servants unto thee to morrow about this time, and they shall search thine house, and the houses of thy servants; and it shall be, that whatsoever is pleasant in thine eyes, they shall put it in their hand, and take it away.

7 Then the king of Israel called all the elders of the land, and said, Mark, I pray you, and see how this man seeketh mischief: for he sent unto me for my wives, and for my children, and for my silver, and for my gold; and I denied him not.

8 And all the elders and all the people said unto him, Hearken not unto him , nor consent.

9 Wherefore he said unto the messengers of Benhadad, Tell my lord the king, All that thou didst send for to thy servant at the first I will do: but this thing I may not do. And the messengers departed, and brought him word again.

10 And Benhadad sent unto him, and said, The gods do so unto me, and more also, if the dust of Samaria shall suffice for handfuls for all the people that follow me.

11 And the king of Israel answered and said, Tell him , Let not him that girdeth on his harness boast himself as he that putteth it off.

12 And it came to pass, when Benhadad heard this message, as he was drinking, he and the kings in the pavilions, that he said unto his servants, Set yourselves in array . And they set themselves in array against the city.

13 And, behold, there came a prophet unto Ahab king of Israel, saying, Thus saith the LORD, Hast thou seen all this great multitude? behold, I will deliver it into thine hand this day; and thou shalt know that I am the LORD.

14 And Ahab said, By whom? And he said, Thus saith the LORD, Even by the young men of the princes of the provinces. Then he said, Who shall order the battle? And he answered, Thou.

15 Then he numbered the young men of the princes of the provinces, and they were two hundred and thirty two: and after them he numbered all the people, even all the children of Israel, being seven thousand.

16 And they went out at noon. But Benhadad was drinking himself drunk in the pavilions, he and the kings, the thirty and two kings that helped him.

17 And the young men of the princes of the provinces went out first; and Benhadad sent out, and they told him, saying, There are men come out of Samaria.

18 And he said, Whether they be come out for peace, take them alive; or whether they be come out for war, take them alive.

19 So these young men of the princes of the provinces came out of the city, and the army which followed them.

20 And they slew every one his man: and the Syrians fled; and Israel pursued them: and Benhadad the king of Syria escaped on an horse with the horsemen.

21 And the king of Israel went out, and smote the horses and chariots, and slew the Syrians with a great slaughter.

22 And the prophet came to the king of Israel, and said unto him, Go, strengthen thyself, and mark, and see what thou doest: for at the return of the year the king of Syria will come up against thee.

23 And the servants of the king of Syria said unto him, Their gods are gods of the hills; therefore they were stronger than we; but let us fight against them in the plain, and surely we shall be stronger than they.

24 And do this thing, Take the kings away, every man out of his place, and put captains in their rooms:

25 And number thee an army, like the army that thou hast lost, horse for horse, and chariot for chariot: and we will fight against them in the plain, and surely we shall be stronger than they. And he hearkened unto their voice, and did so.

26 And it came to pass at the return of the year, that Benhadad numbered the Syrians, and went up to Aphek, to fight against Israel.

27 And the children of Israel were numbered, and were all present, and went against them: and the children of Israel pitched before them like two little flocks of kids; but the Syrians filled the country.

28 And there came a man of God, and spake unto the king of Israel, and said, Thus saith the LORD, Because the Syrians have said, The LORD is God of the hills, but he is not God of the valleys, therefore will I deliver all this great multitude into thine hand, and ye shall know that I am the LORD.

29 And they pitched one over against the other seven days. And so it was, that in the seventh day the battle was joined: and the children of Israel slew of the Syrians an hundred thousand footmen in one day.

30 But the rest fled to Aphek, into the city; and there a wall fell upon twenty and seven thousand of the men that were left. And Benhadad fled, and came into the city, into an inner chamber.

31 And his servants said unto him, Behold now, we have heard that the kings of the house of Israel are merciful kings: let us, I pray thee, put sackcloth on our loins, and ropes upon our heads, and go out to the king of Israel: peradventure he will save thy life.

32 So they girded sackcloth on their loins, and put ropes on their heads, and came to the king of Israel, and said, Thy servant Benhadad saith, I pray thee, let me live. And he said, Is he yet alive? he is my brother.

33 Now the men did diligently observe whether any thing would come from him, and did hastily catch it : and they said, Thy brother Benhadad. Then he said, Go ye, bring him. Then Benhadad came forth to him; and he caused him to come up into the chariot.

34 And Benhadad said unto him, The cities, which my father took from thy father, I will restore; and thou shalt make streets for thee in Damascus, as my father made in Samaria. Then said Ahab , I will send thee away with this covenant. So he made a covenant with him, and sent him away.

35 And a certain man of the sons of the prophets said unto his neighbour in the word of the LORD, Smite me, I pray thee. And the man refused to smite him.

36 Then said he unto him, Because thou hast not obeyed the voice of the LORD, behold, as soon as thou art departed from me, a lion shall slay thee. And as soon as he was departed from him, a lion found him, and slew him.

37 Then he found another man, and said, Smite me, I pray thee. And the man smote him, so that in smiting he wounded him .

38 So the prophet departed, and waited for the king by the way, and disguised himself with ashes upon his face.

39 And as the king passed by, he cried unto the king: and he said, Thy servant went out into the midst of the battle; and, behold, a man turned aside, and brought a man unto me, and said, Keep this man: if by any means he be missing, then shall thy life be for his life, or else thou shalt pay a talent of silver.

40 And as thy servant was busy here and there, he was gone. And the king of Israel said unto him, So shall thy judgment be ; thyself hast decided it .

41 And he hasted, and took the ashes away from his face; and the king of Israel discerned him that he was of the prophets.

42 And he said unto him, Thus saith the LORD, Because thou hast let go out of thy hand a man whom I appointed to utter destruction, therefore thy life shall go for his life, and thy people for his people.

43 And the king of Israel went to his house heavy and displeased, and came to Samaria.

King James Bible (1769). Public Domain. Please note the following exceptions for use and publication in the United Kingdom: Cambridge University Press

Nya Levande Bibeln

Herren låter Israel besegra Aram

1 Ben-Hadad, kungen i Aram, mobiliserade hela sin armé, och tillsammans med trettiotvå andra kungar och deras hästar och vagnar belägrade han den israelitiska huvudstaden Samaria.

2 Han sände ett meddelande till kung Ahab inne i staden: "Ditt silver och guld är mitt, liksom dina skönaste hustrur och vackraste barn!"

4 "Ja, min kung, allt jag har är ditt!" svarade Ahab.

5 Snart kom Ben-Hadads sändebud tillbaka med ett nytt meddelande som löd: "Du ska inte bara ge mig ditt silver och guld och dina hustrur och barn, utan så här dags i morgon skickar jag mina män för att leta igenom ditt palats och dina tjänstemäns hus, och de kommer att ta allt det som ni sätter värde på!"

7 Då sammankallade Ahab sina rådgivare. "Hör här vad den här mannen gör", klagade han inför dem. "Han ställer till bråk, trots att jag redan har lovat honom att få mina hustrur och barn och mitt silver och guld, ja, allt det som han först bad om."

8 "Lyssna inte mer på honom", var deras svar.

9 Ahab lät alltså meddela Ben-Hadad genom sändebuden: "Jag ska ge dig allt det du begärde första gången, men dina män får inte söka igenom palatset och husen här i staden."

10 Sändebuden återvände snart med ett nytt meddelande till Ahab: "Måtte gudarna straffa mig, om jag inte förvandlar Samaria till en grushög!"

11 "Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken!" svarade då Israels kung.

12 Detta svar nådde Ben-Hadad och de andra kungarna, när de satt och drack i sina tält."Gör er redo för anfall!" befallde Ben-Hadad sina officerare, och de skyndade sig att lyda honom.

13 Då kom en profet och sökte upp kung Ahab och gav honom följande budskap från Herren: "Ser du alla dessa fientliga trupper? Jag ska låta dig besegra dem i dag. Då kanske du äntligen kan förstå att jag är Herren.

14 "Men hur ska det gå till?" frågade Ahab."Herren säger: 'Genom de unga officerarna i provinserna' ", svarade profeten."Vem ska börja anfallet?" frågade Ahab."Det ska du göra", svarade profeten.

15 Ahab mönstrade de unga officerarna från provinserna, 232 stycken. Armén bestod av 7.000 man.

16 Mitt på dagen, medan Ben-Hadad och hans trettiotvå allierade höll på att dricka sig berusade i sina tält, marscherade de unga officerarna ut först av alla.

17 Ben-Hadads spejare fick bråttom att meddela kungen att trupper var i antågande.

18 "Ta dem levande, vare sig de kommer för att begära fred eller för att strida", befallde Ben-Hadad.

19 Men nu hade hela Ahabs armé gått till anfall,

20 och alla lyckades vinna i striderna man mot man mot arameerna. Plötsligt greps hela den arameiska armén av panik och flydde. Israeliterna förföljde dem, men kung Ben-Hadad och några andra lyckades komma undan till häst.

21 Men den stora mängden hästar och vagnar tog man som byte, och många arameer fick sätta livet till i striden.

22 Efter slaget gick profeten fram till kung Ahab och uppmanade honom att till våren förstärka sina positioner och förbereda sig för ett nytt anfall från Aram.

23 Efter nederlaget kom nämligen Ben-Hadads officerare fram till honom och sa: "Israels Gud är en bergsgud, och det är anledningen till att de vann. Men vi kan mycket lätt besegra dem nere på slätten.

24 Ersätt kungarna med officerare nästa gång,

25 och skaffa dig en ny armé lika stor som den du har förlorat. Låt oss få samma antal hästar, vagnar och soldater, och sedan ska vi strida mot dem på slätten! Det finns inte minsta tvivel om att vi då ska besegra dem."Kung Ben-Hadad gjorde precis som de föreslagit.

26 Året därpå mobiliserade han sin armé och marscherade ut mot Israel igen, den här gången vid Afek.

27 Israel mönstrade också sin armé, ordnade med underhållsförband och var beredda. Men den israelitiska armén såg ut som ett par små gethjordar i jämförelse med den stora arameiska armén, som täckte hela landskapet.

28 Då kom profeten till kungen i Israel med ett budskap från Herren: "Arameerna påstår att Herren är en bergsgud och inte en gud över slätten. Därför ska jag hjälpa dig att besegra den här stora armén också, och du ska då förstå att jag verkligen är Herren."

29 De två arméerna låg i ställning mitt emot varandra i sju dagar, men på den sjunde dagen började striden. Israeliterna dödade 100.000 arameiska fotsoldater första dagen.

30 De övriga flydde till staden Afek och tog betäckning bakom dess stadsmur, men murarna föll över dem och dödade ytterligare 27.000 man. Ben-Hadad flydde in i staden och gömde sig i det inre rummet i ett av husen.

31 "Ers Majestät!" sa hans officerare till honom. "Vi har hört att Israels kungar är mycket barmhärtiga. Om vi klär oss i säcktyg och binder rep runt våra huvuden och sedan går ut till kung Ahab, så kanske han låter dig leva."

32 De gick så till Israels kung och sa: "Din tjänare Ben-Hadad ber dig: 'Låt mig få leva!' ""Jaså, lever min bror fortfarande?" sa Israels kung.

33 Männen var snabba att ta fasta på de orden och skyndade sig att tillägga: "Ja, din bror Ben-Hadad!""Gå och hämta honom!" sa kungen till dem. De gjorde så, och när Ben-Hadad kom bjöd Ahab honom att sitta upp i vagnen.

34 "Jag ska lämna tillbaka de städer som min far tog från din far", sa Ben-Hadad till Ahab, "och du kan upprätta handelskvarter i Damaskus, precis som min far gjorde i Samaria.""I utbyte mot detta avtal är du fri", sa Ahab. De avslutade förhandlingarna och Ben-Hadad fick gå.

En profet fördömer kung Ahab

35 Under tiden uppmanade Herren en av profeterna att säga till en av männen: "Såra mig med ditt svärd!" Men mannen vägrade göra det.

36 "Därför att du har vägrat att lyda Herrens röst, ska ett lejon döda dig så fort du lämnar mig", sa profeten till honom. Och mycket riktigt: när han vände sig för att gå därifrån, rusade ett lejon fram och dödade honom.

37 Då vände sig profeten till en annan soldat och bad honom: "Såra mig med ditt svärd." Mannen lydde och sårade honom.

38 Profeten väntade sedan på kungen vid sidan av vägen, men han hade sin huvudbindel långt ner i pannan för att dölja vem han var.

39 När kungen passerade, ropade profeten till honom: "Ers Majestät, jag har varit med i striden. En man kom till mig med en fånge och sa: 'Vakta den här mannen. Om han flyr så måste du dö,

40 eller betala mig en talent i silver.' Men när jag hade uppmärksamheten riktad åt ett annat håll flydde fången!""Det är ditt eget fel", svarade kungen. "Du får väl betala."

41 Då slet profeten bort bindeln från sina ögon, och kungen kände igen honom som en av profeterna.

42 "Herren säger: 'Därför att du har räddat en man som jag har dömt att dö, så måste du dö i hans ställe, och ditt folk ska utrotas i stället för hans' ", sa profeten till honom.

43 Kungen for då hem, och han var både arg och sur när han kom till Samaria.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.^® Used by permission. All rights reserved worldwide.