Römer 15 | Einheitsübersetzung 2016

Die Schwächen des Nächsten mittragen

1 Wir müssen als die Starken die Schwäche derer tragen, die schwach sind, und dürfen nicht für uns selbst leben. 2 Jeder von uns soll dem Nächsten zu Gefallen leben, zum Guten und zur Auferbauung. 3 Denn auch Christus hat nicht sich selbst zu Gefallen gelebt; vielmehr steht geschrieben: Die Schmähungen derer, die dich schmähen, sind auf mich gefallen. 4 Denn alles, was einst geschrieben worden ist, ist zu unserer Belehrung geschrieben, damit wir durch Geduld und durch den Trost der Schriften Hoffnung haben. 5 Der Gott der Geduld und des Trostes aber schenke euch, eines Sinnes untereinander zu sein, Christus Jesus gemäß, 6 damit ihr Gott, den Vater unseres Herrn Jesus Christus, einmütig und mit einem Munde preist.

Gegenseitige Annahme und gemeinsames Gotteslob

7 Darum nehmt einander an, wie auch Christus euch angenommen hat, zur Ehre Gottes! 8 Denn, das sage ich, Christus ist um der Wahrhaftigkeit Gottes willen Diener der Beschnittenen geworden, um die Verheißungen an die Väter zu bestätigen; 9 die Heiden aber sollen Gott rühmen um seines Erbarmens willen, wie geschrieben steht: Darum will ich dich bekennen unter den Heiden / und deinem Namen lobsingen. 10 An anderer Stelle heißt es: Ihr Heiden, freut euch mit seinem Volk! / 11 Und es heißt auch: Lobt den Herrn, alle Heiden, / preisen sollen ihn alle Völker! 12 Und Jesaja sagt: Kommen wird der Spross aus der Wurzel Isais; / er wird sich erheben, / um über die Heiden zu herrschen. / Auf ihn werden die Heiden hoffen. 13 Der Gott der Hoffnung aber erfülle euch mit aller Freude und mit allem Frieden im Glauben, damit ihr reich werdet an Hoffnung in der Kraft des Heiligen Geistes.

BRIEFSCHLUSS

Reisepläne

14 Meine Brüder und Schwestern, im Blick auf euch bin ich fest überzeugt, dass auch ihr voller Güte seid, erfüllt von aller Erkenntnis, und selbst imstande seid, einander zurechtzuweisen. 15 Um euch aber einiges in Erinnerung zu rufen, habe ich euch einen teilweise ziemlich kühnen Brief geschrieben. Ich tat es kraft der Gnade, die mir von Gott gegeben ist, 16 damit ich als Diener Christi Jesu für die Heiden wirke und das Evangelium Gottes wie ein Priester verwalte; denn die Heiden sollen eine Opfergabe werden, die Gott wohlgefällig ist, geheiligt im Heiligen Geist. 17 In Christus Jesus kann ich mich also vor Gott rühmen. 18 Denn ich würde es nicht wagen, von etwas zu reden, was Christus nicht durch mich bewirkt hat, um die Heiden zum Gehorsam zu führen, in Wort und Tat, 19 in der Kraft von Zeichen und Wundern, in der Kraft des Geistes Gottes. So habe ich von Jerusalem aus in weitem Umkreis bis nach Illyrien überall das Evangelium Christi zur Erfüllung gebracht. 20 Dabei habe ich meine Ehre dafür eingesetzt, das Evangelium nicht dort zu verkünden, wo der Name Christi schon bekannt gemacht war, um nicht auf einem fremden Fundament zu bauen; 21 sondern wie geschrieben steht: Sehen werden die, denen nichts über ihn verkündet wurde, / und die werden verstehen, die nichts gehört haben. 22 Das ist es auch, was mich immer wieder gehindert hat, zu euch zu kommen. 23 Jetzt aber habe ich in diesen Gegenden kein Arbeitsfeld mehr, habe aber seit vielen Jahren das Verlangen, zu euch zu kommen, 24 wenn ich einmal nach Spanien reise; denn auf dem Weg dorthin hoffe ich euch zu sehen und dann von euch für die Weiterreise ausgerüstet zu werden, nachdem ich mich zuerst ein wenig an euch erfreut habe. 25 Doch jetzt gehe ich nach Jerusalem, um den Heiligen einen Dienst zu erweisen. 26 Denn Mazedonien und Achaia haben beschlossen, eine Sammlung als Zeichen ihrer Gemeinschaft für die Armen unter den Heiligen in Jerusalem durchzuführen. 27 Ja, das haben sie beschlossen und sie sind auch deren Schuldner. Denn wenn die Heiden an ihren geistlichen Gütern Anteil erhalten haben, so sind sie auch verpflichtet, ihnen mit irdischen Gütern zu dienen. 28 Wenn ich das abgeschlossen und ihnen den Ertrag der Sammlung versiegelt übergeben habe, will ich euch besuchen und dann nach Spanien weiterreisen. 29 Ich weiß aber, wenn ich zu euch komme, werde ich mit der Fülle des Segens Christi kommen.

Aufforderung zur Fürbitte und Segenswunsch für die Adressaten

30 Ich bitte euch aber, Brüder und Schwestern, bei unserem Herrn Jesus Christus und bei der Liebe des Geistes: Kämpft mit mir in den Gebeten für mich vor Gott, 31 dass ich vor den Ungehorsamen in Judäa gerettet werde, dass mein Dienst an Jerusalem von den Heiligen dankbar aufgenommen wird 32 und dass ich, wenn es Gottes Wille ist, voll Freude zu euch kommen kann, um mit euch eine Zeit der Ruhe zu verbringen! 33 Der Gott des Friedens aber sei mit euch allen! Amen.

Nya Levande Bibeln

Tänk på andra

1 Vi som har en stark tro är skyldiga att hjälpa de svaga med deras problem, och kan inte bara tänka på oss själva. 2 Var och en av oss måste hela tiden göra det som är bäst för andra människor, och se till att deras tro blir starkare. 3 Kristus tänkte inte på sig själv, utan på andra. Det står ju i Skriften*: ”Hånet som riktades mot dig har fallit på mig.”* 4 Alla dessa budskap från Gud som finns i Skriften, står där för att undervisa oss. De är till för att uppmuntra oss, så att vi utan att tröttna kan hålla fast vid hoppet om att till slut räddas för evigt. 5 Och jag ber att Gud, han som uppmuntrar och ger uthållighet, ska hjälpa er att leva i fullständig harmoni med varandra, och att Jesus Kristus ska vara ert föredöme. 6 Då kan ni alla tillsammans hylla Gud, han som är Far till vår Herre Jesus Kristus. 7 Acceptera därför varandra på samma sätt som Kristus har accepterat er, för då blir Gud ärad. 8 Låt mig förklara hur vi tillsammans kan hylla Gud: Kristus kom för att hjälpa judarna och visa dem att Gud håller de löften han gav till deras förfäder. 9 Men han kom också för att alla andra folk skulle kunna hylla Gud för den nåd han har visat dem. Det står ju i Skriften: ”Därför ska jag hylla dig bland folken, och sjunga till din ära.”* 10 Det står också: ”Gläd er, alla ni jordens folk, tillsammans med hans folk.”* 11 På ett tredje ställe i Skriften står det: ”Hylla Herren, alla folk! Sjung till hans ära, alla jordens folk!”* 12 Profeten Jesaja skriver också: ”Han som ärver kung Davids tron*ska komma, och han ska härska över alla folk. Alla ska hoppas på honom.”* 13 Därför ber jag att Gud, som har gett oss detta hopp, ska fylla er med glädje och frid när ni tror på honom. Ja, jag ber att Guds heliga Andes kraft ska göra er tro på detta hopp allt starkare.

Paulus speciella uppdrag

14 Jag är själv övertygad om, kära syskon, att Gud har fyllt er med godhet mot andra människor. Och ni vet redan så mycket om dessa saker att ni kan undervisa varandra. 15 Men jag ville ändå skriva till er för att påminna om allt detta, och ibland har jag varit mycket rakt på sak. Det beror på att Gud gav mig förmånen att få tjäna honom. Han gjorde mig till präst åt Jesus Kristus, för att jag skulle sprida Guds glada budskap till icke-judiska folk och sedan överlämna dessa folk som ett offer till Gud. Och han tar emot dem med glädje, eftersom hans heliga Ande har gjort dem värdiga att tillhöra honom. 17 Tack vare min gemenskap med Jesus Kristus kan jag vara stolt över det uppdrag Gud har gett mig. 18 Något annat än det som Kristus har gjort genom mig vågar jag inte tala om. Det är han som har fått de icke-judiska folken att lyda Gud genom mina ord och mina handlingar, 19 och genom kraften i de tecken och under jag har fått utföra med Guds Andes hjälp. På detta sätt har jag spridit det glada budskapet om Kristus, med början i Jerusalem och sedan överallt, ända till Illyrien.* 20 Hela tiden har min målsättning varit att sprida det glada budskapet på platser där man aldrig har hört talas om Kristus, istället för att fortsätta arbetet i församlingar som andra hade startat. 21 Jag har följt det som står i Skriften: ”De som inte har fått budskapet om honom ska se, och de som inte har hört ska förstå.”*

Paulus resplaner

22 Det är på grund av denna målsättning som jag har hindrats så länge från att resa till er. 23 Men nu är jag äntligen färdig med mitt arbete i det här området, och kan efter många år av väntan komma till er. 24 Jag planerar nämligen att resa till Spanien, och på vägen dit tänkte jag stanna i Rom. När jag sedan har fått vara tillsammans med er en kort tid, hoppas jag att ni ger mig vad jag behöver för min fortsatta resa. 25 Men först måste jag resa till Jerusalem för att hjälpa de troende där. 26 Församlingarna i Makedonien och Achaia* har nämligen gjort en frivillig insamling för de som är fattiga bland de troende i Jerusalem. 27 De var glada att få göra detta, eftersom de står i tacksamhetsskuld till judarna. De icke-judiska folken har ju fått del av allt det andliga goda som Gud har gett judarna, och därför är det också rätt att de icke-judiska folken delar med sig av sitt materiella goda. 28 Men så snart jag har avslutat detta uppdrag och lämnat över gåvan till dem, tänker jag resa till Spanien och hälsa på er på vägen. 29 Och jag vet att när jag kommer till er, ska jag få vara med och ge er av allt det goda som Kristus har i beredskap åt er. 30 Men innan dess vill jag be er om en sak, kära syskon: Hjälp mig i min kamp genom att be till Gud för mig, så att vår Herre Jesus Kristus kan bli ärad. Jag vet ju vilken kärlek Guds Ande har gett er. 31 Be att Gud räddar mig från de människor i Judeen som vägrar att tro på Kristus och att de troende i Jerusalem ska bli glada över den hjälp jag har med mig. 32 Då kan jag, om Gud vill, få besöka er, och genom detta bli uppmuntrad och utvilad. 33 Jag ber att Gud, han som ger frid, ska vara med er alla. Ja, det är min bön!*

Römer 15 | Einheitsübersetzung 2016 Nya Levande Bibeln