Matthäus 20 | Einheitsübersetzung 2016

Das Gleichnis von den Arbeitern im Weinberg

1 Denn mit dem Himmelreich ist es wie mit einem Gutsbesitzer, der früh am Morgen hinausging, um Arbeiter für seinen Weinberg anzuwerben. 2 Er einigte sich mit den Arbeitern auf einen Denar für den Tag und schickte sie in seinen Weinberg. 3 Um die dritte Stunde ging er wieder hinaus und sah andere auf dem Markt stehen, die keine Arbeit hatten. 4 Er sagte zu ihnen: Geht auch ihr in meinen Weinberg! Ich werde euch geben, was recht ist. 5 Und sie gingen. Um die sechste und um die neunte Stunde ging der Gutsherr wieder hinaus und machte es ebenso. 6 Als er um die elfte Stunde noch einmal hinausging, traf er wieder einige, die dort standen. Er sagte zu ihnen: Was steht ihr hier den ganzen Tag untätig? 7 Sie antworteten: Niemand hat uns angeworben. Da sagte er zu ihnen: Geht auch ihr in meinen Weinberg! 8 Als es nun Abend geworden war, sagte der Besitzer des Weinbergs zu seinem Verwalter: Ruf die Arbeiter und zahl ihnen den Lohn aus, angefangen bei den Letzten, bis hin zu den Ersten! 9 Da kamen die Männer, die er um die elfte Stunde angeworben hatte, und jeder erhielt einen Denar. 10 Als dann die Ersten kamen, glaubten sie, mehr zu bekommen. Aber auch sie erhielten einen Denar. 11 Als sie ihn erhielten, murrten sie über den Gutsherrn 12 und sagten: Diese Letzten haben nur eine Stunde gearbeitet und du hast sie uns gleichgestellt. Wir aber haben die Last des Tages und die Hitze ertragen. 13 Da erwiderte er einem von ihnen: Freund, dir geschieht kein Unrecht. Hast du nicht einen Denar mit mir vereinbart? 14 Nimm dein Geld und geh! Ich will dem Letzten ebenso viel geben wie dir. 15 Darf ich mit dem, was mir gehört, nicht tun, was ich will? Oder ist dein Auge böse, weil ich gut bin? 16 So werden die Letzten Erste sein und die Ersten Letzte.*

Die dritte Ankündigung von Leiden und Auferstehung Jesu

17 Als Jesus nach Jerusalem hinaufzog, nahm er die zwölf Jünger beiseite und sagte unterwegs zu ihnen: 18 Siehe, wir gehen nach Jerusalem hinauf; und der Menschensohn wird den Hohepriestern und Schriftgelehrten ausgeliefert; sie werden ihn zum Tod verurteilen 19 und den Heiden ausliefern, damit er verspottet, gegeißelt und gekreuzigt wird; und am dritten Tag wird er auferweckt werden.

Vom Dienen und Herrschen

20 Damals kam die Frau des Zebedäus mit ihren Söhnen zu Jesus, fiel vor ihm nieder und bat ihn um etwas. 21 Er fragte sie: Was willst du? Sie antwortete: Versprich, dass meine beiden Söhne in deinem Reich rechts und links neben dir sitzen dürfen! 22 Jesus erwiderte: Ihr wisst nicht, was ihr erbittet. Könnt ihr den Kelch trinken, den ich trinken werde? Sie sagten zu ihm: Wir können es. 23 Da antwortete er ihnen: Meinen Kelch werdet ihr trinken; doch den Platz zu meiner Rechten und zu meiner Linken habe nicht ich zu vergeben; dort werden die sitzen, für die es mein Vater bestimmt hat. 24 Als die zehn anderen Jünger das hörten, wurden sie sehr ärgerlich über die beiden Brüder. 25 Da rief Jesus sie zu sich und sagte: Ihr wisst, dass die Herrscher ihre Völker unterdrücken und die Großen ihre Vollmacht gegen sie gebrauchen. 26 Bei euch soll es nicht so sein, sondern wer bei euch groß sein will, der soll euer Diener sein, 27 und wer bei euch der Erste sein will, soll euer Sklave sein. 28 Wie der Menschensohn nicht gekommen ist, um sich dienen zu lassen, sondern um zu dienen und sein Leben hinzugeben als Lösegeld für viele.

Die Heilung von zwei Blinden bei Jericho

29 Als sie Jericho verließen, folgte ihm eine große Zahl von Menschen nach. 30 Und siehe, an der Straße saßen zwei Blinde, und als sie hörten, dass Jesus vorbeikam, riefen sie laut: Hab Erbarmen mit uns, Herr, Sohn Davids! 31 Die Leute aber befahlen ihnen, zu schweigen. Sie aber schrien noch lauter: Hab Erbarmen mit uns, Herr, Sohn Davids! 32 Jesus blieb stehen, rief sie zu sich und sagte: Was wollt ihr, dass ich euch tue? 33 Sie antworteten: Herr, dass unsere Augen geöffnet werden. 34 Da hatte Jesus Mitleid mit ihnen und berührte ihre Augen. Im gleichen Augenblick konnten sie sehen und sie folgten ihm nach.

Nya Levande Bibeln

Berättelsen om vingårdsarbetarna

1 Jesus fortsatte: ”Där Gud regerar blir det nämligen som i den här berättelsen:* En jordägare gick ut tidigt en morgon för att anställa arbetare till sin vingård. 2 Han kom överens med dem om en normal dagslön*, och arbetarna gick iväg till vingården. 3 Klockan nio gick jordägaren ut igen och fick se några andra män stå på torget utan att ha något att göra. 4 Även dem skickade han iväg till vingården och lovade att han vid dagens slut skulle betala vad som var rimligt. 5 Mitt på dagen och vid tretiden på eftermiddagen gjorde han likadant. 6 Klockan fem, en timma innan arbetsdagens slut, var han tillbaka i staden igen och såg då några andra män stå där. Han frågade dem: ’Varför har ni inte arbetat på hela dagen?’ 7 ’Därför att ingen har anställt oss’, svarade de.’Gå då iväg och arbeta tillsammans med de andra i min vingård’, sa han till dem. 8 När kvällen sedan kom, bad jordägaren sin förman att kalla på arbetarna och ge dem deras lön, men han fick order om att börja med dem som kommit sist. 9 De män som börjat arbeta klockan fem kom då fram, och var och en fick en hel dagslön. 10 När de män som anställts först kom för att få sin lön, trodde de därför att de skulle få mycket mer. Men de fick samma belopp. 11 Då började de protestera: ’De här karlarna har bara hållit på en timma och ändå betalar du lika mycket till dem som till oss, trots att vi har arbetat hela dagen i den brännande hettan.’ 13 ’Min vän’, svarade han en av dem, ’jag har inte handlat fel mot dig. Kom vi inte överens om en normal dagslön? 14 Ta den och gå. Jag tänker ge alla samma lön. 15 Har jag inte rätt att göra vad jag vill med mina egna pengar? Eller blir du avundsjuk för att jag är generös?’ 16 Så ska de som idag har låg status vara bland de främsta i Guds nya värld, medan andra, som idag är betydelsefulla, måste hålla sig i bakgrunden.”

Jesus förutsäger för tredje gången att han ska dö

17 När Jesus var på väg till Jerusalem samlade han sina tolv närmaste efterföljare omkring sig och sa till dem medan de gick: 18 ”Vi är nu på väg till Jerusalem. Där kommer jag, Människosonen*, att bli förrådd och överlämnad till översteprästerna och laglärarna*, och de ska döma mig till döden 19 och överlämna mig till de romerska myndigheterna*. Romarna kommer sedan att håna mig och piska mig och avrätta mig genom att spika fast mig på ett kors, men på den tredje* dagen ska jag uppstå från de döda igen.”

Jakob och Johannes vill ha hedersplatserna

20 Lite senare kom mamman till Jakob och Johannes, Sebedaios söner, fram till Jesus tillsammans med sina söner och föll på knä för att be om något. 21 ”Vad vill du?” undrade han. Hon svarade: ”Jag vill att du ska låta mina söner få sitta på hedersplatserna närmast dig när du börjar regera som kung, en på höger sida och en på vänster.”* 22 Men Jesus sa: ”Ni vet inte vad ni ber om!” Och så vände han sig till Jakob och Johannes och frågade: ”Kan ni uthärda de fruktansvärda lidanden som jag måste uthärda?””Ja”, svarade de. ”Det kan vi!” 23 Då sa Jesus till dem: ”Ni kommer att få lida precis som jag, men jag har ingen rätt att bestämma vilka som ska sitta på min högra och på min vänstra sida. De platserna är reserverade för dem som min Far i himlen väljer ut.” 24 När de tio andra närmaste efterföljarna hörde vad Jakob och Johannes bad om, blev de upprörda. 25 Men Jesus samlade dem och sa: ”I den här världen uppträder kungarna som tyranner, och härskarna har all makt över dem som står under dem. 26 Men så får det inte gå till bland er. Den av er som vill vara ledare måste vara de andras tjänare, 27 och den som vill vara den förste måste vara de andras slav. 28 Följ mitt exempel. Jag, Människosonen*, har inte kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna andra. Jag har kommit för att ge mitt liv och köpa människor fria från deras slaveri under synden.”

Jesus botar två blinda utanför Jeriko

29 På väg mot Jerusalem gick Jesus och hans efterföljare genom staden Jeriko. Och när de lämnade staden följde mycket folk med. 30 Just då satt två blinda män vid vägkanten, och när de fick höra att Jesus kom gående, började de ropa: ”Herre, du som ska ärva kung Davids tron,* ha medlidande med oss!” 31 Folket försökte få dem att hålla tyst, men de ropade bara ännu högre: ”Herre, du som ska ärva kung Davids tron, ha medlidande med oss!” 32 När Jesus hörde detta, stannade han och kallade dem till sig och frågade: ”Vad vill ni att jag ska göra för er?” 33 ”Herre”, sa de, ”vi vill kunna se!” 34 Då fylldes Jesus av medlidande med dem och rörde vid deras ögon. Och genast kunde de se! Sedan följde de med honom.

Matthäus 20 | Einheitsübersetzung 2016 Nya Levande Bibeln