Markus 9 | Einheitsübersetzung 2016

1 Und er sagte zu ihnen: Amen, ich sage euch: Von denen, die hier stehen, werden einige den Tod nicht schmecken, bis sie gesehen haben, dass das Reich Gottes in Macht gekommen ist.

Die Verklärung Jesu

2 Sechs Tage danach nahm Jesus Petrus, Jakobus und Johannes beiseite und führte sie auf einen hohen Berg, aber nur sie allein. Und er wurde vor ihnen verwandelt; 3 seine Kleider wurden strahlend weiß, so weiß, wie sie auf Erden kein Bleicher machen kann. 4 Da erschien ihnen Elija und mit ihm Mose und sie redeten mit Jesus. 5 Petrus sagte zu Jesus: Rabbi, es ist gut, dass wir hier sind. Wir wollen drei Hütten bauen, eine für dich, eine für Mose und eine für Elija. 6 Er wusste nämlich nicht, was er sagen sollte; denn sie waren vor Furcht ganz benommen. 7 Da kam eine Wolke und überschattete sie und es erscholl eine Stimme aus der Wolke: Dieser ist mein geliebter Sohn; auf ihn sollt ihr hören. 8 Als sie dann um sich blickten, sahen sie auf einmal niemanden mehr bei sich außer Jesus.

Über die Wiederkunft des Elija

9 Während sie den Berg hinabstiegen, gebot er ihnen, niemandem zu erzählen, was sie gesehen hatten, bis der Menschensohn von den Toten auferstanden sei. 10 Dieses Wort beschäftigte sie und sie fragten einander, was das sei: von den Toten auferstehen. 11 Da fragten sie ihn: Warum sagen die Schriftgelehrten, zuerst müsse Elija kommen? 12 Er antwortete: Ja, Elija kommt zuerst und stellt alles wieder her. Aber warum heißt es dann vom Menschensohn in der Schrift, er werde viel leiden müssen und verachtet werden? 13 Ich sage euch: Elija ist schon gekommen, doch sie haben mit ihm gemacht, was sie wollten, wie es in der Schrift steht.

Die erfolglosen Jünger

14 Als sie zu den anderen Jüngern zurückkamen, sahen sie eine große Menschenmenge um sie versammelt und Schriftgelehrte, die mit ihnen stritten.* 15 Sobald die Leute Jesus sahen, liefen sie in großer Erregung auf ihn zu und begrüßten ihn. 16 Er fragte sie: Warum streitet ihr mit ihnen? 17 Einer aus der Menge antwortete ihm: Meister, ich habe meinen Sohn zu dir gebracht. Er ist von einem stummen Geist besessen; 18 immer wenn der Geist ihn überfällt, wirft er ihn zu Boden und meinem Sohn tritt Schaum vor den Mund, er knirscht mit den Zähnen und wird starr. Ich habe schon deine Jünger gebeten, den Geist auszutreiben, aber sie hatten nicht die Kraft dazu. 19 Da sagte er zu ihnen: O du ungläubige Generation! Wie lange muss ich noch bei euch sein? Wie lange muss ich euch noch ertragen? Bringt ihn zu mir! 20 Und man führte ihn herbei. Sobald der Geist Jesus sah, zerrte er den Jungen hin und her, sodass er hinfiel und sich mit Schaum vor dem Mund auf dem Boden wälzte. 21 Jesus fragte den Vater: Wie lange hat er das schon? Der Vater antwortete: Von Kind auf; 22 oft hat er ihn sogar ins Feuer oder ins Wasser geworfen, um ihn umzubringen. Doch wenn du kannst, hilf uns; hab Mitleid mit uns! 23 Jesus sagte zu ihm: Wenn du kannst? Alles kann, wer glaubt. 24 Da rief der Vater des Knaben: Ich glaube; hilf meinem Unglauben! 25 Als Jesus sah, dass die Leute zusammenliefen, drohte er dem unreinen Geist und sagte: Ich befehle dir, du stummer und tauber Geist: Verlass ihn und kehr nicht mehr in ihn zurück! 26 Da zerrte der Geist den Knaben hin und her und verließ ihn mit lautem Geschrei. Er lag da wie tot, sodass alle Leute sagten: Er ist gestorben. 27 Jesus aber fasste ihn an der Hand und richtete ihn auf und er erhob sich. 28 Jesus trat in das Haus und seine Jünger fragten ihn, als sie allein waren: Warum konnten denn wir den Dämon nicht austreiben? 29 Er antwortete ihnen: Diese Art kann nur durch Gebet ausgetrieben werden.*

Die zweite Ankündigung von Leiden, Tod und Auferstehung Jesu

30 Sie gingen von dort weg und zogen durch Galiläa. Er wollte aber nicht, dass jemand davon erfuhr; 31 denn er belehrte seine Jünger und sagte zu ihnen: Der Menschensohn wird in die Hände von Menschen ausgeliefert und sie werden ihn töten; doch drei Tage nach seinem Tod wird er auferstehen. 32 Aber sie verstanden das Wort nicht, fürchteten sich jedoch, ihn zu fragen.

Der Rangstreit der Jünger

33 Sie kamen nach Kafarnaum. Als er dann im Haus war, fragte er sie: Worüber habt ihr auf dem Weg gesprochen? 34 Sie schwiegen, denn sie hatten auf dem Weg miteinander darüber gesprochen, wer der Größte sei. 35 Da setzte er sich, rief die Zwölf und sagte zu ihnen: Wer der Erste sein will, soll der Letzte von allen und der Diener aller sein. 36 Und er stellte ein Kind in ihre Mitte, nahm es in seine Arme und sagte zu ihnen: 37 Wer ein solches Kind in meinem Namen aufnimmt, der nimmt mich auf; und wer mich aufnimmt, der nimmt nicht nur mich auf, sondern den, der mich gesandt hat.

Der fremde Wundertäter

38 Da sagte Johannes zu ihm: Meister, wir haben gesehen, wie jemand in deinem Namen Dämonen austrieb; und wir versuchten, ihn daran zu hindern, weil er uns nicht nachfolgt. 39 Jesus erwiderte: Hindert ihn nicht! Keiner, der in meinem Namen eine Machttat vollbringt, kann so leicht schlecht von mir reden. 40 Denn wer nicht gegen uns ist, der ist für uns.

Warnung vor der Verführung zum Bösen

41 Wer euch auch nur einen Becher Wasser zu trinken gibt, weil ihr zu Christus gehört - Amen, ich sage euch: Er wird gewiss nicht um seinen Lohn kommen. 42 Wer einem von diesen Kleinen, die an mich glauben, Ärgernis gibt, für den wäre es besser, wenn er mit einem Mühlstein um den Hals ins Meer geworfen würde.* 43 Wenn dir deine Hand Ärgernis gibt, dann hau sie ab; es ist besser für dich, verstümmelt in das Leben zu gelangen, als mit zwei Händen in die Hölle zu kommen, in das nie erlöschende Feuer.* 45 Und wenn dir dein Fuß Ärgernis gibt, dann hau ihn ab; es ist besser für dich, lahm in das Leben zu gelangen, als mit zwei Füßen in die Hölle geworfen zu werden.* 47 Und wenn dir dein Auge Ärgernis gibt, dann reiß es aus; es ist besser für dich, einäugig in das Reich Gottes zu kommen, als mit zwei Augen in die Hölle geworfen zu werden, 48 wo ihr Wurm nicht stirbt und das Feuer nicht erlischt. 49 Denn jeder wird mit Feuer gesalzen werden. 50 Das Salz ist etwas Gutes. Wenn das Salz die Kraft zum Salzen verliert, womit wollt ihr ihm seine Würze wiedergeben? Habt Salz in euch und haltet Frieden untereinander!

Nya Levande Bibeln

1 Jesus sa sedan till dem: ”Tro mig: några av er som står här just nu kommer inte att dö förrän de har sett Gud komma med kunglig makt.*”

Jesus förvandlas på berget

2 Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes till toppen av ett högt berg, där de kunde vara för sig själva. Där förvandlades hans utseende medan de såg på. 3 Hans kläder blev bländande vita, ja, vitare än något blekningsmedel i världen kan göra några kläder. 4 Och de fick se Elia och Mose stå och tala med Jesus.* 5 Då sa Petrus till Jesus: ”Mästare, det här är ett fantastiskt ställe att vara på! Låt oss bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia!” 6 Han visste inte vad han skulle säga, för han var helt skräckslagen, precis som de andra efterföljarna. 7 Sedan kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och en röst från molnet sa: ”Detta är min älskade Son. Lyssna på honom!” 8 Men då Jesus efterföljare plötsligt såg sig omkring, var Mose och Elia borta, och de var ensamma med Jesus igen. 9 När de sedan gick ner för bergssluttningen befallde Jesus dem att inte berätta för någon vad de sett, förrän han, Människosonen*, hade uppstått från de döda. 10 Därför höll de det för sig själva men talade ofta med varandra om vad han menade med att ”uppstå från de döda”. 11 Hans efterföljare frågade honom nu: ”Varför påstår laglärarna* att Elia måste återvända innan Messias, den utlovade kungen, kommer?” 12 Jesus svarade: ”Laglärarna har rätt. Elia måste komma först och ställa allt till rätta.* Ändå har Gud förutsagt i Skriften* att jag, Människosonen, måste lida och bli hånad av alla. Hur kan det komma sig? 13 Men jag säger er, att Elia redan har kommit och man behandlade honom illa, precis som det står om honom i Skriften.*”

Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande

14 När de hade kommit ner från berget, fick de se en stor mängd människor som hade samlats runt de andra efterföljarna till Jesus, och några laglärare* som höll på att diskutera med dem. 15 Men när folket fick se Jesus komma gående blev de glatt överraskade och sprang fram till honom för att hälsa på honom. 16 Och han frågade dem: ”Vad är det ni diskuterar?” 17 En man i folkhopen sa då: ”Mästare, jag har tagit med min son hit för att du skulle bota honom. Han är besatt av en ond ande som gör honom stum. 18 Varje gång anden går till attack, slår den honom till marken och får honom att tugga fradga och gnissla tänder, och han blir alldeles stel. Jag bad dina efterföljare att driva ut den onda anden, men de klarade det inte.” 19 ”Ni tröga människor som inte vill tro!” utbrast Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? Ta hit pojken till mig.” 20 Då kom de fram med pojken. Men när han fick se Jesus började anden rycka och slita i honom, så att han föll till marken och kastade sig fram och tillbaka med fradga runt munnen. 21 ”Hur länge har han varit sådan här?” frågade Jesus pappan. Han svarade: ”Ända sedan han var liten. 22 Och den onda anden får honom ofta att falla i elden eller i vattnet för att han ska dö. Ha medlidande med oss och hjälp oss, om du kan!” 23 ”Om jag kan?” svarade Jesus. ”Allt är möjligt för den som tror.” 24 ”Jag tror”, utropade pappan. ”Hjälp min otro!” 25 Men nu såg Jesus att folk kom springande från alla håll, och därför talade han strängt till den onda anden och sa: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig att fara ut ur honom och aldrig mer komma tillbaka!” 26 Anden skrek då vilt och började rycka och slita i pojken men for till sist ut ur honom. Pojken låg där alldeles livlös på marken, och många började mumla: ”Han är död.” 27 Men Jesus tog honom i handen och drog upp honom, och då reste han sig upp. 28 När Jesus sedan kom till det hus där han bodde, och blev ensam med sina efterföljare, frågade de honom: ”Varför kunde inte vi driva ut den onda anden?” 29 Jesus svarade: ”Den sortens ande kan bara drivas ut genom bön.*”

Jesus förutsäger för andra gången att han ska dö

30 Sedan lämnade Jesus och hans efterföljare området och vandrade genom Galileen. Han försökte undvika all uppmärksamhet, 31 eftersom han fortfarande hade mycket att undervisa sina efterföljare om. Han förklarade: ”Jag, Människosonen*, ska bli förrådd och överlämnad till människorna, och de kommer att döda mig, men efter tre* dagar ska jag uppstå från de döda igen.” 32 Men de förstod inte vad han ville säga, och ingen vågade fråga honom heller.

Jesus förklarar vem som är mest betydelsefull

33 Så kom de till Kafarnaum, och när de var i det hus där de skulle bo, frågade han dem: ”Vad pratade ni om på vägen?” 34 Men de skämdes för att svara, för de hade diskuterat vem av dem som var mest betydelsefull. 35 Då satte han sig ner och bad sina tolv närmaste efterföljare att komma till honom, och han sa till dem: ”Den som vill vara mest betydelsefull måste göra sig minst och ödmjukast av alla och bli allas tjänare.” 36 Sedan tog han ett litet barn och ställde det mitt ibland dem, la armen om barnet och sa: 37 ”Den som tar emot ett sådant barn därför att det tillhör mig, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar emot Gud, eftersom Gud har sänt mig.”

Jesus efterföljare förbjuder en man att göra under i Jesus namn

38 Johannes, en av Jesus efterföljare, sa till Jesus: ”Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, men eftersom han inte tillhörde vår grupp försökte vi stoppa honom.” 39 Då sa Jesus till Johannes: ”Låt honom hålla på. Ingen som gör under i mitt namn kan helt plötsligt börja tala illa om mig. 40 Den som inte är mot oss, han är för oss. 41 Ja, jag försäkrar er, att om någon bara ger er ett glas vatten att dricka därför att ni tillhör mig, Kristus, så ska han få lön för det.”

Jesus varnar för frestelser

42 Jesus fortsatte: ”Om någon vilseleder en av dessa små som tror på mig, och får honom att synda, så skulle det vara bättre för den personen att kastas i havet med en stor sten runt halsen. 43 Om din hand får dig att synda, så hugg av den. Det är bättre att få ett evigt liv tillsammans med Gud och sakna ena handen, än att ha båda händerna i behåll och hamna i helvetet, i den eld som aldrig slocknar.* 45 Och om din fot får dig att synda, så hugg av den. Det är bättre att få ett evigt liv tillsammans med Gud och sakna ena foten, än att ha båda fötterna i behåll och kastas i helvetet.* 47 Om ditt öga får dig att synda, så riv ut det. Det är bättre att få komma till Guds nya värld enögd, än att ha båda ögonen i behåll och kastas i helvetet, 48 där maskarna inte dör och elden aldrig slocknar.*

Rening genom prövningar

49 Alla som följer mig måste renas genom lidandets eld.* 50 Den som är villig att följa mig vad det än kostar blir ett salt som bevarar världen från förruttnelse. Men till vilken nytta är salt om det har förlorat sin kraft?* Kan man få det salt igen? Nej! Se därför till att ni inte förlorar er salthalt utan lev i fred med varandra.”*

Markus 9 | Einheitsübersetzung 2016 Nya Levande Bibeln