Lukas 5 | Einheitsübersetzung 2016

Der wunderbare Fischfang und die ersten Jünger

1 Es geschah aber: Als die Volksmenge Jesus bedrängte und das Wort Gottes hören wollte, da stand er am See Gennesaret 2 und sah zwei Boote am See liegen. Die Fischer waren aus ihnen ausgestiegen und wuschen ihre Netze. 3 Jesus stieg in eines der Boote, das dem Simon gehörte, und bat ihn, ein Stück weit vom Land wegzufahren. Dann setzte er sich und lehrte das Volk vom Boot aus. 4 Als er seine Rede beendet hatte, sagte er zu Simon: Fahr hinaus, wo es tief ist, und werft eure Netze zum Fang aus! 5 Simon antwortete ihm: Meister, wir haben die ganze Nacht gearbeitet und nichts gefangen. Doch auf dein Wort hin werde ich die Netze auswerfen. 6 Das taten sie und sie fingen eine große Menge Fische; ihre Netze aber drohten zu reißen. 7 Und sie gaben ihren Gefährten im anderen Boot ein Zeichen, sie sollten kommen und ihnen helfen. Sie kamen und füllten beide Boote, sodass sie fast versanken. 8 Als Simon Petrus das sah, fiel er Jesus zu Füßen und sagte: Geh weg von mir; denn ich bin ein sündiger Mensch, Herr! 9 Denn Schrecken hatte ihn und alle seine Begleiter ergriffen über den Fang der Fische, den sie gemacht hatten; 10 ebenso auch Jakobus und Johannes, die Söhne des Zebedäus, die mit Simon zusammenarbeiteten. Da sagte Jesus zu Simon: Fürchte dich nicht! Von jetzt an wirst du Menschen fangen. 11 Und sie zogen die Boote an Land, verließen alles und folgten ihm nach.

Die Heilung eines Aussätzigen

12 Und es geschah, als sich Jesus in einer der Städte aufhielt: Siehe, da war ein Mann voller Aussatz. Als er Jesus sah, warf er sich auf sein Angesicht und bat ihn: Herr, wenn du willst, kannst du mich rein machen. 13 Da streckte Jesus die Hand aus, berührte ihn und sagte: Ich will - werde rein! Im gleichen Augenblick wich der Aussatz von ihm. 14 Jesus befahl ihm: Erzähl niemandem davon, sondern geh, zeig dich dem Priester und bring das Reinigungsopfer dar, wie es Mose angeordnet hat, zum Zeugnis für sie! 15 Sein Ruf aber verbreitete sich immer mehr und große Volksmengen kamen zusammen, um zu hören und von ihren Krankheiten geheilt zu werden. 16 Doch er zog sich an einen einsamen Ort zurück, um zu beten.

Die Heilung eines Gelähmten

17 Und es geschah eines Tages, als Jesus lehrte, saßen Pharisäer und Gesetzeslehrer dabei; sie waren aus allen Dörfern Galiläas und Judäas und aus Jerusalem gekommen. Und die Kraft des Herrn war mit ihm, sodass er heilen konnte. 18 Und siehe, Männer brachten auf seinem Bett einen Menschen, der gelähmt war. Sie wollten ihn ins Haus bringen und vor Jesus hinlegen. 19 Weil es ihnen aber wegen der Volksmenge nicht möglich war, ihn hineinzubringen, stiegen sie aufs Dach und ließen ihn durch die Ziegel auf dem Bett hinunter in die Mitte vor Jesus hin. 20 Als er ihren Glauben sah, sagte er: Mensch, deine Sünden sind dir vergeben. 21 Und die Schriftgelehrten und die Pharisäer fingen an zu überlegen: Wer ist dieser, der Lästerungen ausspricht? Wer kann Sünden vergeben außer Gott allein? 22 Jesus aber erkannte ihre Gedanken und erwiderte ihnen: Was überlegt ihr in euren Herzen? 23 Was ist leichter, zu sagen: Deine Sünden sind dir vergeben! oder zu sagen: Steh auf und geh umher? 24 Damit ihr aber erkennt, dass der Menschensohn die Vollmacht hat, auf der Erde Sünden zu vergeben - sprach er zu dem Gelähmten: Ich sage dir: Steh auf, nimm dein Bett und geh in dein Haus! 25 Und sogleich stand er vor ihren Augen auf, nahm das Bett, auf dem er gelegen hatte, und ging Gott preisend in sein Haus. 26 Da gerieten alle außer sich; sie priesen Gott und sagten voller Furcht: Heute haben wir Unglaubliches gesehen.

Nachfolge und Mahl

27 Danach ging Jesus hinaus und sah einen Zöllner namens Levi am Zoll sitzen und sagte zu ihm: Folge mir nach! 28 Da verließ Levi alles, stand auf und folgte ihm nach. 29 Und Levi gab für Jesus in seinem Haus ein großes Gastmahl. Viele Zöllner und andere waren mit ihnen zu Tisch. 30 Da murrten die Pharisäer und ihre Schriftgelehrten und sagten zu seinen Jüngern: Wie könnt ihr zusammen mit Zöllnern und Sündern essen und trinken? 31 Jesus antwortete ihnen: Nicht die Gesunden bedürfen des Arztes, sondern die Kranken. 32 Ich bin nicht gekommen, um Gerechte, sondern Sünder zur Umkehr zu rufen.

Fasten und Feiern

33 Sie sagten zu ihm: Die Jünger des Johannes fasten und beten viel, ebenso die der Pharisäer; deine Jünger aber essen und trinken. 34 Jesus erwiderte ihnen: Könnt ihr denn die Hochzeitsgäste fasten lassen, solange der Bräutigam bei ihnen ist? 35 Es werden aber Tage kommen, da wird ihnen der Bräutigam weggenommen sein; dann, in jenen Tagen, werden sie fasten. 36 Er erzählte ihnen aber auch ein Gleichnis: Niemand schneidet ein Stück von einem neuen Gewand ab und setzt es auf ein altes Gewand. Sonst würde ja das neue Gewand zerschnitten und zu dem alten würde das Stück von dem neuen nicht passen. 37 Auch füllt niemand jungen Wein in alte Schläuche. Sonst würde ja der junge Wein die Schläuche zerreißen; er läuft aus und die Schläuche sind unbrauchbar. 38 Sondern: Jungen Wein muss man in neue Schläuche füllen. 39 Und niemand, der alten Wein trinkt, will jungen; denn er sagt: Der alte ist bekömmlich.

Nya Levande Bibeln

Den stora fiskfångsten. De första efterföljarna

1 En dag när Jesus stod vid sjön Gennesaret, trängde folket på för att höra Guds budskap. 2 Han fick då se två tomma båtar som några fiskare lämnat vid stranden medan de sköljde sina nät. 3 Och han steg i en av båtarna och bad Simon, som ägde den, att ro ut en bit från land. Sedan satt han i båten och talade till folket. 4 När han hade slutat tala, sa han till Simon: ”Ro nu ut på djupt vatten och lägg ut näten, så ska ni få så mycket fisk ni vill ha!” 5 ”Herre”, sa Simon, ”vi har arbetat hårt hela natten och har ändå inte fått något. Men eftersom du säger det, så ska vi försöka igen.” 6 Och när de gjorde det, fick de så mycket fisk att näten höll på att gå sönder! 7 Då vinkade de till sig sina kamrater så att de kom ut med den andra båten, och snart var båda båtarna så fulla med fisk att de var nära att sjunka. 8 När Simon äntligen fattat vad som hade hänt, föll han på knä inför Jesus och sa: ”Herre, lämna mig! Jag är en syndare. Jag kan inte vara i din närhet.” 9 Både han och de andra i båten hade blivit helt förskräckta när de såg hur mycket fisk de hade fått. 10 Hans kompanjoner, Jakob och Johannes, Sebedaios söner, var lika förskräckta. Men Jesus sa till Simon: ”Var inte rädd! Från och med nu ska du fånga människor istället!” 11 Och när de hade rott båtarna i land lämnade de allt för att följa Jesus.

Jesus botar en spetälsk man

12 En annan gång, när Jesus besökte en stad, träffade han en man som var svårt angripen av spetälska*. När mannen fick se Jesus, kastade han sig till marken framför honom och bad: ”Herre, om du vill, så kan du göra mig frisk.” 13 Då sträckte Jesus ut handen och rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Du är frisk!” Och genast försvann spetälskan. 14 Sedan förbjöd Jesus mannen att berätta för någon vad som hade hänt. Han sa: ”Gå istället till prästen, och låt honom undersöka dig. Ta också med dig det offer som Mose bestämt för spetälska personer som blivit friska.* Då kommer alla att förstå att Gud har botat dig.” 15 Men ryktet om Jesus spred sig allt snabbare, och mängder med människor kom för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar. 16 Han drog sig därför ofta undan till öde trakter för att be.

Jesus botar en förlamad man

17 En dag när Jesus undervisade, satt några av fariseerna* och laglärarna* med bland dem som lyssnade. De hade kommit från alla byar i hela Galileen och Judeen, och också från Jerusalem. Och Guds kraft var över Jesus så att han kunde bota människor. 18 Då kom några män bärande på en bår med en förlamad man. De försökte tränga sig igenom folkmassan för att komma nära Jesus, men lyckades inte ta sig fram. De gick därför upp på taket och tog bort några takplattor och firade sedan ner den förlamade på båren mitt framför Jesus. 20 När Jesus såg vilken stor tro de hade, sa han till den förlamade: ”Min son, jag har förlåtit dig dina synder.” 21 ”Vad är det här för en, som hädar* Gud på det viset?” tänkte fariseerna och laglärarna. ”Det är ju bara Gud som kan förlåta synder.” 22 Men Jesus förstod vad de tänkte och sa: ”Varför tänker ni att just detta är en hädelse? 23 Är det inte lika omöjligt för en människa att säga till den förlamade: ’Res dig upp och gå’ som att säga ’Jag förlåter dig dina synder’?” 24 Sedan vände han sig till den förlamade och sa: ”För att bevisa att jag, Människosonen*, har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig: ’Res dig upp, ta din bår och gå hem!’ ” 25 Och genast reste sig mannen upp, mitt framför ögonen på de förbluffade människorna. Sedan tog han sin bår och gick hem, och hela tiden hyllade han Gud. Alla som såg det blev helt förskräckta, och de hyllade Gud och sa gång på gång: ”Det vi har sett idag är helt otroligt!”

Jesus kallar en tullindrivare att följa honom

27 När Jesus senare lämnade staden fick han se en tullindrivare* som hette Levi sitta utanför tullhuset. ”Kom och bli min efterföljare”, sa Jesus till honom. 28 Och utan att tveka lämnade Levi allt och reste sig och följde Jesus. 29 Levi ordnade sedan med en fest för Jesus i sitt hus, och när man åt tillsammans var det många av Levis gamla kollegor vid tullen som var med bland gästerna, och även en del annat folk. 30 Fariseerna*, och särskilt laglärarna* bland dem, blev då mycket arga och sa till Jesus efterföljare. ”Hur kan ni sänka er så lågt att ni äter tillsammans med tullindrivare och syndare?” 31 Men Jesus svarade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. 32 Min uppgift här på jorden är att föra syndare tillbaka till Gud, inte att ta hand om dem som redan följer hans vilja.”

Jesus svarar på en fråga om fasta

33 De religiösa ledarna anklagade också Jesus för en annan sak. De sa: ”Johannes döparens efterföljare fastar och ber regelbundet, och det gör fariseernas* också. Men dina, de äter och dricker och njuter av livet!” 34 Då svarade Jesus: ”Ni vill väl inte försöka få bröllopsgästerna att fasta och gå hungriga medan brudgummen är hos dem? 35 Men en dag ska han tas ifrån dem. Och efter den dagen kommer de att fasta. Det finns en tid och en plats för allt.” 36 Sedan berättade Jesus två exempel på detta. Han sa: ”Ingen river en lapp från ett nytt, okrympt plagg, och sätter den på ett gammalt plagg. Då blir ju det nya plagget förstört, och dessutom kommer lappen att krympa och riva sönder det gamla plagget. 37 Och ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för när vinet jäser sprängs säckarna och blir förstörda, och vinet rinner ut. 38 Nej, nytt vin måste hällas i nya säckar. 39 Men ingen som har druckit av det gamla vinet tycks vilja ha det nya. Det gamla vanliga är bäst, säger man.”*

Lukas 5 | Einheitsübersetzung 2016 Nya Levande Bibeln