Lukas 11 | Einheitsübersetzung 2016

Das Vaterunser und der Aufruf zum beharrlichen Bitten

1 Und es geschah: Jesus betete einmal an einem Ort; als er das Gebet beendet hatte, sagte einer seiner Jünger zu ihm: Herr, lehre uns beten, wie auch Johannes seine Jünger beten gelehrt hat! 2 Da sagte er zu ihnen: Wenn ihr betet, so sprecht: Vater, geheiligt werde dein Name. / Dein Reich komme. 3 Gib uns täglich das Brot, das wir brauchen! 4 Und erlass uns unsere Sünden; / denn auch wir erlassen jedem, was er uns schuldig ist. / Und führe uns nicht in Versuchung! 5 Dann sagte er zu ihnen: Wenn einer von euch einen Freund hat und um Mitternacht zu ihm geht und sagt: Freund, leih mir drei Brote; 6 denn einer meiner Freunde, der auf Reisen ist, ist zu mir gekommen und ich habe ihm nichts anzubieten!, 7 wird dann der Mann drinnen antworten: Lass mich in Ruhe, die Tür ist schon verschlossen und meine Kinder schlafen bei mir; ich kann nicht aufstehen und dir etwas geben? 8 Ich sage euch: Wenn er schon nicht deswegen aufsteht und ihm etwas gibt, weil er sein Freund ist, so wird er doch wegen seiner Zudringlichkeit aufstehen und ihm geben, was er braucht. 9 Darum sage ich euch: Bittet und es wird euch gegeben; sucht und ihr werdet finden; klopft an und es wird euch geöffnet. 10 Denn wer bittet, der empfängt; wer sucht, der findet; und wer anklopft, dem wird geöffnet. 11 Oder welcher Vater unter euch, den der Sohn um einen Fisch bittet, gibt ihm statt eines Fisches eine Schlange 12 oder einen Skorpion, wenn er um ein Ei bittet? 13 Wenn nun ihr, die ihr böse seid, euren Kindern gute Gaben zu geben wisst, wie viel mehr wird der Vater im Himmel den Heiligen Geist denen geben, die ihn bitten.

Verteidigungsrede Jesu

14 Jesus trieb einen Dämon aus, der stumm war. Es geschah aber: Als der Dämon ausgefahren war, da konnte der Mann reden. Alle Leute staunten. 15 Einige von ihnen aber sagten: Mit Hilfe von Beelzebul, dem Herrscher der Dämonen, treibt er die Dämonen aus. 16 Andere wollten ihn auf die Probe stellen und forderten von ihm ein Zeichen vom Himmel. 17 Doch er wusste, was sie dachten, und sagte zu ihnen: Jedes Reich, das in sich selbst gespalten ist, wird veröden und ein Haus ums andere stürzt ein. 18 Wenn also der Satan in sich selbst gespalten ist, wie kann sein Reich dann Bestand haben? Ihr sagt doch, dass ich die Dämonen mit Hilfe von Beelzebul austreibe. 19 Wenn ich aber die Dämonen durch Beelzebul austreibe, durch wen treiben dann eure Söhne sie aus? Deswegen werden sie eure Richter sein. 20 Wenn ich aber die Dämonen durch den Finger Gottes austreibe, dann ist das Reich Gottes schon zu euch gekommen. 21 Solange ein bewaffneter starker Mann seinen Hof bewacht, ist sein Besitz sicher; 22 wenn ihn aber ein Stärkerer angreift und besiegt, dann nimmt ihm der Stärkere seine ganze Rüstung, auf die er sich verlassen hat, und verteilt seine Beute. 23 Wer nicht mit mir ist, der ist gegen mich; wer nicht mit mir sammelt, der zerstreut.

Von der Rückkehr unreiner Geister

24 Wenn ein unreiner Geist aus dem Menschen ausfährt, durchwandert er wasserlose Gegenden, um eine Ruhestätte zu suchen, findet aber keine. Dann sagt er: Ich will in mein Haus zurückkehren, das ich verlassen habe. 25 Und er kommt und findet es sauber und geschmückt. 26 Dann geht er und holt sieben andere Geister, die noch schlimmer sind als er selbst. Sie ziehen dort ein und lassen sich nieder. Und die letzten Dinge jenes Menschen werden schlimmer sein als die ersten.

Vom Verstehen des Wortes Gottes

27 Es geschah aber: Als er das sagte, da erhob eine Frau aus der Menge ihre Stimme und rief ihm zu: Selig der Schoß, der dich getragen, und die Brust, die dich gestillt hat! 28 Er aber erwiderte: Ja, selig sind vielmehr, die das Wort Gottes hören und es befolgen. 29 Als immer mehr Menschen zusammenkamen, begann er zu sprechen: Diese Generation ist eine böse Generation. Sie fordert ein Zeichen; aber es wird ihr kein Zeichen gegeben werden außer das Zeichen des Jona. 30 Denn wie Jona für die Einwohner von Ninive ein Zeichen war, so wird es auch der Menschensohn für diese Generation sein. 31 Die Königin des Südens wird beim Gericht mit den Männern dieser Generation auftreten und sie verurteilen; denn sie kam von den Enden der Erde, um die Weisheit Salomos zu hören. Und siehe, hier ist mehr als Salomo. 32 Die Männer von Ninive werden beim Gericht mit dieser Generation auftreten und sie verurteilen; denn sie sind auf die Botschaft des Jona hin umgekehrt. Und siehe, hier ist mehr als Jona. 33 Niemand zündet eine Leuchte an und stellt sie in einen versteckten Winkel oder unter einen Scheffel, sondern auf einen Leuchter, damit alle, die eintreten, das Licht sehen. 34 Die Leuchte des Leibes ist dein Auge. Wenn dein Auge gesund ist, dann ist dein ganzer Leib hell. Wenn es aber krank ist, dann ist auch dein Leib finster. 35 Achte also darauf, dass das Licht in dir nicht Finsternis ist! 36 Wenn nun dein ganzer Leib hell ist und nichts Finsteres in ihm ist, dann wird er ganz hell sein, wie wenn die Leuchte dich mit ihrem Strahl bescheint.

Die Weherufe gegen die Pharisäer und Gesetzeslehrer

37 Nach dieser Rede lud ein Pharisäer Jesus ein, bei ihm zu essen. Jesus ging zu ihm und begab sich zu Tisch. 38 Als der Pharisäer sah, dass er sich vor dem Essen nicht die Hände wusch, war er verwundert. 39 Da sagte der Herr zu ihm: O ihr Pharisäer! Ihr haltet zwar Becher und Teller außen sauber, innen aber seid ihr voll Raffsucht und Bosheit. 40 Ihr Unverständigen! Hat nicht der, der das Äußere schuf, auch das Innere geschaffen? 41 Gebt lieber als Almosen, was ihr habt; und siehe, alles ist für euch rein. 42 Doch weh euch Pharisäern! Ihr gebt den Zehnten von Minze, Gewürzkraut und allem Gemüse und geht am Recht und an der Liebe Gottes vorbei. Man muss das eine tun, ohne das andere zu unterlassen. 43 Weh euch Pharisäern! Ihr liebt den Ehrenplatz in den Synagogen und wollt auf den Straßen und Plätzen gegrüßt werden. 44 Weh euch: Ihr seid wie Gräber, die man nicht mehr sieht; die Leute gehen darüber, ohne es zu merken. 45 Darauf erwiderte ihm ein Gesetzeslehrer: Meister, mit diesen Worten beleidigst du auch uns. 46 Er antwortete: Weh auch euch Gesetzeslehrern! Ihr ladet den Menschen unerträgliche Lasten auf, selbst aber rührt ihr die Lasten mit keinem Finger an. 47 Weh euch! Ihr errichtet Denkmäler für die Propheten, die von euren Vätern umgebracht wurden. 48 Damit bestätigt und billigt ihr, was eure Väter getan haben. Sie haben die Propheten umgebracht, ihr errichtet ihnen Bauten. 49 Deshalb hat auch die Weisheit Gottes gesagt: Ich werde Propheten und Apostel zu ihnen senden und sie werden einige von ihnen töten und andere verfolgen, 50 damit das Blut aller Propheten, das seit der Erschaffung der Welt vergossen worden ist, von dieser Generation gefordert wird, 51 vom Blut Abels bis zum Blut des Zacharias, der zwischen Altar und Tempelhaus umgebracht wurde. Ja, das sage ich euch: An dieser Generation wird es gerächt werden. 52 Weh euch Gesetzeslehrern! Ihr habt den Schlüssel zur Erkenntnis weggenommen. Ihr selbst seid nicht hineingegangen und die, die hineingehen wollten, habt ihr daran gehindert. 53 Als Jesus von dort weggegangen war, begannen die Schriftgelehrten und die Pharisäer, ihn mit vielerlei Fragen hartnäckig zu bedrängen; 54 sie lauerten ihm auf, um ihn in seinen eigenen Worten zu fangen.

Nya Levande Bibeln

Jesus undervisar sina efterföljare om bön

1 En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be, och när han hade slutat kom en av hans efterföljare fram till honom och sa: ”Herre, lär oss att be, precis som Johannes döparen lärde sina efterföljare att be.” 2 Då sa Jesus: ”Så här ska ni säga: Far i himlen, vi ber att du ska bli ärad. Kom och regera bland oss. 3 Ge oss den mat vi behöver, dag för dag, 4 och förlåt oss att vi har syndat mot dig, för vi förlåter själva alla dem som gör fel mot oss. Och låt oss inte utsättas för frestelser.” 5 Sedan fortsatte Jesus att undervisa om bön genom att berätta olika bilder. Han sa: ”Tänk dig att du går till en vän mitt i natten och knackar på hos honom och säger: ’Kan du låna mig tre brödkakor. En av mina vänner har just kommit på besök, och jag har inget att bjuda honom på.’ 7 Då kanske vännen svarar inifrån huset: ’Stör mig inte! Dörren är redan låst och vi har gått och lagt oss. Barnen kan vakna om jag går upp. Jag kan inte hjälpa dig den här gången.’ 8 Men om du bara fortsätter att knacka, så försäkrar jag dig att han kommer att stiga upp och ge dig allt du behöver, kanske inte för att du är hans vän, men för att han ska slippa att skämma ut sig*. 9 Det är likadant med bönen: Be, så ska ni få. Sök, så ska ni finna. Knacka och dörren ska öppnas. 10 För alla som ber, de får, och alla som söker, de finner. Och för var och en som knackar ska dörren öppnas. 11 Du som är pappa, inte ger du väl ditt barn en orm när det ber om en fisk, eller en skorpion när det ber om ett ägg? Naturligtvis inte! 13 Men om nu ni, som är onda och hårdhjärtade, har förstånd att ge goda gåvor till era barn, skulle då inte er Far i himlen ge sin heliga Ande till dem som ber honom om det?”

Jesus beskylls för att vara i förbund med djävulen

14 En annan gång befriade Jesus en man från en ond ande som hade gjort honom stum. Och när den onda anden for ut, började mannen tala. Folk blev alldeles häpna, 15 men några sa: ”Han driver ut de onda andarna med hjälp av Satan*, de onda andarnas kung!” 16 Några andra krävde att han skulle ge dem ett tecken från Gud som bevis på att han handlade med hjälp av Guds kraft. 17 Men Jesus förstod vad de var ute efter, och sa därför: ”Ni vet ju att ett rike, där man strider mot varandra, snart går under och ligger öde. 18 Om det alltså är sant som ni säger, att Satan ger mig kraft att driva ut de onda andarna, då strider han ju mot sig själv. Hur ska han då kunna fortsätta att styra sitt rike? 19 Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Satan, vilken kraft använder då era egna anhängare när de driver ut dem? Kanske de kan svara på era anklagelser! 20 Men om det är med Guds kraft jag driver ut de onda andarna, då har ju Gud börjat regera bland er.* 21 Så här är det: Satan är som en stark man som bevakar sitt hus med hjälp av vapen, och ingen kan stjäla något från honom. 22 Det är först om någon starkare dyker upp och besegrar honom och tar vapnen ifrån honom som man kan ta hans ägodelar. 23 Den som inte är för mig är emot mig, och den som inte hjälper mig i mitt arbete, han motarbetar mig.” 24 Sedan förklarade Jesus: ”När en ond ande drivs ut ur en människa, irrar den oroligt omkring i öknen och letar efter ett nytt offer. Hittar den då ingen säger den: ’Jag vänder tillbaka till den människa jag kom ifrån.’ 25 Och när den gör det och finner hennes hjärta rent och iordningställt, 26 letar den reda på sju andar till, ännu värre än den själv. Tillsammans tar de sedan kontrollen över människan, och hon får det långt värre än hon hade det förut.” 27 Medan han talade ropade en kvinna i folkmassan: ”Lycklig är den kvinna som har fått föda och amma dig.” 28 Men han svarade: ”Säg istället: Lyckliga är de som får höra Guds budskap och tar vara på det.”

Jesus varnar för otro

29 Från alla håll trängde sig nu folk på, och Jesus talade till dem och sa: ”Detta släkte är ett ont släkte som inte vill tro. De kräver ett tecken, men det enda tecken de ska få se är det som hände med Jona.* 30 Det Jona fick vara med om bevisade för Nineves invånare att Gud hade sänt honom. På samma sätt ska det som jag, Människosonen*, får gå igenom, bevisa för detta släkte att Gud har sänt mig. 31 Söderns drottning* ska på domens dag träda fram som vittne mot detta släkte och döma det, för hon kom från ett avlägset land för att lyssna till Salomos vishet. Men här finns en som är större än Salomo, och ni vägrar att tro på honom. 32 Också invånarna i Nineve ska på domens dag uppstå från de döda tillsammans med er och döma er, för de övergav sitt onda levnadssätt och vände sig till Gud när de hörde Jona framföra Guds budskap. Men här finns en som är större än Jona, och ni vägrar att tro på honom.

Släpp in ljuset

33 När man tänder en lampa gömmer man den inte i ett hörn eller täcker över den, utan man ställer den så att alla som kommer in kan se ljuset. 34 Ditt öga är kroppens lampa. Om ditt öga är friskt, släpper det in ljuset. Men om ditt öga är förstört stänger det ute ljuset, så att det blir mörkt i ditt inre. 35 Se därför till att det ljus du tror dig ha, inte i själva verket är mörker. 36 Om allt inom dig är ljus och ingen del ligger i mörker, kommer ditt inre att bada i ljus, som när en lampa låter sitt sken flöda över dig.”*

Jesus anklagar de religiösa ledarna

37 Medan Jesus höll på att tala till folket, passade en av fariseerna* på att bjuda hem honom på mat, och Jesus följde med. Men när han kom in slog han sig ner vid bordet utan att först ha tvättat sig, som den judiska seden kräver. Detta förvånade farisén mycket. 39 Då vände sig Herren Jesus till honom och sa: ”På utsidan är ni fariseer lika fläckfria som de bägare och fat ni rengör så noga innan ni dricker och äter ur dem. Men inom er är ni fulla av girighet och ondska. 40 Förstår ni då inte att Gud har skapat både utsidan och insidan? 41 Nej, ta det som finns i era bägare och på era fat och ge till de fattiga, så ska också ert inre bli rent inför Gud. 42 Olycka ska drabba er fariseer! Ni ger Gud en tiondel* av minsta lilla kryddväxt, som mynta och vinruta, och av alla grönsaker, men ni struntar fullständigt i att älska Gud och vara rättvisa mot människor. Visst ska ni ge Gud en tiondel av allt, men glöm inte det som är allra viktigast. 43 Olycka ska drabba er fariseer, som älskar att sitta på främsta raden i gudstjänsterna, och bli hälsade med respekt på torgen! 44 Olycka ska drabba er, för ni är som omarkerade gravar, som människor trampar på utan att märka något.* Utan att veta om det, kommer människorna i kontakt med er ondska.” 45 ”Mästare”, sa en man i samlingen, en av de laglärda*, ”när du talar så där förolämpar du oss också.” 46 ”Ja, olycka ska drabba er laglärda också”, sa Jesus, ”för ni ställer omöjliga krav på människorna, men gör inget för att hjälpa dem att uppfylla det ni kräver. 47 Olycka ska drabba er som reser gravmonument över profeterna som framförde Guds budskap,* över dessa som era förfäder mördade! 48 Ni håller med era förfäder om att det de gjorde var rätt, och ni skulle själva ha gjort detsamma. De dödade profeterna, och ni bygger gravar över dem. 49 Därför har Gud i sin vishet sagt: ’Jag ska sända dem profeter som framför mitt budskap, och andra som är mina sändebud. Några ska de döda och andra ska de förfölja.’ 50 Men därför ska också detta släkte få stå till svars för morden på alla de profeter som dödats sedan världens skapelse, 51 ända från Abel till Sakarja, han som blev mördad mellan altaret och templet.* Ja, jag säger er att detta släkte som inte vill tro ska ställas till svars för allt detta. 52 Olycka ska drabba er laglärda, som genom er undervisning stänger människor ute från sanningen om Gud. Ni har själva inte förstått den sanning som kan rädda er, och ni hindrar andra från att lära känna den.” 53 Fariseerna och laglärarna blev rasande, och när han gick därifrån började de överösa honom med besvärliga frågor 54 för att få honom att säga något som de kunde arrestera honom för.

Lukas 11 | Einheitsübersetzung 2016 Nya Levande Bibeln