2.Mose 13 | English Standard Version

Consecration of the Firstborn

1 The Lord said to Moses, 2 “Consecrate to me all the firstborn. Whatever is the first to open the womb among the people of Israel, both of man and of beast, is mine.”

The Feast of Unleavened Bread

3 Then Moses said to the people, “Remember this day in which you came out from Egypt, out of the house of slavery, for by a strong hand the Lord brought you out from this place. No leavened bread shall be eaten. 4 Today, in the month of Abib, you are going out. 5 And when the Lord brings you into the land of the Canaanites, the Hittites, the Amorites, the Hivites, and the Jebusites, which he swore to your fathers to give you, a land flowing with milk and honey, you shall keep this service in this month. 6 Seven days you shall eat unleavened bread, and on the seventh day there shall be a feast to the Lord. 7 Unleavened bread shall be eaten for seven days; no leavened bread shall be seen with you, and no leaven shall be seen with you in all your territory. 8 You shall tell your son on that day, ‘It is because of what the Lord did for me when I came out of Egypt.’ 9 And it shall be to you as a sign on your hand and as a memorial between your eyes, that the law of the Lord may be in your mouth. For with a strong hand the Lord has brought you out of Egypt. 10 You shall therefore keep this statute at its appointed time from year to year. 11 “When the Lord brings you into the land of the Canaanites, as he swore to you and your fathers, and shall give it to you, 12 you shall set apart to the Lord all that first opens the womb. All the firstborn of your animals that are males shall be the Lord’s. 13 Every firstborn of a donkey you shall redeem with a lamb, or if you will not redeem it you shall break its neck. Every firstborn of man among your sons you shall redeem. 14 And when in time to come your son asks you, ‘What does this mean?’ you shall say to him, ‘By a strong hand the Lord brought us out of Egypt, from the house of slavery. 15 For when Pharaoh stubbornly refused to let us go, the Lord killed all the firstborn in the land of Egypt, both the firstborn of man and the firstborn of animals. Therefore I sacrifice to the Lord all the males that first open the womb, but all the firstborn of my sons I redeem.’ 16 It shall be as a mark on your hand or frontlets between your eyes, for by a strong hand the Lord brought us out of Egypt.”

Pillars of Cloud and Fire

17 When Pharaoh let the people go, God did not lead them by way of the land of the Philistines, although that was near. For God said, “Lest the people change their minds when they see war and return to Egypt.” 18 But God led the people around by the way of the wilderness toward the Red Sea. And the people of Israel went up out of the land of Egypt equipped for battle. 19 Moses took the bones of Joseph with him, for Joseph* had made the sons of Israel solemnly swear, saying, “God will surely visit you, and you shall carry up my bones with you from here.” 20 And they moved on from Succoth and encamped at Etham, on the edge of the wilderness. 21 And the Lord went before them by day in a pillar of cloud to lead them along the way, and by night in a pillar of fire to give them light, that they might travel by day and by night. 22 The pillar of cloud by day and the pillar of fire by night did not depart from before the people.

Nya Levande Bibeln

Allt förstfött tillhör Herren

1 Herren sa till Mose: "Avskilj Israels alla förstfödda söner åt mig, och varje förstfött djur av hankön!" 3 Då sa Mose till folket: "Det här är en dag som ni alltid ska fira, den dag då ni lämnade Egypten och blev fria från slaveriet. Det var ju genom märkliga under som Herren ledde er ut därifrån. Kom nu ihåg att ni inte får äta bröd som är jäst när ni firar högtiden. Ni får inte ens ha jäst i era hem. 4 Det är alltså på den här dagen, i april varje år, som ni ska fira minnet av ert uttåg. Det ska ni göra när Herren har låtit er komma in i kananeernas, hetiternas, amoreernas, hiveernas och jebuseernas land, det land som han lovade era förfäder och som 'flyter av mjölk och honung'. 6 Under sju dagar ska ni äta ojäst bröd, och det får inte heller finnas någon jäst i era hem eller någon annanstans inom landets gränser. På den sjunde dagen ska det sedan hållas en stor fest. 8 Under dessa högtidsdagar varje år ska ni berätta för era barn att det är minnet av vad Herren gjorde för er när ni lämnade Egypten som ni firar. 9 Denna årliga högtidsvecka ska påminna er om att ni är hans eget folk, precis som om han hade satt sitt märke på er hand och panna, så att hans lag alltid ska vara på era läppar, för med stark hand har Herren fört er ut ur Egypten. 10 Fira alltså denna högtid varje år i april. 11 Och när ni kommer in i landet som Herren lovade era förfäder för länge sedan, det land där kananeerna nu bor, 12 ska alla förstfödda söner och allt förstfött bland boskapen tillhöra Herren, och ni ska ge dem åt honom. 13 En förstfödd åsna kan man köpa tillbaka från Herren med ett får eller en killing, men om ni inte vill friköpa den ska åsnan dödas. Era förstfödda söner måste ni däremot friköpa. 14 När era barn i framtiden frågar: 'Vad betyder allt det här?', ska ni säga: 'Herren ledde oss genom mäktiga under ut ur Egypten och befriade oss från slaveri. 15 Farao ville inte släppa oss, och därför dödade Herren allt förstfött i hela Egypten, både bland människor och djur. Det är därför vi nu överlämnar allt förstfött av hankön till Herren. Men de äldsta sönerna köper vi alltid tillbaka.' 16 Än en gång säger jag att denna högtid ska visa er att ni är Guds folk, precis som om han hade satt sitt märke på era pannor. Det är en påminnelse om att Herren genom sin makt ledde oss ut ur Egypten."

Molnet och elden

17 När Farao slutligen släppte folket förde Gud dem inte genom filisteernas land, trots att detta hade varit genaste vägen från Egypten till det utlovade landet. Anledningen var att Gud tänkte att folket skulle förlora modet, om de måste föra krig för att ta sig fram. De kunde ju ångra sig och vilja vända tillbaka. Gud ledde dem därför en annan väg, som gick genom öknen utmed Röda havet. 19 Mose tog med sig Josefs ben. Josef hade fått folket att genom en ed lova att göra detta den dag Gud ledde folket ut ur Egypten. Han var nämligen övertygad om att den dagen skulle komma. 20 När de lämnat Suckot slog de läger i Etam, just där öknen började. 21 Herren ledde dem med en molnpelare om dagen och med en eldpelare om natten. På så sätt kunde de vandra både dag och natt, 22 och de förlorade aldrig molnet eller elden ur sikte.

2.Mose 13 | English Standard Version Nya Levande Bibeln

Consecration of the Firstborn

The Feast of Unleavened Bread

Pillars of Cloud and Fire

Allt förstfött tillhör Herren

Molnet och elden