Jeremia 8 | Český ekumenický překlad nuBibeln

✕

Anmelden
... und alle Funktionen nutzen!
Jeremia 8 | Český ekumenický překlad
1 „V onen čas, je výrok Hospodinův, vynesou z hrobů kosti judských králů, kosti judských velmožů, kosti kněží, kosti proroků i kosti obyvatel Jeruzaléma 2 a předhodí je slunci, měsíci a celému nebeskému zástupu, které milovali a kterým sloužili, za nimiž chodili, jichž se dotazovali a jimž se klaněli. Nebudou sebrány, nebudou pohřbeny, budou jako hnůj na povrchu země. 3 A všichni ostatní, kteří zůstanou z této zlé čeledi na všech ostatních místech, kam jsem je zahnal, raději zvolí smrt než život, je výrok Hospodina zástupů.“

— Svedení a svádějící - Bloudící lid setrvává ve svém odvratu - od Hospodina a utěšuje se klamnými nadějemi.

4 Řekneš jim: Toto praví Hospodin: „Což ti, kteří padli, už nemohou povstat? Kdo se odvrátil, nemůže se vrátit? 5 Proč se tento odpadlý jeruzalémský lid odvrátil natrvalo? Pevně se drží lsti a zdráhá se navrátit? 6 Pozorně jsem naslouchal a slyšel. Není v pořádku, co mluví, nikdo nelituje zla, jež spáchal, neřekne: ‚Čeho jsem se to dopustil!‘ Všichni se znovu dávají v běh jako kůň, který pádí do bitvy. 7 I čáp na nebi zná svůj čas, hrdlička, vlaštovka a jeřáb dodržují čas svého příletu, ale můj lid nezná Hospodinovy řády. 8 Jak můžete říkat: ‚Jsme moudří, my máme Hospodinův zákon‘? Ano, jenže jej falšuje falešné rydlo písařů. 9 Stud polil moudré, zachvátil je děs, jsou polapeni. Hle, odvrhli Hospodinovo slovo, k čemu jim bude moudrost? 10 Proto dám jejich ženy jiným, jejich pole podmanitelům; neboť od nejmenšího až po největšího všichni propadli chamtivosti. Od proroka až po kněze všichni klamou. 11 Těžkou ránu dcery mého lidu léčí lehkovážnými slovy: ‚Pokoj, pokoj!‘ Ale žádný pokoj není. 12 Zastyděli se, že páchali ohavnosti? Ne, ti se nestydí, neznají zahanbení. Proto padnou s padajícími, klopýtnou v čase, kdy je budu trestat, praví Hospodin.“

— Soud a pláč - Blíží se nepřítel. Prorok naříká nad bídou svého lidu.

13 „Sklidím je nadobro, je výrok Hospodinův, na vinné révě nezbudou žádné hrozny, na fíkovníku žádné fíky, jen zvadlé listí. Pustím na ně ty, kdo se přes ně přeženou. 14 ‚Nač tu sedíme? Seberte se, vstupme do opevněných měst a tam zmlkneme, neboť nás umlčel Hospodin, náš Bůh, napojil nás otrávenou vodou, protože jsme hřešili proti Hospodinu. 15 S nadějí jsme vyhlíželi pokoj, ale nic dobrého nepřichází, čas uzdravení, a hle, předěšení!‘ 16 Od Danu je už slyšet frkání jeho koní, hlučným ržáním jeho hřebců se chvěje celá země. Přitáhnou a vyjedí zemi se vším, co je na ní, město i jeho obyvatele. 17 Hle, posílám na vás hady, bazilišky, na něž neplatí žádné zaříkání, a uštknou vás, je výrok Hospodinův.“ 18 Což mohu okřát v těch strastech? Srdce mám zemdlené. 19 Hlasitě volá o pomoc dcera mého lidu ze země předaleké. Což není Hospodin na Sijónu? Jeho Král tam není? „Proč mě uráželi svými modlami, cizáckými přeludy?“ 20 Minula žeň, skončilo léto, a spása nikde. 21 Těžkou ranou dcery svého lidu jsem těžce raněn, tíží mě chmury, zmocnil se mě úděs. 22 Což není v Gileádu balzám, což tam není lékař? Proč není zhojena rána dcery mého lidu? 23 Kdo poskytne mé hlavě vodu a očím zdroj slzí, abych oplakával dnem i nocí skolené syny dcery svého lidu?
nuBibeln
1 ”På den tiden, säger HERREN, ska Juda kungars, dess furstars, prästers, profeters och Jerusalems invånares ben hämtas från deras gravar 2 och spridas ut under solen, månen och himlens hela härskara, som de har älskat, tjänat, följt, sökt och tillbett. De ska inte samlas upp eller begravas, utan bli till gödsel på marken. 3 De som finns kvar av detta onda släkte på de olika platserna dit jag fördrivit dem ska hellre dö än leva, säger härskarornas HERRE.

Folkets avfall och dom

4 Säg till dem: ’Så säger HERREN: När någon faller, reser han sig då inte upp igen? När någon hamnar på fel väg, vänder han då inte tillbaka? 5 Varför vänder sig då detta Jerusalems folk ständigt bort? De håller fast vid sitt svek och vägrar att vända om. 6 Jag har lyssnat och hört att de inte talar det som är rätt. Ingen ångrar sin ondska och säger: ”Vad har jag gjort?” Var och en går sin egen väg och rusar fram som stridshästar. 7 Hägern i skyn vet sina tider, och turturduvan, tranan och svalan passar sina flyttningstider. Men mitt folk känner inte till HERRENS lagar och bud. 8 Hur kan ni säga: ”Vi är visa, vi har HERRENS lag?” Men de skriftlärdas pennor har gjort den till lögn.* 9 De visa ska stå där med skam och skräckslagna fångas i snaran. De har förkastat HERRENS ord. Vad är det då för vishet? 10 Jag ska därför ge deras hustrur åt andra och deras åkrar åt erövrare. Från den minste till den störste är de alla giriga. Till och med profeter och präster bedrar. 11 De förbinder mitt folks sår, men bara på ytan, och de säger: ”Allt står väl till, allt står väl till.” Men ingenting är väl. 12 Skäms de för det avskyvärda de gjort? Nej, någon skam känner de inte, de förstår inte att blygas. Därför ska de falla bland dem som faller. När tiden är inne för mig att straffa dem ska de slås ner, säger HERREN. 13 Jag ska skörda dem, säger HERREN. Det blir inga druvor på vinstocken, inga fikon på fikonträdet, och bladen ska vissna. Det jag har gett dem ska tas ifrån dem.*’ ” 14 Varför sitter vi här? Låt oss samlas, gå till de befästa städerna och förgås där. För HERREN, vår Gud, låter oss förgås och har gett oss förgiftat vatten att dricka, för vi har syndat mot HERREN. 15 Vi väntade på fred, men inget gott har kommit, vi väntade på helande, men allt blev bara skräck. 16 Från Dan hörs hans hästar gnägga, och när hans hingstar frustar darrar hela landet. De kommer och slukar landet och allt som finns i det, både städer och dem som bor där. 17 ”Jag kommer att sända giftiga ormar mot er, ormar som inga besvärjelser hjälper mot, och de ska bita er, säger HERREN.”

Profetens klagan

18 Var ska jag finna tröst i min sorg? Mitt hjärta är nära att brista. 19 Hör hur mitt arma folk ropar från fjärran land: ”Är inte HERREN i Sion? Är inte hennes kung där längre?” ”Varför har de provocerat mig till vrede med sina bildstoder och med sina meningslösa främmande gudar?” 20 ”Skördetiden är slut, sommaren är över, och vi har inte blivit räddade.” 21 Jag är förkrossad för att dottern mitt folk har krossats. Jag sörjer, skräcken griper mig. 22 Finns det ingen balsam i Gilead? Finns det ingen läkare där? Varför kommer det ingen läkedom för mitt arma folk?