— Hospodin se s lidem vrátí na Sijón - Hospodin se slituje nad zajatými a obnoví s nimi svou smlouvu.
1 V onen čas, je výrok Hospodinův, budu Bohem všem čeledím Izraele a oni budou mým lidem. 2 Toto praví Hospodin: „Milost na poušti nalezl lid, který vyvázl před mečem. Jdu, abych přinesl mír Izraeli.“ 3 Hospodin se mi ukázal zdaleka: „Miloval jsem tě odvěkou láskou, proto jsem ti tak trpělivě prokazoval milosrdenství. 4 Znovu tě zbuduji a budeš zbudována, panno izraelská. Znovu se ozdobíš bubínky a vyjdeš k tanci s těmi, kdo se smějí. 5 Znovu budeš vysazovat vinice na samařských horách. Budou vysazovat, a ti, kteří budou sázet, budou i sklízet. 6 Vždyť už tu je den, kdy zavolají hlídači na Efrajimském pohoří: ‚Vzhůru, vydejme se na Sijón k Hospodinu, svému Bohu.‘“ 7 Toto praví Hospodin: „Radostně plesejte vstříc Jákobovi, jásejte nad tím, který je hlavou pronárodů, vzdávejte chválu, rozhlašujte: ,Hospodin spasil tvůj lid, pozůstatek Izraele.‘ 8 Hle, přivedu je ze země severní, shromáždím je z nejodlehlejších koutů země. Bude mezi nimi slepý a kulhavý, těhotná i ta, jež právě porodila. Vrátí se sem veliké shromáždění. 9 Přijdou s pláčem a s prosbami o smilování, já je povedu. Dovedu je k potokům, jež mají vodu, cestou přímou, na níž neklopýtnou. Budu Izraeli otcem, Efrajim bude můj prvorozený.“ 10 Slyšte, pronárody, Hospodinovo slovo, na vzdálených ostrovech oznamte toto: „Ten, který rozmetal Izraele, shromáždí jej, bude jej střežit jako pastýř své stádo.“ 11 Hospodin zaplatí za Jákoba, vykoupí ho z rukou silnějšího. 12 Přijdou a budou plesat na výšině sijónské, budou proudit k Hospodinově dobrotě za obilím, moštem a čerstvým olejem, za mladým bravem a skotem. Jejich duše bude jako zavlažovaná zahrada. Už nikdy nebudou tesknit. 13 Tehdy se bude v tanci radovat panna i jinoši a starci. „Jejich truchlení změním ve veselí, místo strasti jim dám útěchu a radost. 14 Duši kněží zavlažím tukem a můj lid se bude sytit mými dobrými dary, je výrok Hospodinův.“
— Ráchelin pláč - Teď ještě Ráchel oplakává své syny, ale nad potomky se Hospodin slituje.
15 Toto praví Hospodin: „V Rámě je slyšet hlasité bědování, přehořký pláč. Ráchel oplakává své syny, odmítá útěchu, protože její synové už nejsou.“ 16 Toto praví Hospodin: „Přestaň hlasitě plakat a ronit slzy, vždyť tu je mzda za to, co jsi vykonala, je výrok Hospodinův, však oni se vrátí z nepřátelské země. 17 Je naděje pro tvé potomstvo, je výrok Hospodinův. Synové se vrátí na své území. 18 Zřetelně jsem slyšel Efrajima, jak si stýská: ‚Potrestal jsi mě a byl jsem ztrestán, býval jsem jak nezkrocený býček. Obrať mě, chci se vrátit, vždyť ty, Hospodine, jsi můj Bůh. 19 Po svém návratu chci činit pokání, po svém poučení budu se bít v prsa, stydět se a hanbit, že nesu potupu svého mládí.‘ – 20 Což je mi Efrajim syn tak drahý, dítě mého potěšení? Kdykoli však o něm mluvím, znovu a znovu si ho připomínám. Proto je mé nitro nad ním zneklidněno. Slituji, slituji se nad ním, je výrok Hospodinův.“
— Výzva k návratu - Dům izraelský i dům judský budou znovu vybudovány. Synové nebudou trpět za otce.
21 Postav si milníky, vztyč ukazatele, zamysli se nad cestou upravenou, nad cestou, po níž jsi chodila. Vrať se, izraelská panno, vrať se do těchto svých měst! 22 Jak dlouho budeš pobíhat sem a tam, dcero odpadlice? Hospodin stvoří na zemi novou věc: žena se bude ucházet o muže. 23 Toto praví Hospodin zástupů, Bůh Izraele: „Opět budou mluvit toto slovo v zemi judské a v jejích městech, až změním jejich úděl: ‚Požehnej ti Hospodin, nivo spravedlnosti, horo svatá.‘24 Bude na ní bydlet Juda a zároveň všechna jeho města, oráči i ti, kteří táhnou se stádem.25 Občerstvím duši znavenou a každou duši tesknící ukojím.“26 Potom jsem se probudil a prohlédl jsem. Můj spánek mi byl příjemný. 27 „Hle, přicházejí dny, je výrok Hospodinův, kdy oseji dům izraelský i dům judský lidmi i zvířaty.28 A jako jsem nad nimi bděl, abych rozvracel a podvracel, bořil a ničil a škodil, tak budu nad nimi bdít, abych budoval a sázel, je výrok Hospodinův. 29 V oněch dnech už nebudou říkat: ‚Otcové jedli nezralé hrozny a synům trnou zuby,‘ 30 nýbrž každý zemře pro vlastní nepravost. Každému, kdo jí nezralé hrozny, budou trnout zuby.“
— Smlouva vepsaná do srdce - Hospodin uzavře se svým lidem novou smlouvu, kterou vepíše do jejich srdcí.
31 „Hle, přicházejí dny, je výrok Hospodinův, kdy uzavřu s domem izraelským i s domem judským novou smlouvu.32 Ne takovou smlouvu, jakou jsem uzavřel s jejich otci v den, kdy jsem je uchopil za ruku, abych je vyvedl z egyptské země. Oni mou smlouvu porušili, ale já jsem zůstal jejich manželem, je výrok Hospodinův.33 Toto je smlouva, kterou uzavřu s domem izraelským po oněch dnech, je výrok Hospodinův: Svůj zákon jim dám do nitra, vepíši jim jej do srdce. Budu jim Bohem a oni budou mým lidem.34 Už nebude učit každý svého bližního a každý svého bratra: ‚Poznávejte Hospodina!‘ Všichni mě budou znát, od nejmenšího do největšího z nich, je výrok Hospodinův. Odpustím jim jejich nepravost a jejich hřích už nebudu připomínat.“ 35 Toto praví Hospodin, který dává slunce za světlo ve dne, měsíc a hvězdy za světlo v noci podle svých ustanovení, který vzdouvá moře, takže jeho vlny hučí, jehož jméno je Hospodin zástupů: 36 „Jestliže přestanou tato ustanovení přede mnou platit, je výrok Hospodinův, také potomstvo Izraele nebude přede mnou už ani pronárodem po všechny dny.“ 37 Toto praví Hospodin: „Jestliže budou změřena nebesa nahoře a prozkoumány základy země dole, i já zavrhnu všechno potomstvo Izraele kvůli všemu, čeho se dopustili, je výrok Hospodinův.“ 38 „Hle, přicházejí dny, je výrok Hospodinův, kdy toto město bude opět vystavěno pro Hospodina, od věže Chananeelu až k bráně Nárožní.39 Odtud vyjde měřicí šňůra přímo k pahorku Gárebu a stočí se do Goje.40 Celá dolina s mrtvými těly a popelem z obětí i všechna lada až k úvalu Kidrónskému, až k rohu brány Koňské na východě, to vše bude svaté pro Hospodina. Už nikdy to nebude vyvráceno ani zbořeno.“
nuBibeln
Israels återupprättelse
1”Vid den tiden, säger HERREN, ska jag vara Gud för alla Israels släkter, och de ska vara mitt folk.”2Så säger HERREN: ”Det folk som överlever svärdet ska finna nåd i öknen, under vandringen ska Israel få ro.”*3Från fjärran uppenbarade sig HERREN för mig: ”Jag har älskat dig med en evig kärlek. Därför har jag så länge uppehållit dig med min nåd.4Jag ska upprätta dig igen, ja, du ska bli upprättad, du jungfru Israel. Du ska än en gång ta dina tamburiner och gå ut och dansa med de glada.5Än en gång ska du plantera vingårdar på Samariens berg, och de som planterar ska få njuta av frukten.6Den dag ska komma då vakterna på Efraims berg ska ropa: ’Kom, låt oss gå upp till Sion, till HERREN, vår Gud.’ ”7För så säger HERREN: ”Jubla av glädje över Jakob, höj jubelrop över det främsta bland folken! Lovsjung: ’HERREN har räddat sitt folk, det som finns kvar av Israel.’8Jag ska föra dem från landet i norr och samla dem från jordens yttersta ändar. Bland dem finns blinda och lama, gravida kvinnor och kvinnor i barnsnöd. I en stor skara ska de återvända hit.9Gråtande ska de komma, och under deras böner ska jag leda dem.* På en jämn väg, där de inte ska stappla, ska jag leda dem till strömmande vatten. För jag är Israels far och Efraim är min förstfödde son.10Hör HERRENS ord, ni folk, förkunna det i fjärran kustländer: ’Han som skingrade Israel ska samla det och vaka över det som en herde över sin hjord.’11HERREN ska friköpa Jakob och befria honom från dem som är starkare än han.12De ska komma och jubla på Sions höjd, och de ska stråla av lycka över allt vad HERREN ger, över säd, vin och olja, över lamm och boskapshjordar. De ska vara som en grönskande trädgård, och de ska inte behöva sörja mer.13Flickor ska dansa och glädjas, tillsammans med ynglingar och de gamla. Jag ska förvandla deras sorg till glädje, ge dem tröst och glädje efter sorgen.14Jag ska mätta prästerna rikligt och tillfredsställa mitt folk med det goda jag ger, säger HERREN.”15Så säger HERREN: ”Ett rop hörs i Rama, klagan och bitter gråt. Rakel gråter över sina barn och låter sig inte tröstas, för hennes barn finns inte mer.”16Så säger HERREN: ”Gråt inte längre, fäll inga fler tårar, för du ska få lön för din möda, säger HERREN. De ska återvända från sitt fiendeland.17Det finns hopp för din framtid, säger HERREN. Dina barn ska återvända till sitt eget land.18Jag har hört Efraims klagan: ’Du har tuktat mig, jag har blivit tuktad som en otämjd kalv. För mig tillbaka, så kommer jag tillbaka, för du är HERREN, min Gud.19Jag vände mig bort men ångrade mig. Jag kom till besinning och slår nu mina lår i sorg.* Jag skäms och är förödmjukad över min ungdoms synder.’20Är inte Efraim min älskade son, mitt käraste barn? Trots att jag ofta går till rätta med honom tänker jag ständigt på honom. Mitt hjärta ömmar för honom, och jag måste förbarma mig över honom, säger HERREN.21Sätt upp vägmärken åt dig, ställ upp vägvisare. Rätta dig efter den led du följt, vägen du förut gått. Vänd tillbaka, jungfru Israel, vänd tillbaka till dessa dina städer!22Hur länge ska du vackla hit och dit, du trolösa dotter? HERREN ska skapa något nytt på jorden – en kvinna ska omsluta* en man.”23Så säger härskarornas HERRE, Israels Gud: ”Ännu en gång ska detta ord uttalas i Juda land och dess städer, när jag låter dem återvända från sin exil: ’HERREN välsigne dig, du rättfärdighetens boning, du heliga berg!’24Där ska alla från hela Juda och dess städer bo, bönder och kringströvande herdar.25Jag ska ge de trötta att dricka och mätta de svaga.”26Sedan vaknade jag och såg mig omkring. Min sömn hade varit behaglig.27”Den tid ska komma, säger HERREN, när jag ska beså hela Israel och hela Juda med säd av både människor och djur.28Liksom jag har vakat över dem för att rycka upp, riva ner, förgöra och fördärva, ska jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger HERREN.29På den tiden ska man inte längre säga: ’Fäderna har ätit sura druvor och därför har barnen fått ömma tänder.’30Var och en ska nämligen dö för sin egen synd. Den som äter sura druvor får själv ömma tänder.
Det nya förbundet
31Det ska komma en tid, säger HERREN, då jag ingår ett nytt förbund med Israels och Juda folk,32inte ett sådant förbund som jag ingick med deras förfäder, när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten, det förbund med mig som de bröt, trots att jag var deras herre*, säger HERREN.33Nej, detta är det förbund jag ska ingå med Israels folk efter de där dagarna, säger HERREN: Jag ska lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.34Då ska de inte längre behöva undervisa varandra och säga: ’Lär känna HERREN,’ för då ska alla känna mig, från den minste till den störste bland dem, säger HERREN. För jag ska förlåta dem deras ondska, och jag ska aldrig mer komma ihåg deras synder.”35Så säger HERREN, han som satt upp solen till att lysa om dagen och månen och stjärnorna att lysa om natten, han som rör upp havet så att dess vågor brusar, han vars namn är härskarornas HERRE:36”Om dessa förordningar inte längre består inför mig, säger HERREN, först då ska Israels ätt upphöra att för alltid vara ett folk inför mig.”37Så säger HERREN: ”Om himlarna där ovan kan mätas, om jordens grundvalar där nere kan utforskas, först då ska jag förkasta Israels ätt för allt de har gjort, säger HERREN.38Den tid ska komma, säger HERREN, när staden ska bli uppbyggd för HERREN, från Hananeltornet till Hörnporten.39Mätsnöret ska dras vidare mot Garevhöjden och sedan i riktning mot Goa.40Och hela dalen med liken och askan, alla fälten ända ner till Kidrondalen och till hörnet vid Hästporten i öster ska vara helgade åt HERREN. Staden ska aldrig mer utplånas eller raseras.”
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.