Jeremia 3 | Český ekumenický překlad nuBibeln

✕

Anmelden
... und alle Funktionen nutzen!
Jeremia 3 | Český ekumenický překlad

— Izrael i Juda se zpronevěřili - Ačkoli Juda viděl, že se Izrael svou nevěrou uvrhl do záhuby, nepoučil se z jeho údělu a jde dál jeho cestou.

1 Řekl: „Jestliže muž propustí svou ženu a ona od něho odejde a vdá se za jiného, smí se k ní znovu vrátit? Což by tím země nebyla nesmírně potřísněna? Smilnila jsi s mnoha druhy, avšak vrať se ke mně, je výrok Hospodinův. 2 Pozdvihni své oči na holá návrší a pohleď: Kde ses neposkvrnila nevěrou? Kvůli nim jsi vysedávala při cestách jako Arab na poušti, potřísnila jsi zemi svým smilstvem, svými zlořády. 3 Byla zadržena vláha, nepřišel podzimní déšť, ale ty máš čelo nevěstky, odvrhla jsi stud. 4 Což ani teď ke mně nezvoláš: ‚Můj Otče, tys byl vůdce mého mládí‘? 5 Ale říkáš: ‚Bude mě na věky hlídat, ustavičně stát na stráži?‘ Hle, mluvíš a pácháš zlé věci, jak jen můžeš.“ 6 Hospodin mi za dnů krále Jóšijáše řekl: „Viděl jsi, co provedla ta izraelská odpadlice? Chodila na kdejakou vysokou horu i pod kdejaký zelený strom a smilnila tam. 7 Řekl jsem: Po tom všem, co provedla, se vrátí ke mně. Ale nevrátila se. Viděla ji její sestra, judská věrolomnice. 8 Pro všechno cizoložství, jehož se ta izraelská odpadlice dopustila, jsem se rozhodl, že ji propustím, a dal jsem jí rozlukový list. Ale její sestra, judská věrolomnice, se nebála, šla a smilnila také. 9 Svým lehkovážným smilstvem potřísnila zemi, cizoložila s kamenem i dřevem. 10 Ani po tom všem se ke mně její sestra, judská věrolomnice, neobrátila celým srdcem, nýbrž licoměrně, je výrok Hospodinův.“

— Výzva k pokání a návrat Izraele - Ačkoli severní kmeny izraelské byly rozptýleny v asyrském zajetí, má prorok i jim zvěstovat odpuštění, vrátí-li se k Hospodinu.

11 Hospodin mi řekl: „Izraelská odpadlice je spravedlivější než ta věrolomnice judská. 12 Jdi a provolej směrem k severu tato slova: Navrať se, izraelská odpadlice, je výrok Hospodinův, já se na vás neosopím, neboť jsem milosrdný, je výrok Hospodinův, nechovám hněv navěky. 13 Poznej však svou nepravost, dopustila ses nevěry vůči Hospodinu, svému Bohu, zaměřila jsi své cesty k bohům cizím, pod kdejaký zelený strom, mne jsi neposlouchala, je výrok Hospodinův.“ 14 „Navraťte se, odpadlí synové, je výrok Hospodinův, neboť já jsem váš manžel. Přijmu vás, po jednom z města, po dvou z čeledi, a uvedu vás na Sijón. 15 Dám vám pastýře podle svého srdce a ti vás budou pást obezřetně a prozíravě. 16 A stane se, že se v oněch dnech na zemi rozmnožíte a rozplodíte, je výrok Hospodinův. Nebude se už říkat: ‚Schrána smlouvy Hospodinovy,‘ ani jim na mysl nepřijde, nebudou ji připomínat, nebudou ji postrádat, nebude už zhotovena. 17 V onen čas nazvou Jeruzalém Hospodinovým trůnem a shromáždí se v něm ke jménu Hospodina v Jeruzalémě všechny pronárody a nikdy už nebudou žít podle svého zarputilého a zlého srdce. 18 V oněch dnech se dům judský s domem izraelským vydají společně na cestu ze země na severu do země, kterou jsem dal do dědictví jejich otcům.“

— Lid dostává příležitost k obrácení - Hospodin dává svému zpronevěřilému lidu možnost návratu.

19 Řekl jsem: „Jak tě mám připojit k synům a dát ti tu přežádoucí zemi, skvostné dědictví zástupů pronárodů? Domníval jsem se, že mě budeš nazývat Otcem a nebudeš se ode mne odvracet. 20 Jako žena věrolomně opouští svého druha, tak věrolomně jste se zachovali vůči mně, dome izraelský, je výrok Hospodinův.“ 21 Na holých návrších je slyšet volání, pláč a prosby synů izraelských. Zvrátili svou cestu, zapomněli na Hospodina, svého Boha. 22 „Vraťte se, synové odpadlí, já vaše odpadlictví vyléčím. ‚Zde jsme, přišli jsme k tobě, neboť ty jsi Hospodin, náš Bůh. 23 Věru, klamavé jsou pahorky, halasící hory! Věru, jen v Hospodinu, našem Bohu, je spása Izraele. 24 Ohava požírala už od našeho mládí, čeho otcové těžce nabyli: jejich ovce i dobytek, syny i dcery. 25 Ležíme v hanbě, přikryti pohanou, neboť jsme hřešili proti Hospodinu, svému Bohu, my i naši otcové, od svého mládí až do tohoto dne. Neposlouchali jsme Hospodina, svého Boha.‘“
nuBibeln
1 Om en man skiljer sig från sin hustru och hon går ifrån honom och gifter om sig, får han gå tillbaka till henne? Blir inte landet då helt vanhelgat? Du har bedrivit otukt med många älskare, skulle du då få komma tillbaka till mig? säger HERREN. 2 Lyft blicken mot de kala höjderna och se: Var har du inte våldfört dig i otukt? Du har suttit vid vägkanten och väntat på dem som en arab i öknen. Du har vanhelgat landet med din prostitution och din ondska. 3 Därför hölls regnskurarna tillbaka, och något vårregn kom inte. Du var fräck som en hora, men du skämdes inte. 4 Och ändå har du nu ropat till mig: ’Far, du har varit min vän ända sedan jag var ung! 5 Kan en vän vredgas för evigt, hålla fast vid sin vrede för alltid?’ Så talar du, men du gör allt ont du kan.”

Israel och Juda som trolösa systrar

6 I kung Josias tid sa HERREN till mig: Har du sett vad det avfälliga Israel har gjort? Hon har gått upp på alla höga berg och in under alla grönskande träd och bedrivit otukt där. 7 Jag trodde att hon skulle vända tillbaka till mig efter att ha gjort allt detta. Men hon kom aldrig tillbaka. Hennes trolösa syster Juda såg det. 8 Jag såg att trots att jag skilt mig från det avfälliga Israel och gett henne ett skilsmässobrev för hennes otukts skull, skrämdes inte hennes trolösa syster Juda av det, utan gick ut hon också och bedrev otukt. 9 Hon orenade landet genom sin lättsinniga otukt och begick äktenskapsbrott med sten och trä. 10 Trots detta vände hennes trolösa syster Juda inte tillbaka till mig helhjärtat utan låtsades bara, säger HERREN. 11 HERREN sa till mig: ”Det avfälliga Israel är rättfärdigare än det trolösa Juda. 12 Gå och förkunna detta budskap mot norr: ’Vänd tillbaka, du avfälliga Israel, säger HERREN, jag ska inte se på er med ovilja, för jag är nådig, säger HERREN. Jag ska inte vara vred i all evighet. 13 Men erkänn din skuld! Du har gjort uppror mot HERREN, din Gud, och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla grönskande träd och inte lyssnat på mig, säger HERREN.’ 14 Vänd om, ni trolösa barn, säger HERREN. För jag är er herre* och ska hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion. 15 Jag ska ge er herdar som följer min vilja och leder er med kunskap och visdom. 16 När ni då förökar er och landet blir rikt befolkat, säger HERREN, ska man inte mer tala om HERRENS förbundsark, inte tänka på den eller komma ihåg den. Ingen ska sakna den eller göra någon ny. 17 Vid den tiden ska man kalla Jerusalem HERRENS tron, och alla folk ska samlas där, för att ära HERRENS namn i Jerusalem. De ska inte längre följa sina egna onda och hårda hjärtan. 18 På den tiden ska folket från Juda slå sig samman med Israels folk, och tillsammans ska de komma från landet i norr till det land jag gav era förfäder som arv.

Maning till bättring

19 Jag tänkte: ’Hur gärna vill jag inte behandla dig som ett barn och ge dig ett underbart land, det härligaste arvet bland folken.’ Jag tänkte att du skulle kalla mig din Far och aldrig mer vända dig bort från mig. 20 Men som en hustru är otrogen mot sin man, så var du, Israel, otrogen mot mig, säger HERREN. 21 Rop hörs från de kala höjderna, gråt och böner från Israels folk. De har gått på villovägar och glömt HERREN, sin Gud. 22 Vänd om, ni avfälliga barn, jag ska bota er från er trolöshet!” ”Vi kommer till dig, för du är HERREN, vår Gud. 23 Vår avgudadyrkan uppe på kullarna var verkligen ett svek, liksom vårt larmande däruppe på höjderna. Bara i HERREN, vår Gud, finns räddning för Israel. 24 Alltsedan vår ungdom har den skamliga avguden* slukat frukten av våra fäders arbete, deras boskap och fårhjordar, deras söner och döttrar. 25 Låt oss lägga oss ner i skam, låt vanära täcka oss. För vi har syndat mot HERREN, vår Gud, vi och våra fäder, och från vår ungdom ända fram till denna dag har vi inte lyssnat till HERREN, vår Gud.”