1 A Ježíš k nim znovu mluvil v podobenstvích:2 „S královstvím nebeským je to tak, jako když jeden král vystrojil svatbu svému synu.3 Poslal služebníky, aby přivedli pozvané na svatbu, ale oni nechtěli jít.4 Poslal znovu jiné služebníky se slovy: ‚Řekněte pozvaným: Hle, hostinu jsem uchystal, býčci a krmný dobytek je poražen, všechno je připraveno; pojďte na svatbu!‘5 Ale oni nedbali a odešli, jeden na své pole, druhý za svým obchodem.6 Ostatní chytili jeho služebníky, potupně je ztýrali a zabili je.7 Tu se král rozhněval, poslal svá vojska, vrahy zahubil a jejich město vypálil.8 Potom řekl svým služebníkům: ‚Svatba je připravena, ale pozvaní nebyli jí hodni;9 jděte tedy na rozcestí, a koho najdete, pozvěte na svatbu.‘10 Služebníci vyšli na cesty a shromáždili všechny, které nalezli, zlé i dobré; a svatební síň se naplnila stolovníky.
— Podobenství o svatebním šatě
11 Když král vstoupil mezi stolovníky, spatřil tam člověka, který nebyl oblečen na svatbu.12 Řekl mu: ‚Příteli, jak ses sem dostal, když nejsi oblečen na svatbu?‘ On se nezmohl ani na slovo.13 Tu řekl král sloužícím: ‚Svažte mu ruce i nohy a uvrhněte ho ven do temnot; tam bude pláč a skřípění zubů.‘14 Neboť mnozí jsou pozváni, ale málokdo bude vybrán.“
— Spor o daň císaři
15 Tehdy farizeové šli a radili se, jak by Ježíšovi nějakým slovem nastražili léčku.16 Poslali za ním své učedníky s herodiány, aby řekli: „Mistře, víme, že jsi pravdivý a učíš cestě Boží podle pravdy; na nikoho se neohlížíš a nebereš ohled na postavení člověka.17 Pověz nám tedy, co myslíš: Je dovoleno dávat daň císaři, nebo ne?“18 Ale Ježíš poznal jejich zlý úmysl a řekl: „Co mě pokoušíte, pokrytci?19 Ukažte mi peníz daně!“ Podali mu denár.20 On jim řekl: „Čí je tento obraz a nápis?“21 Odpověděli: „Císařův.“ Tu jim řekl: „Odevzdejte tedy, co je císařovo, císaři, a co je Boží, Bohu.“22 Když to slyšeli, podivili se, nechali ho a odešli.
— Spor o vzkříšení
23 V ten den přišli za ním saduceové, kteří říkají, že není vzkříšení, a předložili mu dotaz:24 „Mistře, Mojžíš řekl: ‚Zemře-li někdo bez dětí, ať se s jeho manželkou podle řádu švagrovství ožení jeho bratr a zplodí svému bratru potomka.‘25 U nás bylo sedm bratří. První po svatbě zemřel, a protože neměl potomka, zanechal svou ženu svému bratru.26 Stejně i druhý, třetí a nakonec všech sedm.27 Naposledy ze všech zemřela ta žena.28 Až bude vzkříšení, komu z těch sedmi bude patřit? Vždyť ji měli všichni!“29 Ježíš jim však odpověděl: „Mýlíte se, neznáte Písma ani moc Boží.30 Po vzkříšení se lidé nežení ani nevdávají, ale jsou jako nebeští andělé.31 A pokud jde o vzkříšení mrtvých, nečetli jste, co vám Bůh pravil:32 ‚Já jsem Bůh Abrahamův, Bůh Izákův a Bůh Jákobův‘? On přece není Bohem mrtvých, nýbrž živých.“33 Když to slyšely zástupy, žasly nad jeho učením.
— Největší přikázání
34 Když se farizeové doslechli, že umlčel saduceje, smluvili se35 a jeden jejich zákoník se ho otázal, aby ho pokoušel:36 „Mistře, které přikázání je v zákoně největší?“37 On mu řekl: „‚Miluj Hospodina, Boha svého, celým svým srdcem, celou svou duší a celou svou myslí.‘38 To je největší a první přikázání.39 Druhé je mu podobné: ‚Miluj svého bližního jako sám sebe.‘40 Na těch dvou přikázáních spočívá celý Zákon i Proroci.“
— Mesiáš, Syn Davidův
41 Když se farizeové sešli, zeptal se jich Ježíš:42 „Co si myslíte o Mesiášovi? Čí je syn?“ Odpověděli mu: „Davidův.“43 Řekl jim: „Jak to tedy, že ho David v Duchu svatém nazývá Pánem, když praví: 44 ‚Řekl Hospodin mému Pánu: Usedni po mé pravici, dokud ti nepoložím nepřátele pod nohy.‘ 45 Jestliže tedy David nazývá Mesiáše Pánem, jak může být jeho synem?“46 A nikdo nebyl s to odpovědět mu ani slovo; od toho dne se ho již nikdo neodvážil tázat.
Nya Levande Bibeln
Berättelsen om bröllopsfesten
1Jesus berättade ännu en bild för dem. Han sa:2”Där Gud regerar blir det som i den här berättelsen:* En kung förberedde en stor bröllopsfest för sin son.3Han bjöd in många gäster, och när förberedelserna var klara skickade han ut tjänare för att tala om för de inbjudna att det var dags att komma. Men alla tackade nej.4Då sände han andra tjänare för att säga till dem: ’Allt är klart, mina oxar och kalvar är slaktade. Skynda er att komma!’5Men gästerna som han hade bjudit var inte intresserade. De fortsatte var och en med sitt, den ene med sin lantgård, den andre med sina affärer.6Några grep till och med kungens tjänare och misshandlade dem och dödade dem.7Då sände den uppretade kungen ut sin armé, avrättade mördarna och brände ner deras stad.8Sedan sa han till sina tjänare: ’Bröllopsfesten är klar, men de gäster jag bjöd in är inte värda att få vara med på festen.9Gå därför ut i gathörnen och bjud alla ni ser till bröllopet.’10Tjänarna gjorde då det och tog med sig alla de kunde hitta, både onda och goda, och festsalen fylldes med gäster.11Men när kungen kom in för att hälsa på gästerna la han märke till en man som inte hade bröllopskläder på sig.12’Min vän’, frågade han, ’hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?’ Men mannen kunde inte svara.*13Då sa kungen till sina tjänare: ’Bind hans händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför. Där ska man gråta av ångest och förtvivlan.’ ”14Och Jesus avslutade med orden: ”Många är de som är inbjudna av Gud, men få tackar ja och får tillhöra honom.”
Ska man betala skatt till kejsaren?
15Då gick fariseerna* iväg för att fundera ut ett sätt att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för.16Och till slut skickade de några av sina män, tillsammans med kung Herodes anhängare*,och lät dem säga till Jesus: ”Mästare, vi vet att du alltid är uppriktig. Du säger oss rakt ut vad som är Guds vilja och låter dig inte påverkas av någon.17Tala nu om för oss om det är rätt eller fel att betala skatt till den romerska kejsaren. Vad anser du?”18Men Jesus visste vad de var ute efter. ”Ni falska människor som bara låtsas lyda Gud!” ropade han. ”Varför försöker ni lura mig?19Visa mig ett mynt, ett sådant som man betalar skatt med.” Då gav de honom ett romerskt mynt,20och han frågade dem: ”Vems bild är det här, och vems namn står under bilden?”21”Kejsarens”, svarade de.”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans. Men det som tillhör Gud det måste ni ge till Gud.”22Detta svar förvånade dem så mycket att de gick sin väg och lämnade honom ifred.
Ska de döda uppstå igen?
23Samma dag kom några av saddukeerna* till Jesus. De påstår att de döda inte ska uppstå igen, och därför frågade de honom:24”Mästare, Mose har sagt: ’Om en man dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och se till att den döde får en son som kan ärva honom.’*25Nu hade vi faktiskt bland oss en familj med sju bröder. Den äldste av bröderna gifte sig och dog barnlös, och därför gifte sig bror nummer två med änkan.26Men han dog också barnlös, och då gifte sig bror nummer tre med henne. Så fortsatte det tills hon varit gift med dem alla sju.27Sedan dog också kvinnan.28Vems fru blir hon när de döda uppstår igen? Alla sju har ju varit gifta med henne!”29Men Jesus svarade: ”Ni tar alldeles fel, eftersom ni varken förstår Skriften* eller Guds kraft.30När de döda har uppstått igen, ska det inte finnas någon som gifter sig. Alla kommer att vara som änglarna i himlen.31Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då aldrig läst i Skriften vad Gud har sagt till er:32’Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud’.* Gud är inte en gud för döda, utan för levande.*”33När folket hörde detta, blev de alldeles häpna över hans undervisning.
Vilket bud är viktigast?
34Men när fariseerna* fick höra att Jesus hade fått tyst på saddukeerna*, samlades de,35och en av dem, en laglärd*, försökte sätta dit Jesus genom att fråga:36”Mästare, vilket är det viktigaste budet i Moses lag*?”37Jesus svarade: ” ’Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela ditt förstånd.’*38Detta är det första budet, och också det viktigaste.39Det näst viktigaste liknar det första: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’*40De här två buden sammanfattar allt som Gud har sagt genom Moses lag och profeterna.*”
Är Messias ättling till kung David?
41Medan fariseerna* var samlade runt Jesus, passade han på att fråga dem:42”Vad anser ni om Messias, den utlovade kungen? Vem är han ättling till?”De svarade: ”Han är ättling till kung David*.”43”Varför kallar David honom då ’Herre’, när han talar under Guds Andes inflytande?” frågade Jesus. ”David sa ju:44’Gud sa till min Herre: Kom och sitt på min högra sida och regera, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’*45Menar ni verkligen att David skulle kalla en av sina ättlingar för Herre?”46Men de kunde inte svara, och från den dagen vågade ingen ställa några fler frågor till Jesus.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.