1 V tu hodinu přišli učedníci k Ježíšovi s otázkou: „Kdo je vlastně největší v království nebeském?“2 Ježíš zavolal dítě, postavil je doprostřed3 a řekl: „Amen, pravím vám, jestliže se neobrátíte a nebudete jako děti, nevejdete do království nebeského.4 Kdo se pokoří a bude jako toto dítě, ten je největší v království nebeském.5 A kdo přijme jediné takové dítě ve jménu mém, přijímá mne.
— Varování před svody
6 Kdo by svedl k hříchu jednoho z těchto nepatrných, kteří ve mne věří, pro toho by bylo lépe, aby mu pověsili na krk mlýnský kámen a potopili ho do mořské hlubiny.7 Běda světu, že svádí k hříchu! Svody sice nutně přicházejí, ale běda tomu, skrze koho přijdou. 8 Jestliže tě tvá ruka nebo noha svádí k hříchu, utni ji a odhoď pryč; lépe je pro tebe, vejdeš-li do života zmrzačený nebo chromý, než abys byl s oběma rukama či nohama uvržen do věčného ohně.9 Jestliže tě tvé oko svádí k hříchu, vyrvi je a odhoď pryč; lépe je pro tebe, vejdeš-li do života jednooký, než abys byl s oběma očima uvržen do ohnivého pekla.
— Podobenství o ztracené ovci
10 Mějte se na pozoru, abyste nepohrdali ani jedním z těchto maličkých. Pravím vám, že jejich andělé v nebi jsou neustále v blízkosti mého nebeského Otce.11Vždy Syn člověka přišel spasit, co zahynulo.12 Co myslíte? Má-li někdo sto ovcí a jedna z nich zabloudí, nenechá těch devadesát devět na horách a nejde hledat tu, která zbloudila?13 A podaří-li se mu ji nalézt, amen, pravím vám, bude se z ní radovat víc než z těch devadesáti devíti, které nezabloudily.14 Právě tak je vůle vašeho nebeského Otce, aby nezahynul jediný z těchto maličkých.
— O bratrském napomínání
15 Když tvůj bratr zhřeší, jdi a pokárej ho mezi čtyřma očima; dá-li si říci, získal jsi svého bratra.16 Nedá-li si říci, přiber k sobě ještě jednoho nebo dva, aby ‚ústy dvou nebo tří svědků byla potvrzena každá výpověď‘.17 Jestliže ani je neuposlechne, oznam to církvi; jestliže však neuposlechne ani církev, ať je ti jako pohan nebo celník.
— O moci církve
18 Amen, pravím vám, cokoli odmítnete na zemi, bude odmítnuto v nebi, a cokoli přijmete na zemi, bude přijato v nebi. 19 Opět vám pravím, shodnou-li se dva z vás na zemi v prosbě o jakoukoli věc, můj nebeský Otec jim to učiní.20 Neboť kde jsou dva nebo tři shromážděni ve jménu mém, tam jsem já uprostřed nich.“
— O odpouštění
21 Tehdy přistoupil Petr k Ježíšovi a řekl mu: „Pane, kolikrát mám odpustit svému bratru, když proti mně zhřeší? Snad až sedmkrát?“22 Ježíš mu odpověděl: „Pravím ti, ne sedmkrát, ale až sedmdesátkrát sedmkrát.“
— Podobenství o nemilosrdném služebníku
23 „S královstvím nebeským je to tak, jako když se jeden král rozhodl vyžádat účty od svých služebníků.24 Když začal účtovat, přivedli mu jednoho, který mu byl dlužen mnoho tisíc hřiven.25 Protože mu je nemohl vrátit, rozkázal ho pán prodat i s ženou a dětmi a se vším, co měl, a nahradit ztrátu.26 Tu mu ten služebník padl k nohám a na kolenou prosil: ‚Měj se mnou strpení, a všecko ti vrátím!‘27 Pán se ustrnul nad oním služebníkem, propustil ho a dluh mu odpustil.28 Sotva však ten služebník vyšel, potkal jednoho ze svých spoluslužebníků, který mu byl dlužen sto denárů; chytil ho za krk a křičel: ‚Zaplať mi, co jsi dlužen!‘29 Jeho spoluslužebník mu padl k nohám a prosil ho: ‚Měj se mnou strpení, a zaplatím ti to!‘30 On však nechtěl, ale šel a dal ho do vězení, dokud nezaplatí dluh.31 Když jeho spoluslužebníci viděli, co se přihodilo, velice se zarmoutili; šli a oznámili svému pánu všecko, co se stalo.32 Tu ho pán zavolal a řekl mu: ‚Služebníku zlý, celý tvůj dluh jsem ti odpustil, když jsi mě prosil;33 neměl ses také ty smilovat nad svým spoluslužebníkem, jako jsem se já smiloval nad tebou?‘34 A rozhněval se jeho pán a dal ho do vězení, dokud nezaplatí celý dluh. –35 Tak bude jednat s vámi i můj nebeský Otec, jestliže ze srdce neodpustíte každý svému bratru.“
Nya Levande Bibeln
Jesus förklarar vem som är mest betydelsefull
1Lite senare kom Jesus efterföljare fram till honom och frågade vem som är mest betydelsefull bland dem som får vara Guds eget folk.*2Då ropade Jesus på ett litet barn och ställde det mitt ibland dem3och sa: ”Jag försäkrar er, att om ni inte ändrar er och blir som små barn, kommer ni överhuvudtaget inte att få tillhöra Guds eget folk.4Den som gör sig liten och ödmjuk som det här barnet, han är mest betydelsefull bland dem som får vara Guds eget folk.5Och den av er som tar emot ett sådant barn därför att det tillhör mig, han tar emot mig.
Jesus varnar för frestelse
6Men om någon vilseleder en av dessa små som tror på mig, och får honom att synda, så skulle det vara bättre för den personen att få en stor sten bunden runt halsen och bli kastad i havet.7Olycka ska drabba världen på grund av all dess ondska! Människor kommer alltid att frestas till synd, men olycka ska drabba den människa som frestar andra.8Om din hand eller fot får dig att synda, så hugg av den och kasta bort den. Det är bättre att få ett evigt liv tillsammans med Gud och sakna ena handen eller foten än att kastas i helvetets eld med både händer och fötter i behåll.9Och om ditt öga får dig att synda, så riv ut det och kasta bort det. Det är bättre att få ett evigt liv tillsammans med Gud och sakna ett öga än att kastas i helvetets eld med båda ögonen i behåll.*10Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små, för jag säger er att deras änglar alltid har tillträde till min Far i himlen.*
Bilden om det förlorade fåret
12Låt mig ta en bild: Om en man har 100 får och plötsligt upptäcker att ett har kommit bort, vad tror ni han gör då? Lämnar han inte de 99 andra kvar bland bergen och ger sig iväg för att leta efter det som har försvunnit?13Jo, och när han äntligen har hittat det, försäkrar jag er att han gläder sig mer över det än över de 99 andra som aldrig kom bort.14På samma sätt vill inte er Far i himlen att någon enda av dessa små ska gå förlorad.”
Om en troende har handlat fel
15Jesus fortsatte: ”Men om en troende har handlat fel mot dig, så gå till honom enskilt och diskutera det onda han har gjort. Lyssnar han då på dig och bekänner att han har handlat fel har du vunnit tillbaka din troende bror.16Men om han inte gör det, så hämta en eller två personer som tillsammans med dig kan bli vittnen till allt som sägs, för det krävs två eller tre vittnen för att en sak ska avgöras rättvist.*17Vägrar han fortfarande att lyssna på dig, ska du ta upp fallet i församlingen. Och om församlingen då ger dig rätt, men han inte vill acceptera det, så behandla honom som en tullindrivare* eller någon annan gudlös människa.18Jag säger er, att ni ska få i uppdrag att tala om för människor att Gud har förklarat dem skyldiga, men också att tala om när de har blivit fria från skuld.*19Jag säger er också att allt som två av er här på jorden kommer överens att be om, det ska de få av min Far i himlen.20För när två eller tre samlas därför att de tillhör mig, då är jag mitt ibland dem.”
Jesus undervisar om förlåtelse
21Då kom Petrus fram till honom och frågade: ”Herre, hur många gånger måste jag förlåta en människa som handlar fel mot mig? Räcker det med sju gånger?”22”Nej”, svarade Jesus. ”Du ska förlåta henne 70 gånger sju* gånger!” Och sedan tillade han:23”Där Gud regerar blir det som i den här berättelsen:* En kung ville ha redovisning av sina tjänare.24När han började granskningen visade det sig att en av dem var skyldig honom flera miljarder.*25Och eftersom tjänaren inte kunde betala tillbaka pengarna, befallde kungen att han skulle säljas tillsammans med sin fru och sina barn och allt han ägde, så att skulden kunde betalas på det sättet.26Men mannen kastade sig förtvivlad ner framför fötterna på kungen och bad: ’Ge mig bara lite tid, så ska jag betala alltihop.’27Då kände kungen medlidande med honom och släppte honom och avskrev hans skuld.28Men när tjänaren gick därifrån, träffade han på en annan tjänare som var skyldig honom tre månadslöner*. Och han tog struptag på honom och krävde pengarna tillbaka.29Hans arbetskamrat föll då ner inför honom och sa: ’Ge mig bara lite tid, så ska jag betala. ’30Men mannen ville inte vänta, utan gick därifrån och ordnade så den andre tjänaren blev satt i fängelse tills hela skulden var betald.31När de andra tjänarna fick reda på detta blev de mycket upprörda och gick till kungen och berättade vad som hade hänt.32Kungen kallade då till sig mannen som han hade förlåtit, och sa: ’Din hårdhjärtade usling! Här avskrev jag denna stora skuld bara för att du bad mig om det.33Borde inte du ha haft lika stort medlidande med din arbetskamrat som jag hade med dig?’34Sedan lät den uppretade kungen sina fångvaktare ta hand om mannen, tills han betalt allt han var skyldig.35På samma sätt ska min Far i himlen göra med er, om ni inte av hela hjärtat förlåter era medmänniskor.”
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.