Jeremia 4 | Český ekumenický překlad Nya Levande Bibeln

✕

Anmelden
... und alle Funktionen nutzen!
Jeremia 4 | Český ekumenický překlad
1 „Obrátíš-li se, Izraeli, je výrok Hospodinův, obrať se ke mně! Jestliže odstraníš své ohyzdné modly, abych je neměl na očích, a nebudeš se toulat, 2 budeš-li přísahat: ‚Jakože živ je Hospodin‘ a dbát pravdy, soudu a spravedlnosti, pak si budou jeho jménem žehnat pronárody a budou se jím chlubit.“

— Varování pro nekající - Běda lidu, neodvrátí-li se od své zvrácené cesty. Stihne jej neodvratný trest.

3 Toto praví Hospodin mužům judským i jeruzalémským: „Zorejte si úhor, nesejte do trní! 4 Obřežte se kvůli Hospodinu, obřežte svá neobřezaná srdce, mužové judští, obyvatelé Jeruzaléma, aby mé rozhořčení nevyšlehlo jako oheň a nehořelo a nikdo by je neuhasil, a to pro vaše zlé skutky. 5 Oznamte v Judsku, rozhlaste v Jeruzalémě, mluvte, trubte na polnici v té zemi, volejte naplno a vyřiďte: ‚Shromážděte se! Vejděme do opevněných měst.‘ 6 Vztyčte korouhev na Sijónu! Bez prodlení prchněte do bezpečí! Od severu přivedu zlo a velikou zkázu. 7 Z houštiny vystoupil lev. Ničitel pronárodů vyrazil vpřed, vyšel ze svého místa, aby z tvé země učinil spoušť. Tvá města budou vylidněna, budou bez obyvatel. 8 Proto se opásejte žíněnou suknicí, naříkejte a bědujte, neboť se od nás neodvrátil Hospodinův planoucí hněv.“ 9 „A stane se v onen den, je výrok Hospodinův, král ztratí rozvahu, ztratí rozvahu i velmožové, kněží budou naplněni děsem a proroci budou trnout.“ 10 Říkám: „Ach, Panovníku Hospodine, podvedl jsi tento lid i Jeruzalém. Řekl jsi: ‚Budete mít pokoj‘ a zatím meč pronikl až k duši.“ 11 V onen čas bude řečeno tomuto lidu i Jeruzalému: „Žene se žhoucí vítr přes holá návrší v poušti na dceru mého lidu, nebude převívat, nebude pročišťovat. 12 Přižene se ke mně vítr silnější než oni; teď také já nad nimi vyhlásím soud. 13 Hle, vystupuje jako mračna, jako vichřice je jeho vozba, jeho koně jsou rychlejší než orlové. ‚Běda nám, budeme vyhubeni!‘ 14 Smyj ze svého srdce zlo, Jeruzaléme, a budeš spasen. Jak dlouho budeš v svém nitru přechovávat ničemné myšlenky? 15 Z Danu je slyšet zprávu, z Efrajimského pohoří zlověst. 16 Hle, připomeňte pronárodům, rozhlaste po Jeruzalémě: ‚Přicházejí hlídky z daleké země, jejich hlas se rozléhá nad judskými městy. 17 Budou kolem Jeruzaléma jako ti, kdo hlídají pole, protože se proti mně vzbouřil, je výrok Hospodinův.‘ 18 Způsobí ti to tvá cesta a tvé skutky. Je to plod tvé zloby, zhořkne ti a zasáhne tvé srdce!“

— Prorok naříká nad lidem i zemí - Prorok slyší Boží rozhodnutí a vidí hrůzy, které se přivalí na jeho lid i celou zemi.

19 Nitro, mé nitro! Jak se chvěji! Srdce se mi svírá, srdce mi buší, nemohu mlčet. Slyšíš, má duše, hlas polnice, válečný ryk? 20 Zkáza za zkázou se hlásí, celá země je zpleněna. Náhle byly vypleněny mé stany, znenadání mé stanové houně. 21 Jak dlouho budu vidět korouhev, slyšet hlas polnice? 22 „Můj lid je pošetilý, nezná se ke mně, jsou to synové pomatení, nemají rozum. Jsou moudří, ale ke zlému, dobro konat nedovedou.“ 23 Viděl jsem zemi, a hle, je pustá a prázdná, nebesa jsou beze světla. 24 Viděl jsem hory, a hle, třesou se, všechny pahorky se otřásají. 25 Viděl jsem, a hle, nikde žádný člověk, i všechno nebeské ptactvo odletělo. 26 Viděl jsem, a hle, sad je pouští, všechna města v něm jsou podvrácena Hospodinem, jeho planoucím hněvem. 27 Toto praví Hospodin: „Celá země bude zpustošená, ale neskončím s ní docela. 28 Země nad tím bude truchlit, zachmuří se nebe shůry, neboť jsem vyhlásil, co mám v úmyslu, a neželím toho a od toho neupustím.“ 29 Před hřmotem jezdců a lučištníků prchá celé město, zalezli do houští, vystoupili na skaliska. Celé město je opuštěné, není žádného, kdo by v něm bydlel. 30 Ale ty, vypleněná, co to děláš? Odíváš se karmínem, zdobíš se zlatými ozdobami, líčíš si oči? Nadarmo se krášlíš, záletníci tebou pohrdají, budou ti ukládat o život. 31 Slyším křik, jako když se rodička bolestí svíjí, sténání, jako když rodí poprvé, křik dcery sijónské, po dechu lapá, rozprostírá dlaně: „Běda mi, jsem tak bezmocná, vydána vrahům!“
Nya Levande Bibeln

Ödeläggelse drabbar landet

1 Israel, om du bara uppriktigt ville vända om till mig och helt överge dina avgudar, 2 om du bara lovade att vara trogen mig, den levande Guden, och började leva ett rätt och hederligt och rent liv, så skulle du vara ett vittne för världens alla nationer, och de skulle komma till mig och förhärliga mitt namn. 3 Herren säger till folket i Juda och Jerusalem: Plöj upp era hjärtans hårdhet och så inte bland törnen, för då kommer den goda säden att kvävas bland ogräset. 4 Rena era sinnen och hjärtan, och inte bara era kroppar, så att min vrede inte bränner er till aska för era synders skull. Den eld som jag då sänder över er ska ingen kunna släcka. 5 Ropa till Jerusalem och över hela Juda och varna alla: "Fly för era liv! Fly till de befästa städerna! 6 Fly omedelbart och dröj inte kvar!" Jag, Herren, kommer nämligen över er med en stor förödelse från norr. 7 Ett lejon, en folkens förgörare, smyger sig ut ur sin håla och är på väg mot ditt land. Dina städer ska läggas i ruiner och bli alldeles folktomma. 8 Klä dig i säcktyg och sörj, för Herrens väldiga vrede är fortfarande riktad mot dig. 9 På den dagen kommer kung och furstar att darra av fruktan, och präster och profeter att stå skräckslagna, säger Herren. 10 Då sa jag: "Men Herre, folket känner sig bedraget av dig. Du lovade dem rika välsignelser över Jerusalem, och nu är i stället svärdet riktat mot dem!" 11 Vid den tiden kommer Gud som en brännande vind från öknen för att gå till rätta med dem, ingen liten vindil utan en rytande storm. 13 Fienden tornar upp sig över oss som åskmoln. Hans vagnar är som en stormvind. Hans hästar är snabbare än örnar. Vi är förlorade! 14 Jerusalem, rena ditt hjärta medan det fortfarande är tid! Det finns ännu en möjlighet för dig att bli räddad, om du vänder dig bort från din ondska. 15 Din dom har uttalats från Dan och från Efraims berg. 16 Varna de andra folken att fienderna kommer från ett avlägset land och är på väg mot Jerusalem och Juda städer. 17 De omringar Jerusalem precis som herdar omringar ett vilddjur! För du, mitt folk, har vänt dig mot mig, säger Herren. 18 Ditt levnadssätt har dragit det här över dig. Det är frukten av din ondska som drabbar dig ända in i hjärtat. 19 Jag vrider mig i plågor, och mitt hjärta bankar. Jag kan inte hålla mig lugn, för jag har hört krigsrop och ljudet av stridstrumpeter. 20 Våg efter våg av förstörelse väller fram över landet tills det ligger helt i ruiner. Allt är raserat. 21 Hur länge måste det här fortsätta? Hur länge ska jag vara omgiven av krig och död? 22 "Till dess mitt folk vänder om från sin dårskap, för de vägrar att höra på mig. De är som små trotsiga barn utan förstånd. De förstår nog att göra det som är ont, men de har inget förstånd alls när det gäller att göra det rätta." 23 Jag såg ut över landet, och så långt jag kunde se fanns det bara ruiner. På himlen fanns inte ett ljus. 24 Jag såg hur bergen darrade och höjderna skakade. 25 Jag såg att alla människor var borta och att himlens fåglar hade flytt. 26 De bördiga dalarna var ödemark, och städerna var jämnade med marken på grund av Herrens närhet och oerhörda vrede. 27 Herren säger: "Hela landet ska bli en ödemark, även om en liten del av mitt folk ska finnas kvar. 28 Jorden ska sörja och himlen ska bli förmörkad eftersom jag bestämt mig för att straffa mitt folk. Jag har bestämt mig och kommer inte att ändra mig." 29 Från alla städer flyr man i skräck när man hör hur fiendens arméer kommer marscherande. Folk gömmer sig i skogarna och flyr upp i bergen. Alla städer ligger övergivna och människor har flytt i skräck. 30 Varför klär du dig i dina vackraste kläder och sminkar dig? Det kommer inte att hjälpa! Dina älskare kommer ändå att överge dig och döda dig. 31 Jag har hört skriken från en kvinna som ska föda sitt första barn. Det är mitt folks rop. Det får inte luft och ropar på hjälp inför sina mördare.