— Ohlášení sucha - Proroctví o suchu v Judsku. Přímluvná modlitba Jeremjášova.
1 O slovu Hospodinově, které se stalo k Jeremjášovi ohledně sucha. 2 Juda truchlí, jeho brány zchátraly a chmurně klesly k zemi. Z Jeruzaléma stoupá žalostný křik. 3 Jejich vznešení posílají svou čeleď pro vodu. Ta chodí k nádržím a vodu nenachází, vrací se s prázdnými nádobami. Stydí se a hanbí a zakrývá si hlavu. 4 Jsou zděšeni nad rolemi, neboť v zemi nenastává doba dešťů. Oráči se stydí, zakrývají si hlavu. 5 I laň v poli opouští, co porodila, neboť není zeleň. 6 Na lysých návrších postávají divocí osli, větří jako šakalové, vypovídá jim zrak, neboť nejsou byliny. 7 „Jestliže mluví proti nám naše nepravosti, jednej, Hospodine, pro své jméno. Mnohokráte jsme se odvrátili, hřešili jsme proti tobě. 8 Naděje Izraele, jeho spasiteli v čase soužení! Proč jsi v zemi jako host, jak pocestný, který se zdrží jen přes noc? 9 Proč jsi jak zdrcený člověk, jak bohatýr, který není s to spasit? Ty jsi, Hospodine, uprostřed nás a nazývají nás tvým jménem. Nezříkej se nás!“ 10 Toto praví Hospodin o tomto lidu: „Milují toulky a své nohy nešetří,“ proto v nich nemá Hospodin zalíbení. Bude nyní připomínat jejich nepravost a trestat jejich hřích. 11 Hospodin mi poručil: „Nemodli se za dobro tohoto lidu.12 Ani když se budou postit, nevyslyším jejich bědování, ani když připraví oběť zápalnou a přídavnou, nenajdu v nich zalíbení. Zcela s nimi skoncuji mečem, hladem a morem.“ 13 Nato jsem řekl: „Ach, Panovníku Hospodine, hle, proroci jim říkají: Nespatříte meč a hlad mít nebudete, nýbrž dám vám na tomto místě pravý pokoj.“ 14 Hospodin mi řekl: „Ti proroci prorokují mým jménem klam. Neposlal jsem je a nepřikázal jsem jim to a nemluvil jsem k nim. Prorokují vám klamné vidění, nicotnou věštbu a lest vlastního srdce.“ 15 Toto praví Hospodin proti těm prorokům, kteří prorokují jeho jménem: „Já jsem je neposlal. To oni říkají: ‚V této zemi nebude meč a hlad.‘ Mečem a hladem vymřou ti proroci do jednoho.16 A lid, jemuž prorokovali, bude ležet po ulicích Jeruzaléma sražen hladem a mečem a nikdo je nepohřbí, ani jejich ženy ani jejich syny a dcery. Tak vyleji na ně jejich zlobu.“ 17 Řekni jim toto slovo: „Z mých očí tekou slzy dnem i nocí bez přestání, neboť těžká rána rozdrtila panenskou dceru mého lidu velikou, bolestnou ranou. 18 Vyjdu-li na pole, hle, skolení mečem, přijdu-li do města, hle, zesláblí hlady; jak prorok, tak kněz procházejí zemí a nevědí si rady.“ 19 „Což jsi opravdu zavrhl Judu? Tvá duše si zprotivila Sijón? Proč nás biješ, což pro nás není uzdravení? S nadějí jsme vyhlíželi pokoj, ale nic dobrého nepřichází, čas uzdravení, a hle, předěšení. 20 Hospodine, uznáváme svou svévoli, i nepravost svých otců, hřešili jsme proti tobě. 21 Neodmítej nás však pro své jméno, nenech zhanobit trůn své slávy. Rozpomeň se a neruš svou smlouvu s námi. 22 Což jsou mezi přeludy pronárodů ti, kdo by mohli dát déšť? Což nebesa vydávají deště? Nejsi to ty sám, Hospodine, náš Bože? Skládáme naději v tebe, neboť ty konáš všechny tyto věci!“
Nya Levande Bibeln
Guds dom över Jerusalem
1Det här budskapet kom till Jeremia från Herren, som förklaring till varför han inte lät det regna:2Juda sörjer. Folket kastar sig till marken och ett nödrop stiger upp från Jerusalem.3De rika skickar sina tjänare för att hämta vatten, men brunnarna är uttorkade. De kommer tillbaka, besvikna och nerstämda, och döljer sina ansikten i sorg.4Marken är förstörd av torka och sprucken av brist på regn. Lantbrukarna är oroliga.5Hjortarna överger sina kalvar därför att det inte finns något gräs.6Vildåsnorna står på de torra höjderna och flämtar som törstiga schakaler. De anstränger sina ögon för att hitta något att äta, men ingenting växer någonstans.7Herre, vi har syndat svårt mot dig, men hjälp oss ändå för ditt eget ryktes skull!8Du Israels hopp, vår Frälsare i tider av nöd, varför är du nu som en främling för oss, som en som far igenom landet och bara stannar över natten?9Står du också handfallen? Har du ingen hjälp att ge oss? Herre, du bor ju mitt ibland oss, och vi bär ditt namn. Vi är kända som ditt folk. Herre, överge oss inte nu!10Men Herren svarar: Du har föredragit att vandra långt borta från mig och har inte försökt vandra på mina stigar. Jag kan inte längre acceptera dig som mitt folk. Jag tänker på allt ont du har gjort och ska straffa dig för dina synder.11Herren sa också till mig: Be mig inte mer att jag ska välsigna det här folket. Be inte längre för dem.12Även om de fastar, ska jag inte låtsas om det. När de bär fram sina offer till mig kommer jag inte att ta emot dem. I stället ska jag ge dem krig, hungersnöd och pest.13Då sa jag: Herre, vår Gud, deras profeter säger dem att allt är gott och väl och att inga krig och ingen hungersnöd ska komma. De säger till folket att du kommer att sända dem fred och att du kommer att välsigna dem.14Då sa Herren: Profeterna kommer med lögner i mitt namn. Jag har inte sänt dem eller befallt dem att tala eller gett dem budskap. De profeterar om syner och uppenbarelser som de aldrig haft. De talar dårskap som de själva kokat ihop i sina lögnaktiga hjärtan.15Därför ska jag straffa dessa falska profeter, som har talat i mitt namn fastän jag inte har sänt dem, de som säger att det varken ska bli krig eller hungersnöd, säger Herren. Genom krig och hungersnöd kommer de själva att dö.16De döda kropparna från det folk de profeterade för ska kastas ut på Jerusalems gator. De ska bli offer för hungersnöd och krig. Det ska inte finnas någon som kan begrava dem, för alla, män, hustrur, söner och döttrar ska dö. Jag ska låta deras egen ondska drabba dem.17Säg därför till dem: Natt och dag ska mina ögon vara fulla av tårar. Jag kan inte sluta att sörja, för mitt folk har genomborrats av svärd och ligger dödligt sårat på marken.18Om jag går ut på fälten så ser jag bara de döda kropparna av dem som fallit i strid. På gatorna i städerna ligger de som dött av svält och pest. Alla deras profeter och präster har tvingats lämna landet och förts till ett främmande land.19Herre, har du fullkomligt förkastat Juda? Avskyr du Jerusalem? Kommer vi inte att få fred ens efter vårt straff? Vi tänkte: Nu kommer han väl i alla fall att bota oss och förbinda våra sår. Men det har inte blivit någon fred, och det råder bedrövelse och förskräckelse överallt.20Herre, vi bekänner både vår och våra förfäders ondska.21Förkasta oss inte, Herre, för ditt eget namns skull! Skäm inte ut dig själv och din härlighets tron. Kom ihåg ditt förbund med oss och bryt det inte!22Vilka av hedningarnas gudar skulle kunna ge oss regn, eller skulle himlen av sig själv kunna sända regn? Vem förutom du, Herre vår Gud, kan göra under? Därför ska vi vänta på hjälp från dig.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.