Jesaja 37 | Český ekumenický překlad

— Izajášova útěcha - Prorok ujišťuje krále i lid, že Hospodin chvástavého Asyřana donutí k návratu do jeho země.

1 Když to král Chizkijáš uslyšel, roztrhl své roucho, zahalil se žíněnou suknicí a vešel do Hospodinova domu. 2 Poslal Eljakíma, který byl správcem domu, písaře Šebnu a starší z kněží, zahalené žíněnými suknicemi, k proroku Izajášovi, synu Amósovu. 3 Měli mu vyřídit: „Toto praví Chizkijáš: Tento den je den soužení, trestání a ponižování; plod je připraven vyjít z lůna, ale rodička nemá sílu k porodu. 4 Kéž Hospodin, tvůj Bůh, slyší slova nejvyššího číšníka, kterého poslal jeho pán, král asyrský, aby se rouhal Bohu živému. Kéž jej Hospodin, tvůj Bůh, potrestá za ta slova, která slyšel. Pozdvihni hlas k modlitbě za pozůstatek lidu, který tu je.“ 5 Služebníci krále Chizkijáše přišli k Izajášovi. 6 Izajáš jim řekl: „Vyřiďte svému pánu: Toto praví Hospodin: Neboj se těch slov, která jsi slyšel, jimiž mě hanobili sluhové asyrského krále. 7 Hle, uvedu do něho ducha, že uslyší zprávu a vrátí se do své země. V jeho zemi jej nechám padnout mečem.“

— Sancheríb znovu vyhrožuje - Sancheríb se rouhá Hospodinu a srovnává ho s nemohoucími božstvy jiných porobených zemí.

8 Když se nejvyšší číšník vracel, uslyšel, že asyrský král odtáhl od Lakíše. Zastihl ho, jak bojuje proti Libně. 9 Asyrský král totiž uslyšel o Tirhákovi, králi kúšském: „Vytáhl proti tobě do boje!“ Když to uslyšel, poslal k Chizkijášovi posly se vzkazem: 10 „Toto vyřiďte Chizkijášovi, králi judskému: Ať tě nepodvede tvůj Bůh, na něhož spoléháš, že Jeruzalém nebude vydán do rukou asyrského krále. 11 Hle, slyšel jsi o tom, co učinili králové asyrští všem zemím, že je zničili jako klaté. A ty bys byl vysvobozen? 12 Zda bohové těch pronárodů, jimž přinesli zkázu moji otcové, mohli vysvobodit Gózan, Cháran, Resef a syny Edenu, kteří byli v Telasáru? 13 Kde je král Chamátu a král Arpádu a král města Sefarvajimu, Heny a Ivy?“

— Chizkijášova modlitba - Chizkijáš předkládá svou starost Hospodinu a prosí o pomoc.

14 Chizkijáš vzal dopisy z ruky poslů, přečetl je a pak vstoupil do Hospodinova domu a rozložil je před Hospodinem. 15 Chizkijáš se modlil k Hospodinu: 16 „Hospodine zástupů, Bože Izraele, který sídlíš nad cheruby, ty sám jsi Bůh nade všemi královstvími země. Ty jsi učinil nebesa i zemi. 17 Nakloň, Hospodine, své ucho a slyš, otevři, Hospodine, své oči a viz! Slyš všechna slova Sancheríba, který vyslal posly, aby haněli Boha živého. 18 Opravdu, Hospodine, králové asyrští zničili všechny země, pronárody i jejich zemi. 19 Jejich bohy vydali ohni, protože to nejsou bohové, nýbrž dílo lidských rukou, dřevo a kámen, proto je zničili. 20 Ale teď, Hospodine, Bože náš, zachraň nás z jeho rukou, ať poznají všechna království země, že ty jsi Hospodin, ty sám.“

— Izajáš zvěstuje záchranu - Rouhání přivodí na Sancheríba Hospodinův hněv. Hospodina nelze beztrestně tupit.

21 I vzkázal Izajáš, syn Amósův, Chizkijášovi: „Toto praví Hospodin, Bůh Izraele: Modlil ses ke mně kvůli Sancheríbovi, králi asyrskému. 22 Toto je slovo, které o něm promluvil Hospodin: Pohrdá tebou, vysmívá se ti panna, dcera sijónská! Potřásá nad tebou hlavou dcera jeruzalémská. 23 Koho jsi haněl a hanobil? Proti komu jsi povýšil hlas a oči pyšně vzhůru zvedl? Proti Svatému Izraele. 24 Svými služebníky jsi pohaněl Panovníka, když jsi řekl: ‚Se svou nespočetnou vozbou jsem vytáhl do horských výšin, na libanónské stráně. Pokácím tam statné cedry, skvělé cypřiše, vstoupím až do jeho nejvyšších končin, do křovin a hájů. 25 Já jsem vykopal studny a napil se vody, svými chodidly jsem vysušil všechny průplavy Egypta.‘ 26 Což jsi neslyšel, že zdávna jsem to připravoval, už za dnů dávnověkých to chystal? Nyní to uskutečním: V hromady sutin se změní opevněná města. 27 Jejich bezmocní obyvatelé jsou vyděšení a zostuzení, jsou jako bylina polní, zelenající se býlí, tráva na střechách, rez v obilí nepožatém. 28 Vím o tobě, ať sedíš či vycházíš a vcházíš, jak proti mně běsníš. 29 Protože proti mně tak běsníš a tvá drzost stoupá do mých uší, provleču ti chřípím kruh a do úst vložím uzdu. Odvedu tě cestou, po níž jsi přišel.“ 30 Toto ti bude znamením, Chizkijáši: V tomto roce budete jíst, co vyroste samo, i druhý rok, co samo vzejde, ale třetí rok sejte a sklízejte, vysazujte vinice a jezte jejich plody. 31 Ti z Judova domu, kteří vyváznou a zůstanou, opět se zakoření a vydají ovoce. 32 Z Jeruzaléma vyjde pozůstatek lidu a z hory Sijónu ti, kdo vyvázli. Horlivost Hospodina zástupů to učiní. 33 Proto praví Hospodin o králi asyrském toto: „Nevejde do tohoto města. Ani šíp tam nevstřelí, se štíty proti němu nenastoupí, násep proti němu nenavrší. 34 Cestou, kterou přišel, se zase vrátí, do tohoto města nevejde, je výrok Hospodinův. 35 Budu štítem tomuto městu, zachráním je kvůli sobě a kvůli Davidovi, svému služebníku.“

— Sancheríbova smrt - Sancheríb náhle opustí obležený Jeruzalém a je doma zavražděn.

36 Tu vyšel Hospodinův anděl a pobil v asyrském táboře sto osmdesát pět tisíc. Za časného jitra, hle, všichni byli mrtví, všude mrtvá těla. 37 Sancheríb, král asyrský, odtáhl pryč a vrátil se do Ninive a usadil se tam. 38 Když se klaněl v chrámu svého boha Nisroka, Adramelek a Sareser, jeho synové, ho zabili mečem a unikli do země Araratu. Po něm se stal králem jeho syn Esarchadón.

Nya Levande Bibeln

Herren ska befria Jerusalem

1 När Hiskia fick höra resultatet av mötet, rev han också sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg som ett tecken på sin sorg. Sedan gick han bort till templet för att be. 2 Han sände chefen för palatset, Eljakim, sin sekreterare Sebna och de ledande bland prästerna till profeten Jesaja, Amos son. De var alla klädda i säcktyg, 3 och de framförde detta budskap från Hiskia:"Det här är en dag full av besvärligheter, nöd och hädelse. Det är lika kritiskt för oss nu som när en kvinna ska till att föda men är för svag, så att barnet inte kommer ut. 4 Men kanske Herren, din Gud, hörde hädelserna från den assyriske kungens representant, när han hånade den levande Guden. Gud kommer nog inte att låta honom gå fri från detta. Gud ska nog straffa honom för dessa ord. Jesaja, bed för oss som finns kvar!" 5 När Jesaja hörde detta svarade han: 6 "Tala om för Hiskia att Herren uppmanar honom att inte oroa sig för de hotelser denne assyriske lakej kom med och inte heller för hans hädelser. 7 Ett rykte från Assyrien ska nämligen nå kungen, att han behöver återvända hem. Han ska då vända om till sitt eget land, och där ska jag se till att han blir dödad." 8 Den assyriske befälhavaren lämnade nu Jerusalem och gick för att rådgöra med sin kung, som hade lämnat Lakis för att belägra Libna. Men just då fick kungen beskedet att Tirhaka, kronprinsen i Etiopien, gått till anfall mot honom söderifrån. När han fick höra detta, skickade han sändebud tillbaka till Hiskia i Jerusalem med detta meddelande: 10 "Låt inte den Gud du tror på lura dig genom löften om att Jerusalem inte ska bli intaget av mig! 11 Tänk bara på vad som har hänt där assyriska kungar har farit fram. De har krossat allt motstånd! Tro inte att ni på något sätt är annorlunda. 12 Blev folken i Gosan, Haran och Resef, eller Edens barn i Telassar, räddade av sina gudar? Nej, de assyriska kungarna utrotade dem fullständigt! 13 Och tänk på vad som hände med kungen i Hamat, kungen i Arpad och kungarna från Sefarvaim, Hena och Iva!" 14 När kung Hiskia hade mottagit brevet och läst det, gick han bort till templet och bredde ut det inför Herren 15 och bad: 16 "Herre, Israels Gud, som tronar mellan keruberna, du som är den ende Guden och som härskar över alla kungariken på jorden, det var du ensam som gjorde himmel och jord. Hör min bön och se till mig i min nöd! Se på detta brev från kung Sanherib, som hädar den levande Guden. 18 Det är sant som han säger, Herre, att kungarna i Assyrien har besegrat alla dessa folk, 19 och att deras gudar kastats i elden. Men de var ju inga gudar utan bara avbilder som människor hade tillverkat av trä och sten. Därför kunde assyrierna förgöra dem. 20 Herre, vår Gud, rädda oss, så att alla kungariken på jorden förstår att bara du är Gud, den ende Guden!"

Herren ska krossa Sanherib

21 Då kom det ett besked från Jesaja, Amos son, till kung Hiskia: "Herren, Israels Gud, ger dig här sitt svar på din bön beträffande Sanherib, Assyriens kung: 22 Herren säger till Sanherib: Mitt folk, den hjälplösa jungfrun Sions dotter, skrattar åt dig och föraktar dig. 23 Vem är det egentligen du har hädat? Vem är det du har hånat? Mot vem är det du har höjt rösten och visat upp ditt högmod? Det är mot den Helige i Israel! 24 Du har sänt budbärare för att häda Herren. Du skryter över din väldiga armé, som har bestigit bergen och huggit ner de högsta cedrarna och de dyrbaraste cypresserna i Libanon. Du har intagit deras högsta berg och förstört deras kraftigaste befästningar. 25 Du skryter över alla källor du har grävt i länder som du lagt under dig och menar att Egypten och dess bundsförvanter inte är något hinder för dig! 26 Men har du ännu inte förstått att det var jag som bestämde allt detta för länge sedan? Att det var jag som långt tillbaka i tiden gav dig denna makt? Det är jag som låtit allt detta inträffa och tillåtit dig att inta befästa städer och förvandla dem till ruinhögar! 27 Detta är anledningen till att folket i de städerna hade så liten makt och så lätt blev ett byte för dig. De var lika hjälplösa som spröda plantor under dina fötter, som gräs på taket, som snart förbränns av solen. 28 Men jag känner dig väl och vet allt vad du har för dig och det sätt på vilket du rasat mot mig. 29 Därför att du har rasat mot mig har jag satt en ring i din näsa och ett betsel i din mun, och jag ska leda dig tillbaka till ditt eget land samma väg som du kom." 30 Sedan sa Gud till Hiskia: "Här är beviset på att jag är den som befriar denna stad från kungen i Assyrien. I år ska du få äta av det som växer av sig självt, och nästa år det som kommer upp av detta. Men om två år ska ni på nytt ha allt ni behöver och kunna så, skörda och plantera i vanlig ordning. 31 Ni som är kvar i Juda ska slå rot i er egen jord och blomstra och förökas. 32 För en del av dem som överlevt ska gå ut från Jerusalem och än en gång befolka hela landet. Herren själv ska genom sin makt se till att allt detta sker. 33 Beträffande kungen i Assyrien och hans trupper, ska de inte komma in i Jerusalem, och inte heller ska de skjuta sina pilar ditin. De ska inte marschera fram utanför murarna eller bygga upp jordvallar mot dem. 34 Han ska vända tillbaka till sitt eget land samma väg han kom och han ska inte komma in i staden, säger Herren. 35 Jag ska försvara den för min äras skull och till minne av min tjänare David." 36 Den natten kom Herrens ängel till assyrierna och dödade 185.000 man i deras läger. När de som överlevt vaknade nästa morgon låg de bland alla dessa döda. 37 Då vände Sanherib, kungen i Assyrien, tillbaka till Nineve i sitt eget land. 38 Och en dag när han tillbad i guden Nisroks tempel, dödade hans söner Adrammelek och Sareser honom med sina svärd. De flydde sedan till Ararat, och hans son Esarhaddon blev kung efter honom.

Jesaja 37 | Český ekumenický překlad Nya Levande Bibeln