JOSEFOVI BRATŘI V EGYPTĚ - — Bratři před Josefem - Jákobovi synové sestupují do Egypta pro obilí. Josef je tvrdě vyslýchá.
1 Když Jákob viděl, že v Egyptě prodávají obilí, vytkl svým synům: „Co se díváte jeden na druhého?“2 A řekl: „Slyšel jsem, že v Egyptě prodávají obilí. Sestupte tam a nakupte je pro nás, ať zůstaneme naživu a nezemřeme.“3 Deset Josefových bratrů tedy sestoupilo nakoupit v Egyptě obilí.4 Josefova bratra Benjamína s nimi Jákob neposlal, protože si řekl: „Aby snad nepřišel o život!“5 Izraelovi synové přišli spolu s jinými nakoupit obilí, protože v kenaanské zemi byl hlad.6 Josef byl říšským správcem a prodával obilí všemu lidu země. Když přišli jeho bratři, skláněli se před ním tváří k zemi.7 Josef spatřil své bratry a poznal je, ale sám se jim nedal poznat a mluvil s nimi tvrdě. Otázal se jich: „Odkud jste přišli?“ Odvětili: „Z kenaanské země, abychom nakoupili potravu.“ 8 Ačkoli Josef své bratry poznal, oni ho nepoznali.9 Tu si vzpomněl na sny, které se mu o nich zdály. Křikl na ně: „Jste vyzvědači! Přišli jste obhlédnout nechráněná místa země.“10 Ohradili se: „Nikoli, pane; tvoji otroci přišli nakoupit potravu.11 Všichni jsme synové jednoho muže, jsme poctiví lidé. Tvoji otroci nikdy nebyli vyzvědači.“12 Ale on trval na svém: „Ne, přišli jste obhlédnout nechráněná místa země.“13 Odvětili: „Tvých otroků bylo dvanáct. Jsme bratři, synové jednoho muže z kenaanské země. Nejmladší je teď u otce a jeden – ten už není.“14 Ale Josef stál na svém: „Je to tak, jak jsem řekl. Jste vyzvědači.15 Takto budete prověřeni: Jakože živ je farao, nevyjdete odtud, dokud sem nepřijde váš nejmladší bratr.16 Vyšlete jednoho z vás, aby ho přivedl; vy zůstanete v poutech. Tak budou vaše výpovědi ověřeny, mluvíte-li pravdu. Když ne, jakože živ je farao, jste vyzvědači.“17 A vsadil je společně na tři dny do vazby.
— Zkouška Josefových bratrů - Josef žádá, aby přivedli Benjamína, dá uvěznit Šimeóna a vrací peníze. Vede bratry k poznání viny.
18 Třetího dne jim Josef řekl: „Toto udělejte a zůstanete naživu. Bojím se Boha.19 Jestliže jste poctiví, zůstane jeden z vás spoután ve vězení; ostatní půjdete a donesete obilí, aby vaše rodiny nehladověly.20 Svého nejmladšího bratra přiveďte ke mně; tak se prokáže pravdivost vašich výpovědí a nezemřete.“ I učinili tak.21 A řekli si navzájem: „Jistě jsme se provinili proti svému bratru; viděli jsme jeho tíseň, když nás prosil o smilování, ale nevyslyšeli jsme ho. Proto jsme přišli do tísně teď my.“22 Rúben jim odpověděl: „Cožpak jsem vám neříkal, abyste se na tom hochovi neprohřešovali? Neposlechli jste, a teď jsme voláni za jeho krev k odpovědnosti.“23 Nevěděli, že jim Josef rozumí, neboť s nimi mluvil skrze tlumočníka.24 Josef se od nich odvrátil a zaplakal. Pak se k nim obrátil a mluvil s nimi. Potom z nich vybral Šimeóna a před jejich očima ho spoutal.25 Nato dal příkaz, aby naplnili jejich měchy obilím, vrátili každému do jeho pytle stříbro a dali jim potravu na cestu. Učinili tak.26 Bratři naložili nakoupené obilí na osly a odjeli.27 Když pak na místě, kde nocovali, rozvázal jeden z nich pytel, aby dal svému oslu obrok, uviděl své stříbro navrchu v žoku.28 Zvolal na bratry: „Mé stříbro je tady! Zde v žoku!“ Zůstali jako bez sebe, roztřásli se a říkali jeden druhému: „Co nám to jen Bůh učinil?“ 29 Když přišli k svému otci Jákobovi do kenaanské země, pověděli mu všechno, co je potkalo:30 „Ten muž, pán země, mluvil s námi tvrdě a měl nás za vyzvědače.31 Říkali jsme mu, že jsme poctiví lidé, že nejsme vyzvědači,32 že nás bylo dvanáct bratrů, synů našeho otce; jeden, ten že už není, a nejmladší že je teď u otce v kenaanské zemi.33 Ale ten muž, pán země, odvětil: ‚Že jste poctiví, poznám podle toho: Jednoho ze svých bratrů necháte u mne. Vezměte obilí, aby vaše rodiny nehladověly, a jděte.34 Svého nejmladšího bratra pak přiveďte ke mně. Tak poznám, že nejste vyzvědači, že jste poctiví. Potom vám vašeho bratra vydám a můžete v zemi volně obchodovat.‘“35 Když vyprazdňovali pytle, našel každý ve svém pytli váček se stříbrem. Jakmile oni i otec spatřili váčky se stříbrem, padla na ně bázeň.36 Otec Jákob jim řekl: „Připravujete mě o děti. Nemám Josefa ani Šimeóna, a Benjamína mi chcete vzít. To všechno na mne dolehlo!“37 Nato Rúben svému otci pravil: „Můžeš usmrtit dva z mých synů, jestliže ti Benjamína nepřivedu. Svěř mi ho, já ti ho přivedu zpátky!“38 Ale on řekl: „Můj syn s vámi do Egypta nesestoupí. Jeho bratr je mrtev, zůstal sám. Kdyby na cestě, kterou se budete ubírat, přišel o život, uvalili byste na mé šediny žal a přivedli mě do podsvětí.“
Nya Levande Bibeln
Josef och hans bröder träffas i Egypten
1När Jakob hörde att det fanns säd tillgänglig i Egypten, sa han till sina söner: "Varför står ni här och tittar på varandra?2Jag har hört att det finns säd att få i Egypten. Res dit och köp lite åt oss, innan vi alla svälter ihjäl."3Då reste Josefs tio äldre bröder ner till Egypten för att köpa säd.4Jakob ville nämligen inte att Josefs yngre bror, Benjamin, skulle få resa med, av fruktan för att någon olycka skulle drabba honom.5Israels söner kom alltså till Egypten tillsammans med många människor från andra länder för att köpa mat, för svälten var lika allvarlig i Kanaan som på andra platser.6Eftersom Josef var härskare över hela Egypten och ansvarig för sädes-försäljningen, var det till honom hans bröder kom, och de bugade sig djupt för honom med sina ansikten mot jorden.7Josef kände omedelbart igen dem, men låtsades som ingenting."Var kommer ni ifrån?" frågade han barskt."Från Kanaans land", svarade de. "Vi har kommit för att köpa säd."8Det var uppenbart att de inte kände igen Josef. Då kom Josef ihåg drömmarna som han hade haft för länge sedan? Men han sa till dem: "Ni är spioner! Ni har kommit hit för att se hur hungersnöden har gjort vårt land utfattigt."10"Nej, nej!" svarade de. "Vi har kommit för att köpa mat.11Vi är alla bröder och hederliga män, herre! Vi är inga spioner!"12"Jo, det är ni", fortsatte han. "Ni har kommit för att ta reda på hur svaga vi är."13"Herre", sa de. "Vi är tolv bröder, och vår far bor i Kanaans land. Vår yngste bror är kvar hos vår far, och en av våra bröder har dött."14"Jaså", sa Josef. "Vad har det för betydelse? Ni är spioner.15Men så här tänker jag kontrollera om ni talar sanning. Jag svär vid Faraos liv, att ni inte ska få lämna Egypten förrän er yngste bror kommit hit.16En av er får resa och hämta honom! Resten av er tänker jag behålla kvar här i fängelse. Då kommer vi att få reda på om er berättelse är sann eller ej. Om det visar sig att ni inte har någon yngre bror, så vet jag att ni är spioner."17Under tre dagar lät han dem sitta i fängelse.18Den tredje dagen sa Josef till dem: "Jag är en man som fruktar Gud, och jag ska ge er ett tillfälle att bevisa att ni är oskyldiga.19Jag tar den risken och tror på er. Bara en av er behöver stanna kvar med bojor i fängelset. Resten kan resa hem med säd åt era familjer,20men för tillbaka er yngste bror hit till mig. På det sättet kommer jag att veta om ni berättar sanningen, och om ni gör det, ska jag skona er."De samtyckte till detta, men21sinsemellan sa de: "Allt detta har hänt därför att vi handlade mot Josef som vi gjorde för länge sedan. Vi såg hans skräck och vånda och hörde hans bön, men vi ville inte lyssna."22"Var det inte det jag sa?" utbrast Ruben. "Ni ville inte lyssna, och nu kommer vi att dö därför att vi mördade honom."23Naturligtvis visste de inte att Josef förstod dem då de stod där och samtalade, för han hade talat med dem genom tolk.24Han gick undan och grät. När han vände sig till dem igen utvalde han Simeon och såg till att han bands inför deras ögon.25Josef befallde sedan tjänarna att fylla männens säckar med säd, men gav också hemliga instruktioner att lägga brödernas betalning överst i varje säck! Han gav dem också mat för resan.26Sedan lastade de sina åsnor med säden och gav sig iväg hem.27Men när de stannade för natten och en av dem öppnade sin säck för att hämta lite vete åt djuren, såg han att det låg pengar överst i säcken.28"Titta!" ropade han till sina bröder. "Mina pengar finns här i säcken." Då blev de alldeles skräckslagna och ropade till varandra: "Vad är det Gud har gjort mot oss?"29När de sedan kom hem till sin far Jakob i Kanaans land berättade de allt som hänt för honom:30"Kungens närmaste man talade mycket strängt till oss och trodde att vi var spioner.31'Nej, nej', sa vi, 'vi är hederliga män och inga spioner.32Vi är tolv bröder, söner till en och samme far. En är död och den yngste är kvar hemma hos vår far i Kanaans land.'33Sedan sa mannen till oss: 'Så här ska jag få reda på om ni är det ni påstår er vara. Lämna en av era bröder här hos mig och tag säd åt era familjer och res hem,34men för hit er yngste bror till mig. Då vet jag om ni är spioner eller hederliga män. Om ni kan bevisa vad ni har sagt, ska jag ge er bror tillbaka till er, och sedan kan ni komma så ofta ni vill för att köpa säd.' "35När de tömde sina säckar fanns pengarna de betalt för säden överst i varje säck. Då blev både de och fadern skräckslagna.36Jakob utropade: "Ni har berövat mig mina barn. Josef kom inte tillbaka, Simeon är borta, och nu vill ni ta Benjamin också! Allting går mig emot."37Då sa Ruben till sin far: "Döda mina två söner om jag inte har med mig Benjamin tillbaka. Jag tänker ta ansvaret för honom."38Men Jakob svarade: "Min son ska inte resa dit med er, för hans bror Josef är död, och bara han är i livet av Rakels barn. Om något händer honom, kommer jag att dö."
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.