— Chúšaj a Achítofel - Chúšajovi se podaří zmařit Achítofelovu radu; vše vyzradí svému příteli.
1 Achítofel pravil Abšalómovi: „Dovol, abych vybral dvanáct tisíc mužů a hned této noci se vydal pronásledovat Davida.2Dostihnu ho, až bude zemdlený a skleslý, a překvapím ho. Všechen lid, který je s ním, uteče a já osamoceného krále zabiji.3 Všechen lid obrátím k tobě; vrátí se všichni, až na muže, kterého hledáš. Všechen lid bude mít pokoj.“4 Abšalómovi i všem izraelským starším se to líbilo.5 Abšalóm však poručil: „Ať je povolán také Chúšaj Arkijský. Poslechneme si i jeho výrok.“6 Když Chúšaj přišel k Abšalómovi, Abšalóm mu pravil: „Toto navrhuje Achítofel. Máme jednat podle jeho slova? Ne-li, vyslov se.“ 7 Chúšaj Abšalómovi odvětil: „Rada, kterou dal Achítofel, není v tomto případě dobrá.“8 A Chúšaj pokračoval: „Ty znáš svého otce i jeho muže, že to jsou bohatýři a že jsou rozhořčeni jak osiřelá medvědice v poli. Tvůj otec je bojovník, ten nebude nocovat s lidem.9Jistě je už ukryt v nějaké strži nebo na jiném místě. Když někteří z tvých hned na začátku padnou, někdo to uslyší a roznese se: ‚Lid, který jde za Abšalómem, byl poražen!‘10 Nakonec ztratí odvahu i ten nejstatečnější muž lvího srdce. Celý Izrael přece ví, že tvůj otec je bohatýr a že ti, kteří jsou s ním, jsou muži stateční.11 Proto ti radím: Nechť se k tobě shromáždí celý Izrael od Danu až k Beer-šebě. Bude jich jak mořského písku. A ty táhni do bitvy osobně.12 Přitrhneme na jedno z těch míst, kde se on zdržuje, a padneme na něho jako rosa na roli. Nezbude z něho a ze všech mužů, kteří jsou s ním, ani jeden.13 Stáhne-li se do města, snesou všichni Izraelci k tomu městu provazy. Budeme vláčet jeho znamení až do úvalu, že se z něho nenajde ani oblázek.“14 Abšalóm a všichni izraelští muži prohlásili: „Rada Chúšaje Arkijského je lepší než rada Achítofelova.“ To Hospodin přikázal překazit dobrou radu Achítofelovu, aby na Abšalóma uvedl zkázu.15 I řekl Chúšaj kněžím Sádokovi a Ebjátarovi: „Tak a tak radil Achítofel Abšalómovi a izraelským starším, já však jsem poradil tak a tak.16 Nyní tedy rychle pošlete Davidovi zprávu: ‚Nezůstávej přes noc ve stepních pustinách. Musíš přejít Jordán. Jinak ti, králi, hrozí záhuba, i všemu lidu, který je s tebou.‘“17 Jónatan a Achímaas stáli u pramene Rogelu. Služebná šla a oznámila jim to. Oni to šli oznámit králi Davidovi; sami se totiž ve městě ukázat nemohli.18 Přesto je však uviděl mládenec a oznámil to Abšalómovi. Ti dva se rychle vydali na cestu, až přišli do domu nějakého muže v Bachurímu. Ten měl na dvoře studnu a oni se tam do ní spustili.19 Žena pak vzala přikrývku a rozprostřela ji navrch té studny a na ni rozestřela obilnou drť, takže nebylo nic znát.20 Abšalómovi služebníci přišli k té ženě do domu a ptali se: „Kde jsou Achímaas a Jónatan?“ Žena jim odvětila: „Přešli tudy přes strouhu.“ Hledali je tedy, ale nenašli a vrátili se do Jeruzaléma.21 Sotva odešli, ti dva ze studně vystoupili a šli podat zprávu králi Davidovi. Řekli Davidovi: „Vydejte se na cestu a rychle přejděte vodu, neboť Achítofel dal o vás takovouto radu.“22 David vstal se vším lidem, který byl s ním, a do ranního úsvitu přešli Jordán. Když Jordán přešli, nechyběl ani jeden.23Když Achítofel viděl, že jeho rada provedena nebyla, osedlal osla a vydal se na cestu do svého domu ve svém městě. Udělal pořízení o svém domě a oběsil se. Umřel a byl pohřben v hrobě svého otce. 24 David přišel do Machanajimu a Abšalóm přešel Jordán se všemi izraelskými muži.25 Místo Jóaba ustanovil Abšalóm nad vojskem Amasu. Amasa byl synem muže jménem Jitra Izraelský, který vešel k Abígale, dceři Náchašově, sestře Serúji, matky Jóabovy.26 Izrael a Abšalóm se utábořili v zemi Gileádu. 27 Když David přišel do Machanajimu, Šóbi, syn Náchašův z Raby Amónovců, a Makír, syn Amíelův z Lódebaru, a Barzilaj Gileádský z Rogelímu28 přinesli lůžko, misky a hliněné nádobí i pšenici, ječmen a mouku, pražené zrní, boby, čočku a pražmu,29 i med a máslo, ovce a kravský sýr Davidovi a lidu, který byl s ním, aby pojedli. Řekli si totiž: „Lid je v té poušti hladový, unavený a žíznivý.“
Nya Levande Bibeln
Absalom får dåliga råd
1Ahitofel sa till Absalom: "Jag skulle vilja välja ut tolv tusen män och ge mig iväg redan i kväll för att förfölja David.2Jag vill anfalla honom medan han är trött och svag. Då kommer han och hans trupper att gripas av panik och fly. Jag tänker bara döda kungen och låta alla som är med honom leva och föra dem tillbaka till dig."4Absalom och alla Israels styresmän godkände planen,5men Absalom sa: "Fråga arkiten Husai vad han tycker om detta."6När Husai kom dit, berättade Absalom för honom vad Ahitofel hade sagt."Vad är din åsikt?" frågade Absalom. "Ska vi följa Ahitofels råd? Om du inte håller med så säg ifrån!"7Husai svarade: "Den här gången tror jag att Ahitofel har begått ett misstag.8Du känner din far och hans män. De är väldiga krigare och kommer att slåss lika vildsint som en björnhona man tagit ungarna från. Som soldat är din far gammal och erfaren, och han tillbringar knappast natten bland trupperna.9Han har nog redan gömt sig i en grotta eller klyfta. Om han anfaller först, och några av dina män stupar, blir det panik bland dina trupper, och alla kommer att tro att det är ute med dig.10Då kommer till och med de verkliga kämparna att drabbas av tvivel och fruktan, för hela Israel vet vilken mäktig man din far är och hur modiga de män är som följer honom.11Jag föreslår att du mobiliserar hela Israels armé och hämtar hit folk ända bortifrån Dan och Beer-Seba, så att du får en stor här. Jag tycker dessutom att du personligen bör leda trupperna.12När vi sedan finner David, kan vi övermanna honom och se till att ingen överlever.13Och om David skulle fly till en stad, kan du med en enda befallning få dit hela Israels armé. Vi kan med rep släpa stadens murar till närmaste dal så att inte en enda sten blir kvar."14Då sa Absalom och Israels män: "Husais råd är bättre än Ahitofels." Herren hade nämligen sett till att Ahitofels råd inte skulle antas och att olycka skulle drabba Absalom.15Husai rapporterade sedan vad Ahitofel hade sagt för prästerna Sadok och Ebjatar, och vad han själv hade föreslagit i stället.16"Skynda er!" sa han till dem. "Leta rätt på David och uppmana honom att inte övernatta vid Jordanflodens vadställe. Han måste genast gå över floden och in i öknen, annars kommer både han och hela hans armé att utplånas!"17Jonatan och Ahimaas hade stannat vid En-Rogel, en vattenkälla, så att ingen skulle se dem gå in i eller ut ur staden. En tjänsteflicka skulle komma till dem med meddelanden som de i sin tur skulle föra vidare till kung David.18Men en pojke såg dem, och han berättade det för Absalom. Under tiden flydde de båda männen till Bahurim, där en man gömde dem i en brunn i sin trädgård.19Hans hustru lade ett tygstycke över brunnslocket och strödde ut säd att soltorka över tyget. Ingen annan visste vad hon hade gjort.20När Absaloms män kom dit för att fråga om hon hade sett Ahimaas och Jonatan, sa hon att de hade gått över bäcken och försvunnit. De fortsatte att leta efter dem utan framgång och återvände sedan till Jerusalem.21Då kravlade de två männen upp ur brunnen och skyndade sig till David. "Det är bråttom!" sa de till honom. "Gå över Jordanfloden i kväll." Och de berättade för David om Ahitofels råd, som gick ut på att David skulle fängslas och dödas.22David och allt folket som var med honom tog sig då över floden under natten, och före gryningen var de alla över på andra sidan.23När Ahitofel såg att Absalom inte följde hans råd, sadlade han sin åsna och for hem till staden där han bodde. När han hade ordnat upp sina affärer hängde han sig. Man begravde honom sedan bredvid hans far.24Samtidigt som David kom till Mahanaim hade Absalom mobiliserat hela Israels armé och ledde nu alla männen över Jordanfloden.25Absalom hade utnämnt Amasa till general över armén, som efterträdare till Joab. Amasa var släkt både med David och Joab. Hans far hette Jitra, en israelit som hade gift sig med Abigail, Nahas dotter och syster till Joabs mor Seruja.26Absalom slog läger med Israels armé i Gilead.27När David kom fram till Mahanaim hälsades han hjärtligt av Sobi, ammoniten Nahas son från Rabba, av Makir, son till Ammiel från Lo-Debar och av Barsillai, en gileadit från Rogelim.28De försåg David och hans folk med sovmattor, kokkärl och skålar, vete och kornmjöl, rostad säd, bönor, ärtor, honung, får, ost och grädde, och de sa: "Ni måste vara mycket hungriga och törstiga och trötta efter er långa marsch genom öknen."
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.