1 Pro předního zpěváka; pro Kórachovce, poučující. 2 Bože, na vlastní uši jsme slýchali vyprávění svých otců o činu, který jsi vykonal za jejich dnů, za dnů dávných. 3 Pronárody jsi vyhnal svou rukou, je však jsi zasadil jako révu; rozdrtils národy, je však jsi propustil na svobodu. 4 Nezmocnili se země svým mečem, vítězství jim nedobyla jejich paže, nýbrž tvá pravice, tvoje paže, a světlo tvé tváře, neboť jsi v nich našel zalíbení. 5 Jenom ty jsi můj Král, Bože! Rozhodni, a Jákob bude spasen. 6 S tebou jsme nabrali na rohy své protivníky, útočníky podupali jsme v tvém jménu. 7 Proto na svůj luk se nespoléhám, ani meč mě nezachrání; 8 před protivníky jen tys nás spasil, a ty, kdo nás nenáviděli, jsi zahanbil. 9 Po všechny dny byl Bůh naší chloubou, tvému jménu chceme vzdávat chválu věčně. -Sela- 10 Teď jsi však na nás zanevřel a musíme se stydět, s našimi zástupy do boje nevycházíš. 11 Před protivníkem nás nutíš ustupovat, oloupili nás ti, kdo nás nenávidí. 12 Vydáváš nás jako ovce na porážku, rozptýlils nás mezi pronárody. 13 Lacino jsi prodal svůj lid, žádný zisk jsi z toho neměl. 14 Dovoluješ sousedům nás tupit, svému okolí jsme pro smích, pro pošklebky. 15 Pronárodům učinils nás pořekadlem, národy nad námi potřásají hlavou. 16 Neustále mám před sebou svoje zostuzení, tváře mi pokrývá hanba, 17 když slyším, jak se utrhač rouhá, když mě souží mstivost nepřítele. 18 To všechno nás postihlo, ač na tebe jsme nezapomínali, nezradili jsme tvou smlouvu. 19 Naše srdce se neodklonilo jinam, naše kroky neodbočily z tvé stezky, 20 i když jsi nás deptal v kraji draků, když jsi nás zahalil v šero smrti. 21 Kdybychom na jméno svého Boha zapomněli, k bohu cizímu své ruce rozepjali, 22 což by to Bůh neodhalil? Zná přece tajnosti srdce. 23 Kvůli tobě jsme vražděni denně, mají nás za ovce na zabití. 24 Vzbuď se, proč spíš, Panovníku? Procitni a nezanevři na nás provždy! 25 Proč skrýváš svou tvář? Proč na naše pokoření, na náš útisk zapomínáš? 26 Naše duše leží v prachu, naše hruď je přitištěna k zemi. 27 Na pomoc nám povstaň, vykup nás pro svoje milosrdenství!
Nya Levande Bibeln
Utlämnad åt fiender
1Gud, vi har hört om de stora under du gjorde för länge sedan.2Våra förfäder har berättat om hur du drev ut de främmande folken från detta land och gav det till oss. Du skingrade folken som bodde där, men vårt folk lät du breda ut sig och blomstra.4Vi vann inte seger genom vår egen styrka och med våra egna vapen, utan genom din mäktiga kraft, och du log mot oss och hjälpte oss eftersom du älskade oss.5Du är min kung och min Gud. Under ditt befäl segrade ditt folk,6för det är bara genom din kraft och genom ditt namn som vi kan trampa ner våra fiender.7Jag litar inte på mina vapen. De kan inte rädda mig.8Bara du kan ge oss seger över fienderna som hatar oss.9Jag är stolt över min Gud. Herre, jag kan aldrig tacka dig nog!10Och trots detta har du visat bort oss för en tid. När våra trupper drog ut till strid följde du inte med.11Attacken från våra fiender var så stark att vi måste fly. De intog vårt land och plundrade det.12Du tillät att vi slaktades som får, och de som kom undan med livet spreds ut bland främmande folk.13Du sålde oss för en struntsumma som om vi inte hade något värde alls.14Grannfolken skrattar och hånar oss för allt det onda du har gjort oss.15Du har sett till att ordet "jude" har blivit ett öknamn, föraktat och till en skam bland folken, avskytt av alla.16Jag är ständigt hånad och förolämpad och får hela tiden lyssna till hur mina fiender förbannar mig.18All denna olycka har kommit över oss, Herre, trots att vi aldrig har glömt dig. Och vi har inte överträtt ditt förbund.19Våra hjärtan har inte övergett dig! Inte med ett enda steg har vi vikit av från din väg.20Om vi hade gjort det, skulle vi ha förstått varför du lämnade oss bland schakaler i ödemarken och sände oss in i mörker och död.21Om vi hade glömt att tillbe vår Gud och i stället hade bett till andra gudar,22skulle då inte Gud genast ha vetat om det? Jo, för han känner varenda hemlig tanke.23Men nu är det för att vi tjänar dig som man förföljer och dödar oss! Vi är som får som väntar på att bli slaktade.24Vakna, Herre! Res dig upp! Varför sover du? Är vi förkastade för evigt?25Varför gömmer du dig för oss? Ser du inte vår sorg och vårt förtryck?26Förolämpade ligger vi med ansiktet i smutsen.27Grip in, Herre, och kom till vår hjälp! Rädda oss eftersom du älskar oss.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.