1 Chválu vzdejte Hospodinu a vzývejte jeho jméno, uvádějte národům ve známost jeho skutky, 2 zpívejte mu, pějte žalmy, přemýšlejte o všech jeho divech, 3 honoste se jeho svatým jménem, ať se zaraduje srdce těch, kteří hledají Hospodina! 4 Dotazujte se na vůli Hospodinovu a jeho moc, jeho tvář hledejte ustavičně. 5 Připomínejte divy, jež vykonal, jeho zázraky a rozsudky jeho úst, 6 potomkové Abrahama, jeho služebníka, Jákobovi synové, jeho vyvolení! 7 Je to Hospodin, náš Bůh, kdo soudí celou zemi. 8 Věčně pamatuje na svou smlouvu, na slovo, jež přikázal tisícům pokolení. 9 Uzavřeli ji s Abrahamem, přísahou ji stvrdil Izákovi, 10 stanovil ji Jákobovi jako nařízení, Izraeli jako smlouvu věčnou: 11 „Dám ti kenaanskou zemi za dědičný úděl!“ 12 Na počet jich byla malá hrstka, byli tam jen hosty. 13 Putovali od jednoho pronároda ke druhému, z jednoho království dál k jinému lidu. 14 On však nedovolil nikomu, aby je utlačoval, káral kvůli nim i krále: 15 „Nesahejte na mé pomazané, ublížit mým prorokům se chraňte!“ 16 Než přivolal na zemi hlad, než každou hůl chleba zlomil, 17 vyslal už před nimi muže, Josefa, který byl prodán do otroctví. 18 Sevřeli mu nohy do okovů, do želez se dostal, 19 až do chvíle, kdy došlo na jeho slovo, když řeč Hospodinova ho protříbila. 20 Poslal pro něj král a pout ho zbavil, vládce národů ho osvobodil. 21 Učinil ho pánem svého domu, vládcem veškerého svého jmění, 22 aby jeho velmože k sobě připoutal a moudrosti učil jeho starce. 23 Pak přišel Izrael do Egypta, v zemi Chámově byl Jákob hostem. 24 Hospodin velice rozplodil svůj lid, dopřál mu, aby zdatností předčil protivníky, 25 jejichž srdce změnil, takže začali jeho lid nenávidět a záludně jednat s jeho služebníky. 26 Poslal k nim Mojžíše, svého služebníka, s Áronem, jehož si zvolil. 27 Jeho znamení jim předváděli, zázraky v Chámově zemi. 28 Seslal temnotu a zatmělo se, a nikdo se neodvážil vzepřít jeho slovu. 29 Jejich vody proměnil v krev, ryby nechal leknout. 30 V zemi se jim vyrojila žabí havěť, nalezla i do královských komnat. 31 Rozkázal a přiletěly mouchy a na celé jejich území komáři. 32 Přívaly dešťů jim změnil v krupobití, ohnivými plameny bil jejich zemi. 33 Potloukl jim vinice a fíkovníky, v jejich území polámal stromy. 34 Rozkázal a snesly se kobylky, nesčetné roje žravého hmyzu. 35 Sežraly jim vše, co v zemi rostlo, sežraly jim plody polí. 36 Všechno prvorozené jim v zemi pobil, každou prvotinu jejich plodné síly. 37 Ale své vyvedl se stříbrem a zlatem, nikdo z jejich kmenů neklopýtl. 38 Egypt se radoval, že už táhnou, neboť strach z nich na něj padl. 39 Jako závěs rozestíral oblak, ohněm svítíval jim v noci. 40 Žádali a přihnal jim křepelky, chlebem nebeským je sytil. 41 Otevřel skálu a vody tekly proudem, valily se jako řeka vyprahlými kraji. 42 Neboť pamatoval na své svaté slovo a na Abrahama, svého služebníka. 43 Vyvedl svůj lid – a veselili se, svoje vyvolené – a plesali. 44 Daroval jim země pronárodů, výsledek námahy národů obdrželi, 45 aby dbali na jeho nařízení a zachovávali jeho zákony. Haleluja.
Nya Levande Bibeln
Gud och hans folk
1Tacka Herren för allt gott han gör. Tala om det för alla folk.2Sjung lovsånger om honom och berätta om hans under.3Gläd er i Herren, ni som tillhör honom. Gläd er!4Vänd er till honom och räkna med hans kraft. Var uthålliga!5Tänk på vad han i sin makt har gjort för oss, som är ättlingar till hans tjänare Abraham, till Jakob, hans utvalde. Kom ihåg hur han dömde våra fiender. Han är Herren, vår Gud.7Överallt i hela världen är det han som har sista ordet.8Skulle tusen generationer komma och gå, så skulle han ändå aldrig glömma sitt löfte, det förbund som han slöt redan med Abraham och Isak,10och som han bekräftade med Jakob. Och detta är mitt förbund med Israels folk som kommer att vara för alltid: Jag ska ge er Kanaans land till att vara er egendom.12Han lovade detta medan de ännu var mycket få till antalet, och alltjämt levde som främlingar i Kanaan.13De var på den tiden spridda bland andra folk och vandrade från rike till rike.14Men Gud tillät inte någon att förtrycka dem, och han utplånade många kungar som försökte anfalla dem!15"Rör inte mina utvalda, skada inte mina profeter", varnade han.16Han sände hungersnöd över Kanaans land och förråden av säd och bröd tog snabbt slut.17Men Gud hade redan i förväg sänt Josef till Egypten, dit han såldes som slav.18I fängelset satte man bojor på hans fötter och en järnring runt hans hals.19Där fick han sitta tills den dag han uttydde sina medfångars drömmar, och allt det som han sagt inträffade. Guds ord gav honom rätt.20Då sände kungen äntligen bud efter honom och befriade honom.21Josef utnämndes till regeringschef och fick också förvalta kungens hela förmögenhet.22Alla höga tjänstemän var underställda honom och kungens rådgivare fick lära sig vishet av honom.23Sedan kom Jakob till Egypten och bodde där tillsammans med sina söner.24Under åren som följde förökade Gud sitt folk, ja, tills de slutligen blev mäktigare än sina fiender.25Därefter såg Gud till så att egyptierna började hata israeliterna och behandla dem illa.26Då sände Gud sina tjänare Mose och Aron,27för att de skulle utföra under och tecken i hela Egypten.28De gjorde som Gud befallt, och han lät ett tjockt mörker breda ut sig över hela landet.29Han förvandlade vattnet i deras floder till blod och förgiftade alla fiskar.30Därefter översvämmades landet av grodor, ja, till och med i kungens privata palats trängde grodorna in.31Och då Gud talade genom Mose, drog svärmar av flugor och andra insekter fram över hela landet,32och när egyptierna väntade på regn sände Gud hagel, och blixtar som plågade folket.33Deras vinträd och fikonträd förstördes, och alla träd vräktes omkull och låg kringspridda på marken.34På Guds befallning kom gräshoppssvärmar och35åt upp allt grönt och förstörde skörden.36Slutligen dödade Herren den äldste sonen i varje egyptiskt hem.37Sedan ledde han sitt folk tryggt ut ur Egypten och de förde med sig mängder av silver och guld, och det fanns inte en enda en bland dem som var sjuk, utan alla var friska.38Egyptierna var rädda för dem och var glada när de lämnade landet.39För att skydda dem från den heta solen satte Gud ett moln över sitt folk, och han gav dem en eldpelare om natten för att de skulle få ljus.40De bad om kött, och han sände fåglar in i deras läger. Och han lät dem äta manna, brödet från himlen, för att de skulle bli mätta.41Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram. Det flöt som en flod genom det torra, ödsliga landet -42för Gud håller sitt ord, och han kom ihåg sina heliga löften till sin tjänare Abraham.43På så sätt ledde han under sång och jubel sina utvalda in i det utlovade landet.44Han gav dem det land som tillhört andra folk. De fick skörda och äta vad andra hade planterat.45Alla dessa under lät han sitt folk uppleva för att de skulle lyda honom och hålla hans bud. Halleluja!
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.