Psalm 137 | Nya Levande Bibeln

Klagosång under landsflykten

1 Vid Babylons floder satt vi och grät och tänkte på Jerusalem. 2 I pilträdens grenar hade vi hängt upp våra harpor, 3 för hur skulle vi kunna spela och sjunga i ett främmande land? Ändå krävde dessa plågoandar som tagit oss tillfånga, att vi skulle sjunga Sions glada sånger för dem. 5 Om jag glömmer dig, Jerusalem, så låt min högra hand glömma hur man spelar harpa. Låt mig aldrig kunna sjunga mer, om jag inte älskar dig mer än något annat. 7 Herre, glöm inte bort vad dessa edomeer gjorde den dagen när Babylons arméer intog Jerusalem. "Jämna den med marken", skrek de. 8 Babylon, du vidriga monster, du ska förstöras! Och lycklig är den som får ge igen för allt du gjort oss. 9 Ja, lycklig är den som tar dina spädbarn och krossar dem mot klipporna!