Josua 18 | Nya Levande Bibeln

Spejare sänds för att utforska ointagna områden

1 Trots att sju av Israels stammar ännu inte fått några områden i det land som Gud hade gett dem, samlades hela Israel i Silo för att sätta upp Herrens tält. De hade nu kontroll över hela landet. 3 Då frågade Josua: "Hur länge tänker ni vänta, innan ni driver ut folket som bor i det land som Gud har gett er? 4 Utse tre män från varje stam, så ska jag skicka iväg dem att utforska de områden som inte är intagna än. Sedan får de komma tillbaka och rapportera, så vi vet hur vi kan dela upp områdena. 5 Männen får dela upp landet i sju delar, och sedan tänker jag dra lott om vilket område varje stam ska få. 7 Men kom ihåg att leviterna inte ska ha något område, för de är Herrens präster. Det är ett tillräckligt stort arv. Och naturligtvis får inte heller Rubens och Gads stammar och ena halvan av Manasses stam något mer, eftersom de redan har fått områden på östra sidan av Jordan, där Mose lovade dem att de skulle få slå sig ner." 8 Männen gav sig alltså iväg för att kartlägga landet och sedan komma tillbaka med rapport till Josua. Därefter skulle Herren få bestämma vilka områden som skulle tillfalla de olika stammarna, genom att man drog lott. 9 Männen gjorde som de blivit tillsagda och delade upp hela området i sju delar och antecknade alla städerna i de olika områdena. Sedan återvände de till Josua i lägret vid Silo. 10 Vid tältet i Silo visade Herren Josua genom lottkastning hur områdena skulle fördelas på de olika stammarna.

De övriga stammarna tilldelas områden

11 Det landområde som tilldelades familjerna i Benjamins stam låg mellan de områden som Judas och Josefs stammar tidigare fått. 12 Den norra gränslinjen började vid floden Jordan och gick norr om Jeriko. Sedan fortsatte den västerut genom bergsbygden och öknen vid Bet-Aven. 13 Därifrån gick gränsen söder om Lus (som också kallades Betel) och fortsatte ner till Atrot-Addar, nära berget som ligger söder om Nedre Bet-Horon. 14 Där svängde gränslinjen mot söder, passerade berget vid Bet-Horon och slutade vid Kirjat-Baal (som också kallas Kirjat-Jearim), en av Judas stams städer. Detta var den västra gränsen. 15 Den södra gränsen sträckte sig från Kirjat-Jearim, över berget Efrom till Neftoavattnets källa 16 och ner till bergsfoten vid Hinnoms sons dal, norrut i Refaims dal. Därifrån fortsatte den tvärs igenom Hinnoms dal och gick söder om den gamla delen av Jerusalem, där jebuseerna bodde, och fortsatte ner till Rogelskällan. 17 Från Rogelskällan gick gränslinjen mot nordost till Semeskällan och vidare till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimshöjden. Därefter gick den ner till Bohans sten (Bohan var son till Ruben), 18 vidare utmed norra kanten av Araba 19 och söderut förbi Bet-Hoglas höjd för att sluta vid Döda havets norra vik, som utgör södra änden av floden Jordan. 20 I öster utgjordes gränsen av floden Jordan. 21 Följande tjugosex städer ingick också i det land som Benjamins stam fick: Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis, Bet-Haaraba, Semaraim, Betel, Avim, Para, Ofra, Kefar-Haammoni, Ofni och Geba, Gibeon, Rama, Beerot, Mispe, Kefira, Mosa, Rekem, Jirpeel, Tarala, Sela, Elef, Jebus (även kallad Jerusalem), Gibeat och Kirjat-Jearim.