Hiob 7 | Nya Levande Bibeln

Job frågar Gud

1 Tänk vad människan måste kämpa här på jorden. Hennes liv är ett enda långt och hårt slavarbete. 2 Vad hon längtar efter att dagen ska ta slut! Hon arbetar och ser fram mot lönen. 3 Så har jag genomlidit månader av elände och långa, sömnlösa nätter. 4 När jag går och lägger mig, tänker jag: 'Om det ändå vore morgon!' och sedan kastar jag mig oroligt av och an ända till gryningen. 5 Min hud är full av maskar och alldeles mörk. Huden spricker av variga sår. 6 Mitt liv drar förbi, den ena hopplösa dagen efter den andra. 7 Mitt liv är som en vindfläkt, och inget gott finns kvar. 8 Ni ser mig ännu, men inte länge till. Snart är jag död. 9 Som ett moln upplöses och försvinner, så ska de som dör försvinna för alltid, 10 och för alltid vara borta från hem och familj. 11 Jag måste få ge uttryck åt min ångest! Låt mig få ge utlopp för min bitterhet! 12 Gud, är jag ett monster, eftersom du aldrig kan låta mig vara i fred? 13 Till och med när jag försöker få vila i sömnen, plågar du mig med mardrömmar. 15 Jag skulle föredra att bli strypt och dö, hellre än att fortsätta så här. 16 Jag avskyr att leva. Lämna mig ifred, mitt liv är meningslöst! 17 Vad är då en människa, eftersom du går in så för att plåga henne? 18 Måste du syna henne varje morgon och pröva henne varje ögonblick av dagen? 19 Varför kan du inte lämna mig ensam ens för ett ögonblick? 20 Har min synd skadat dig, Gud, du mänsklighetens ordningsman? Varför har du valt mig till måltavla? Har jag blivit en sådan börda för dig? 21 Varför förlåter du inte min synd och låter allt vara glömt? Snart kommer jag att ligga i smutsen och dö, och när du letar efter mig, kommer jag att vara borta."