1Han sa sedan till mig: "Du människa, ät upp bokrullen! Gå sedan och tala till Israels folk!"2Jag tog emot bokrullen.3"Ät upp alltsammans", sa han. När jag åt den smakade den sött som honung.4Sedan sa han: "Du människa, jag sänder dig till Israels folk med mina ord.5Det är inte till ett avlägset land med ett främmande språk jag sänder dig,6utan till Israel. Om jag hade sänt dig till dem som inte kunde förstå dig, så skulle de ha lyssnat!7Jag sänder dig till Israels folk, och de kommer inte att lyssna till dig mer än de har lyssnat till mig! Många av dem är hårdnackade, oförskämda och envisa.8Men jag har gjort dig hård och envis också, lika bestämd som någon av dem.9Jag har gjort din panna hård som flinta. Trots att de är sådana rebeller ska du inte behöva vara rädd för dem eller låta dig skrämmas av deras uppsyn."10Därefter fortsatte han: "Du människa, låt alla mina ord först sjunka djupt ner i ditt eget hjärta! Lyssna själv till dem mycket noga.11Sedan är du redo att gå till dina landsmän i landsflykt, och vare sig de lyssnar eller inte, ska du säga till dem: Så säger Herren Gud!"12Sedan lyfte anden upp mig, och bakom mig hörde jag ett ljud som av en väldig jordbävning.13Det var dånet av de levande varelsernas vingar när de rörde vid varandra, och ljudet av hjulen under dem.14Anden lyfte alltså upp mig och förde mig bort till Tel-Abib, en annan koloni med judiska fångar vid kanalen Kebar. Jag kände mig arg och förbittrad, men Herrens hand var stark över mig. Där blev jag sittande bland dem i sju dagar, helt överväldigad.16När sju dagar hade gått sa Herren till mig:17"Du människa, jag har utsett dig till att vara en väktare för Israel. Lyssna till vad jag har att säga och varna dem.18Om du inte varnar de ogudaktiga när jag vill att du ska säga till dem att de är dödsdömda och måste göra bättring för att få leva, då kommer de ändå att dö i sina synder, men dessutom ska jag kräva ut deras liv av dig.19Men om du varnar dem och de ändå fortsätter att synda och vägrar att göra bättring, då kommer de att dö i sina synder, men du är utan skuld, för du har gjort allt du kunnat.20Likaså om en gudfruktig man handlar orättfärdigt och du vägrar att varna honom för följderna kommer Herren att förgöra honom. Hans tidigare goda gärningar kan inte hjälpa honom, han ska dö i sin synd. Men du blir ansvarig för hans död, och jag kommer att straffa dig.21Men om du varnar honom och han omvänder sig, då ska han få leva, och då har du också räddat ditt eget liv.22Jag var maktlös i Guds hand, när han sa till mig: "Gå bort till dalen, så ska jag tala med dig där."23Jag reste mig och gick dit. Där fick jag se Herrens härlighet, på samma sätt som i min första syn! Då föll jag raklång på marken med ansiktet mot jorden.24Sedan kom anden in i mig och reste mig upp på fötterna. Han talade till mig och sa: "Gå och lås in dig i ditt hus!25Jag ska göra dig förlamad, så att du inte kan gå därifrån.26Jag ska låta din tunga fastna i gommen, så att du inte kan tala bestraffande till dem, när de är upproriska.27Bara när jag ger dig ett budskap ska jag lösa din tunga och låta dig tala, och du ska säga till dem: 'Så säger Herren Gud! Några kommer att lyssna, andra kommer inte att göra det, för de är ett upproriskt folk.' "
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.