Hebräer 5 | Nya Levande Bibeln

1 En vanlig överstepräst är en människa som har fått i uppdrag att representera andra människor inför Gud. Han bär fram gåvor och offer till Gud, för att människor ska få förlåtelse för sina synder. 2 Han har samma svagheter som de människor han representerar, och därför kan han ha medlidande med dem när de handlar fel och inte förstår vad Gud vill. 3 Men eftersom han är svag, måste han själv få förlåtelse för sin synd. Han bär därför fram offer till Gud både för folket och för sig själv. 4 Att vara överstepräst är en stor ära, och inget man själv tar på sig. Man måste bli utsedd av Gud, precis som Aron blev.* 5 Därför tog inte heller Jesus Kristus på sig äran att vara överstepräst. Nej, han fick denna uppgift av Gud, som sa till honom: ”Du är min Son. Idag har jag blivit din Far.”* 6 Och på ett annat ställe i Skriften* säger Gud: ”Du är präst för evigt, precis som Melkisedek.”* 7 Medan Jesus var kvar här på jorden grät han och ropade och bad till Gud att han skulle få slippa att dö. Men Jesus var ödmjuk och följde Gud vilja. Och på grund av sin lydnad blev han sedan uppväckt från de döda. 8 Jesus fick alltså lära sig att lyda genom det lidande han gick igenom, trots att han var Guds Son. 9 På så sätt blev han en felfri överstepräst, och kan för evigt rädda alla dem som lyder honom. 10 Gud utsåg ju honom till att bli överstepräst, precis som Melkisedek.

En mogen tro

11 Det finns mycket mer vi kunde säga om det här, men ni tycks inte lyssna och därför är det svårt att få er att förstå. 12 Ni har varit troende ganska länge nu och borde kunna undervisa andra, men istället behöver ni än en gång bli undervisade om de grundläggande sanningarna i Guds budskap. Ni är som nyfödda barn, som bara kan dricka mjölk och inte klarar fast föda. Den som fortfarande lever på mjölk kan ju inte förstå en undervisning om att följa Guds vilja.

Gud håller sina löften

13 En av de människor som fick ett sådant löfte från Gud var Abraham. Gud svor vid sig själv, eftersom det inte fanns någon högre att svära vid, 14 Den fasta födan däremot är till för vuxna, för dem som genom lång träning har lärt sig att skilja mellan rätt och fel. 15 Sedan väntade Abraham med stort tålamod och fick till slut en son, precis som Gud hade lovat. 16 Även människor kan ju svära en ed. De tar Gud till vittne på att det de säger är sant, så att det blir slut på alla diskussioner. 17 Och när Gud gav sitt löfte, svor han en ed. Han ville visa dem som fick löftet att det var ett löfte han aldrig tänkte ta tillbaka. 18 Gud har alltså gett oss både sitt löfte och sin ed. Och båda dessa bekräftelser står fast, eftersom Gud aldrig kan ljuga. De är en stark uppmuntran till oss som hoppas på Gud och litar på att han en dag ska infria löftet och rädda oss för evigt. 19 Detta hopp om att våra själar till slut ska räddas för evigt, är som ett kraftigt ankare som sitter fast hos Gud själv, innanför förhänget till det allra heligaste* i himlen. 20 Förhänget brast ju i två delar när Jesus dog på korset,* och genom detta öppnade han vägen till Gud för oss, och blev överstepräst för evigt, precis som Melkisedek.