5.Mose 32 | Nya Levande Bibeln

Moses sång

1 "Lyssna, himlar och jord! Hör, vad jag har att säga! 2 Min undervisning ska vara som stilla regn, den ska falla som dagg, som fint regn över det spirande gräset, ja, som rikligt regn över späda plantor. 3 Jag ska förkunna Herrens namn och prisa hans storhet! 4 Han är Klippan. Hans verk är fullkomliga. Allt vad han gör är rättfärdigt och rättvist. En trofast Gud är han, utan fel. 5 Men Israel har handlat orätt mot honom. De bär på synd och är inte längre hans barn, utan de har blivit en hårdhjärtad och motsträvig generation. 6 Är det så man behandlar Herren? Du dåraktiga folk! Är inte Gud din Far, din Skapare? Är det inte han som har gjort dig och format dig? 7 Tänk på hur det en gång var! Fråga din far och de gamla! De ska berätta för dig. 8 När Gud tilldelade folken deras områden bestämde han var de skulle bosätta sig. 9 Han behöll Israel för sig själv, som sin personliga egendom. 10 I öknen fann han dem, i ödemarken bevarade han och beskyddade sin ögonsten. 11 Han bredde ut sina vingar över dem. Som örnen vakade han över sina ungar och bar dem på sina vingar! 12 Herren ensam ledde dem, de hade inga andra gudar. 13 Herren gav dem bördiga bergshöjder, åkrar, honung ur klippan och olivolja från stenig mark! 14 Han gav dem mjölk och kött, baggar och getter från Basan och det allra finaste vete. De drack vin av utsökta druvor. 15 Men det folk som stod upprätt fick för mycket av det goda. De blev övergödda och tröga. I sitt överflöd övergav de sin Gud och sin frälsnings Klippa. 16 De började följa främmande gudar, och Herren blev vred och svartsjuk. 17 De offrade till hedniska gudar, till nya gudar, som aldrig tillbetts förr. 18 De övergav Klippan, som hade format dem, och glömde den Gud som fött dem. 19 Gud såg dem och avskydde dem! Hans söner och döttrar hade förolämpat honom. 20 Han sa: 'Jag ska överge dem'. Se, vad som då kommer att hända dem! De tillhör en hårdhjärtad och trolös generation. 21 De har gjort mig svartsjuk genom att vända sig till gudar som inte finns, till värdelösa avgudar. Nu ska jag göra dem svartsjuka genom att vända mig till sådana som inte är ett folk, ja de ska bli upprörda över folk som ej är nationer. 22 Min vrede har antänt en eld. Den brinner ända nere i dödsrikets djup, den förtär jorden och dess skördar och den sätter berg i lågor. 23 Jag ska överösa dem med olyckor och skjuta mina pilar på dem. 24 Jag ska fördärva dem genom hunger, brännande feber och dödande pest. Jag ska uppsluka dem. Jag ska skicka vilda djur att slita dem i stycken, och giftiga ormar ska kräla på marken. 25 På gatorna ska deras barn dödas av svärd, och i husen ska fruktan regera. Unga män och kvinnor, spädbarnet vid moderns bröst och den gamle, alla ska de gå under. 26 Jag hade bestämt mig för att förskingra dem till avlägsna länder och att utplåna alla minnen av dem. 27 Men så tänkte jag: Mina fiender kommer att triumfera och säga: 'Israel är utplånat genom vår väldiga makt. Det var vi och inte Herren som gjorde det!' 28 Israel är ett dåraktigt folk, helt utan förstånd. 29 Om de ändå vore visa! Om de ändå förstod! 30 Hur kunde en enda fiende jaga bort dem i tusentaloch två få tiotusen på flykten, om inte deras Klippa hade övergett dem, om inte Herren hade förgjort dem? 31 Men andra folks klippor är inte som vår Klippa. Det erkänner till och med fienden. 32 De liknar folket från Sodom och Gomorra: Deras gärningar är som förgiftade druvor i klasar av bitterhet, 33 och de sprider omkring sig kobrans dödliga gift. 34 Men jag har mina planer i säkert förvar. 35 Hämnden är min, och jag straffar Israels fiender. Snart ska deras fot slinta. 36 Herren ska döma sitt folk och ha medlidande med dem när deras kraft är uttömd och ingen återstår, varken slav eller fri. 37 Då ska Gud fråga: 'Var är deras gudar, klippan de flydde till? 38 Var är nu de gudar som tagit emot deras offer av fett och vin? Låt dem komma till hjälp och låt dem erbjuda skydd! 39 Ser ni nu att jag ensam är Gud? Jag dödar, och jag ger liv. Jag sårar och jag helar. Ingen kommer undan min hand. 40 Jag lyfter den mot himlen och försäkrar att så sant som jag lever i evighet ska min hand gripa det slipade svärdet till dom. 42 Mina pilar ska drypa av blod! Mitt svärd ska gå fram genom kött och blod från de slagna och från de fångna, ja över fiendens ledares huvuden.'Gläd er, alla länder, för han hämnas sitt folk, han tar hämnd på sina fiender, han renar sitt land och sitt folk." 44 När Mose och Josua hade läst upp hela denna sång för folket, 46 sa Mose:"Tänk nu på alla de lagar som jag har gett er i dag, och låt era barn få del av dem. 47 De är inte vanliga ord, de är liv. Genom att lyda dem kommer ni att få ett långt och rikt liv i det land som ni nu ska ta i besittning på andra sidan floden Jordan."

Mose får veta att han snart ska dö

48 Samma dag sa Herren till Mose: 49 "Gå till berget Nebo i Abarimbergen, i Moabs land mitt emot Jeriko. Se ut över Kanaans land därifrån, det land som jag ska ge Israels folk. 50 När du har sett landet måste du dö och förenas med dina fäder, på samma sätt som din bror Aron dog på berget Hor och förenades med dem. 51 Ni vanärade mig nämligen båda bland Israels folk vid Meribas källor i öknen Sin. 52 Framför dig ska du se det land ligga utbrett som jag ska ge Israels folk, men du kommer själv inte att få gå in i det."