Psalm 137 | Nya Levande Bibeln nuBibeln

Psalm 137 | Nya Levande Bibeln

Klagosång under landsflykten

1 Vid Babylons floder satt vi och grät och tänkte på Jerusalem. 2 I pilträdens grenar hade vi hängt upp våra harpor, 3 för hur skulle vi kunna spela och sjunga i ett främmande land? Ändå krävde dessa plågoandar som tagit oss tillfånga, att vi skulle sjunga Sions glada sånger för dem. 5 Om jag glömmer dig, Jerusalem, så låt min högra hand glömma hur man spelar harpa. Låt mig aldrig kunna sjunga mer, om jag inte älskar dig mer än något annat. 7 Herre, glöm inte bort vad dessa edomeer gjorde den dagen när Babylons arméer intog Jerusalem. "Jämna den med marken", skrek de. 8 Babylon, du vidriga monster, du ska förstöras! Och lycklig är den som får ge igen för allt du gjort oss. 9 Ja, lycklig är den som tar dina spädbarn och krossar dem mot klipporna!

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

nuBibeln

Vid Babels floder

1 Vid Babylons floder satt vi och grät, när vi tänkte på Sion. 2 Vi hängde upp våra harpor i pilträden, 3 för de som höll oss fångna bad oss sjunga, våra förtryckare* krävde glädjesånger av oss: ”Sjung för oss en sång från Sion!” 4 Men hur skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i ett främmande land? 5 Om jag glömmer dig, Jerusalem, så låt min högra hand glömma att spela*. 6 Låt min tunga fastna i gommen, om jag inte tänker på Jerusalem som min största glädje. 7 HERRE, tänk på Jerusalems dag, hur edoméerna ropade: ”Riv ner det! Jämna det med marken!” 8 Du Babylons dotter, du fördärvade, lycklig är den som får ge igen för allt du gjort oss. 9 Lycklig är den som tar dina spädbarn och krossar dem mot klipporna.