1Ni vet säkert, kära syskon, att ett samhälles lagar bara styr över en människa så länge hon lever. Ni känner ju själva till våra mänskliga lagar.2Låt mig ta en bild: När en kvinna gifter sig är hon genom lagen bunden till sin man så länge han lever. Men om mannen dör är hon inte längre bunden till honom, utan är fri från lagen som reglerar äktenskap.3Om hon går till en annan medan hennes man lever, är hon otrogen i sitt äktenskap. Men om hennes man dör är hon fri från lagen och kan leva med en annan utan att vara otrogen mot sin första man.4På samma sätt är ni, kära syskon, inte längre bundna till Moses lag*. Ni dog bort från lagens makt när ni dog tillsammans med Kristus. Och nu tillhör ni en annan, honom som Gud uppväckte från de döda, och resultatet blir att ni lever för Gud och gör det som är gott.5Så länge vi levde på vanligt mänskligt sätt, frestade lagen oss att bryta mot den, eftersom vi var fyllda av syndiga begär. Och resultatet blev att vi lockades att göra det som är ont och leder till döden.6Men nu är vi fria från lagen, eftersom Gud befriade oss från synden då vi dog med Kristus. Vi är inte längre bundna av lagens makt, utan kan tjäna Gud på ett nytt sätt, inte genom att i egen kraft försöka lyda allt som står i lagen, utan genom att Guds Ande hjälper oss.
Moses lag avslöjar synden
7Vad betyder då detta? Att Moses lag* är ond? Nej, naturligtvis inte! Lagen uppmanar ingen att synda, men det var lagen som visade mig vad synd är. Jag skulle inte ha vetat vad det innebär att ha begär till något, om inte lagen hade sagt: ”Du ska inte ha begär.”*8Synden utnyttjade lagen till att locka mig att göra sådant som var förbjudet. Om lagen inte hade funnits, hade synden aldrig vaknat inom mig.9Det fanns en tid i mitt liv då jag inte visste vad som stod i Moses lag, men när jag fick höra de olika buden i lagen, vaknade synden genast till liv i mig.10Synden fick mig att göra sådant som ledde till att jag blev dömd att dö. Guds bud som skulle leda till liv för alla, visade sig alltså istället leda till min död.11Synden utnyttjade buden i Moses lag till att lura mig och få mig att förtjäna döden.12Själva lagen kommer alltså från Gud, och buden är heliga, rättvisa och goda.13Var det då dessa goda bud som ledde till att jag måste dö? Nej, naturligtvis inte! Det var synden som utnyttjade det goda för att få mig att dö. Genom detta förstår vi hur fruktansvärd synden egentligen är, eftersom den till och med kan utnyttja Guds bud för sina onda syften.
Kampen mot synden
14Vi vet alltså att Moses lag* kommer från Gud. Därför är det inte lagen som är problemet, utan jag själv, eftersom jag som människa är slav under synden.15Mitt eget sätt att handla är en stor gåta för mig: Jag vill göra det som är rätt, men gör det ändå inte. Och jag avskyr att göra det som är fel, men gör det ändå ständigt.16Jag erkänner alltså att lagen är god och att jag egentligen vill följa den, men ändå gör jag fel.17Därför är det med andra ord inte min vilja som styr mig, utan synden som bor i mig!18Jag vet att det i mig själv, det vill säga i min syndiga natur, inte finns något gott. Jag vill göra det som är rätt, men jag klarar det inte.19Allt det goda jag bestämt mig för att göra förblir ogjort, och allt det onda jag vill undvika, det gör jag i alla fall.20Så om jag nu ständigt handlar fel, är det alltså inte min egen vilja som styr mig, utan synden som bor i mig.21Det tycks finnas en slags ofrånkomlig regel som säger att jag ständigt måste handla fel, trots att jag vill göra det som är rätt.22Av hela mitt hjärta instämmer jag i allt som står i Guds lag,23men en annan lag styr min kropp och mina handlingar. Denna syndens lag som finns inom mig krigar mot mitt eget förnuft och gör mig till sin fånge.24Jag stackars människa! Vem kan rädda mig, så att min kropp och mina handlingar inte leder mig till döden*?25Jag tackar Gud för att det finns ett svar: Jesus Kristus, vår Herre, kan rädda mig. Annars skulle jag ha fortsatt att med mitt förnuft hålla fast vid Guds lag, medan jag i min mänskliga natur var slav under syndens lag.
Nádej pre kazdého
Oslobodenie od zákona
1Milí bratia, vy sa predsa dobre vyznáte v zákone, a tak viete, že je platný len dovtedy, kým človek žije.2Tak napríklad, vydatá žena je viazaná vernosťou svojmu mužovi len do jeho smrti. Ak však muž zomrie, zákon prestáva platiť, a žena sa môže vydať.3Ak by sa však za manželovho života oddala inému mužovi, stala by sa cudzoložnicou. Ale po manželovej smrti je voľná, a nik ju nebude viniť z cudzoložstva, ak by sa znova vydala.4Aj vy ste boli podobne podriadení zákonu, ale Kristova smrť vás od neho oslobodila. A teraz patríte inému Pánovi, vzkriesenému Kristovi, aby ste prinášali ovocie Bohu, to znamená, aby ste žili tak, ako sa jemu páči.5Kým sme ešte nepoznali Krista, žili sme v zajatí hriechu a ovládali nás hriešne žiadosti – túžba po tom, čo zákon zakazuje. Robili sme to, čo vedie do záhuby.6Ale teraz, keď sme zomreli tomu, čím sme boli spútaní, sme oslobodení od zákona a môžeme slúžiť Bohu skrze Svätého Ducha celkom novým spôsobom – s celou svojou mysľou a srdcom, a nie zachovávaním kopy predpisov.
Človek a Boží zákon
7Chceme tým azda povedať, že Božie zákony sú zlé? Isteže nie! Ale bez Božích prikázaní by som nepoznal, čo je hriech. Keby Božie prikázanie nehovorilo: „Nepožiadaš!“, ani by som nevedel, že žiadostivosť je zlá.8Ale to zároveň prebudilo vo mne silnejšiu túžbu po zakázanom ovocí. A tak bez zákona by som nevedel o moci hriechu vo mne.9S príchodom zákona do môjho života hriech začal existovať a s hriechom prišla smrť.10Ukázalo sa, že prikázanie, ktoré mi malo dať život, prinieslo mi smrť.11Hriech využil prikázanie, aby ma oklamal, a tak namiesto života mi priniesol smrť.12Zákon sa však sám osebe zhoduje s Božou vôľou; každé prikázanie je sväté, správne a dobré.13Môže teda to, čo je sväté, správne a dobré, spôsobiť smrť? Nie, isteže nie! Ale tým, že hriech využil dobro, aby mi prinieslo smrť, prejavil sa ako hriech, a práve zákon ukázal celú hĺbku jeho hriešnosti.14Vieme, že zákon pochádza od Boha, ale ja som len slabý človek, ovládaný hriechom.15Sám sebe som záhadou, lebo nerobím to, čo chcem, ale to, čo sa mi protiví.16Ak však to, čo robím, je proti mojej vôli, tak uznávam, že zákon je dobrý.17To znamená, že zlo nekonám ja, ale hriech, ktorý je vo mne.18Viem, že moja stará hriešna povaha je celkom skazená. Aj by som chcel robiť dobre, ale nevládzem.19Veď nerobím dobro, ktoré chcem, ale zlo, ktoré nechcem.20Ak teda robím to, čo nechcem, príčinou toho je, že som otrokom hriechu.21A tak objavujem v sebe takýto zákon: chcem robiť dobro, ale konám zlo.22Vo svojej najvnútornejšej bytosti túžim plniť Boží zákon,23a predsa konám podľa iného zákona, ktorý je vo mne. Tento rozpor medzi mojím dobrým predsavzatím a nesprávnym konaním dokazuje, že som otrokom hriechu.24Ja nešťastný človek! Je niekto, kto ma vyslobodí z tohto otroctva?25Vďaka Bohu je. Je to náš Pán, Ježiš Kristus. On ma z neho vyslobodil. Vo svojej mysli súhlasím s Božím zákonom, ale v konaní jednako podlieham zákonu hriechu.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.