Matthäus 20 | Nya Levande Bibeln

Berättelsen om vingårdsarbetarna

1 Jesus fortsatte: ”Där Gud regerar blir det nämligen som i den här berättelsen:* En jordägare gick ut tidigt en morgon för att anställa arbetare till sin vingård. 2 Han kom överens med dem om en normal dagslön*, och arbetarna gick iväg till vingården. 3 Klockan nio gick jordägaren ut igen och fick se några andra män stå på torget utan att ha något att göra. 4 Även dem skickade han iväg till vingården och lovade att han vid dagens slut skulle betala vad som var rimligt. 5 Mitt på dagen och vid tretiden på eftermiddagen gjorde han likadant. 6 Klockan fem, en timma innan arbetsdagens slut, var han tillbaka i staden igen och såg då några andra män stå där. Han frågade dem: ’Varför har ni inte arbetat på hela dagen?’ 7 ’Därför att ingen har anställt oss’, svarade de.’Gå då iväg och arbeta tillsammans med de andra i min vingård’, sa han till dem. 8 När kvällen sedan kom, bad jordägaren sin förman att kalla på arbetarna och ge dem deras lön, men han fick order om att börja med dem som kommit sist. 9 De män som börjat arbeta klockan fem kom då fram, och var och en fick en hel dagslön. 10 När de män som anställts först kom för att få sin lön, trodde de därför att de skulle få mycket mer. Men de fick samma belopp. 11 Då började de protestera: ’De här karlarna har bara hållit på en timma och ändå betalar du lika mycket till dem som till oss, trots att vi har arbetat hela dagen i den brännande hettan.’ 13 ’Min vän’, svarade han en av dem, ’jag har inte handlat fel mot dig. Kom vi inte överens om en normal dagslön? 14 Ta den och gå. Jag tänker ge alla samma lön. 15 Har jag inte rätt att göra vad jag vill med mina egna pengar? Eller blir du avundsjuk för att jag är generös?’ 16 Så ska de som idag har låg status vara bland de främsta i Guds nya värld, medan andra, som idag är betydelsefulla, måste hålla sig i bakgrunden.”

Jesus förutsäger för tredje gången att han ska dö

17 När Jesus var på väg till Jerusalem samlade han sina tolv närmaste efterföljare omkring sig och sa till dem medan de gick: 18 ”Vi är nu på väg till Jerusalem. Där kommer jag, Människosonen*, att bli förrådd och överlämnad till översteprästerna och laglärarna*, och de ska döma mig till döden 19 och överlämna mig till de romerska myndigheterna*. Romarna kommer sedan att håna mig och piska mig och avrätta mig genom att spika fast mig på ett kors, men på den tredje* dagen ska jag uppstå från de döda igen.”

Jakob och Johannes vill ha hedersplatserna

20 Lite senare kom mamman till Jakob och Johannes, Sebedaios söner, fram till Jesus tillsammans med sina söner och föll på knä för att be om något. 21 ”Vad vill du?” undrade han. Hon svarade: ”Jag vill att du ska låta mina söner få sitta på hedersplatserna närmast dig när du börjar regera som kung, en på höger sida och en på vänster.”* 22 Men Jesus sa: ”Ni vet inte vad ni ber om!” Och så vände han sig till Jakob och Johannes och frågade: ”Kan ni uthärda de fruktansvärda lidanden som jag måste uthärda?””Ja”, svarade de. ”Det kan vi!” 23 Då sa Jesus till dem: ”Ni kommer att få lida precis som jag, men jag har ingen rätt att bestämma vilka som ska sitta på min högra och på min vänstra sida. De platserna är reserverade för dem som min Far i himlen väljer ut.” 24 När de tio andra närmaste efterföljarna hörde vad Jakob och Johannes bad om, blev de upprörda. 25 Men Jesus samlade dem och sa: ”I den här världen uppträder kungarna som tyranner, och härskarna har all makt över dem som står under dem. 26 Men så får det inte gå till bland er. Den av er som vill vara ledare måste vara de andras tjänare, 27 och den som vill vara den förste måste vara de andras slav. 28 Följ mitt exempel. Jag, Människosonen*, har inte kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna andra. Jag har kommit för att ge mitt liv och köpa människor fria från deras slaveri under synden.”

Jesus botar två blinda utanför Jeriko

29 På väg mot Jerusalem gick Jesus och hans efterföljare genom staden Jeriko. Och när de lämnade staden följde mycket folk med. 30 Just då satt två blinda män vid vägkanten, och när de fick höra att Jesus kom gående, började de ropa: ”Herre, du som ska ärva kung Davids tron,* ha medlidande med oss!” 31 Folket försökte få dem att hålla tyst, men de ropade bara ännu högre: ”Herre, du som ska ärva kung Davids tron, ha medlidande med oss!” 32 När Jesus hörde detta, stannade han och kallade dem till sig och frågade: ”Vad vill ni att jag ska göra för er?” 33 ”Herre”, sa de, ”vi vill kunna se!” 34 Då fylldes Jesus av medlidande med dem och rörde vid deras ögon. Och genast kunde de se! Sedan följde de med honom.

Nádej pre kazdého

Boh odmeňuje spravodlivo a štedro

1 „S nebeským kráľovstvom je to totiž podobné ako s hospodárom, ktorý šiel zavčasu ráno najať robotníkov na svoju vinicu. 2 Dohodol sa s nimi na dennej mzde jedného strieborného. 3 Okolo deviatej šiel opäť na trh, kde sa najímali nádenníci, a videl tam postávať aj ďalších, ktorí čakali na prácu. 4 Povedal im teda: ‚Choďte aj vy na moju vinicu a dostanete dohodnutú mzdu.‘ A oni šli. 5 Potom opäť šiel na to miesto okolo poludnia, aj popoludní a najal ďalších robotníkov. 6 V podvečer tam videl niektorých postávať a spýtal sa ich: ‚Prečo tu tak nečinne celý deň stojíte?‘ 7 ‚Nikto nás nenajal do práce,‘ odpovedali.On im na to riekol: ‚Choďte aj vy na moju vinicu a dostanete spravodlivú mzdu.‘ 8 Večer potom prikázal majiteľ vinice svojmu správcovi: ‚Zavolaj robotníkov a zaplať im za prácu. Začni tými, čo nastúpili do práce poslední.‘ 9 Tí, ktorých najal do práce až večer, dostali po strieborniaku. 10 Robotníci, ktorí pracovali od rána, sa domnievali, že dostanú viac. Ale dostali takú istú mzdu. 11 Namietali: 12 ‚Tí, čo prišli poslední, pracovali iba hodinu a dostali presne toľko ako my, čo sme lopotili celý deň v slnečnej páľave!‘ 13 Majiteľ vinice sa obrátil k jednému z nich a povedal: ‚Priateľ môj, nekrivdím ti. Či sme sa vopred nedohodli na dennej mzde? 14 Dostal si svoje, tak buď spokojný. Ak chcem zaplatiť všetkým rovnako, je to moja vec. 15 Alebo sa ti nevidí, že som štedrý?‘ 16 A tak poslední budú prví a prví poslední.“

Ježiš znova hovorí o svojej smrti

17 Cestou do Jeruzalema si Ježiš zavolal nabok svojich dvanástich učeníkov a zhováral sa s nimi o tom, čo ho tam čaká: 18 „Ideme do Jeruzalema, kde ma zradia a vydajú do rúk veľkňazom a židovským zákonníkom. Tí ma odsúdia na smrť 19 a vydajú Rimanom, aby ma zosmiešnili, zbičovali a ukrižovali. Ale na tretí deň vstanem z mŕtvych.“

Spor o prvé miesta

20 Tu pristúpila k Ježišovi Zebedejova manželka so svojimi synmi Jakubom a Jánom. Úctivo pozdravila a predniesla svoje želanie: 21 „Sľúb mi, že dáš mojim synom najčestnejšie miesta po svojom boku, až sa ujmeš vlády.“ 22 Ale Ježiš povedal: „Neviete, čo žiadate! Či môžete piť z kalicha utrpenia, ktorý je pripravený pre mňa?“„Áno, môžeme!“ odpovedali. 23 „Z môjho kalicha piť budete, no čestné miesta po mojej pravici a ľavici neurčujem ja, ale môj Otec,“ povedal im Ježiš. 24 Ostatní desiati počuli tento rozhovor a nahnevali sa na Jakuba a Jána. 25 Ale Ježiš si ich všetkých zavolal k sebe a povedal im: „Viete, že panovníci tvrdo vládnu nad národmi a tí, čo majú moc, dávajú ju pociťovať ostatným. 26 Ale medzi vami to musí byť celkom inak. Kto chce byť veľkým, nech slúži ostatným, 27 a kto chce byť prvý, nech sa podriaďuje všetkým. 28 Ani ja som neprišiel, aby som si dal slúžiť, ale aby som slúžil a obetoval svoj život ako výkupné za mnohých.“

Slepí vidia a idú za Ježišom

29 Keď Ježiš s učeníkmi vychádzal z Jericha, uberal sa za ním obrovský zástup. 30 Na kraji cesty sedeli dvaja slepci, a keď začuli, že tadiaľ prechádza Ježiš, začali kričať: „Zmiluj sa nad nami, Pane, syn kráľa Dávida!“ 31 Dav ich chcel umlčať, ale oni volali ešte hlasnejšie: „Pane, syn kráľa Dávida, zmiluj sa nad nami!“ 32 Keď Ježiš došiel k nim, zastal, zavolal ich k sebe a spýtal sa: „Čo chcete, aby som pre vás urobil?“ 33 „Pane, chceme vidieť!“ odpovedali. 34 Ježišovi ich prišlo ľúto. Dotkol sa im očí; v tej chvíli videli a šli za ním.

Matthäus 20 | Nya Levande Bibeln Nádej pre kazdého