1En dag när Jesus undervisade folket på tempelplatsen och talade till dem om det glada budskapet från Gud, kom översteprästerna och laglärarna* och folkets ledare fram till honom.2De krävde att få veta vad han hade för rätt att göra allt det han gjorde, och vem som hade gett honom det uppdraget.3”Det ska jag strax säga er”, sa Jesus, ”om ni bara svarar på en annan fråga först.4Vad anser ni: när Johannes döparen döpte, var det på Guds befallning eller inte?”5De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var på Guds befallning, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom.6Men om vi påstår att Gud inte hade sänt honom, då kommer folket att stena oss. De är ju övertygade om att Johannes var en profet som framförde Guds budskap.”7Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.”8Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vem som har gett mig i uppdrag att göra det jag gör.”
Berättelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård
9Sedan vände sig Jesus till folket igen och berättade en bild för dem. Han sa: ”En man planterade en vingård och arrenderade ut den till några lantbrukare medan han själv reste utomlands och var borta under många år.10När det så blev dags att skörda, sände han en av sina tjänare till lantbrukarna för att hämta den del av skörden som var hans. Men de överföll tjänaren och skickade tillbaka honom tomhänt.11Ägaren sände då en annan tjänare, men samma sak hände med honom. Han blev misshandlad och förolämpad och skickades iväg utan att ha fått något.12Också en tredje tjänare sändes dit, men även honom slog de blodig och drev iväg.13’Vad ska jag göra?’ sa ägaren. ’Jo, nu vet jag! Jag sänder min egen älskade son. Honom visar de säkert respekt för.’14Men när lantbrukarna fick se sonen, sa de till varandra: ’Här kommer han som ska ärva hela vingården. Kom så dödar vi honom och lägger beslag på den själva!’15Så släpade de ut sonen ur vingården och dödade honom.””Vad tror ni ägaren gör med dessa lantbrukare?” frågade Jesus.16”Jo, han kommer själv dit och dödar dem och ger sedan vingården till andra.”När folket hörde detta, protesterade de högljutt: ”Nej! Det kommer aldrig att hända!”17Men Jesus såg på dem och sa: ”Vad betyder då detta som står i Skriften*: ’Den sten som inte dög åt husbyggarna har blivit själva hörnstenen.’*18Den som snubblar på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad.* ”19Översteprästerna och laglärarna*ville arrestera Jesus genast, eftersom de förstod att det var dem han syftade på i sin berättelse, men de var rädda för folket.
Ska man betala skatt till kejsaren?
20Medan folkets ledare väntade på sitt tillfälle, skickade de iväg några män som skulle låtsas vara noga med att följa Guds vilja, men egentligen var ute efter att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för. De tänkte sedan överlämna honom till de romerska myndigheterna.21”Mästare”, sa de till honom. ”Vi vet hur ärlig du är när du undervisar. Du ger inte efter för vad andra tycker och tänker, utan säger oss rakt ut vad som är Guds vilja.22Tala nu om för oss om det är rätt eller fel att vi betalar skatt till den romerska kejsaren?”23Men Jesus genomskådade deras list och sa:24”Visa mig ett romerskt mynt. Vems bild finns på det, och vems namn?””Kejsarens”, svarade de.25”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans. Men det som tillhör Gud det måste ni ge till Gud.”26De lyckades alltså inte sätta fast honom för något han sa när folket hörde på. Tvärtom var de så förvånade över hans svar att de blev helt tysta.
Ska de döda uppstå igen?
27Sedan kom några saddukeer* till honom. De påstår att de döda inte ska uppstå igen, och därför frågade de:28”Mästare, i Moses lag* står det att om en man dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och se till att den döde får en son som kan ärva honom.*29Nu fanns det en familj med sju bröder. Den äldste gifte sig och dog barnlös.30Då gifte sig bror nummer två med änkan, men inte heller han fick några barn.31På samma sätt gick det för den tredje, och så fortsatte det tills alla sju hade varit gifta med henne och dött utan att lämna några barn efter sig.32Till slut dog också kvinnan.33Hur ska det gå med henne när de döda uppstår igen? Vems fru blir hon? Alla sju har ju varit gifta med henne!”34Jesus svarade saddukeerna: ”Det är bara här på jorden som män och kvinnor gifter sig. De som är värdiga att få vara med i den kommande världen sedan de har uppstått från de döda, de ska inte gifta sig.36De kan inte heller dö, utan ska vara som änglarna. De är Guds barn, för de har uppstått från de döda till ett nytt liv.37Att de döda uppstår bevisar Mose också när han talar om hur Gud visade sig för honom i den brinnande törnbusken. Han kallar Gud för Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.*38Gud är alltså inte en gud för döda, utan för levande. Alla människor är levande för honom.*”39”Det var bra svarat, Mästare”, sa några av laglärarna* som stod där.40Och sedan vågade ingen ställa några fler frågor till honom.
Är Messias ättling till kung David?
41Sedan frågade Jesus dem: ”Hur kan ni påstå att Messias, den utlovade kungen, är ättling till kung David*?42David själv skrev ju i Psaltaren: ’Gud sa till min Herre: Kom och sitt på min högra sida och regera,43tills jag har lagt dina fiender som en pall under dina fötter.’*44Menar ni verkligen att David skulle kalla en av sina ättlingar för Herre?”
Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral
45Medan folket lyssnade vände sig Jesus till sina efterföljare och sa:46”Akta er för laglärarna*, som älskar att gå omkring i långa mantlar och gärna vill bli hälsade med respekt på torgen. Vid gudstjänsterna tar de plats på främsta raden, och de älskar att sitta vid honnörsborden under festerna.47Men i sin girighet lurar de hjälplösa änkor på allt de äger, medan de låtsas leva efter Guds vilja genom att be långa böner när andra hör på. Därför kommer Gud att straffa dem desto hårdare.”
Nádej pre kazdého
Kristova moc
1Jedného dňa, keď učil ľud v chráme a hlásal radostnú zvesť, prišli za ním veľkňazi, učitelia Zákona a židovskí predstavitelia2s otázkou, akým právom povyhadzoval kupcov z chrámu.3„Kým vám odpoviem, rád by som sa vás aj ja na niečo spýtal.4Kto poveril Jána Krstiteľa jeho poslaním? Boh alebo ľudia?“5Touto otázkou ich zaskočil a začali sa medzi sebou dohadovať: „Ak povieme, že Boh, spýta sa nás, prečo sme mu teda neuverili.6Ak povieme, že ľudia, mohol by nás dav ukameňovať, lebo verí, že Ján Krstiteľ bol prorok.“7Napokon mu odpovedali: „Nevieme, kto poslal Jána.“8Ježiš im na to povedal: „Tak ani ja vám neodpoviem, kto mňa poveril.“
Podobenstvo o zlých vinohradníkoch
9Potom sa znova obrátil k zástupu a vyrozprával im toto podobenstvo: „Istý človek vysadil vinicu, prenajal ju vinohradníkom a na dlhý čas odcestoval.10Keď nastal čas oberačky, poslal k vinohradníkom svojho sluhu, aby mu odovzdali podiel z úrody. Ale vinohradníci ho zbili a poslali naspäť s prázdnymi rukami.11Poslal k nim iného sluhu, ale aj toho zbili, vysmiali sa mu a nič mu nedali.12Nato poslal aj tretieho sluhu, ale stihol ho ten istý osud: do krvi ho zbili a vyhnali.13‚Čo mám robiť?‘ spytoval sa majiteľ vinice v duchu.‚Skúsim to ešte raz. Pošlem k nim svojho milovaného syna, pred ním určite budú mať rešpekt.‘14Ale keď vinohradníci zazreli majiteľovho syna, zosnovali takýto plán:‚Toto je dedič, zabijeme ho a vinica bude naša.‘15Vyvliekli ho teda z vinice a zabili.16Čo myslíte, čo urobí majiteľ s týmito vinohradníkmi? Príde, dá ich povraždiť a vinicu prenajme iným.“ – „Ale to by vinohradníci predsa nikdy neurobili,“ namietali tí, čo ho počúvali.17Ježiš sa na nich zahľadel a povedal: „Čo teda znamenajú slová Písma:‚Kameň, ktorý stavitelia odhodili ako nepotrebný, stal sa kameňom uholným?‘ “18A doložil: „Každý, kto spadne na ten kameň, doláme sa, ale na koho spadne, toho rozdrví.“19Veľkňazi a učitelia Zákona by ho boli najradšej hneď zatkli, lebo si uvedomovali, že to hovorí o nich, ale báli sa, že by to v ľude mohlo vyvolať vzburu.
Spor o dani
20Pokúšali sa ho teda prichytiť pri nejakom výroku, ktorý by mohli ohlásiť rímskemu miestodržiteľovi a pre ktorý by ho mohli zatknúť.21Hľadali teda vhodnú príležitosť a poslali za ním svojich špehúňov, ktorí sa vydávali za spravodlivých ľudí. Povedali Ježišovi: „Majstre, poznáme ťa ako dobrého učiteľa, ktorý vždy vraví pravdu, nedbá na ľudskú mienku a vždy nabáda žiť podľa Božích požiadaviek.22Povedz nám teda, či máme platiť dane rímskemu cisárovi, alebo nemáme?“23Ježiš vedel, že to má byť pre neho pasca, a tak im povedal:24„Ukážte mi peniaz! Čí obraz je na ňom? A čie meno?“ Odpovedali mu: „Cisárovo.“25Nato im Ježiš povedal: „Dávajte teda cisárovi, čo je cisárovo, a Bohu, čo je Božie.“26Zmĺkli, ohromení jeho odpoveďou a zarazení, lebo sa im nepodarilo prichytiť ho v reči.
Spor o vzkriesení
27Tu pristúpili k nemu niektorí saduceji – tí popierajú zmŕtvychvstanie – a povedali mu:28„Podľa Mojžišovho zákona, ak nejaký muž umrie bezdetný, jeho brat je povinný oženiť sa s vdovou a zachovať meno mŕtveho.29Predstavme si rodinu, kde by bolo sedem bratov. Najstarší sa oženil a zomrel bez potomka.30Vdovu si vzal druhý brat a tiež zomrel bez detí.31Tak sa to zopakovalo aj s ďalšími. Všetci pomreli a nezanechali deti.32Napokon zomrela aj žena.33Komu bude pri vzkriesení patriť, keď mala sedem mužov?“34Ježiš im na to odpovedal: „Manželstvo je len v pozemskom živote.35Tí, ktorí budú hodní vstať z mŕtvych a dostať sa do neba, sa už nebudú ženiť.36A nebudú ani umierať. V tomto sa budú podobať anjelom a budú Božími synmi, lebo ich Boh vzkriesil z mŕtvych do nového života.37A čo sa týka vašej otázky, či je vzkriesenie, alebo nie, to naznačil Mojžiš, keď opisuje, ako sa mu zjavil Boh v horiacom kri. Tam Pána nazýva Bohom Abraháma, Izáka a Jakoba.38Ak je Pán Bohom určitej osoby, to znamená, že tá osoba je živá, a nie mŕtva! Z Božieho hľadiska sú teda všetci živí.“39„Majstre, dobre si im odpovedal!“ poznamenali niektorí z učiteľov Zákona.40A už sa neodvážili dávať mu ďalšie otázky.
Kto je Kristus?
41No tu sa ich Ježiš spýtal: „Ako môžu nazývať Mesiáša synom Dávidovým?42Veď sám Dávid hovorí v knihe žalmov: ‚Povedal Hospodin môjmu Pánovi: Seď po mojej pravici,43kým nepoložím tvojich nepriateľov za podnož tvojich nôh.‘44Ako by teda mohol byť Mesiáš Dávidovým potomkom, keď ho nazýva svojím Pánom?“45Učeníkom potom pred všetkými povedal:46„Varujte sa takých znalcov Zákona, ktorí sa radi ukazujú v honosných odevoch a čakajú, že ich ľudia budú na uliciach úctivo zdraviť. Pri bohoslužbách sedávajú v prvých radoch a na hostinách si vyhradzujú čestné miesta.47Dlho sa modlievajú, aby urobili dobrý dojem, a nehanbia sa dať hostiť vdovám. Takých postihne prísny súd.“
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.