1Sedan Jesus hade slutat be gick han tillsammans med sina efterföljare ut till andra sidan av Kidrondalen. Där fanns det en trädgård som de gick in i.2Men också Judas, han som förrådde honom, kände till platsen, eftersom Jesus ofta hade varit där med sina efterföljare.3Judas tog nu med sig en grupp romerska soldater och en del av tempelvakten, som var utsänd av översteprästerna och fariseerna*, och med brinnande facklor, lyktor och vapen kom de till trädgården.4Jesus visste exakt vad som skulle hända med honom, och därför gick han fram till dem och frågade: ”Vem söker ni?” De svarade: ”Jesus från Nasaret.” Och då sa Jesus: ”Det är jag.”*Också Judas, han som förrådde honom, stod där tillsammans med dem.6Men när Jesus sa: ”Det är jag”, ryggade alla tillbaka och föll till marken.7En gång till frågade han dem: ”Vem söker ni?” Och de svarade: ”Jesus från Nasaret.”8Då sa Jesus: ”Jag har ju redan sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker så låt de andra gå.”9Och genom detta blev det som Jesus sagt verklighet: ”Jag har inte förlorat en enda av dem som du har gett mig.”*10Men Simon Petrus drog det svärd han tagit med sig och högg av högra örat på Malkos, översteprästens tjänare.11Då sa Jesus till Petrus: ”Stoppa tillbaka svärdet i skidan. Skulle jag dra mig undan det lidande som min Far i himlen har bestämt att jag ska gå igenom?”
Jesus förhörs av översteprästen Hannas. Petrus förnekar att han känner Jesus
12Den romerska officeren med sina soldater och de judiska tempelvakterna grep nu Jesus och band honom.13Och först tog de med honom till Hannas*, svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året.14Det var Kajafas som hade sagt till de judiska ledarna att det var bäst om en enda människa dog, så att folket kunde räddas.15Simon Petrus gick efter dem, tillsammans med en annan av Jesus efterföljare. Men den efterföljaren kände översteprästen och fick därför tillåtelse att komma in på gården till översteprästens hus, samtidigt som man förde dit Jesus.16Petrus däremot stod kvar utanför porten. Men den efterföljare som kände översteprästen gick sedan ut och talade med tjänsteflickan som stod vakt vid porten, så att Petrus kunde följa med honom in.17Flickan i porten frågade då Petrus: ”Är inte du också en efterföljare till den där mannen?” Men Petrus svarade: ”Nej, det är jag inte.”18Tjänstefolket och tempelvakterna stod runt en koleld som de hade gjort upp, eftersom det var kallt. Och Petrus ställde sig också där tillsammans med dem och värmde sig.19Översteprästen ställde nu frågor till Jesus om hans efterföljare och om vad han hade lärt dem.20Jesus svarade: ”Alla människor känner till min undervisning, för jag har hela tiden talat i synagogorna och i templet, där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet, allt har skett offentligt.21Varför frågar du mig då? Fråga dem som har hört mig undervisa istället. De vet vad jag har sagt!”22En man ut tempelvakten som stod där gav då Jesus en örfil och sa: ”Ska du svara översteprästen på det sättet?”23Men Jesus sa: ”Har jag sagt något som inte var riktigt, så säg mig vad det var, för du slår väl inte en människa för att hon säger sanningen?”24Hannas skickade sedan Jesus bunden till översteprästen Kajafas.25Petrus stod fortfarande vid elden och värmde sig. Och där frågade man honom: ”Är inte du också en av hans efterföljare?” Men Petrus protesterade och sa: ”Nej, det är jag inte.”26Då sa en av översteprästens tjänare, en släkting till den man som Petrus hade huggit örat av: ”Visst såg jag dig därute i trädgården tillsammans med Jesus?”27Men Petrus nekade än en gång, och just då gol en tupp.
Jesus förhörs av Pilatus
28Tidigt på morgonen fördes Jesus från översteprästen Kajafas till den romerska landshövdingens residens. Men de judiska ledarna, som hade fört dit honom, gick själva inte in i residenset, för de ville inte bli ovärdiga* i Guds ögon utan kunna vara med och äta under påsken*.29Pilatus, landshövdingen, gick därför ut till dem och frågade: ”Vad är det ni anklagar den här mannen för?”30De svarade: ”Vi skulle inte ha överlämnat honom till dig, om han inte hade varit en brottsling.”31Då sa Pilatus: ”Om han är en vanlig brottsling, så kan ni döma honom efter er egen lag*.”Men de judiska ledarna sa: ”Vi vill ha honom avrättad, och det har vi inte rätt att göra själva.”32Och genom detta blev det som Jesus sagt verklighet, när han avslöjade på vilket sätt han skulle dö.*33Pilatus gick då tillbaka in i residenset och kallade till sig Jesus och frågade: ”Är du judarnas kung?”34Jesus svarade: ”Är det du själv som vill veta, eller har andra berättat för dig om mig?”35Men Pilatus sa: ”Jag är väl ingen jude! Ditt eget folk och översteprästerna har fört dig hit. Vad har du gjort?”36Då svarade Jesus: ”Jag regerar inte i den här världen. Om jag hade gjort det, hade mina efterföljare kämpat för att jag inte skulle tas till fånga av de judiska ledarna. Men nu regerar jag över ett annat slags rike.”37Pilatus frågade igen: ”Så du är alltså en kung?”Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig kung. Men jag har fötts och har kommit hit till världen för att berätta om det som är sant. Alla som älskar sanningen lyssnar till vad jag säger.”38Då sa Pilatus: ”Vad är sanning?” Sedan gick han ut till folket igen och sa: ”Jag finner honom inte skyldig till något.39Men det är sed att jag varje påsk friger en fånge åt er. Om ni vill, kan jag därför släppa judarnas kung.”40Men de ropade tillbaka: ”Nej! Inte honom, utan Barabbas!” Men Barabbas var en brottsling.
Nádej pre kazdého
1Po tejto modlitbe odišiel Ježiš so svojimi učeníkmi do olivovej záhrady za potok Cedron.2Zradca Judáš dobre poznal toto miesto, lebo Ježiš tam často so svojimi učeníkmi chodieval.3Teraz sem viedol chrámovú stráž aj s oddielom rímskeho vojska. Boli ťažko ozbrojení a svietili si na cestu fakľami a lampášmi.4Ježiš vedel, čo sa má stať. Šiel im oproti a spýtal sa: „Koho hľadáte?“5„Ježiša z Nazareta,“ odpovedali mu.„To som ja,“ odpovedal im.Judáš, jeho zradca, stál medzi vojakmi.6Keď Ježiš hlasno a jasne povedal: „To som ja,“ mimovoľne cúvli a padli na zem.7„Koho hľadáte?“ spýtal sa ich znovu.„Ježiša Nazaretského!“ zopakovali.8„Veď som vám už povedal, že som to ja,“ namietol Ježiš. „Ak hľadáte mňa, tak týchto nechajte odísť.“9Takto sa naplnili slová, ktoré Ježiš už predtým vyslovil vo svojej modlitbe: „Nestratím ani jedného z tých, ktorých si mi zveril.“10Tu Šimon Peter vytasil meč a odťal Malchusovi, jednému z veľkňazových sluhov, pravé ucho.11Ale Ježiš prikázal Petrovi: „Schovaj svoj meč. Mám sa azda vyhnúť utrpeniu, ktoré mi určil Otec?“12Vtedy sa rímski vojaci a židovská stráž vrhli na Ježiša a spútali ho.13Odviedli ho najprv k Annášovi. Bol to svokor Kaifáša, ktorý bol v tom roku veľkňazom.14Tento Kaifáš poradil židovskej rade: „Je užitočnejšie, ak jeden človek umrie za celý národ.“
Peter v Kaifášovom paláci
15Peter nespustil Ježiša z dohľadu a šiel za ním aj s iným učeníkom. Ten bol veľkňazovým známym, a tak mu dovolili vstúpiť až na dvor paláca.16Peter musel zostať vonku. Druhý učeník sa po chvíli vrátil a poprosil dievča, čo strážilo bránu, aby vpustilo Petra do Kaifášovho paláca. Tak sa aj Peter dostal dnu.17No tu sa ho dievča spýtalo: „Nepatríš aj ty medzi učeníkov toho človeka?“„Nie, nepatrím,“ rázne sa ohradil.18Bolo chladno, preto si strážcovia a vojaci rozložili oheň a hriali sa okolo neho. Aj Peter sa zamiešal medzi nich a zohrieval sa.19V paláci sa medzitým začal výsluch. Veľkňaz Annáš sa vypytoval Ježiša na jeho učeníkov i na to, čo učil.20„Moje učenie je všeobecne známe,“ odpovedal Ježiš. „Kázal som otvorene v synagógach a v chráme a každý to mohol počuť. Potajme som nič nehovoril.21Prečo sa teda vypytuješ mňa? Spýtaj sa mojich poslucháčov, tí predsa vedia, čo som hovoril.“22„Ako sa to zhováraš s veľkňazom?“ oboril sa na Ježiša jeden zo strážcov a udrel ho.23„Ak som povedal niečo nesprávne, tak to dokáž!“ bránil sa Ježiš. „Ale ak som povedal pravdu, prečo ma biješ?“24Annáš potom poslal spútaného Ježiša ku Kaifášovi.25Ako sa Peter zohrieval pri ohni, ktosi sa ho spýtal: „Nie si aj ty jeden z jeho učeníkov?“„Ja? Nie som,“ poprel to Peter.26Jeden z veľkňazových sluhov, príbuzný Malchusa, ktorému Peter odťal ucho, ho obvinil: „Veď som ťa s ním videl v záhrade!“27Peter to znova poprel a vzápätí zakikiríkal kohút.
Ježiš pred Pilátom
28Zavčasu ráno odviedli Ježiša od Kaifáša do paláca rímskeho miestodržiteľa. Židovskí obžalobcovia nevstúpili do paláca, lebo by sa podľa židovských predpisov boli poškvrnili a nemohli by sa zúčastniť na veľkonočnej večeri.29Preto Pilát, rímsky miestodržiteľ, vyšiel von a spýtal sa ich: „Z čoho obviňujete tohto človeka? Čo vykonal?“30„Keby nebol zločinec, neboli by sme ho k tebe doviedli!“31„Tak si ho odveďte a súďte podľa vlastných zákonov,“ nechcel mať s tým nič Pilát.„Veď my nemáme právo nikoho popraviť!“ nechceli popustiť zo svojho Židia.32Takto sa mali naplniť Ježišove slová, ktorými predpovedal, akým spôsobom zomrie.33Pilát sa vrátil do paláca, dal si Ježiša predvolať a spýtal sa ho: „Ty si kráľ Židov?“34„Zaujímaš sa o to sám od seba, alebo to chcú vedieť Židia?“ namietol Ježiš.35„Som ja azda Žid?“ nazlostil sa Pilát. „Tvoj vlastný národ a tvoji veľkňazi mi ťa vydali. Čím si sa previnil?“36„Som kráľ, ale nejde mi o svetskú moc,“ odpovedal Ježiš. „Keby moje kráľovstvo bolo pozemské, moji poddaní by ma proti Židom ubránili. Ale moje kráľovstvo je iného druhu.“37„Tak predsa si kráľ,“ konštatoval Pilát.„Sám to pripúšťaš,“ povedal Ježiš. „Narodil som sa preto, aby som priniesol svetu pravdu. A každý, kto miluje pravdu, ma poslúcha.“38„A čo je pravda?“ zvolal Pilát. Vrátil sa k Židom a vyhlásil: „Ja som na ňom nenašiel nijakú vinu.39Ale ak ho vy pokladáte za zločinca, prepustím ho, ako je u vás na Veľkú noc zvykom. Chcete, aby som vám prepustil židovského kráľa?“40„Nie! Tohto nechceme! Prepusť Barabáša!“ kričali.Barabáš bol vzbúrenec.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.