Johannes 10 | Nya Levande Bibeln Nádej pre kazdého

Johannes 10 | Nya Levande Bibeln

Bilden om fåren och den gode herden

1 Jesus fortsatte: ”Jag försäkrar er, att den som inte går in genom grinden till fårfållan utan istället tar sig in en annan väg, han är en tjuv och en brottsling. 2 Herden går in genom grinden. 3 Grindvakten öppnar grinden för honom, och fåren lyssnar till hans röst. Han vet vad varje får heter, och han ropar på dem och leder dem ut. 4 När han har släppt ut fåren går han framför dem, och de följer honom för de känner igen hans röst. 5 De följer aldrig en främling, utan springer bort från honom, eftersom de inte känner igen hans röst.” 6 De som hörde Jesus berätta den här bilden förstod inte vad han menade, 7 och därför förklarade han den för dem. Han sa: ”Jag försäkrar er, att jag är grinden in till fåren. 8 Alla som har kommit före mig är tjuvar och brottslingar, men fåren lyssnade inte till dem. 9 Jag är grinden. Den som går in genom mig ska bli räddad. Han ska bli ett av mina får och kan gå in och ut och hitta bete. 10 Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Men jag har kommit för att ge liv, och liv i överflöd. 11 Jag är också den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. 12 Den som är anställd springer sin väg när han ser vargen komma. Han överger fåren, eftersom han inte är deras herde och fåren inte är hans. Och så angriper vargen fåren och skingrar flocken. 13 Den anställde har ingen omsorg om fåren. 14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig 15 på samma sätt som min Far i himlen känner mig och jag känner honom. Jag ger mitt liv för fåren. 16 Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de ska lyssna till min röst. Så ska det bli en enda fårhjord och en herde. 17 Min Far i himlen älskar mig, därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. 18 Ingen kan ta mitt liv ifrån mig, utan jag ger det frivilligt. Jag har rätt att ge mitt liv när jag vill, och jag har makt att ta det tillbaka. Det är det uppdrag jag har fått av min Far i himlen.” 19 När han sa detta började folket än en gång diskutera med varandra. 20 Många sa: ”Han är besatt av en ond ande och helt galen. Vad tjänar det till att lyssna på honom?” 21 Men andra sa: ”Nej, så talar inte den som är besatt av en ond ande. Kan en ond ande verkligen bota dem som är blinda?”

De judiska ledarna vägrar att tro på Jesus

22 Nu inföll tempelinvigningsfesten* i Jerusalem. Det var vinter, 23 och Jesus gick omkring i den del av templet som kallas Salomos pelarhall. 24 Då omringade de judiska ledarna honom och frågade: ”Hur länge till ska du hålla oss i spänning? Om du är Messias, den utlovade kungen, så säg det öppet.” 25 Jesus svarade dem: ”Jag har redan talat om det för er, men ni vill inte tro det. De under min Far har sänt mig att göra bevisar vem jag är. 26 Men ni tror mig inte, eftersom ni inte hör till min fårhjord. 27 Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. 28 Jag ger dem evigt liv, och de ska aldrig någonsin gå förlorade. Ingen ska ta dem ifrån mig. 29 Min Far i himlen har gett dem till mig, och han har större makt än någon annan, därför kan ingen ta dem ifrån mig. 30 Jag och min Far är ett.” 31 Då tog de judiska ledarna än en gång upp stenar för att kasta på honom. 32 Men Jesus sa till dem: ”Ni har sett många under, som min Far i himlen har sagt åt mig att göra. För vilket av dessa under tänker ni stena mig?” 33 De svarade: ”Det är inte för något under vi vill stena dig, utan för att du hädar. Du, som är en vanlig människa, säger att du är Gud.” 34 Då sa Jesus: ”Står det inte i er egen lag* att Gud sa: ’Jag säger att ni är gudar*’? 35 Skriften*, som inte kan ändras, kallar de människor som fick ta emot Guds budskap för gudar. 36 Varför kallar ni det då för hädelse när jag säger: ’Jag är Guds Son’. Är jag inte den som min Far har sänt till världen med en särskild uppgift? 37 Om jag inte gör de under som min Far vill att jag ska göra, då behöver ni inte tro på mig. 38 Men om jag gör under, så tro åtminstone på dem, även om ni inte kan tro på mig. Då ska ni snart bli övertygade om att min Far är i mig och att jag är i honom.” 39 De försökte då gripa honom igen, men han lyckades komma undan. 40 Sedan gick Jesus än en gång iväg till den plats på andra sidan Jordan där Johannes döparen först hade döpt, och han stannade där ett tag. 41 Det var många människor som kom till honom. Och de sa till varandra: ”Johannes gjorde inga under, men allt han sa om Jesus var sant.” 42 Och många började där tro att Jesus var sänd av Gud.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Nádej pre kazdého

Dobrý pastier

1 „Dobre si zapamätajte, čo vám teraz poviem,“ nabádal Ježiš svojich poslucháčov: „Kto nevchádza do ovčinca dverami, ale prelieza ohradu, je určite zlodej a zbojník. 2 Pastier vchádza k svojim ovciam cez dvere. 3 Strážnik otvára dvere iba jemu a ovce ho poznajú už po hlase. Potom volá ovce po mene a vyvedie ich na pastvisko. 4 Kráča vpredu pred nimi a ovce idú za ním, lebo poznajú jeho hlas. 5 Cudzieho človeka neposlúchnu a nejdú za ním, lebo jeho hlas nepoznajú.“ 6 Poslucháči nepochopili toto prirovnanie, a tak im ho vysvetlil: 7 „Verte mi, ja sám som dvere. 8 Všetci, čo prišli predo mnou, sú zlodeji a zbojníci. Ale ovce ich neposlúchli. 9 Ja sám som dvere. Kto cezo mňa vojde, bude zachránený. A kto bude so mnou vchádzať a vychádzať, nebude mať nedostatok. 10 Zlodej ovce kradne a zabíja, ale ja im prinášam život plný hojnosti. 11 Ja som dobrý pastier, ktorý za svoje ovce aj život obetuje. 12 Ten, komu ovce nepatria a pasie ich len za mzdu, keď vidí, že sa blíži vlk, utečie a nechá mu ovce napospas. 13 Nezáleží mu na tom, či vlk ovce rozoženie a roztrhá. 14 Ja som dobrý pastier, poznám svoje ovce a ony poznajú mňa. 15 Takisto aj môj Otec pozná mňa a ja poznám Otca. A ochotne obetujem aj svoj život za ovce. 16 Mám aj iné ovce, ktoré ešte patria do iného ovčinca. Aj tie musím priviesť. Počujú môj hlas a bude jedno stádo a jeden pastier. 17 Otec ma miluje, lebo dávam svoj život, aby som ho znova získal. 18 Nikto mi ho neberie, dávam ho dobrovoľne. Mám právo a moc svoj život dať a mám moc ho opäť prijať. Taký príkaz som dostal od svojho Otca.“ 19 Tieto slová opäť vyvolali medzi Židmi roztržku. Niektorí vraveli: 20 „Je posadnutý zlým duchom, alebo sa načisto zbláznil. Prečo ho vôbec počúvate?“ 21 Ale iní namietali: „Posadnutý takto nehovorieva. A či môže zlý duch otvoriť oči slepým?“

Hovor s nami otvorene

22 Boli práve sviatky vysvätenia jeruzalemského chrámu. Bolo to v zime. 23 Ježiš sa prechádzal v chráme, v Šalamúnovej sieni. 24 Tu ho obstúpili Židia a vyzvali ho: „Dokedy nás chceš napínať? Ak si Mesiáš, povedz nám to otvorene!“ 25 „Už som vám to neraz povedal, ale vy ste to nikdy nebrali vážne,“ odpovedal im. „Moje činy vydávajú svedectvo o tom, že som Mesiáš. Veď ich konám z Božieho poverenia. 26 Neveríte mi, lebo nepatríte do môjho stáda. 27 Moje ovce poznajú môj hlas, ja ich poznám a ony idú za mnou. 28 Dávam im večný život, nikdy nezahynú a nikto ich z mojej ruky nevytrhne. 29 Dal mi ich môj Otec; a on je mocnejší ako akákoľvek mocnosť, preto ich nik nemôže vytrhnúť z jeho ruky. 30 A ja a Otec sme jedno.“ 31 Tieto slová Židov tak popudili, že začali zbierať kamene a chceli ho zabiť. 32 „Z Božieho poverenia som vykonal veľa dobrých činov, aby som pomohol ľuďom. Pre ktorý z nich ma chcete ukameňovať?“ spýtal sa Ježiš. 33 „Nechceme ťa zabiť pre tvoje činy, ale preto, že sa rúhaš. Ty, obyčajný človek, sa vyhlasuješ za Boha,“ vysvetľovali mu Židia. 34 Ježiš sa bránil slovami Písma: „Vo vašom Zákone predsa Boh vyhlásil: Ste bohovia. 35 Ak Boh nazýva bohmi tých, ktorým adresoval svoje slová – a Písmo musí platiť – 36 prečo obviňujete mňa, ktorého Otec posvätil a poslal do sveta, že sa rúham, keď som povedal: Som Boží Syn. 37 Ak som nekonal Otcove skutky, neverte mi. 38 Ale ak by ste ani mne neverili, verte skutkom, ktoré konám, a presvedčte sa, že Otec je vo mne a ja v Otcovi.“ 39 Židia sa chceli znova Ježiša zmocniť, ale unikol im. 40 Odišiel na druhý breh Jordánu a zdržiaval sa na mieste, kde predtým Ján krstil. 41 Mnohí prichádzali za Ježišom a vraveli: „Ján síce nerobil zázraky, ale všetko, čo hovoril o tomto mužovi, je pravda.“ 42 A mnohí tam v Ježiša uverili.