1Nu hände det än en gång att mycket folk hade samlats, och att de inte hade något att äta. Jesus kallade då på sina efterföljare och sa:2”Jag känner stort medlidande med dessa människor. De har varit hos mig i tre dagar och har inget kvar att äta.3Om jag skickar hem dem utan att de fått mat, kommer de att svimma av utmattning längs vägen. En del av dem bor ju långt härifrån.”4Men hans efterföljare svarade: ”Var ska vi få tag på tillräckligt med mat åt alla dessa människor här i ödemarken?”5Jesus frågade: ”Hur många bröd har ni?” ”Sju”, svarade de.6Då bad Jesus folket att slå sig ner på marken, och han tog de sju bröden, tackade Gud för dem och bröt dem i bitar. Sedan gav han bitarna till sina efterföljare, som i sin tur delade ut dem bland folket.7Man hade dessutom några små fiskar, och Jesus tackade Gud för dem också och bad sedan sina efterföljare att dela ut dem.8Alla åt och blev mätta, och när man samlade ihop det som var över, blev det sju hela korgar.9Det var omkring 4 000 personer där. Jesus skickade sedan hem folket10och steg i en båt och åkte till trakten av Dalmanuta* tillsammans med sina efterföljare.
De religiösa ledarna vill se ett tecken från Gud
11När fariseerna* fick veta att Jesus var där, kom de för att diskutera med honom, och de krävde att han skulle ge dem ett tecken från Gud som bevis på vem han var.12Jesus blev djupt besviken när han hörde detta och suckade: ”Varför måste detta släkte se ett tecken för att kunna tro. Nej, jag försäkrar er att Gud inte ska låta er få se något tecken.”13Sedan lämnade han dem och steg i båten igen och åkte över till andra sidan sjön.
Jesus varnar för falsk undervisning
14Jesus efterföljare upptäckte nu att de hade glömt att skaffa mat innan de for. En enda brödkaka var allt de hade med sig i båten.15Jesus varnade dem då och sa: ”Akta er noga för både fariseernas* och kung Herodes jäst.*”16”Vad menar han?” frågade hans efterföljare varandra. Men de antog att han sa detta därför att de hade glömt att ta med sig bröd.17När Jesus hörde dem diskutera sa han till dem: ”Varför är ni så oroliga för att ni inte har något bröd? Förstår ni fortfarande ingenting? Är ni så trögfattade?18Ni har ögon att se med och ser ändå ingenting, och öron att höra med och hör ändå ingenting. Kommer ni inte ihåg19att jag mättade mer än 5 000 personer med bara fem bröd? Hur många korgar med rester plockade ni upp den gången?””Tolv”, sa de.20”Och när jag mättade mer än 4 000 personer med sju bröd, hur många korgar fick ni över då?””Sju”, svarade de.21Jesus sa: ”Förstår ni fortfarande ingenting?”
En blind man börjar se igen
22När de kom över till Betsaida förde man fram en blind man till Jesus och bad att han skulle röra vid mannen och bota honom.23Jesus tog då den blinda mannen vid handen och ledde honom ut ur byn. Sedan spottade han på hans ögon och la sina händer på honom.”Kan du se något?” frågade Jesus.24Mannen såg sig omkring. ”Ja”, sa han, ”jag ser människor. Men de ser ut som träd som går omkring!”25Då la Jesus sina händer på mannens ögon en gång till. Och nu blev mannen helt botad och kunde se igen, och han såg allting klart och tydligt.26Jesus skickade sedan hem honom med uppmaningen: ”Gå inte in i byn på hemvägen.”
Petrus kallar Jesus för Messias, den utlovade kungen
27Sedan lämnade Jesus och hans efterföljare Galileen och gick norrut till byarna kring Caesarea Filippi*. Och medan de vandrade där längs vägen frågade han dem: ”Vem säger människorna att jag är?”28”Somliga säger att du är Johannes döparen”, svarade hans efterföljare, ”några säger att du är Elia*, och andra att du är någon annan av profeterna som förr i tiden framförde Guds budskap*.”29Då frågade han dem: ”Vem tror ni att jag är?”Petrus svarade: ”Du är Messias*, den utlovade kungen.”30Men Jesus förbjöd dem strängt att tala med någon om honom.
Jesus förutsäger för första gången att han ska dö
31Efter det började Jesus undervisa sina efterföljare om att han, Människosonen*, måste lida mycket. Han förklarade att folkets ledare och översteprästerna och laglärarna* skulle ta avstånd från honom och se till att han blev dödad, men att han efter tre* dagar skulle uppstå från de döda igen.32Detta sa han helt öppet. Men Petrus drog honom åt sidan och började protestera.33Jesus vände sig då om och såg bort mot sina efterföljare och sa strängt till Petrus: ”Gå bort ifrån mig, Satan! Det du tänker är människotankar och kommer inte från Gud.”34Sedan kallade han till sig sina efterföljare och bad allt folket att komma. Och han sa till dem:”Om någon vill bli min efterföljare, så kan han inte längre tänka på sig själv, utan måste följa mitt exempel och vara beredd att dö.35Ja, den som klamrar sig fast vid livet ska till sist förlora det, men den som förlorar sitt liv för min skull, och för att sprida budskapet om mig, han ska rädda det.36Vad vinner en människa om hela världen blir hennes, om hon samtidigt förlorar det eviga livet?37Inga pengar i världen kan hjälpa henne att få det tillbaka.38Den som inför dessa gudlösa och syndiga människor skäms för mig och för mitt budskap, honom ska jag, Människosonen*, skämmas för, när jag återvänder i min Fars härlighet tillsammans med hans änglar.”
Lutherbibel 2017
Die Speisung der Viertausend
1Zu der Zeit, als wieder eine große Menge da war und sie nichts zu essen hatten, rief Jesus die Jünger zu sich und sprach zu ihnen:2Mich jammert das Volk, denn sie harren nun schon drei Tage bei mir aus und haben nichts zu essen.3Und wenn ich sie hungrig heimgehen ließe, würden sie auf dem Wege verschmachten; denn einige sind von ferne gekommen.4Seine Jünger antworteten ihm: Woher nehmen wir Brot hier in der Einöde, dass wir sie sättigen?5Und er fragte sie: Wie viele Brote habt ihr? Sie sprachen: Sieben.6Und er gebot dem Volk, sich auf die Erde zu lagern. Und er nahm die sieben Brote, dankte, brach sie und gab sie seinen Jüngern, dass sie sie austeilten, und sie teilten sie unter das Volk aus.7Sie hatten auch einige Fische; und er sprach den Segen darüber und ließ auch diese austeilen.8Und sie aßen und wurden satt. Und sie sammelten die übrigen Brocken auf, sieben Körbe voll.9Es waren aber etwa viertausend; und er ließ sie gehen.
Die Zeichenforderung der Pharisäer
10Und alsbald stieg er in das Boot mit seinen Jüngern und kam in die Gegend von Dalmanuta.11Und die Pharisäer kamen heraus und fingen an, mit ihm zu streiten, versuchten ihn und forderten von ihm ein Zeichen vom Himmel.12Und er seufzte in seinem Geist und sprach: Was fordert doch dieses Geschlecht ein Zeichen? Wahrlich, ich sage euch: Es wird diesem Geschlecht kein Zeichen gegeben werden!13Und er verließ sie und stieg wieder in das Boot und fuhr ans andere Ufer.
Das Unverständnis der Jünger
14Und sie hatten vergessen, Brot mitzunehmen, und hatten nicht mehr mit sich im Boot als ein Brot.15Und er gebot ihnen und sprach: Merkt auf, seht euch vor vor dem Sauerteig der Pharisäer und vor dem Sauerteig des Herodes.16Und sie überlegten hin und her, weil sie kein Brot hatten.17Und er merkte das und sprach zu ihnen: Was bekümmert ihr euch, dass ihr kein Brot habt? Versteht ihr noch nicht, und begreift ihr noch nicht? Habt ihr ein erstarrtes Herz in euch?18Habt ihr Augen und seht nicht und habt Ohren und hört nicht? Und denkt ihr nicht daran:19Als ich die fünf Brote brach für die fünftausend, wie viele Körbe voll Brocken habt ihr da aufgesammelt? Sie sagten: Zwölf.20Und als ich die sieben brach für die viertausend, wie viele Körbe voll Brocken habt ihr da aufgesammelt? Und sie sagten: Sieben.21Und er sprach zu ihnen: Begreift ihr denn noch nicht?
Die Heilung eines Blinden
22Und sie kamen nach Betsaida. Und sie brachten zu ihm einen Blinden und baten ihn, dass er ihn anrühre.23Und er nahm den Blinden bei der Hand und führte ihn hinaus vor das Dorf, spuckte in seine Augen, legte ihm die Hände auf und fragte ihn: Siehst du etwas?24Und er sah auf und sprach: Ich sehe die Menschen umhergehen, als sähe ich Bäume.25Danach legte er abermals die Hände auf seine Augen. Da sah er deutlich und wurde wieder zurechtgebracht und konnte alles scharf sehen.26Und er schickte ihn heim und sprach: Geh aber nicht hinein in das Dorf!
Das Bekenntnis des Petrus
27Und Jesus ging fort mit seinen Jüngern in die Dörfer bei Cäsarea Philippi. Und auf dem Wege fragte er seine Jünger und sprach zu ihnen: Wer, sagen die Leute, dass ich sei?28Sie aber sprachen zu ihm: Sie sagen, du seiest Johannes der Täufer; andere sagen, du seiest Elia; wieder andere, du seiest einer der Propheten.29Und er fragte sie: Ihr aber, wer, sagt ihr, dass ich sei? Da antwortete Petrus und sprach zu ihm: Du bist der Christus!30Und er bedrohte sie, dass sie niemandem von ihm sagen sollten.
Die erste Ankündigung von Jesu Leiden und Auferstehung
31Und er fing an, sie zu lehren: Der Menschensohn muss viel leiden und verworfen werden von den Ältesten und den Hohenpriestern und den Schriftgelehrten und getötet werden und nach drei Tagen auferstehen.32Und er redete das Wort frei und offen. Und Petrus nahm ihn beiseite und fing an, ihm zu wehren.33Er aber wandte sich um, sah seine Jünger an und bedrohte Petrus und sprach: Geh hinter mich, du Satan! Denn du meinst nicht, was göttlich, sondern was menschlich ist.
Von der Nachfolge
34Und er rief zu sich das Volk samt seinen Jüngern und sprach zu ihnen: Will mir jemand nachfolgen, der verleugne sich selbst und nehme sein Kreuz auf sich und folge mir nach.35Denn wer sein Leben behalten will, der wird’s verlieren; und wer sein Leben verliert um meinetwillen und um des Evangeliums willen, der wird’s behalten.36Denn was hilft es dem Menschen, die ganze Welt zu gewinnen und Schaden zu nehmen an seiner Seele?37Denn was kann der Mensch geben, womit er seine Seele auslöse?38Wer sich aber meiner und meiner Worte schämt unter diesem ehebrecherischen und sündigen Geschlecht, dessen wird sich auch der Menschensohn schämen, wenn er kommen wird in der Herrlichkeit seines Vaters mit den heiligen Engeln.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.