Richter 13 | Nya Levande Bibeln Lutherbibel 2017

Richter 13 | Nya Levande Bibeln

Simsons födelse

1 Men än en gång syndade Israel genom att tillbe andra gudar. Herren lät då filisteerna besegra dem och hålla dem kuvade i fyrtio år. 2 En man från Sorga som hette Manoa och tillhörde Dans stam hade en hustru som inte kunde få barn. Herrens ängel visade sig för henne och sa: "Du har varit barnlös länge, men snart ska du få en son. 4 Drick inte vin eller starka drycker, och ät inte mat som är oren. 5 Håret på din son får aldrig klippas, för han ska vara en nasir, en särskild Guds tjänare, ända från sin födelse, och han ska börja Israels befrielsekamp mot filisteerna." 6 Kvinnan berättade detta för sin man: "En man från Gud visade sig för mig", sa hon. "Jag tror att han var Herrens ängel, för han var fruktansvärd att se på. Jag frågade inte varifrån han kom, och han sa inte heller sitt namn. 7 Däremot sa han till mig: 'Du ska få en son!' Han sa också att jag inte skulle dricka vin eller starka drycker och inte heller äta oren mat, för barnet ska bli en nasir. Gud har gett honom en särskild uppgift från hans födelse ända till hans död!" 8 Manoa bad då till Herren: "Låt denne man från Gud komma tillbaka och lära oss hur vi ska göra med barnet, som du tänker ge oss." 9 Herren svarade på hans bön, och Guds ängel visade sig än en gång för Manoas hustru, som då var ute på fältet. Men också denna gång var hon ensam, och Manoa fanns inte i närheten. 10 Hon skyndade sig därför att få tag på sin make och sa till honom: "Mannen är här igen!" 11 Manoa följde då med henne och frågade mannen: "Är du samme man som talade med henne häromdagen?""Ja, det är jag", svarade han. 12 "Kan du undervisa oss om hur vi ska fostra barnet, sedan det har fötts?" frågade Manoa honom. 13 Ängeln svarade: "Var noga med att din hustru följer allt jag har sagt henne. Hon får inte äta druvor eller dricka vin och starka drycker och inte äta något orent." 15 "Stanna kvar, så vi får bjuda dig på någonting att äta", sa Manoa till ängeln. 16 "Ja, jag stannar gärna", svarade ängeln. "Men jag ska inte ha någonting att äta. Om du absolut vill ge mig något, så bär fram ett offer till Herren." Manoa hade ännu inte förstått att det var Herrens ängel. 17 Därför frågade han: "Jag vill veta vad du heter, för när allt detta inträffar och barnet är fött, vill vi gärna tala om för alla att det var du som förutsa det." 18 "Fråga inte efter mitt namn, för det är alltför stort och omöjligt att förstå", svarade ängeln. 19 Då tog Manoa en ung killing och mjöl till spisoffer och offrade det till Herren. Då hände något högst märkligt. 20 När lågorna från offret på klippan slog upp mot skyn for Herrens ängel upp i lågan från altaret och försvann mitt framför deras ögon. Då föll Manoa och hans fru ner med sina ansikten mot jorden. 21 Detta var det sista de såg av ängeln, och Manoa förstod äntligen vem det var som hade besökt dem. 22 "Vi kommer att dö", ropade Manoa till sin fru. "Vi har sett Gud!" 23 Men hon svarade: "Om Herren hade tänkt döda oss, skulle han inte ha tagit emot brännoffret, och han skulle inte heller ha uppenbarat sig för oss och berättat dessa underbara nyheter eller gjort dessa under." 24 Barnet som hon födde fick namnet Simson, och Herren välsignade honom när han växte upp. 25 Och Herrens Ande började verka på honom en dag när han besökte Dans armé, som slagit läger mellan Sorga och Estaol.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Lutherbibel 2017

Simsons Geburt

1 Und die Israeliten taten wiederum, was dem HERRN missfiel, und der HERR gab sie in die Hände der Philister vierzig Jahre. 2 Es war aber ein Mann aus Zora vom Geschlecht der Daniter, mit Namen Manoach, und seine Frau war unfruchtbar und hatte keine Kinder. 3 Und der Engel des HERRN erschien der Frau und sprach zu ihr: Siehe, du bist unfruchtbar und hast keine Kinder, aber du wirst schwanger werden und einen Sohn gebären. 4 So hüte dich nun, dass du nicht Wein oder starkes Getränk trinkst und nichts Unreines isst; 5 denn du wirst schwanger werden und einen Sohn gebären, dem kein Schermesser aufs Haupt kommen soll. Denn der Knabe wird ein Geweihter Gottes sein von Mutterleibe an; und er wird anfangen, Israel zu erretten aus der Hand der Philister. 6 Da kam die Frau und sagte es ihrem Mann und sprach: Es kam ein Mann Gottes zu mir, und seine Gestalt war anzusehen wie der Engel Gottes, zum Erschrecken, sodass ich ihn nicht fragte, woher er sei; und er sagte mir nicht, wie er hieß. 7 Er sprach aber zu mir: Siehe, du wirst schwanger werden und einen Sohn gebären. So trinke nun keinen Wein oder starkes Getränk und iss nichts Unreines; denn der Knabe soll ein Geweihter Gottes sein von Mutterleibe an bis zum Tag seines Todes. 8 Da bat Manoach den HERRN und sprach: Bitte, mein Herr, der Mann Gottes, den du gesandt hast, komme noch einmal zu uns, dass er uns lehre, was wir mit dem Knaben tun sollen, der geboren werden soll. 9 Und Gott erhörte Manoach, und der Engel Gottes kam wieder zu der Frau. Sie saß aber auf dem Felde, und ihr Mann Manoach war nicht bei ihr. 10 Da lief sie eilends und sagte es ihrem Mann und sprach zu ihm: Siehe, der Mann ist mir erschienen, der heute zu mir kam. 11 Manoach machte sich auf und ging hinter seiner Frau her und kam zu dem Mann und sprach zu ihm: Bist du der Mann, der mit der Frau geredet hat? Er sprach: Ja. 12 Und Manoach sprach: Wenn nun eintrifft, was du gesagt hast: Wie sollen wir’s mit dem Knaben halten und tun? 13 Der Engel des HERRN sprach zu Manoach: Vor allem, was ich der Frau gesagt habe, soll sie sich hüten: 14 Sie soll nichts essen, was vom Weinstock kommt, und soll keinen Wein oder starkes Getränk trinken und nichts Unreines essen; alles, was ich ihr geboten habe, soll sie halten. 15 Manoach sprach zum Engel des HERRN: Wir möchten dich gern hierbehalten und dir ein Ziegenböcklein zurichten. 16 Aber der Engel des HERRN antwortete Manoach: Wenn du mich auch hier hältst, so esse ich doch von deiner Speise nicht. Willst du aber ein Brandopfer bringen, so kannst du es dem HERRN opfern. Manoach aber wusste nicht, dass es der Engel des HERRN war. 17 Und Manoach sprach zum Engel des HERRN: Wie heißt du? Denn wir wollen dich ehren, wenn nun eintrifft, was du gesagt hast. 18 Aber der Engel des HERRN sprach zu ihm: Warum fragst du nach meinem Namen, der doch wunderbar ist? 19 Da nahm Manoach ein Ziegenböcklein und Speisopfer und brachte es auf einem Felsen dem HERRN dar. Und Wunderbares geschah; Manoach aber und seine Frau sahen zu. 20 Und als die Flamme aufloderte vom Altar gen Himmel, fuhr der Engel des HERRN auf in der Flamme des Altars. Als das Manoach und seine Frau sahen, fielen sie zur Erde auf ihr Angesicht. 21 Und der Engel des HERRN erschien Manoach und seiner Frau nicht mehr. Da erkannte Manoach, dass es der Engel des HERRN war, 22 und sprach zu seiner Frau: Wir müssen des Todes sterben, weil wir Gott gesehen haben. 23 Aber seine Frau antwortete ihm: Wenn es dem HERRN gefallen hätte, uns zu töten, so hätte er das Brandopfer und Speisopfer nicht angenommen von unsern Händen. Er hätte uns auch all das nicht sehen und jetzt nicht hören lassen. 24 Und die Frau gebar einen Sohn und nannte ihn Simson. Und der Knabe wuchs heran, und der HERR segnete ihn. 25 Und der Geist des HERRN fing an, ihn umzutreiben im Lager Dans zwischen Zora und Eschtaol.