Apostelgeschichte 24 | Nya Levande Bibeln

Paulus inför rätta hos landshövdingen Felix

1 Fem dagar senare kom översteprästen Ananias tillsammans med några av de judiska ledarna och advokaten Tertullus till Caesarea för att anklaga Paulus inför landshövdingen. 2 Och sedan Paulus förts in, började Tertullus framföra sina anklagelser. Så här löd hans tal: 3 ”Högt ärade Felix! Det är tack vare dig som vi judar kan leva i fred och trygghet. Du har också sett till att vårt folk på alla sätt har fått det bättre. För detta är vi alla oändligt tacksamma. 4 Jag vill inte ta för mycket av din tid, men jag ber dig vara vänlig att lyssna till mig medan jag i korthet lägger fram våra anklagelser. 5 Vi har funnit att den här mannen sprider oro och elände bland judarna överallt i världen. Han är en ledare för nasareernas sekt*, 6 och har till och med försökt orena* templet. Det var därför vi arresterade honom.* 8 Om du förhör honom, kan du själv få bekräftat att våra anklagelser är sanna.” 9 Och de andra judarna instämde och förklarade att allt som Tertullus sagt var riktigt. 10 Sedan gjorde landshövdingen tecken till Paulus att det var hans tur, och han började sitt tal: ”Jag vet att du har varit domare för det här folket i många år, och det känns tryggt för mig när jag nu ska försvara mig. 11 Du kan lätt kontrollera att det inte är mer än tolv dagar sedan jag kom till Jerusalem för att be i templet. 12 Du kan också få bekräftat att jag under den tiden inte diskuterat med någon människa eller ställt till med oroligheter, vare sig i templet, i synagogorna* eller ute på gatorna. 13 Det finns heller inga som helst bevis för att jag skulle ha gjort det som de här männen nu anklagar mig för. 14 Men jag erkänner att jag tillhör den grupp som följer Jesus väg*, den grupp de kallar en sekt. Genom detta tjänar jag våra förfäders Gud, och jag tror på allt som Gud har sagt genom Moses lag, och genom det som profeterna har skrivit.* 15 Jag tror, precis som de här männen, att Gud en dag ska låta alla uppstå från de döda, en del till evigt straff, en del till evigt liv. 16 Därför gör jag mitt bästa för att alltid ha ett rent samvete inför Gud och människor. 17 Efter att ha varit borta i flera år återvände jag sedan till Jerusalem med pengar för att hjälpa judarna och för att offra till Gud. 18 Och det var där i templet som man fick syn på mig. Jag höll just på att avsluta reningsceremonin, och det fanns ingen folkmassa omkring mig och ingen som helst oro. 19 Men några judar från provinsen Asien* var där, och det är de som borde stå här inför dig, om de nu har något att anklaga mig för. 20 Tills dess får du nöja dig med att lyssna till dem som är här. De kan tala om vilket brott det judiska rådet* fann mig skyldig till. 21 Men jag tror inte de har något annat att anklaga mig för än det som jag ropade då jag stod inför dem: ’Jag står inför rätta här idag på grund av min tro på att de döda kommer att uppstå igen!’ ” 22 Felix, som visste en hel del om Jesus väg, uppsköt nu rättegången och sa: ”Låt oss vänta tills kommendanten Lysias kommer hit från Jerusalem. Då ska jag döma i målet.” 23 Han skickade sedan Paulus tillbaka till fängelset och sa till vakterna att behandla honom väl. De fick också order om att låta Paulus vänner besöka honom och ge honom det han behövde. 24 Några dagar senare kom landshövding Felix tillbaka i sällskap med sin fru Drusilla, som var judinna. Och han lät hämta Paulus, för att han skulle berätta mer för dem om tron på Jesus som Messias, den utlovade kungen. 25 Men när Paulus började tala med dem om att leva efter Guds vilja, och om att avstå från saker, och om att Gud en dag ska döma oss människor, då blev Felix rädd och sa: ”Det räcker så. Nu kan du gå. När jag får mer tid ska jag skicka efter dig igen.” 26 Felix skickade sedan verkligen efter Paulus gång på gång för att tala med honom, men det var för att han hoppades att Paulus också skulle muta honom. 27 Så höll det på i två år. Sedan slutade Felix som landshövding och fick en efterträdare som hette Porcius Festus. Och eftersom Felix ville hålla sig väl med judarna lät han Paulus stanna kvar i fängelset då han slutade som landshövding.

Lutherbibel 2017

Vor dem Statthalter Felix

1 Nach fünf Tagen kam der Hohepriester Hananias mit einigen Ältesten und dem Anwalt Tertullus herab; die erschienen vor dem Statthalter gegen Paulus. 2 Als der aber herbeigerufen worden war, fing Tertullus an, ihn anzuklagen, und sprach: Dass wir in großem Frieden leben unter dir und dass sich für dieses Volk vieles gebessert hat durch deine Fürsorge, 3 das erkennen wir allezeit und allenthalben mit aller Dankbarkeit an, hochgeehrter Felix. 4 Damit ich dich aber nicht zu lange aufhalte, bitte ich dich, du wollest uns kurz anhören in deiner Güte. 5 Wir haben erkannt, dass dieser Mann schädlich ist und dass er Aufruhr erregt unter allen Juden auf dem ganzen Erdkreis und dass er ein Anführer der Sekte der Nazoräer* ist. 6 Er hat auch versucht, den Tempel zu entweihen. Ihn haben wir ergriffen.* 8 Wenn du ihn verhörst, kannst du selbst das alles von ihm erkunden, wessen wir ihn verklagen. 9 Auch die Juden bekräftigten das und sagten, es verhielte sich so. 10 Paulus aber antwortete, als ihm der Statthalter winkte zu reden: Weil ich weiß, dass du in diesem Volk nun viele Jahre Richter bist, will ich meine Sache unerschrocken verteidigen. 11 Du kannst feststellen, dass ich nicht mehr als zwölf Tage hatte, seit ich nach Jerusalem hinaufzog, um anzubeten. 12 Und sie haben mich weder im Tempel noch in den Synagogen noch in der Stadt dabei gefunden, wie ich mit jemandem gestritten oder einen Aufruhr im Volk gemacht hätte. 13 Sie können dir auch nicht beweisen, wessen sie mich jetzt verklagen. 14 Das bekenne ich dir aber, dass ich nach dem Weg*, den sie eine Sekte nennen, dem Gott meiner Väter so diene, dass ich allem glaube, was geschrieben steht im Gesetz und in den Propheten. 15 Ich habe die Hoffnung zu Gott, die auch sie selbst haben, nämlich dass es eine Auferstehung der Gerechten wie der Ungerechten geben wird. 16 Darin übe ich mich, allezeit ein unverletztes Gewissen zu haben vor Gott und den Menschen. 17 Nach mehreren Jahren aber bin ich gekommen, um Almosen für mein Volk zu überbringen und zu opfern. 18 Als ich mich im Tempel reinigte, ohne viel Volks und Aufruhr, fanden mich dabei 19 einige Juden aus der Provinz Asia. Die sollten jetzt hier sein vor dir und mich verklagen, wenn sie etwas gegen mich hätten. 20 Oder lass diese hier selbst sagen, was für ein Unrecht sie gefunden haben, als ich vor dem Hohen Rat stand; 21 es sei denn dies eine Wort, das ich rief, als ich unter ihnen stand: Um der Auferstehung der Toten willen werde ich von euch heute angeklagt.

Die Verschleppung des Prozesses

22 Felix aber zog die Sache hin, denn er wusste recht gut um diesen Weg und sprach: Wenn der Oberst Lysias herabkommt, so will ich eure Sache entscheiden. 23 Er befahl aber dem Hauptmann, Paulus gefangen zu halten, doch in leichtem Gewahrsam, und niemandem von den Seinen zu wehren, ihm zu dienen. 24 Nach einigen Tagen aber kam Felix mit seiner Frau Drusilla, die eine Jüdin war, und ließ Paulus kommen und hörte ihn über den Glauben an Christus Jesus. 25 Als aber Paulus von Gerechtigkeit und Enthaltsamkeit und von dem zukünftigen Gericht redete, erschrak Felix und antwortete: Für diesmal geh! Zu gelegener Zeit will ich dich wieder rufen lassen. 26 Er hoffte aber nebenbei, dass ihm von Paulus Geld gegeben werde; darum ließ er ihn auch oft kommen und besprach sich mit ihm. 27 Als aber zwei Jahre um waren, kam Porcius Festus als Nachfolger des Felix. Felix aber wollte den Juden eine Gunst erweisen und ließ Paulus gefangen zurück.

Apostelgeschichte 24 | Nya Levande Bibeln Lutherbibel 2017

Paulus inför rätta hos landshövdingen Felix

Vor dem Statthalter Felix

Die Verschleppung des Prozesses