Apostelgeschichte 14 | Nya Levande Bibeln

Paulus och Barnabas i Ikonion

1 I staden Ikonion hände samma sak. Paulus och Barnabas gick till synagogan* och talade till människorna med sådan kraft att många, både judar och icke-judar, kom till tro. 2 Men de judar som inte ville tro, hetsade upp de andra icke-judiska invånarna i staden genom att tala illa om Paulus och Barnabas. 3 Trots det stannade de där en längre tid och talade öppet och utan rädsla om Herren Jesus, eftersom de litade på att han skulle skydda dem. Och Herren Jesus gav dem kraft att göra under och tecken som ett bevis på att budskapet om hans kärlek och förlåtelse var sant. 4 Men folket i staden delade sig i två grupper: några höll med de judiska ledarna, och andra höll med Jesus sändebud. 5 Efter ett tag fick Paulus och Barnabas reda på att judarna tillsammans med sina ledare, och även icke-judar, hade kommit överens om att misshandla och stena dem. De flydde därför till städerna Lystra och Derbe i provinsen Lykaonien. Där vandrade de sedan omkring i hela området 7 och berättade de glada nyheterna om Jesus.

Paulus och Barnabas i Lystra och Derbe

8 Medan Paulus och Barnabas var i Lystra, träffade de på en man som hade varit handikappad sedan födseln och aldrig kunnat gå. 9 Mannen satt och lyssnade när Paulus talade, och då Paulus tittade på honom såg han att mannen hade börjat tro, så att han kunde bli botad. 10 Därför ropade Paulus till honom: ”Res dig upp och stå på benen!” Och genast hoppade mannen upp och började gå. 11 Men när folket såg vad Paulus hade gjort, ropade de högt på sitt eget språk: ”Gudarna har blivit människor och kommit ner till oss!” 12 De trodde att Barnabas var den grekiska guden Zeus, och att Paulus var Hermes, eftersom det var han som var den främste talaren. 13 Prästen i zeustemplet, som låg i utkanten av staden, kom sedan med tjurar och blomsterkransar, som han och folket skulle offra till Jesus sändebud framför stadsporten. 14 Men när det gick upp för Barnabas och Paulus vad som höll på att hända, rev de sönder sina mantlar och rusade rakt in i folkhopen och ropade: 15 ”Kära vänner, vad tar ni er till? Vi är vanliga människor precis som ni! Vi har kommit till er för att berätta de glada nyheterna om att ni inte längre behöver vända er till dessa hjälplösa gudar, utan istället kan tillbe den Gud som lever, han som har skapat himlen och jorden och haven och allt som finns i dem.* 16 Fram till nu har Gud låtit folken fortsätta att be till olika gudar, 17 men han har ständigt gett dem bevis på att han finns genom allt det goda han gör. Det är han som har gett er regn och goda skördar, så att ni har fått mat och kunnat glädja er.” 18 Och genom att säga detta lyckades Paulus och Barnabas i sista stund hindra folket från att offra åt dem. 19 Men lite senare kom några judar från Antiochia och Ikonion och lyckades vända folket mot Paulus och Barnabas. Folket stenade Paulus, och när de trodde att han var död släpade de ut honom ur staden. 20 Men när Jesus efterföljare samlades runt honom, reste han sig upp och gick tillbaka in i staden. Nästa dag gick han sedan vidare till staden Derbe tillsammans med Barnabas.

Paulus och Barnabas återvänder till Antiochia i Syrien

21 Även i Derbe berättade Paulus och Barnabas de glada nyheterna om Jesus, och många människor började tro. Sedan återvände de till städerna Lystra, Ikonion och Antiochia 22 och stöttade Jesus efterföljare. De uppmuntrade dem att hålla fast vid sin tro trots alla förföljelser, och sa: ”Vi som är Guds folk får uppleva många svårigheter, men en dag ska vi vara med honom i hans nya värld.” 23 Paulus och Barnabas utsåg också ledare för församlingen på varje plats, och de fastade och bad till Herren Jesus att han skulle skydda dessa som så nyss börjat tro på honom. 24 Sedan reste Paulus och Barnabas tillbaka genom provinserna Pisidien och Pamfylien 25 och kom till staden Perge igen. Där talade de till folket om Jesus. Efter det fortsatte de till hamnstaden Attaleia, 26 där tog de en båt över till Antiochia i Syrien. Det var i den staden församlingen hade överlämnat Paulus och Barnabas åt Gud och hans beskydd och sedan skickat iväg dem på det uppdrag som de nu hade avslutat. 27 Och när de hade anlänt, kallade de ihop hela församlingen och berättade allt som Gud hade hjälpt dem att göra och hur han hade gett även andra än judar chansen att börja tro. 28 De stannade sedan en ganska lång tid hos de troende i Antiochia.

Lutherbibel 2017

In Ikonion

1 Es geschah aber in Ikonion, dass sie wieder in die Synagoge der Juden gingen und so predigten, dass eine große Menge Juden und Griechen gläubig wurde. 2 Die Juden aber, die ungläubig blieben, stifteten Unruhe und hetzten die Heiden auf gegen die Brüder. 3 Dennoch blieben sie eine lange Zeit dort und lehrten frei und offen im Vertrauen auf den Herrn, der das Wort seiner Gnade bezeugte und ließ Zeichen und Wunder geschehen durch ihre Hände. 4 Die Menge in der Stadt aber spaltete sich; die einen hielten’s mit den Juden und die andern mit den Aposteln. 5 Als sich aber ein Sturm erhob bei den Heiden und Juden und ihren Oberen und sie sie misshandeln und mit Steinen nach ihnen werfen wollten, 6 merkten sie es und entflohen in die Städte Lykaoniens, nach Lystra und Derbe, und in deren Umgebung 7 und predigten dort das Evangelium.

In Lystra

8 Und es war ein Mann in Lystra, der saß da ohne Kraft in den Füßen; er war gelähmt von Mutterleib an und hatte noch nie gehen können. 9 Der hörte Paulus reden. Und als dieser ihn ansah und merkte, dass er glaubte, ihm könne geholfen werden, 10 sprach er mit lauter Stimme: Stell dich aufrecht auf deine Füße! Und er sprang auf und ging umher. 11 Da aber das Volk sah, was Paulus getan hatte, erhoben sie ihre Stimme und riefen auf Lykaonisch: Die Götter sind den Menschen gleich geworden und zu uns herabgestiegen. 12 Und sie nannten Barnabas Zeus und Paulus Hermes*, weil er das Wort führte. 13 Und der Priester vom Tempel des Zeus vor der Stadt brachte Stiere und Kränze an die Stadttore und wollte mit dem Volk opfern. 14 Als das die Apostel Barnabas und Paulus hörten, zerrissen sie ihre Kleider und sprangen unter das Volk und schrien: 15 Ihr Männer, was macht ihr da? Wir sind auch sterbliche Menschen wie ihr und predigen euch das Evangelium, dass ihr euch bekehren sollt von diesen nichtigen Göttern zu dem lebendigen Gott, der Himmel und Erde und das Meer und alles, was darin ist, gemacht hat. 16 Zwar hat er in den vergangenen Zeiten alle Heiden ihre eigenen Wege gehen lassen; 17 und doch hat er sich selbst nicht unbezeugt gelassen, hat viel Gutes getan und euch vom Himmel Regen und fruchtbare Zeiten gegeben, hat euch ernährt und eure Herzen mit Freude erfüllt. – 18 Und obwohl sie das sagten, konnten sie kaum das Volk davon abbringen, ihnen zu opfern. 19 Es kamen aber von Antiochia und Ikonion Juden dorthin und überredeten das Volk und steinigten Paulus und schleiften ihn zur Stadt hinaus und meinten, er wäre gestorben.

Die Rückkehr nach Antiochia in Syrien

20 Als ihn aber die Jünger umringten, stand er auf und ging in die Stadt. Am nächsten Tag zog er mit Barnabas weiter nach Derbe; 21 und sie predigten dieser Stadt das Evangelium und unterwiesen viele. Dann kehrten sie zurück nach Lystra und Ikonion und Antiochia, 22 stärkten die Seelen der Jünger und ermahnten sie, im Glauben zu bleiben, und sagten: Wir müssen durch viele Bedrängnisse in das Reich Gottes eingehen. 23 Und sie setzten in jeder Gemeinde Älteste ein, beteten und fasteten und befahlen sie dem Herrn, an den sie nun glaubten. 24 Und sie zogen durch Pisidien und kamen nach Pamphylien 25 und sagten das Wort in Perge und zogen hinab nach Attalia. 26 Und von da fuhren sie mit dem Schiff nach Antiochia, wo sie der Gnade Gottes befohlen worden waren zu dem Werk, das sie nun ausgerichtet hatten. 27 Als sie aber dort ankamen, versammelten sie die Gemeinde und verkündeten, wie viel Gott durch sie getan und wie er den Heiden die Tür des Glaubens aufgetan hätte. 28 Sie blieben aber dort eine nicht geringe Zeit bei den Jüngern.

Apostelgeschichte 14 | Nya Levande Bibeln Lutherbibel 2017