1En dag fick David reda på att filisteerna var i Kegila och plundrade logarna.2David frågade då Herren: "Ska jag anfalla dem?""Ja, gå till attack mot filisteerna och rädda Kegila!" sa Herren till honom.3Men Davids män hade invändningar: "Vi är rädda och känner oss inte ens säkra här i Juda. Vi vill verkligen inte gå till Kegila för att strida mot hela den filisteiska armén!"4David frågade då Herren än en gång, och Herren svarade på samma sätt: "Gå ner till Kegila, så ska jag hjälpa er att besegra filisteerna."5De gick då ner till Kegila och stred mot filisteerna. De vann en förkrossande seger, förde bort filisteernas boskap och räddade Kegilas befolkning.6Prästen Ebjatar hade tagit med sig prästkläderna när han flydde till David.7Saul fick snart reda på att David var i Kegila."Bra!" utropade han. "Nu har vi honom! Gud har gett David åt mig nu när han har stängt in sig i en stad med starka portar."8Saul mobiliserade därför hela sin armé för att belägra Kegila och tillfångata David och hans män.9När David fick reda på Sauls plan bad han prästen Ebjatar att ta fram prästkläderna, för han ville fråga Herren vad de skulle göra.10"Herre, Israels Gud", sa David. "Jag har hört att Saul tänker komma och förgöra Kegila, därför att jag är här.11Kommer Kegilas män att överlämna mig åt honom? Och tänker verkligen Saul komma hit, som jag har hört? Herre, Israels Gud, svara mig!"Herren svarade: "Ja, han kommer."12"Och kommer Kegilas män att utlämna mig till Saul? frågade David. Och Herren svarade: "Ja, de kommer att utlämna dig."13David och hans cirka sex hundra man lämnade därför Kegila och vandrade från plats till plats. Men när Saul fick veta att David hade flytt, brydde han sig inte om att dra ut.14David bodde nu i ökengrottorna i bergslandet Sif. Saul sökte dagligen efter honom, men Herren lät honom inte lyckas.15En dag, när David var nära Hores, fick han reda på att Saul var på väg för att döda honom.16Jonatan, Sauls son, gick nu för att leta reda på David, och när han fann honom uppmuntrade han David i hans tro på Gud.17"Var inte rädd", tröstade Jonatan honom. "Min far kommer aldrig att hitta dig! Du ska bli Israels kung, och jag kommer att bli din närmaste man. Det vet min far också."18De bekräftade sedan förbundet med varandra. David stannade i Hores, och Jonatan återvände hem.19Men Sifs män gick till Saul i Gibea och förrådde David."Vi vet var han gömmer sig", sa de. "Han är i grottorna vid Hores på Hakilakullen, nere i den södra delen av öknen.20Kom ner dit, så ska vi se till att gripa honom åt dig!"21"Herren ska välsigna er för er omtanke om mig", sa Saul!22"Gå genast och gör er beredda. Ta reda på var han är och vem som har sett honom där, för jag vet hur listig han är.23Kartlägg alla hans gömställen och kom sedan och ge mig mer detaljerade uppgifter. Då ska jag komma med er. Och om han finns i området, så ska jag hitta honom, om jag så ska söka överallt i hela Juda!"24Sifs män återvände hem. När David fick reda på att Saul var på väg till Sif, gick han och hans män ännu längre in i Maons öken, till dess södra del, men Saul följde efter dem.26Till slut var det bara ett berg som skilde Saul och David åt. Saul och hans män närmade sig. David gjorde allt för att undkomma, men allt verkade hopplöst.27När Saul vid denna tidpunkt fick besked om att filisteerna härjade i Israel igen,28gav han plötsligt upp förföljandet av David för att gå emot dem. Ända sedan dess har platsen, där David slog läger, kallats Flyktens klippa.
Lutherbibel 2017
David in Keïla
1Und es wurde David angesagt: Siehe, die Philister kämpfen gegen Keïla und berauben die Tennen.2Da befragte David den HERRN und sprach: Soll ich hinziehen und diese Philister schlagen? Und der HERR sprach zu David: Zieh hin, schlage die Philister und errette Keïla!3Aber die Männer Davids sprachen zu ihm: Siehe, wir fürchten uns schon hier in Juda und wollen nun hinziehen nach Keïla gegen die Schlachtreihen der Philister?4Da befragte David wieder den HERRN, und der HERR antwortete ihm und sprach: Auf, zieh hinab nach Keïla, denn ich will die Philister in deine Hand geben!5So zog David mit seinen Männern nach Keïla und kämpfte gegen die Philister und trieb ihnen ihr Vieh weg und schlug sie hart. So errettete David die Leute von Keïla.6Als aber Abjatar, der Sohn Ahimelechs, zu David nach Keïla floh, brachte er den Efod mit sich herab.7Da wurde Saul angesagt, dass David nach Keïla gekommen wäre, und Saul dachte: Gott hat ihn in meine Hand gegeben, denn er ist eingeschlossen, nun er in eine Stadt mit Toren und Riegeln gekommen ist.8Und Saul ließ das ganze Kriegsvolk aufrufen, zum Kampf hinabzuziehen nach Keïla, dass sie David und seine Männer belagerten.9Als aber David merkte, dass Saul Böses gegen ihn im Sinne hatte, sprach er zu dem Priester Abjatar: Bringe den Efod her!10Und David sprach: HERR, Gott Israels, dein Knecht hat gehört, dass Saul danach trachtet, nach Keïla zu ziehen, die Stadt zu verderben um meinetwillen.11Werden mich die Bürger von Keïla ihm überantworten? Und wird Saul herabkommen, wie dein Knecht gehört hat? Das verkünde, HERR, Gott Israels, deinem Knecht! Und der HERR sprach: Er wird herabkommen.12David fragte weiter: Werden die Bürger von Keïla mich und meine Männer Saul überantworten? Der HERR sprach: Ja.13Da machte sich David auf samt seinen Männern, etwa sechshundert, und sie zogen fort von Keïla und streiften da und dort umher. Als nun Saul angesagt wurde, dass David aus Keïla entronnen war, stand er ab von seinem Zuge.
David in der Wüste Sif
14David aber blieb in der Wüste auf den Bergfesten; er blieb im Gebirge in der Wüste Sif. Und Saul suchte ihn die ganze Zeit; aber Gott gab ihn nicht in seine Hand.15Und als David sah, dass Saul ausgezogen war, um ihm nach dem Leben zu trachten, blieb er in der Wüste Sif in Horescha.16Da machte sich Jonatan, Sauls Sohn, auf und ging hin zu David nach Horescha und stärkte sein Vertrauen auf Gott17und sprach zu ihm: Fürchte dich nicht! Sauls, meines Vaters, Hand wird dich nicht finden, und du wirst König werden über Israel, und ich werde der Zweite nach dir sein; das weiß auch Saul, mein Vater.18Und sie schlossen beide einen Bund miteinander vor dem HERRN. David blieb in Horescha, aber Jonatan zog wieder heim.19Aber die Sifiter zogen hinauf zu Saul nach Gibea und sprachen: David hält sich bei uns verborgen auf den Bergfesten in Horescha auf dem Hügel Hachila, der südlich von Jeschimon liegt.20Ist’s nun, König, deines Herzens Verlangen hinabzukommen, so komm; wir wollen ihn dem König überantworten.21Da sprach Saul: Gesegnet seid ihr vom HERRN, dass ihr euch meiner erbarmt habt!22So geht nun und gebt weiter acht, dass ihr wisst und seht, an welchem Ort sein Fuß weilt und wer ihn dort gesehen hat; denn man hat mir gesagt, dass er sehr listig ist.23Beobachtet und erkundet jeden versteckten Ort, wo er sich verkriecht, und kommt wieder zu mir, wenn ihr’s gewiss seid, so will ich mit euch ziehen. Ist er im Lande, so will ich ihn aufspüren unter allen Tausendschaften Judas.24Da machten sie sich auf und gingen vor Saul her nach Sif. David aber und seine Männer waren in der Wüste Maon, in der Steppe südlich von Jeschimon.25Als nun Saul hinzog mit seinen Männern, David zu suchen, wurde es David angesagt. Und er ging zu dem Felsen hinab und blieb in der Wüste Maon. Als das Saul hörte, jagte er David nach in die Wüste Maon.26Und Saul ging auf der einen Seite eines Berges, David mit seinen Männern auf der andern Seite des Berges. Als David aber eilte, Saul zu entgehen, da umstellte Saul samt seinen Männern David und seine Männer, um sie zu fangen.27Aber es kam ein Bote zu Saul und sprach: Komm eilends, denn die Philister sind ins Land eingefallen.28Da ließ Saul davon ab, David nachzujagen, und zog hin, den Philistern entgegen. Daher nennt man den Ort Sela-Machlekot*.
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.