1Saul uppmanade nu sin son Jonatan och sina adjutanter att försöka döda David. Men Jonatan berättade för honom om sammansvärjningen eftersom de var mycket nära vänner.2"I morgon bitti", varnade han honom, "ska du gömma dig någonstans ute på fälten.3Jag ska be att min far går dit tillsammans med mig, och jag ska tala med honom om dig. Sedan ska jag berätta allt som jag kan få reda på för dig."4När Jonatan och hans far möttes nästa dag, talade Jonatan väl om David och tiggde och bad att han inte skulle behandlas illa."Han har inte gjort något för att skada dig", sa Jonatan. "Han har alltid försökt hjälpa dig på alla sätt.5Du har väl inte glömt när han riskerade sitt liv för att döda Goljat och hur Herren sedan vann en stor seger åt Israel? Du var verkligen glad och tacksam den gången. Varför ska du nu mörda en oskyldig man? Det finns absolut ingen anledning till det!"6Slutligen gav Saul efter och lovade: "Så sant Herren lever, David ska inte dödas."7Sedan kallade Jonatan på David och berättade för honom vad som hade hänt. Han följde med David till Saul, och allt blev som det hade varit förut.8Strax därefter bröt kriget ut igen. David ledde trupperna mot filisteerna och fick hela deras armé på flykten.9Men en dag, när Saul satt hemma och lyssnade på Davids spel på harpan, kom plötsligt den onde anden över honom igen. Han hade sitt spjut i handen och kastade det mot David för att försöka döda honom, men David kastade sig åt sidan och spjutet fastnade i väggen. Den natten flydde David för gott.11Saul sände ut soldater för att bevaka Davids hus, för att sedan på morgonen döda honom. Men Mikal, Davids hustru, varnade honom och sa: "Om du inte ger dig av i kväll så kommer du att bli dödad i morgon."12Därefter hjälpte hon honom ner till marken genom ett fönster, och på så sätt lyckades han komma undan.13Sedan lade hon en avgud i hans säng, täckte över den med ett lakan och lade lite gethår vid huvudändan.14När soldaterna kom för att arrestera David och ta honom till Saul, berättade hon för dem att han var sjuk.15Saul sa då att man skulle bära ut honom med säng och allt så att han kunde döda honom.16Men när de kom för att bära ut honom, upptäckte de att det bara låg en avgud i sängen.17"Varför har du lurat mig och låtit min fiende fly?"röt Saul åt Mikal. "Jag var tvungen till det", svarade Mikal. "Han hotade att döda mig om jag inte hjälpte honom."18På så sätt kom David undan och gick till Rama för att träffa Samuel. Han berättade om allt som Saul hade gjort. Samuel tog då med sig David till Najot.19När Saul fick besked att David var i Najot vid Rama,20skickade han dit soldater för att hämta honom. Men när de kom fram och fick se hur Samuel och de andra profeterna profeterade, kom Guds Ande över soldaterna så att de också började profetera.21När Saul fick höra vad som hänt, skickade han iväg andra soldater, men de började också profetera. Samma sak hände en tredje gång!22Då gick Saul själv till Rama, och när han kom till den stora brunnen i Seku frågade han:"Var är Samuel och David?"Man talade då om för honom att de var i Najot.23Saul begav sig dit, men under vägen kom Guds Ande över Saul, och han profeterade hela tiden ända fram till Najot.24Han slet av sig kläderna och låg naken hela dagen och hela natten och profeterade i Samuels närvaro. Därför säger man:"Är Saul också en profet?"
Lutherbibel 2017
Jonatan rettet David vor Sauls Nachstellungen
1Saul aber redete mit seinem Sohn Jonatan und mit allen seinen Knechten davon, dass er David töten wolle. Aber Jonatan, Sauls Sohn, hatte David sehr lieb.2Und Jonatan sagte es ihm weiter und sprach: Mein Vater Saul trachtet danach, dass er dich töte. Nun, so hüte dich morgen früh und bleib verborgen und verstecke dich.3Ich aber will hinausgehen und mich neben meinen Vater stellen auf dem Felde, wo du bist, und über dich mit meinem Vater reden; und was ich erfahre, will ich dir kundtun.4Und Jonatan redete das Beste von David mit seinem Vater Saul und sprach zu ihm: Es versündige sich der König nicht an seinem Knechte David, denn er hat sich nicht an dir versündigt, und sein Tun ist dir sehr nützlich.5Er hat sein Leben gewagt und den Philister erschlagen, und der HERR hat großes Heil für ganz Israel vollbracht. Das hast du gesehen und dich darüber gefreut. Warum willst du dich denn an unschuldigem Blut versündigen, dass du David ohne Grund tötest?6Da hörte Saul auf die Stimme Jonatans und schwor: So wahr der HERR lebt: Er soll nicht sterben!7Da rief Jonatan David und sagte ihm alle diese Worte und brachte ihn zu Saul; und David diente ihm wie früher.
Michal rettet David
8Es erhob sich aber wieder ein Kampf, und David zog aus und kämpfte gegen die Philister und schlug sie so hart, dass sie vor ihm flohen.9Aber der böse Geist vom HERRN kam über Saul, und Saul saß in seinem Hause und hatte seinen Spieß in der Hand. David aber spielte mit der Hand auf den Saiten.10Und Saul trachtete danach, David mit dem Spieß an die Wand zu spießen. Er aber wich aus vor Saul, und der Spieß fuhr in die Wand. David aber floh und entrann in jener Nacht.11Saul sandte aber Boten zu Davids Haus, ihn zu bewachen und am Morgen zu töten. Doch Michal, Davids Frau, sagte es ihrem Mann und sprach: Wirst du nicht diese Nacht dein Leben retten, so musst du morgen sterben.12Da ließ ihn Michal durchs Fenster hinab, dass er hinging, entfloh und entrann.13Dann nahm Michal den Hausgott und legte ihn aufs Bett und ein Geflecht von Ziegenhaaren zu seinen Häupten und deckte ihn mit einem Kleid zu.14Da sandte Saul Boten, David zu holen. Sie aber sprach: Er ist krank.15Saul sandte abermals Boten, nach David zu sehen, und sprach: Bringt ihn her zu mir samt dem Bett, dass er getötet werde!16Als nun die Boten kamen, siehe, da lag der Hausgott im Bett und das Geflecht von Ziegenhaaren zu seinen Häupten.17Da sprach Saul zu Michal: Warum hast du mich so betrogen und meinen Feind entrinnen lassen? Michal sprach zu Saul: Er sagte zu mir: Lass mich gehen oder ich töte dich!
David flieht zu Samuel
18David aber war geflohen und entrann und kam zu Samuel nach Rama und sagte ihm alles, was ihm Saul angetan hatte. Und er ging mit Samuel, und sie blieben zu Najot.19Und es wurde Saul angesagt: Siehe, David ist zu Najot in Rama.20Da sandte Saul Boten, um David zu holen. Und sie sahen die Schar der Propheten in Verzückung und Samuel an ihrer Spitze. Da kam der Geist Gottes auf die Boten Sauls, dass auch sie in Verzückung gerieten.21Als das Saul angesagt wurde, sandte er andere Boten; die gerieten auch in Verzückung. Da sandte Saul zum dritten Mal Boten; die gerieten auch in Verzückung.22Da ging er selbst nach Rama. Und als er zum großen Brunnen kam, der in Sechu ist, fragte er: Wo sind Samuel und David? Da wurde ihm gesagt: Siehe, zu Najot in Rama.23Und er ging dorthin nach Najot in Rama. Und der Geist Gottes kam auch über ihn, und er ging einher in Verzückung, bis er nach Najot in Rama kam.24Da zog auch er seine Kleider aus und war in Verzückung vor Samuel und fiel hin und lag nackt den ganzen Tag und die ganze Nacht. Daher sagt man: Ist Saul auch unter den Propheten?
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.