Römer 1 | Nya Levande Bibeln Hoffnung für alle

Römer 1 | Nya Levande Bibeln

Hälsning

1 Från Paulus, tjänare åt Jesus Kristus*. Jag är utsedd av Gud till att vara hans sändebud* och sprida det glada budskap som han för länge sedan lovade oss genom sina profeter i den heliga Skriften*. 3 Det är det glada budskapet om hans Son, Jesus Kristus, vår Herre, som kom till världen som människa och föddes in i kung Davids släkt. Men Jesus Kristus var inte bara människa. Han var samtidigt Guds Son, vilket Gud på ett mäktigt sätt bevisade genom att låta sin heliga Ande uppväcka honom från de döda. 5 Jesus Kristus har gett mig förmånen att få vara hans sändebud och berätta för alla folk om vad han har gjort för dem, så att de kan börja tro och lyda honom, och genom detta ge honom ära. 6 Och bland dessa som har fått inbjudan att tillhöra Jesus Kristus är också ni. 7 Till alla er i Rom som är älskade av Gud och har tackat ja till hans inbjudan att få tillhöra honom. Jag ber att Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus ska visa er godhet och fylla er med frid.

Paulus längtar efter församlingen

8 Först av allt vill jag säga att jag tackar Gud för er alla på grund av det som Jesus Kristus har gjort. Jag tackar Gud, eftersom man överallt talar om er tro. 9 Gud själv vet att jag ständigt ber för er, för det är honom jag tjänar av hela hjärtat när jag sprider det glada budskapet om hans Son. 10 Och en sak jag alltid ber om, är att jag ska få möjlighet att en dag resa till er – om Gud vill det. 11 Jag längtar efter att få träffa er och dela med mig av allt det goda som Gud genom sin Ande vill ge oss, så att ni blir styrkta i er tro. 12 Eller rättare sagt: så att jag kan uppmuntra er, och ni mig, genom den tro vi har gemensamt. 13 Jag vill att ni ska veta, kära syskon*, att jag flera gånger har tänkt komma till er, för att tron ska få samma goda resultat hos er som den har fått hos andra folk, men att det alltid har varit något som har hindrat mig. 14 Det ingår i mitt uppdrag att nå ut till människor både i vår kultur och i andra kulturer*, både till dem som är välutbildade och till vanliga enkla människor. 15 Därför vill jag så gärna komma till er i Rom, så att jag kan sprida det glada budskapet även där.

Kraften i det glada budskapet

16 Jag skäms inte för det glada budskapet om Jesus, för det handlar om Guds kraft att rädda var och en som tror. Judarna var de första som fick höra det, men det gäller för alla folk. 17 Det glada budskapet visar att vi genom att helt och fullt tro på Jesus kan bli skuldfria inför Gud. Det står ju i Skriften*: ”Den som tror blir skuldfri inför Gud och får leva.”*

Gud hatar synden

18 Men Gud visar sin vrede från himlen mot alla människor som lever i synd och ondska, och som hindrar andra från att känna till sanningen om honom. 19 De blir straffade därför att de inte vill lyda Gud trots att de redan känner till det man kan veta om honom. Gud har ju visat dem vem han är. 20 Ända sedan världens skapelse har människorna kunnat se Guds oändliga makt och förstå att han verkligen är Gud. Man kan inte se hans egenskaper, men man kan förstå dem genom att titta på allt han har skapat. Därför finns det ingen ursäkt för dem som inte vill lyda Gud! 21 Trots att människorna kände Gud, vägrade de att tillbe honom som Gud och tacka honom. Istället ägnade de sig åt egna fantasier om tillvaron, och deras förvirrade sinnen fylldes av andligt mörker. 22 De påstod sig vara visa, men blev istället fullkomliga dårar. 23 Istället för att tillbe Gud, han som har all makt och aldrig kan dö, tillbad de avgudar, bilder av vanliga dödliga människor och av alla slags djur, både sådana som flyger och sådana som lever på land. 24 Gud lät dem därför följa sina egna begär, så att de utförde avskyvärda och skamliga sexuella handlingar med varandra. 25 Istället för att tro på Gud, han som är sanningen, valde de att tro på lögner. De tillbad och tjänade det skapade istället för Skaparen. Han är den som ska hyllas för evigt. Ja, det är sant!* 26 Eftersom de trodde på lögner, lät Gud dem ägna sig åt homosexuella aktiviteter. Till och med kvinnorna övergav sin naturliga sexualitet och tillfredsställde sina behov med varandra. 27 Och männen slutade att ha naturliga sexuella förhållanden med kvinnor och började upptändas av begär till varandra, så att de utförde skamliga handlingar med andra män. På så sätt blev de själva orsaken till det rättvisa straff de fick för sin ondska. 28 Ja, eftersom de struntade i det de kände till om Gud, lät Gud dem följa sina egna onda tankar, så att de gjorde sådant man inte får göra. 29 Människorna fylldes av all slags ondska, elakhet, själviskhet, hat, avundsjuka, mordlust, aggressioner, svek och illvilja. 30 Ja, människor skvallrar och ljuger om andra. De hånar Gud. De är kaxiga, stolta och skrytsamma. De hittar ständigt nya sätt att göra det som är ont, de är olydiga mot sina föräldrar, 31 och de tänker aldrig på andra, utan bryter ständigt sina löften, eftersom de saknar både kärlek och medlidande. 32 De vet att Gud en dag ska straffa dem med döden för det de gör, men ändå fortsätter de. Och inte nog med det: de uppmuntrar andra som lever likadant.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Hoffnung für alle

Anschrift und Gruß

1 Diesen Brief schreibt Paulus, der Jesus Christus dient und von ihm zum Apostel berufen worden ist. In Gottes Auftrag verkündet er die rettende Botschaft. 2 Gott hat sie in der Heiligen Schrift schon lange durch seine Propheten angekündigt. 3 Es ist die Botschaft von seinem Sohn Jesus Christus, unserem Herrn. Als Mensch aus Fleisch und Blut ist er ein Nachkomme von König David. Durch die Kraft des Heiligen Geistes wurde er von den Toten auferweckt; so bestätigte Gott ihn als seinen Sohn und verlieh ihm die Macht, die ihm gebührt. 5 Gott hat mir das Vorrecht geschenkt, sein Apostel zu sein und bei allen Völkern Menschen für Gott zu gewinnen. Sie sollen an ihn glauben und auf ihn hören, damit sein Name geehrt wird. 6 Auch euch hat Jesus Christus zum Glauben gerufen, ihr gehört jetzt zu ihm. 7 Diesen Brief schreibe ich an alle in Rom, die von Gott geliebt und dazu berufen sind, ganz zu ihm zu gehören. Ich wünsche euch Gnade und Frieden von Gott, unserem Vater, und von Jesus Christus, unserem Herrn.

Paulus will die Christen in Rom besuchen

8 Zunächst danke ich meinem Gott durch Jesus Christus für euch alle, denn auf der ganzen Welt hört man von eurem Glauben. 9 Und wie oft ich im Gebet an euch denke, dafür ist Gott mein Zeuge. Ihm diene ich von ganzem Herzen, indem ich die rettende Botschaft von seinem Sohn verkünde. 10 Gott weiß auch, dass ich ihn immer und immer wieder darum bitte, euch endlich einmal besuchen zu können, wenn es sein Wille ist. 11 Denn ich möchte euch sehr gern persönlich kennen lernen und euren Glauben stärken, indem ich etwas von dem weitergebe, was mir Gottes Geist geschenkt hat. 12 Aber auch ihr würdet mir neuen Mut geben; so würden wir uns alle in unserem gemeinsamen Glauben gegenseitig ermuntern. 13 Ihr könnt euch gar nicht vorstellen, liebe Brüder und Schwestern, wie oft ich mir schon vorgenommen habe, zu euch zu kommen. Aber bis jetzt stand dem immer etwas im Weg. Nur allzu gern würde ich auch bei euch wie bei anderen Völkern Menschen für Christus gewinnen. 14 Denn ich fühle mich allen verpflichtet, ob sie nun unserem Kulturkreis angehören oder nicht, ob sie gebildet oder ungebildet sind. 15 Soweit es an mir liegt, möchte ich auch bei euch in Rom die rettende Botschaft verkünden.

Gottes Botschaft hat große Kraft

16 Ich schäme mich nicht für die rettende Botschaft. Denn sie ist eine Kraft Gottes, die alle befreit, die darauf vertrauen; zuerst die Juden, aber auch alle anderen Menschen. 17 Durch sie zeigt Gott, wie er ist: Er sorgt dafür, dass unsere Schuld gesühnt wird und wir mit ihm Gemeinschaft haben können. Dies geschieht, wenn wir uns allein auf das verlassen, was Gott für uns getan hat. So heißt es schon in der Heiligen Schrift: »Nur der wird Gottes Anerkennung finden und leben, der ihm vertraut.«*

Gottes Gericht über alle, die ohne ihn leben wollen

18 Gott lässt aber auch seinen Zorn sichtbar werden. Vom Himmel herab trifft er alle Menschen, die sich gegen Gott und seinen Willen auflehnen. Sie tun, was Gott missfällt, und treten so die Wahrheit mit Füßen. 19 Dabei gibt es vieles, was sie von Gott erkennen können, er selbst hat es ihnen ja vor Augen geführt. 20 Gott ist zwar unsichtbar, doch an seinen Werken, der Schöpfung, haben die Menschen seit jeher seine ewige Macht und göttliche Majestät sehen und erfahren können. Sie haben also keine Entschuldigung. 21 Denn obwohl sie schon immer von Gott wussten, verweigerten sie ihm die Ehre und den Dank, die ihm gebühren. Stattdessen kreisten ihre Gedanken um Belangloses, und da sie so unverständig blieben, wurde es schließlich in ihren Herzen finster. 22 Sie hielten sich für besonders klug und waren die größten Narren. 23 Statt den ewigen Gott in seiner Herrlichkeit anzubeten, verehrten sie Götzenstatuen von sterblichen Menschen, von Vögeln und von vierfüßigen und kriechenden Tieren. 24 Deshalb hat Gott sie all ihren Trieben und schmutzigen Leidenschaften überlassen, so dass sie sogar ihre eigenen Körper entwürdigten. 25 Sie haben die Wahrheit über Gott verdreht und ihrer eigenen Lüge geglaubt. Sie haben die Schöpfung angebetet und ihr gedient und nicht dem Schöpfer. Ihm allein aber gebühren Lob und Ehre bis in alle Ewigkeit. Amen. 26 Weil die Menschen Gottes Wahrheit mit Füßen traten, gab Gott sie ihren Leidenschaften preis, durch die sie sich selbst entehren: Die Frauen haben die natürliche Sexualität aufgegeben und gehen gleichgeschlechtliche Beziehungen ein. 27 Ebenso haben die Männer die natürliche Beziehung zur Frau mit einer unnatürlichen vertauscht: Männer treiben es mit Männern, ohne sich dafür zu schämen, und lassen ihrer Lust freien Lauf. So erfahren sie die gerechte Strafe für ihren Götzendienst am eigenen Leib. 28 Gott war ihnen gleichgültig; sie gaben sich keine Mühe, ihn zu erkennen. Deshalb überlässt Gott sie einer inneren Haltung, die ihr ganzes Leben verdirbt. Und folglich tun sie Dinge, mit denen sie nichts zu tun haben sollten: 29 Sie sind voller Unrecht und Gemeinheit, Habgier, Bosheit und Neid, ja sogar Mord; voller Streit, Hinterlist und Verlogenheit, Klatsch 30 und Verleumdung. Sie hassen Gott, sind gewalttätig, anmaßend und überheblich. Beim Bösen sind sie sehr erfinderisch. Sie weigern sich, auf ihre Eltern zu hören, 31 haben weder Herz noch Verstand, lassen Menschen im Stich und sind erbarmungslos. 32 Dabei wissen sie ganz genau, dass sie nach dem Urteil Gottes dafür den Tod verdient haben. Trotzdem machen sie so weiter wie bisher, ja, sie freuen sich sogar noch, wenn andere es genauso treiben.