1En bön av gudsmannen Mose. Herre, så länge människan funnits har du varit vår tillflykt!2Innan bergen skapades, innan jorden formades, fanns du, Gud, utan början och utan slut.3Du talar och människan blir åter jord.4Tusen år är för dig bara som gårdagen! Ja, de är som en enda timme!5Vi sveper fram på tidens vågor, lika snabbt som en rasande flod, och vi försvinner lika snabbt som en dröm när man vaknar. Vi liknar gräset, som växer upp och är grönt på morgonen men som vissnar ner och dör innan kvällen.7Ja, genom din vrede förgås vi, och snabbt är det ute med oss.8Vår synd ligger öppen för dig, ja, till och med våra mest hemliga synder har du dragit fram i ljuset.9Inte undra på att åren känns långa och tunga när du blir vred på oss, och att alla våra dagar är fyllda av suckar!10Vi blir sjuttio år, en del kanske till och med blir åttio. Men också våra bästa år är ofta tomma och problemfyllda. Snart försvinner de och vi är borta.11Vem kan förstå hur väldig din vrede är? Vem av oss fruktar dig som han borde?12Lär oss att räkna våra dagar, och lär oss förstå hur korta de är. Hjälp oss att använda dem på bästa sätt.13Herre, kom och välsigna oss! Eller hur länge tänker du dröja? Var inte förargad på oss längre!14Visa oss din godhet i vår tidigaste ungdom, ja, ge oss glädje till livets slut.15Ge oss glädje som uppväger alla de olyckor som har drabbat oss! Byt de onda åren mot goda.16Låt oss få se dina under igen. Låt våra barn få se din härlighet och de kraftgärningar som du visade under gångna tider.17Ja, Herre, vår Gud, visa oss din godhet och låt oss bli framgångsrika i allt vad vi gör!
Hoffnung für alle
Ist denn alles vergeblich?
1Ein Gebet von Mose, dem Mann Gottes. HERR, solange es Menschen gibt, bist du unsere Zuflucht!2Ja, bevor die Berge geboren wurden, noch bevor Erde und Weltall unter Wehen entstanden, warst du, o Gott, schon da. Du bist ohne Anfang und Ende.3Du lässt den Menschen wieder zu Staub werden. »Kehr zurück!«, sprichst du zu ihm.4Tausend Jahre sind für dich wie ein einziger Tag, der doch im Flug vergangen ist, kurz wie ein paar Stunden Schlaf.5Du reißt die Menschen hinweg, sie verschwinden so schnell wie ein Traum nach dem Erwachen. Sie vergehen wie das Gras:6Morgens sprießt es und blüht auf, doch schon am Abend welkt und verdorrt es im heißen Wüstenwind.7Ja, durch deinen Zorn vergehen wir, schnell ist es mit uns zu Ende!8Unsere Schuld liegt offen vor dir, auch unsere geheimsten Verfehlungen bringst du ans Licht.9Dein Zorn lässt unser Leben verrinnen – schnell wie ein kurzer Seufzer ist es vorbei!10Unser Leben dauert siebzig, vielleicht sogar achtzig Jahre. Doch alles, worauf wir stolz sind, ist nur Mühe, viel Lärm um nichts! Wie schnell eilen die Jahre vorüber! Wie rasch schwinden wir dahin!11Doch wer kann begreifen, wie gewaltig dein Zorn ist? Wer fürchtet sich schon davor?12Mach uns bewusst, wie kurz das Leben ist, damit wir unsere Tage weise nutzen!13HERR, wende dich uns wieder zu! Wie lange soll dein Zorn noch dauern? Hab Erbarmen mit uns, wir sind doch deine Diener!14Schenke uns deine Liebe jeden Morgen neu! Dann können wir singen und uns freuen, solange wir leben!15So viele Jahre litten wir unter Not und Bedrückung; lass uns nun ebenso viele Jahre Freude erleben!16Zeige uns, wie machtvoll du eingreifst; auch unsere Kinder sollen deine mächtigen Taten sehen!17HERR, unser Gott! Zeige uns deine Güte! Lass unsere Mühe nicht vergeblich sein! Ja, lass unsere Arbeit Früchte tragen!
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.