Psalm 102 | Nya Levande Bibeln

En betryckt ung mans bön

1 En bön när jag hade stora problem. Herre, hör min bön! Lyssna till mitt rop om hjälp! 3 Vänd dig inte bort från mig när olycka har drabbat mig. Lyssna och svara mig med detsamma, 4 för mina dagar försvinner som rök. Min hälsa vacklar, och febern bränner i min kropp. Mat smakar mig inte längre och jag har förlorat aptiten. 6 Jag har magrat. Jag är bara skinn och ben och jag jämrar mig högt. 7 Jag är som en gam långt ute i vildmarken, som en ensam uggla i öknen. 8 Jag ligger vaken och kan inte sova, ja, jag är lika ensam som en sparv som sitter övergiven på taket. 9 Mina fiender jagar mig dag efter dag. De svär över mig. 10 Därför att du är arg på mig måste jag äta aska i stället för bröd. Jag gråter ständigt och mina tårar blandar sig med det jag dricker. Du har stött bort mig. 12 Mitt liv försvinner lika hastigt som kvällens skuggor. Jag vissnar som gräset. 13 Men du, Herre, är kungars kung, och din berömmelse kommer att bestå i alla tider. 14 Jag vet att du ska gripa in och visa barmhärtighet mot Jerusalem. Nu är det dags att visa medlidande med staden. Nu är den tiden inne. 15 Ditt folk älskar till och med varje sten i stadens murar, trots att de ligger i ruiner. 16 Men Herren ska bygga upp dem på nytt för att visa hur stor han är. Då kommer folken att frukta honom och kungarna på jorden ska erkänna hans makt. 18 Han ska lyssna till de hjälplösas böner och till allt vad de ber om. 19 Jag skriver ner detta för att kommande generationer också ska kunna prisa Herren för allt han har gjort, ja, så att de som ännu inte är födda ska kunna prisa Herren. 20 Säg till dem att Gud från sitt tempel i himlen såg ner till oss här på jorden. 21 Han hörde folkets klagan, och de som var dödsdömda befriade han. 22 Därför ska folk från hela världen samlas i Jerusalem för att prisa honom. I hela staden kommer man då att sjunga lovsånger, och många folk och folkslag kommer för att tjäna honom. 24 Han har gjort mig kraftlös trots att jag är i mina bästa år. Han har gjort mig gammal i förtid. 25 Därför ropar jag till honom: Gud, du som lever i evighet! Låt mig inte dö nu när jag är ung. 26 Gud, för länge sedan lade du jordens grund och skapade himlen med dina händer. 27 Allt detta ska försvinna, men du består i evighet. Ja, allt kommer att falla sönder som gamla utslitna kläder, som du kastar bort och byter ut mot nya. 28 Men själv blir du aldrig gammal. Du lever i evighet, och dina år tar aldrig slut. 29 Dina tjänares barn ska tryggt leva vidare, generation efter generation, och du ska beskydda dem.

Hoffnung für alle

Herr, erbarme dich über Jerusalem!

1 Gebet eines Menschen, der allen Mut verloren hat und dem HERRN sein Leid klagt. 2 Höre mein Gebet, HERR, und achte auf meinen Hilfeschrei! 3 Ich bin in großer Not – verbirg dich nicht vor mir! Höre mir zu und hilf mir schnell! 4 Mein Leben verflüchtigt sich wie Rauch, mein ganzer Körper glüht, von Fieber geschüttelt. 5 Meine Kraft vertrocknet wie abgemähtes Gras, selbst der Hunger ist mir vergangen. 6 Ich bin nur noch Haut und Knochen, mir bleibt nichts als endloses Stöhnen. 7 Man hört mich klagen wie eine Eule in der Wüste, wie ein Käuzchen in verlassenen Ruinen. 8 Tiefe Verzweiflung raubt mir den Schlaf; ich fühle mich wie ein einsamer Vogel auf dem Dach. 9 Tag für Tag beschimpfen mich meine Feinde, und wen sie verfluchen wollen, dem wünschen sie mein Schicksal herbei. 10 Ich esse Staub, als wäre es Brot, und in meine Getränke mischen sich Tränen. 11 Denn dein furchtbarer Zorn hat mich getroffen, du hast mich hochgeworfen und zu Boden geschmettert! 12 Mein Leben gleicht einem Schatten, der am Abend in der Dunkelheit verschwindet. Ich bin wie Gras, das bald verdorrt. 13 Du aber, HERR, regierst für alle Zeiten; von dir wird man erzählen, solange es Menschen gibt. 14 Du wirst eingreifen und dich über Zion erbarmen. Denn die Zeit ist gekommen, es zu begnadigen – die Stunde ist da! 15 Dein Volk liebt die Mauern dieser Stadt und trauert über ihre Trümmer. 16 Aber der HERR wird sie wieder aufbauen, er wird erscheinen in all seiner Pracht. Dann werden die Völker ihn fürchten und alle Könige vor seiner Macht zittern. 18 Ja, der HERR wird das Gebet der Hilflosen hören, er lässt ihr Flehen nicht außer Acht. 19 Diese Worte soll man aufschreiben für die Generationen, die nach uns kommen, damit auch sie es lesen und den HERRN loben: 20 Der HERR blickte von seinem Heiligtum herab, er schaute vom Himmel auf die Erde. 21 Er hörte das Stöhnen der Gefangenen und rettete sie vor dem sicheren Tod. 22 Darum wird man den HERRN auf dem Berg Zion rühmen; in ganz Jerusalem wird man ihn loben, 23 wenn alle Völker und Königreiche sich versammeln, um sich in seinen Dienst zu stellen. 24 Mitten im Leben* hat Gott meine Kraft gebrochen, ich weiß, meine Tage sind schon gezählt. 25 Darum flehe ich ihn an: Mein Gott, lass mich nicht jetzt schon sterben! Du selbst überdauerst die Generationen. 26 Vor langer Zeit hast du alles geschaffen, Himmel und Erde sind das Werk deiner Hände. 27 Sie werden vergehen, du aber bleibst. Wie alte Kleider werden sie zerfallen, wie ein abgetragenes Gewand legst du sie ab und wechselst sie aus. 28 Du aber bleibst ein und derselbe, deine Jahre haben kein Ende. 29 Die Nachkommen deines Volkes werden in Sicherheit wohnen, unter deinem Schutz werden sie geborgen sein.

Psalm 102 | Nya Levande Bibeln Hoffnung für alle

En betryckt ung mans bön

Herr, erbarme dich über Jerusalem!