1När Jesus hade gett sina tolv närmaste efterföljare dessa föreskrifter, gick han vidare för att undervisa och sprida sitt budskap i städerna i Galileen.2Johannes döparen, som just hade blivit satt i fängelse, fick höra om alla de under som Jesus Kristus* gjorde. Han skickade därför iväg några av sina efterföljare till Jesus för att fråga honom:3”Är du verkligen den som Gud har lovat sända oss, eller ska vi vänta på någon annan?”4Jesus svarade dem: ”Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom vad ni har hört och sett:5att blinda börjar se, förlamade går, spetälska blir friska, döva hör, döda får liv igen, och de fattiga får höra ett glatt budskap.*6Säg sedan till honom: ’Lycklig är den som inte tvivlar på mig.’ ”7När Johannes efterföljare hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes. Han sa: ”När ni gick ut till honom i ödemarken, vad ville ni då se? Ville ni se en svag man, lik ett grässtrå som vajar hit och dit för vinden?8Självklart inte! Ville ni se en man klädd i vackra kläder? Nej, då hade det varit bättre om ni gått till ett kungligt palats.9Ville ni kanske se en profet som framförde Guds budskap? Ja, jag säger er att Johannes är mer än en profet.10Han är den som Gud talar om i Skriften* när han säger: ’Lyssna! Jag sänder min budbärare före dig, och han ska bereda vägen för dig.’*11Jag försäkrar er, att Johannes döparen har betytt mer än någon annan människa som har trätt fram offentligt. Ändå kommer den minst betydelsefulla bland dem som får vara Guds eget folk* att betyda mer än vad Johannes gjorde här på jorden.12Ända sedan den dag då Johannes döparen började tala till folket och fram till nu, har Gud med kraft börjat regera bland människorna,* även om det finns de som vill få det att ske med våld*.13Att Gud skulle regera på jorden, var förutsagt av honom genom Moses lag och profeterna* redan innan Johannes började sin uppgift.14Och vare sig ni tror det eller inte, så är Johannes den som Gud talade om när han sa att Elia* skulle komma *.15Lyssna noga och försök att förstå!16Vad ska jag säga om detta släkte som inte vill tro? De är som barn som leker på torget och ropar till de andra barnen:17’Vi spelade bröllopsmusik för er, men ni ville inte dansa. Vi spelade begravningsmusik för er, men ni ville inte sörja.’18Exakt så reagerar man när det gäller Johannes döparen och mig. Johannes dricker inte vin och går ofta utan mat, och då säger man: ’Han är besatt av en ond ande.’19Men jag, Människosonen*, äter och dricker, och då beskyller man mig för att frossa i mat och dryck och leva tillsammans med de värsta syndare! Men till slut kommer Gud i sin vishet ändå att få rätt, när man ser resultatet av hans vishet.*”
Jesus anklagar galileiska städer
20Sedan började Jesus anklaga människorna i de städer där han hade gjort de flesta av sina under, eftersom de inte hade vänt om till Gud. Han sa:21”Hur fruktansvärt kommer det inte att bli för er som bor i Korasin och Betsaida! För om de under jag gjorde hos er hade gjorts i Tyros och Sidon*, hade människorna där ångrat sin synd och vänt om till Gud för länge sedan.22Jag försäkrar er, att på domens dag ska både Tyros och Sidon få ett lindrigare straff än ni!23Och ni, Kafarnaums invånare, tror ni att ni ska bli upphöjda till himlen? Nej, ner till helvetet ska ni störtas . För om de fantastiska under jag gjorde hos er hade utförts i Sodom*, skulle den staden ha funnits kvar än idag.24Jag kan försäkra er, att Sodom ska slippa lindrigare undan på domens dag än ni!”
Jesus utlovar ro och vila
25Efter det bad Jesus den här bönen: ”Jag tackar dig Far, du som är Herre över himlen och jorden, för att du gömmer sanningen för dem som tror sig vara lärda och kloka, men visar den för dem som är som barn.26Ja, Far, så har du bestämt.”27Jesus fortsatte: ”Min Far har överlämnat allt åt mig. Ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och de människor som Sonen vill visa honom för.28Kom till mig alla ni som är trötta och kämpar med problem och tunga bördor, så ska jag ge er vila.29Gå in under mina villkor och låt mig undervisa er! Jag är mild och ödmjuk. Hos mig finner ni ro för era själar. Jag lägger inga tunga bördor på er.”
Hoffnung für alle
1Nachdem Jesus seinen zwölf Jüngern diese Anweisungen gegeben hatte, zog er weiter, um die Menschen in den Städten des Landes zu lehren und ihnen die rettende Botschaft zu verkünden.
Jesus und Johannes der Täufer
2Johannes der Täufer saß zu der Zeit im Gefängnis und erfuhr dort von den Taten, die Jesus Christus vollbrachte. Er schickte seine Jünger zu Jesus und ließ ihn fragen:3»Bist du wirklich der Retter, der kommen soll, oder müssen wir auf einen anderen warten?«4Jesus antwortete ihnen: »Geht zu Johannes zurück und erzählt ihm, was ihr hört und seht:5Blinde sehen, Gelähmte gehen, Aussätzige werden geheilt, Taube hören, Tote werden wieder lebendig, und den Armen wird die rettende Botschaft verkündet.6Und sagt ihm: Glücklich schätzen kann sich jeder, der nicht an mir Anstoß nimmt.«7Als die Männer wieder gegangen waren, wandte sich Jesus an die Menschen, die sich um ihn versammelt hatten. Dann fing er an, über Johannes zu reden: »Was habt ihr von ihm erwartet, als ihr in die Wüste hinausgegangen seid?«, fragte er. »Wolltet ihr ein Schilfrohr sehen, das bei jedem Windhauch hin- und herschwankt?8Oder wolltet ihr einen Mann in vornehmer Kleidung sehen? Dann hättet ihr in die Königspaläste gehen müssen! Dort leben solche Menschen.9Oder wolltet ihr einem Propheten begegnen? Ja, Johannes ist ein Prophet, und mehr als das.10Er ist der Mann, von dem es in der Heiligen Schrift heißt: ›Ich sende dir meinen Boten voraus, der dein Kommen ankündigt und dir den Weg bereitet.‹11Ich versichere euch: Von allen Menschen, die je geboren wurden, ist keiner bedeutender als Johannes der Täufer. Trotzdem ist selbst der Geringste in Gottes himmlischem Reich größer als er.12Seit Johannes der Täufer zu wirken begann, ist Gottes himmlisches Reich immer näher gerückt. Bis heute setzt es sich machtvoll durch, auch wenn andere das mit Gewalt verhindern wollen.*13Das ganze Gesetz und die Propheten bis hin zu Johannes haben auf dieses Reich hingewiesen.14Wenn ihr es annehmen könnt, dann begreift doch: Johannes ist Elia, dessen Kommen angekündigt wurde.*15Wer Ohren hat, der soll auf meine Worte hören!«
Das Urteil von Jesus über seine Zeitgenossen
16»Wie soll ich die Menschen von heute beschreiben? Sie sind wie Kinder, die sich auf dem Marktplatz streiten und einander vorwerfen:17›Wir haben fröhliche Lieder auf der Flöte gespielt, und ihr habt nicht getanzt. Dann haben wir Klagelieder gesungen, und ihr habt nicht getrauert.‹18Johannes kam, fastete oft und trank keinen Wein. Da hieß es: ›Der ist ja von einem Dämon besessen!‹19Nun ist der Menschensohn gekommen, isst und trinkt wie jeder andere, und jetzt heißt es: ›Er frisst und säuft, und seine Freunde sind die Zolleinnehmer und Sünder!‹ Doch wie recht die Weisheit Gottes hat, erweist sich in dem, was sie bewirkt.«20Mit scharfen Worten tadelte Jesus dann die Städte, in denen er die meisten Wunder getan hatte und die trotzdem nicht zu Gott umgekehrt waren:21»Weh dir, Chorazin! Weh dir, Betsaida! Wenn die Wunder, die ich bei euch getan habe, in den nichtjüdischen Städten Tyrus oder Sidon geschehen wären, dann hätten ihre Einwohner längst Trauerkleider angezogen, sich Asche auf den Kopf gestreut und wären zu Gott umgekehrt!22Ich versichere euch: Am Tag des Gerichts wird es Tyrus und Sidon besser ergehen als euch.23Und du, Kapernaum, meinst du etwa, du wirst zum Himmel erhoben? Nein, ins Reich der Toten wirst du hinabfahren! Wenn die mächtigen Taten, die du erlebt hast, in Sodom geschehen wären, würde die Stadt noch heute stehen.24Du kannst sicher sein: Es wird Sodom am Gerichtstag besser ergehen als dir!«
Die neue Lebensordnung
25Zu der Zeit betete Jesus: »Mein Vater, Herr über Himmel und Erde! Ich preise dich, dass du die Wahrheit über dein Reich vor den Klugen und Gebildeten verborgen und sie den Unwissenden enthüllt hast.26Ja, Vater, das war dein Wille, so hat es dir gefallen.27Mein Vater hat mir alle Macht gegeben. Nur der Vater kennt den Sohn. Und nur der Sohn kennt den Vater und jeder, dem der Sohn ihn offenbaren will.28Kommt alle her zu mir, die ihr euch abmüht und unter eurer Last leidet! Ich werde euch Ruhe geben.29Vertraut euch meiner Leitung an und lernt von mir, denn ich gehe behutsam mit euch um und sehe auf niemanden herab.* Wenn ihr das tut, dann findet ihr Ruhe für euer Leben.30Das Joch, das ich euch auflege, ist leicht, und was ich von euch verlange, ist nicht schwer zu erfüllen.«
Diese Website verwendet Cookies, um Ihnen die bestmögliche Nutzererfahrung bieten zu können.